fredag 28 januari 2011

"En dag som alla visste skulle komma"

Idag har vi följt utvecklingen i Egypten. I förmiddags hade vi kontakt med släktingar i Kairo som sa att ”de inte hade märkt något av det hela”.

Nu lär de ha märkt. De lär bland annat ha märkt att de inte längre kan kommunicera med omvärlden...

Alldeles nyss fick vi lägesrapport via bekanta i Kuwait. Internet ligger som bekant nere, liksom sms/telefon, twitter, etc. Märklig utveckling om än inte särskilt oväntad. Vem hade kunna tro att de sociala medierna skulle komma att spela en så stor roll i världspolitiken och kanske till och med i demokratiutvecklingen?

En av våra vänner skrev på FB tidigare att ”vi visste alla att denna dag skulle komma, det är många som är hungriga och väldigt arga”. Säga vad man vill om detta fantastiska land, men demokrati och människors lika värde är inte deras starkaste gren.

”Det brinner i Mubaraks högkvarter”, skrev en annan vän innan nätet släcktes ned. Tror det ligger nära Egyptiska Museet där delar av världsarvet ligger, bland annat hela Ramses klanen.

När vi var där för några år sedan och jag berättade för barnen att ”hon där är en gammal prinsessa” så konstatare en av dem att ”ja, och idag är Victoria prinsessa”. Japp, så är det.

Det är i nuläget bara ”marklinorna” som fungerar, resten är alltså avstängt. Ingen vidare ”början” på något gott.

Burma 2007 poppar upp i hjärnan, ingen rolig tanke – men väldigt relevant.

Må det komma gott ur denna dag, In šaʾ Allāh إن شاء الله;, denna dag som många visste skulle komma.

torsdag 27 januari 2011

Lite mycket av varje


Liten väldigt snorig, ngt större ganska snorig, lite större ändå på simskola och den största av de fyra - således näst störst av alla fem - på simhopp.


Stoppade mina favoritskor i skåpet på Eriksdalsbadet, för att inte bovarna skulle ta dem. Sen låste jag skåpet, fast inte det med skorna i... Nåväl, någon håller en vakande hand över mig och de mina. Skorna låg kvar. Mkt nu.


Sen lägga hon som är ngt större än den minsta. Därefter till ICA för att storhandla. Just, nästan, klar när de började släcka lamporna. Åter i air-bus:en strax efter 22.00.


På med lite Jason Mraz som jag fullständigt snöat in på. Tänkte tillbaka på turen inne på ICA, där jag till min stora glädje fann TURUN SINAPPIA! S.T.R.O.N.G.


I dag telefonmöten som avlöst varandra. Lunch på DN. Efterrätt på Sjöfartshotellet. Sista detaljerna till dragning som börjar mkt strax.


Ska nu varva upp med bland annat Wanna Be Startin´... M. Jackson och ge allt därefter. Uppdraget är att roa och inspirera. Därefter ska sällskapet vidare ut på Östersjön - förhoppningsvis fulla av energi och nya tankar!

Glada//doc.

onsdag 26 januari 2011

Tillsammans går vi igenom små rum,..

- Pappa, jag vill att du berättar något från när du var liten, brukar 3-åringen säga när jag ska lägga henne.

Det har blivit den vanligaste g´nattstory-formen. – Vad vill du att jag ska berätta om? brukar jag fråga. – Vad som helst, säger hon.

Det har blivit en resa i tid och rum, en odyssé bland mina barndomsminnen, en resa på platser där jag inte varit sen dess - men som jag minns lukterna ifrån.

Det har blivit en resa från ”my childhood playground” till när jag fick följa med min pappa på hans basebollträningar, det sistnämnda förövrigt något som jag tydligen aldrig glömmer.

Vi har färdats på mina och mina kompisars busiga stigar och vi har färdats bland människor som jag nästan glömt, människor som dyker upp när vi öppnar lucka efter lucka när vi går genom rum efter rum - när jag berättar något från förr när jag var liten.

Jag kom att tänka på Lisa Nilsson låt, som jag vet är en av hennes favoriter bland sina låtar, små rum:

"Jag går igenom små rum
Och alla speglar de
Olika sidor av samma sak
Jag går igenom små rum i mig

Jag har en underlig dröm
Där jag får träffa en flicka
Som vet nästan allt om mig
Och hon berättar så vist, om mig”


Nelly och jag går vidare från ett rum till ett annat, människor levandegörs och platser dammas av. Hon lär sig namn på ställen hon aldrig sett, hon träffar människor hon aldrig mött.

Tillsammans går vi vidare - igenom små rum...

Allt gott!//doc.

tisdag 25 januari 2011

trodde jag hamnat på Khan El Khalili...

Hur många känner inte igen sig i Solsidan-temat med småbarnsföräldrarna som ”dealar” om vem som gör vad.

Vem behöver sova mest - den som är hemma eller den som jobbar, osv?!?


Jag har genom åren provat alla varianter, fast kanske inte just denna senaste då.

Eftersom jag, numera, går in under kategorin ”fast learner” så tog jag bums fasta på upplägget. Nu ska vi prissätta det mesta, tänkte jag, och valuta har vi redan klar för oss: Uscados.

Kom också att tänka på det Mark Levengood lär ha sagt att ”förhållanden ska man inte bygga på så bräckliga ting som känslor och kärlek – utan på skulder och hållhakar”.

Jag glömde bara en sak, man kan inte blanda olika system. Jag körde vidare på det där gamla systemet att ”jag byter blöjan, det är lugnt – jag tycker det är roligt för jag är en modern och fin pappa”, ungefär så. Sagt och gjort.

Strax därefter var det dags för god lunch och min fru plockade fram tre (3) st sugar snaps åt mig. Pris: 700 uscados?!?

Jag trodde för ett ögonblick att jag hamnat på Khan El Khalili-bazaaren i Kairo – 700?!?

Faktum är att jag uppenbarligen inte glömt en (1) utan två (2) saker. Jag hade glömt att hon har starka band till Egypten…

Hela den nordafrikanska affärsmodellen bygger på oskäliga utgångsbud och ett evigt förhandlande – och då har jag ju hunnit äta upp maten för länge sedan.

För håll med om att max 150 uscados är ett rimligt pris för 3 skenor ”sockerärtor”?

Nåväl, det där var igår. I morse vaknade minstingen snorig modell EXTREME, nästa i syskonskaran stormade in i köket som tagen ur någon kommandofilm och skreeeK grÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT!!! – så det ekade i hela förorten.

När jag stängde dörren efter mig, på väg till jobbet idag, så var jag glad för att vi återgått till ”förtroendesystemet” – för inga uscadon i världen kan ersätta det jobb den hemmavarande föräldern gör dagar som denna – och alla de andra!

Allt gott från han som smet från en påtaglig linjeverksamhet i morse...//doc.

måndag 24 januari 2011

Att vara skärpt på kontoret

Sitter i skrivande stund och förbereder ett prat som jag ska hålla i eftermiddag. Kommer att prata lite om ”miljöfrågor” i allmänhet och beslutsmiljö- (kontext) frågor i synnerhet.

Kommer bland annat att prata om det faktum att det har visat sig att människor är lika ”skärpta” och effektiva på att processa information då de sitter i kontorslandskap och arbetar som när de röker lite ”lagom mkt” braj.

OBS! Ta nu inte detta som ett ok för att röka braj – för det är det inte. Ok? Bra!

Jo, i alla fall, en Tysk studie visade för ngt tag sedan att kontrollgruppen – som alltså rökte på en smula – var lika tillförlitliga på att hantera och processa information som deras vänner i kontorslandskapet i rummet bredvid.

