fredag 17 september 2010

100

Jag smög igång denna blogg strax före julen 2009. Tiden har gått fort. Detta är det 100:e inlägget, vilket givetvis bör handla om något som ligger mig varmt om hjärtat. Det ska handla om min familj, mina kära.

Alldeles för många människor går igenom livet utan att berätta för de man älskar att man älskar dem. Varför?

Jag är väldigt privilegierad som har en stor familj - en familj som jag älskar väldigt mycket. Men låt oss ta det i tur och ordning.



Minstingen har hunnit bli stor kille, snart 5 månader gammal. Det är en gudagåva att få uppleva allt detta ännu en gång, kanske mer närvarande än någonsin tidigare. Han är bara så fin, så snäll och så ovetandes om mycket runt omkring honom. Maxi, jag vet att du lyssnar och känner in när jag pussar dig i nacken och viskar i ditt öra att jag älskar dig – även fast du ser lite undrande ut ibland. Just get used to it!

Bestämda treåringen säger ibland att hon älskar mig, underbart att höra! Fast i nästa andetag balanserar hon upp det hela och konstaterar öppenhjärtligt att ”pappa är dum”. Hon är förlåten - och älskad. Hon är ett under av vilja. Hon är en fantastisk blandning av det temperamentsfulla egyptiska arvet och rötterna från nordligaste lappland - där det stoiska lugnet lurar i vassen. Hon är en mix av det bästa, en unik liten medborgare, en väldigt älskad sådan!

Åttaåringen, smultronet, är ett underbart väsen. Hon är en fantasimaskin och mer som en hund än som en katt. När jag pussar på henne och berättar att jag är kär i henne så ler hon stort, ibland springer hon iväg som en älva och andra gånger slänger hon sig om min hals och kramar mig innerligt. Vid det sistnämnda är det som om tiden stannar, underbart. Kärlek.


Nästa i barnaskaran, tioåringen, som redan för länge sedan fått labeln jordgubben. Hon är mer som en katt än som en hund. Hon snurrar omkring och gör det hon älskar, och jag älskar henne så mycket. Hon är klokheten själv och tycker nog att pappa är lite larvig med sitt kärleksbabblande, vilket verkar mycket rimligt i hennes ålder. …men som jag brukar säga; - jag kan inte rå för att jag är kär i dig snygging;-)

Den förstfödda har nästa hunnit bli sjutton år - 17 år?!? Jag minns det som igår när du föddes i ett snömeterdjupt Sundsvall. Även fast avståndet varit för långt mellan oss, för länge, så hoppas och tror jag att du känt dig älskad, älskad som du är. - Hej, det är pappa, tänkte bara kolla läget och berätta hur mycket jag älskar dig – meddelandet har du fått så många gånger på din telisvar att du säkert tröttnat för länge sedan. Men jag säger som jag brukade när du var liten – det gör inget, fråga mig får du se;-)

I knowledgementet i min avhandling riktade jag ett stort tack till min underbara fru Mona. Jag skrev att ”This thesis and my life would not have been the same without you” och jag kan bara stryka under på det, framför allt det sistnämnda. Jag visste nog inte då hur rätt jag hade och skulle komma att få. Livet utan dig hade inte varit det samma. Mannen på Khan-El-Khalili-basaren i Kairo anade, i sin tur, inte heller hur rätt han hade när han på arabiska berättade att jag var en väldigt lyckligt lottat man.

Du är en generös, varmhjärtad, intelligent, sexig, vacker, rolig och supportive fru. Du är en fantasktisk mamma och en underbar livs (lek-) kamrat. Du är en gudagåva till oss alla. Du är en hjältinna där hemma med minstingen vid din barm och de övriga surrandes som flugor omkring dig, dag som natt. Du är moderligheten personifierad. Lova att inte slita ut dig - vi är rädda om dig!

Älskar dig och jag är oerhört stolt över att gå vid din sida. Du är min älskare och bästa vän.

Jag är väldigt stolt, mycket glad och innerligt tacksam för vår familj, över medlemmarna i air-team. Ni är pärlorna på mitt livsband.

Love through power//dr air

7 kommentarer:

  1. Sitter här uppe i Norr och är tårögd av alla fina, kärleksfulla och kloka ord. Klart man ska berätta hur och varför man älskar nära och kära.
    Ska hem och göra det i kväll!
    /Fd Gunde

    SvaraRadera
  2. Du skriver precis sådant som väldigt många tänker men allt för sällan säger, kärleken till dom närmaste är något man kan "slösa med" hur mycket som helst ;)

    Ha en fin helg nu Ari!

    Ronny från "Peking"

    SvaraRadera
  3. Gud så vackert skrivet! Rysninger i kroppen & tårar som rinner. Du har helt rätt. Vi kan aldrig berätta för mycket & ofta vad de nära & kära betyder för oss. Må väl!
    Kram Jeanette

    SvaraRadera
  4. Det du skriver är tänkvärt för oss alla. De flesta är alltför dåliga på att visa och tala om sin kärlek till sina nära.
    Jag själv brukar försöka att påminna mig om hur bra jag har det och hur lyckligt lottad jag är med mina nära och kära vid min sida som jag älskar så mycket.
    Det är viktigt att ALLTID komma ihåg sådana saker - inte att det kommer som en tanke när man kommer i en livskris som t ex nära döden situationer för en själv eller någon som man håller av väldigt mycket. Då om inte tidigare tänker man på att man ska ta tillvara varje dag, inte lägga sig osams med sin käresta, inte lägga alltför stor vikt vid småsaker.
    Vi ses snart igen!
    /Mats

    SvaraRadera
  5. Underbar läsning, Ari! Tack! Har inte 5 barn, men vid nummer tre har man iaf fått förståelse för att kärleken växer. Att ha fått/tagit möjligheten till en fantastisk kärleksrelation kanske är få förunnat och jag är som du, tacksam varje dag! /Andrea

    SvaraRadera
  6. No, eiköse Riihimäen ainoispoika ala asethumhaan kohta. Kolarinpöhköjä kerta on niin paljon jo (as told by Luther/my father). Kyllä sie minulta saat sata prosentista kannustusta, tiedän kuinka mahtavaa on elämä lasten ja perheen kanssa (kaikki on just nyt Tunisiassa ja mie ja Mathilda ollaan kotona). Viime blogisi oli tosi mahtava ja täynnä tunteita beyond all. Lähethäänkö lounaalle ihan pian, jävla tornedaling? Soita 0734-24 14 89

    SvaraRadera
  7. En sån fin kärleksförklaring1 Jag är mamma till sex barn. På väg till näst äldsta dotterns bröllop i New York på onsdag googlar jag på ditt namn efter att ha hört referenser till dig på P1 för många månader sedan och snabbt o slarvigt skrivit ner:Känslan alltid snabbare än tanken. Bättre val, bättre beslut om vi tar intuitionen på allvar och därefter gör analysen..att infoga i mitt tal till bruden,som är en person, med stark instinktiv uppfattning, och en bländande analytiker. Var kan jag hitta din avhandling eller artiklar? skillebykristina@hotmail.com
    TAck

    SvaraRadera