Tänker ofta på det i mötet med människor i vardagen, både som privatperson och i mitt jobb, att när man agerar lite oväntat så öppnar det upp för så mycket mer än när vi bara rullar på i de ordinarie hjulspåren. Tänker också på det Markus Krunegård sjunger om; att fastna med hjulen i spårvagnsspåren. Är man född och uppvuxen i Norrköping så vet man vad det betyder, man vet att det är en hård skola och att lärdomarna är dyrköpta men också att det på sikt bär frukt att jobba sig vidare.Att våga vara lite annorlunda, att våga tänja lite på normen och att, framför allt, våga vara sig själv ger mer än det kostar. Idag lyfte jag hjulen ur spåret, ganska rejält dessutom, och resultatet lät inte vänta på sig. Jag kan inte minnas när jag en och samma dag fått så många genuina leenden, glada tillrop och några innerliga tack. Det öppnade upp för möten, diskussion och förbrödring – på bred front.
Vi har en fantastisk Business Support grupp på jobbet och de skulle ha ett möte idag. De kan sällan eller aldrig vara alla samlade på en och samma gång – så nästan även denna gång. Någon drog en galen idé ur rockärmen då alla alternativa kort redan var spelade. De skickade iväg ett mail till beslutsdoktorn i egen hög person, en av drygt 700 anställda på firman, och berättade med kvinnlig list att ingen hjälp fanns att få, någons barn var sjukt… Jag som var en sådan ”fin kille” var deras sist hopp, utan min hjälp inget möte med en intakt BS-församling.
Min goda vän Eugen brukade säga, på den tiden då det begav sig, att med smicker kommer man ingenvart. Han hade fel. Jag lyckades skapa utrymme i min agenda och jag fick en berikande, rolig och lärorik timme som receptionist på Sveriges största Management- och IT-konsultbolag. Lite CV-padding helt enkelt och nöjet var helt på min sida. Tack snälla för att ni vågade vara lite crazy, för att ni lyckades tänka lite annorlunda – beyond the box.
Tack för att jag blev tillfrågad, jag tar det som en härlig komplimang!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar