Efter min finska far kom jag

Kan inte undvika att "följa" på FB och Insta hur fars dag firas i vårt avlånga land. Noterar också att många saknar sina pappor, att de inte längre kan fira dem men att de minns dem lite extra en dag som denna - så även jag.

Jag var tidigare i eftermiddags till Skogskyrkogården och tände ljus och mindes. Jag var 12 år och 53 dagar gammal när han kramade mig en sista gång. 

Efter en fin artikel som publicerades i (klicka på länk->) NT/Correns Weekendbilaga så dök frågan upp igen, eller rättare sagt uppmaningen "du borde skriva en bok om ditt liv". Tackade för ngt halvår sedan nej till ett tv-program om just det. Kände återigen, när boktanken kom upp, att konsten att tråka ut är att berätta allt. 

Men, sen hände ngt, idén kom upp om att skriva den till mina barn. Efter min finska far kom jag - och efter mig kommer de. Idag blev det alldeles uppenbart på Skogskyrkogården att så får det bli, ett nästa projekt. 

Jag är säker på att alla har något de vill berätta för sina barn, ngt man vill lämna efter sig - vem och varför var jag som jag var? Hur hade jag blivit den jag är och hur detta sen påverkat dem är de säkert nyfikna på som vuxna. Jag är det alltjämt. 

För min egen del försvann väldigt mkt av min historia med min pappa, väldigt mkt av resten försvann med med min mamma. Många frågor, få svar. Jag tänker ta tillfället i akt och berätta så gott jag kan, om mitt liv innan min död, om saker som jag tycker är viktiga för dem - bl.a. om att våga tro på sig själv och hur mycket jag älskar dem!

Nelly 6 år #pappashjärtasmälter

#farsdag