Då var det dags för minstingens första gymnastikpass. Frun skulle på spa – oerhört välförtjänt dylikt. - Inga problem, jag fixar det där med gymnastiken!
Hon fick på sig sin gymnastikdräkt som hon ärvt av Bianca. I sin blommiga lilla väska stoppade hon sina silverfärgade balett-/gymnastikskor + sin nya läppglans. Ja, hon är alltså 3,5 år gammal, men så är det – läppglans.
Själv såg jag framför mig 50-60 min på läktaren. Bäst att jag tar med min Mac så jag kan ”fixa lite” tänkte jag i mitt stilla sinne. Ja, det blir bra, det ska bli skönt – och samtidigt roligt att titta på i lugn och ro. Lite lyxtid helt enkelt!
- Alla föräldrar får givetvis vara med, hörde jag gymnastikfröken förtälja glatt och högljut. - Ok, upp och hoppa, runt – runt, osv. Det var Bamse som tog kommandot, hans röst ackompanjerades av musik som ljöd ur den lilla kassettbandspelaren.
- ...och nu, sa fröken, alla som har något blått på sig lägger sig på golvet och är köttbullar. Meh, ...jag har blå strumpor!?!:-/ Innan jag visste ordet av så låg jag där på rygg på golvet i en gymnastikhall i förorten och var – just precis – en köttbulle.
- Uj, jag är så torr om läpparna..., hörde jag vår lilla gymnastik adept säga, måste smörja läpparna fortsatte hon. Sagt och gjort, sen var det dags för ringarna för första gången någonsin.
Nelly var mer än nöjd och längtar redan till nästa gång, nästa gång då jag lämnar jag Macen hemma och väljer svarta strumpor istället;-)
Glada//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar