lördag 27 juni 2015

Inget annat än en stor ära - www.rolemodel.nu

Igår skrev jag på FB: Väldigt stolt, mycket glad och oerhört hedrad över att få vara Nr: 001 i detta nya forum. Ett forum där man "går under ytan och möter människor, som får chansen att berätta sin egen osminkade livsberättelse". Detta är den i särklass mest personliga intervju jag någonsin gjort, tack Gabriella Grünwald för hur du fångat mig, mina tankar och mitt liv. 

Klicka HÄR och läs hela intervjun!




I ingressen står det att läsa:


Jag har aldrig tidigare fått sådan respons på en intervju, jag har heller aldrig tidigare varit lika personlig och vet ni vad, jag misstänker att det hänger ihop. Var dig själv och ha en fantastisk dag!

Klicka HÄR och läs hela intervjun!

Mkt glada//doc

onsdag 24 juni 2015

Åter i STHLM

efter några intensiva dagar i London där vi hade de sista (?) mötena inför utgivningen av Freestyle Decision Making i september.


Efter en lång resa börjar vi se resultatet i horisonten. Först komma på idén om hur vi skulle lägga upp det hela, dvs. vilken approach vi skulle ha i skrivandet. Sen hitta någon som trodde på oss, vilket inte var alldeles enkelt. Vi gnetade på och tjatade på folk lite varstans och hösten 2013 såg bokens svenska utgåva dagens ljus. Vi jobbade vidare, letade länge efter översättare, översatte, letade efter förlag -> tjata på folk lite varstans. Videomöten, kontrakt som gick fram och tillbaka, draft-versioner, korrekturvändor, omslagsdiskussioner, samla in omdömen till bokens baksida, förord skulle skrivas av någon klok person - och nu är det gjort. Mer om den personen längre fram, det är en person som vi har att tacka för mycket.

Någon undrade igår hur vi lyckats med denna resa när vi bokstavligen började på ruta ett?!?


Svaret finner vi i bilden ovan, svårare är det inte - oavsett vad saker gäller. Alla vet att det är så, så varför krångla till det?

Glada//doc.


söndag 21 juni 2015

Midsommardagen

Igår var det många som var lite "matta i pälsen", varför det kändes extra skönt att snöra på sig löparskorna:-)



Ännu en midsommar utan sinnesförvirrande ingredienser börjar ge resultat! Skön löptur och några armhävningar dagen till ära:-) #midsommardagen — at Ågesta Utegym och motionsspår.

 Glada//doc  

lördag 20 juni 2015

Ei saa peittää

Under våren hade jag fått en förfrågan om att var med i en talkshow som heter Ei saa peittää. Ett coolt upplägg med spännande gäster, ett härligt team bakom produktionen och på toppen av det hela en riktigt trevlig programledare i form av Christian Bertell. 

För mig var det ett stort kliv utanför den ökända komfortzonen, att låta mig intervjuas på finska. Men man måste leva som man lär, man måste våga för att vinna. Jag hade blivit lovad att det var helt ok att flika in ord och avsnitt på svenska om jag inte fann orden, men ambitionen att göra det på finska var högt ställd:-)

Brukar sällan, så gott som aldrig, lyssna eller titta på mig själv. Men denna gång kunde jag inte låta bli. Ska ärligt säga att jag blev positivt överraskad, vilket inte alltid är fallet. Vi själva är, som bekant, oftast våra hårdaste kritiker.

Innan det var dags att kliva in i studion så hade jag förmånen att dryfta högt som lågt med ett bekant ansikte, den finska skådisen Jarmo Mäkinen. 

C. Bertell, jag och J. Mäkinen

C. Bertell, jag och kloka Marika Makaroff

"Allt är alltid någon annans fel, säg är det inte lite märkligt?"

I slutet av programmet fick vi luta oss tillbaka och lyssna på Love Antells sköna tolkning av den finska låten "När Finland föll från trädet". Klicka här och spana in programmet som är textat på svenska.


En lång dag led mot sitt slut, övriga gänget skulle vidare i den ljumna sommarkvällen för att fira att säsongens sista program var inspelat. Själv tog jag taxi till förorten för att sova i tid, det har inte alltid varit så.

//glada//doc

måndag 8 juni 2015

Stenen är i rullning

I lördags när jag var ute och gick en sväng postade jag följande rader: "Utan vår historia har vi ingen framtid. Två ny AAA-batterier i diktafonen, stenen är i rullning. Under 60 dagar, 30 på vardera sida om att jag fyller 50, ska jag skriva en bok - "Om pappa dog i morgon". Jag ska berätta vem jag var, så att barnen bättre förstår vilka de är."



Det är ett projekt som "förföljt" mig under en tid. Att det skulle göras stod klart för länge sedan, frågan var bara när? Hur skulle jag finna tid för detta, när var det bästa läge? Svaret, inte helt oväntat, blev att det är nu eller aldrig, medan livet pågår, sen är det ju liksom försent. Mer tid än så här kommer jag aldrig få. 

Kapitelstrukturen växer fram, rubriknivåerna likaså, tankar träs på ett pärlband i mitt Word-dokument. Massor med känslor, frågor och idéer dyker upp. Min historia är ju min, så långt allt klart. Men sen har ju min väg korsat många andras, hur ska dessa representeras, nämnas och bortses ifrån?

Ja, ungefär så. Bok kommer. Glad kväll!//doc.
 

onsdag 3 juni 2015

Allting är så länge sedan

Allting är så länge sedan, som min kära moster brukar säga. Blickar på bilden nedan när min pappa höll mig varsamt i sin famn nere vid Åbackarna i Norrköping. Året var 1965, bilden är framkallad i september och jag föddes i juli. 

Lite visst vi då om framtiden, precis som idag. Idag ligger han begravd ett stenkast från var bilden är tagen och jag skriver dessa rader VAB:andes i en förort söder om söder i STHLM. I soffan bredvid mig ligger en lättfebrig lill-Pentti och tittar på tv. Önskar att de två hade fått träffas, men de missade varandra med sisådär 39 år. 


Nere vid Åbackarna, på gångvägarna längst med strömmen, kom jag och min Marielundspolars att cykla tusentals gånger - inte sällan på väg till Himmelstalundsbadet. 


I mitten av 70-talet investerade vi i ett par platåträskor och utsvängda jeans. Livet lekte och klassfesterna avlöste varandra. På vintern spelade vi hockey, på sommaren fotboll. Var sak hade sin tid. 

Frågade man en vuxen "vad man skulle göra" (en dag)? så fick man en undrande blick, det var ju liksom inte deras problem. Var och en var sin egen lyckas smed. No WIFI, no tv-spel. Hur överlevde vi? 


Popcorn, Baccara, Kiss och Suzi Quatro var centrala begrepp och roliga timmen fortfarande riktigt rolig. Minns ni den interna postlådan, när man postade brev till andra i klassen åsså delades breven ut på fredag em. Det var tider, inget slentrianmessande då inte. Allt var inte bättre förr, men "när pappa var liten...", osv. 


1981 började vi gymnasiet på Kungsgårdskolan i Norrköping, vi gick ekonomlinjen. Killarna på bilen var inte särskilt skolsugna, om ni förstår hur jag menar. Men det var kanske just precis det som gjorde att vi fann varandra, vi förstod att ingen av oss riktigt förstod. Vi var inte ensamma. Lite visst vi då om framtiden, precis som idag. Det hela skulle utveckla sig till en livslång vänskap.


Vi har delat glädje, vi har delat sorg. Vi har seglat stormiga vatten, vi har njutit av lata stunder. Vi har alltid haft nära till skratt tillsammans och jag längtar varje gång vi skiljs åt att snart träffa dig igen. Du har funnits där livet varit som besvärligast, du har stöttat i motgång och du gläds i stunder då det går bättre. 


Att du min ovärderliga vän idag fyller 50 år känns stort, konstigt och mäktigt. Vi har känt varandra i 34 år, 34 år!?! Tänk om vi skulle berikas med lika många till, svindlande tanke! Och alldeles oavsett det så önskar jag dig en fantastik dag till att börja med och så ser jag och familjen mycket fram emot att ses inom mkt kort!

Puss på dig Per! #kärlek