Dagen efter dagen före...

Märklig känsla att vakna upp den 20 september, märklig och sorgsen. SD in i riksdagen. De extrema vindarna från Centraleuropa hade nått våra nordliga breddgrader.

Slog på datorn och inläggen fullkomligt haglade in på fejjan, många var snudd på förtvivlade. Jag kan inte erinra mig om dylika reaktioner för någonting annat som jag tidigare upplevt. Det som fick mig att känna mig lite bättre till mods var den samstämmighet som rådde bland mina vänner. Problemet kvarstår dock – var 20:e väljare tyckte att minskad medmänsklighet, minskad solidaritet och minskat sunt förnuft är på sin plats.

Jag skrev själv en kommentar och tyckte att som om detta inte var nog så har SD dessutom kommit fyra i det skolval som ägt rum. Någon kommenterade dock detta med ngt i stil med att det var fel på alliansens skola. G´natt I would say, ngt onyanserat.

Ja, skolan av idag lämnar övrigt att önska, men så dålig att våra ideologiska och medmänskliga värderingar helt sätts ur spel är den väl ändå inte? Ne, jag tror inte det. Jag hoppas, tror och ber till mina gudar att det valresultat vi nu har inte slår an tonen för det samhälle våra barn ska växa upp i.

Jag har en egyptisk svärmor och således en halvegyptisk fru och svägerska. Mina föräldrar var båda från Finland och våra barn har stamtavlor som liknar gatukorsningar med inslag från norra Afrika till nejderna ovan polcirkeln. Vi är en multikulturell familj, med vänner lite varstans på vår underbara jord. Vi är stolta över allt detta och vi är oerhört glada över allt vi får till oss från människor med olika ursprung, olika seder och bruk.

Ingen ska få ta detta ifrån oss eller andra. Låt oss ta vårt kollektiva förnuft tillfånga. Låt oss göra det nu!

Allt gott!//doc.