Jag fann också denna studie som slog fast att vi rent allmänt mår dåligt i kontorslandskap. Intressanta slutsatser, för vilka det kanske inte krävs en forskarutbildning i grunden för att komma fram till!

Glada//doc.

söndag 23 januari 2011

Sen kväll med dr air här.

Lite admin, några svängar hos hostande Nelly, kan bli en kul natt☺

Hon fick lite hostmedicin just och hon passade på att yrvaket lova att jag skulle få vara med i hennes lag i morgon då vi tydligen ska spela Afrikas diamant-spelet. Spännande.


Underbar helg att lägga till handlingarna. Igår skridskor på Kärrtorps IP. Hoppas ingen såg mig tänkte jag först, men kom på att det var ju bättre att jag hade 5:a i skridskoåkning som 15-åring än att jag skulle hasat på lädret då istället för nu.


Söndagsmiddag på klassiskt manér med svägerska och svärföräldrar. Alldeles för gott, alldeles för mycket - kalvytterfilé. Tack frun för att du göder oss;-) Måttlighet är en dygd, borde jag ha läst någonstans. Nåväl, passet på SATS i förmiddags väger ändå upp det hela hyggligt.


I morgon en spännande dag, som jag inte kan avslöja särskilt mycket om då det rör ”tredjepart” -> helt underbar ”förklaringsmodell” som jag snappat upp i dagarna!

Ha nu en riktigt go vecka där ute!

Glada//doc.

lördag 22 januari 2011

Kall fusion - magi!

Tack för att du delar med dig, sa hon. Tack själva för att jag fick komma hit. Att ge är att få. Läst det förr på denna blogg?!

När jag klev på bussen någon dag i början av veckan så sa chauffören ”HEJ!”. Jag har åkt med henne många gånger förr och hon säger ”HEJ!” till varenda person som kliver ombord på hennes röda skepp.

Jag satt längst fram och ”studerade” folk när de klev av och nästan mangrant tackade de för resan och/eller önskade henne en bra dag – så även jag.

Kommer osökt att tänka på ett av mina första inlägg på denna blogg, det om en annan busschaufför, förövrigt ett av mina mest lästa inlägg. What goes around comes around, onekligen.

I torsdags blev jag intervjuad av en journalist från ”Svenskan”, det handlade – lite förenklat – om livet. Om inställning. Om perspektiv. Om tacksamhet.

Samma kväll var jag och talade på ett underbart event, på en magisk plats. Efteråt var det som om vi kände varandra. Vi ska äta lunch vad det lider. De var roade, de var (be-) rörda.

Kände mig själv helt berusad av alla intryck när jag efteråt satt där och åt underbara snittar med kräftstjärtar och Västerbottensost - innan taxin tog mig tillbaka hem till förorten.

- Hur gör du för att beröra, hur orkar du ge? frågade en person på ett att världen största och mest kända teknikföretag i fredags.

- Är man själv berörd så kan man beröra - om man får kan man ge.

Livet berör – oss alla - så forsätt att ge kära människobarn. Ge gott, ge mer än ni får så få får ni ännu mer tillbaka - ungefär som vid i en kall fusion!

Allt gott!//doc.

…själv ska jag tillsammans med familjens stora hjältinna – min fru – ge allt för att få merparten av air-team på skridskor idag!

ps. dagens tips: Sunshine Song (Live On Earth Version) med Jason Mraz ds.

fredag 21 januari 2011

När jag väckte chefen...

I onsdags när jag var på väg till simskolan med ett av barnen så passerade vi Clarion vid Skanstull. Där inne satt ett bekant ansikte, det var Hööken. Han heter ngt snarlikt, men kallas alltså så.

Jag kom strax efter att tänka på en historia från min ungdom, året måste varit 2007. Jag hade just anlänt till storstan, efter 18 år i en liten stad i norr.



Glad i hågen och mössan i handen sökte jag mitt drömjobb – på ett riktigt Business Intelligence-bolag. Ett jobb ute i den s.k. verkligheten. Företaget hette Intellibis på den tiden, säker inte så många som minns bolaget då det var ljusår sedan – med IT-bransch mått mätt.

- Telefon beställer du med hjälp av Anna i receptionen, berättade Hööken. – Alla fräcka killarna här på firman har en N95:a, sa hon. Utmärkt tänkte jag, jag ska bli en av dem. – Ja, men det blir bra, sa jag.



N95:an var en kraftfull Nokia med oändliga features och – skulle det visa sig – oanade användningsområden.

Vi har många barn, små, större och en riktigt liten. Det blir en del nattvandrande mellan sovrum och sängar. Det visade sig med tiden att N95:an hade en kraftfull ”ficklampa” inbyggd. Det var bara att trycka på any knapp så lös det fint och jag kunde se var jag skulle placera täcket och barnet just den gången, osv.



Allt flöt på fint tills jag en natt (miss-) lyckades – och vad är sannolikheten för det? – trycka på knapparna i ”rätt ordning” och låsa upp telefonen…

Pip…, pip…, pip… Yr i nattmössan undrade jag vad det var som så envist pep?

Ah, ne det kan inte vara sant tänkte jag…, i samma sekund som jag såg att jag ringt upp min chef – ovan nämnd Höök – klockan 03.43. Klick, jag lade på. Jag lade på, skulle det strax visa sig, något efter att han svarat…
Jag hade varit tre veckor på mitt nya jobb och det kändes lite ”sådär” att väckan honom mitt i natten.


Undrar vad han tänkte? Kanske han tänkte att ”det verkar vara grymt virke i den där dr riabacke - han är onekligen på!”

…eller så tänkte han ngt annat – vad tror ni?

Glada helg!//doc.

onsdag 19 januari 2011

MÅNGA INTRYCK

VAD med snö?! Se bild nedan, tagen från taxin. Raka spåret till Mittuniversitetet. Detta var alltså igår.



Många glada återseenden, många minnen som dök upp. Dr Aron vår forskarkollega sen många år. – Du har en tavla kvar här, sa han. – aha, du får ett säljuppdrag, sa jag. Han är lovad 20% på priset, torde kunna bli en femma eller så – givet att han lyckas hitta ”rätt köpare”!



Tittade in hos mamman till den förstfödda. Det var ett trevligt prat. - Ja just ja, säger vi båda avslutningsvis, Isak är det ju bra med som du/vi vet. Märkliga föräldrar. Och by the way, värst vad med pärmar hon hade lyckats samla på sig. Undrar just om det blir så när man blir docent? Nåväl, hon hade en lapp med sanningens ord på väggen också.



- HEEEJ! som om tiden hade stått still. Det var en annan än hon nämnd ovan. En dryg timmes lunch verkligen bara flög iväg. Det var alldeles för länge sedan. Vi har konstaterat det förr – vi är på samma, ja samma vad?! Utbyte av tankar och vi färdades. Jag fick hennes bok, ett signerat ex. "Kram från din rymdsyster" stod det där. Vi ska höras, oftare. Mer sällan kan bli svårt. Men vi är on-rymd-line, vare sig vi hörs eller inte, så funkar det med några utvalda. Utvalda av vem?

- Men, är du här? hörde jag en röst. Det var självaste dekan.

Sen var det dags att bege sig till ett chefsmöte på stan och tala inför en härlig publik. Hälften från Sundsvall och resten från rikets övriga delar. En märklig och rolig känsla att känna igen, relativt sett, så många ansikten. In i taxin och på flyget – önskade jag kunde landa på Gubbängens IP.



På Arlanda Express fick jag sen ta del av en killes hela vecka, kommande helg och lite allmänt business-snack. Det gick visst bra nu. Zzzzzzz….. F.O.L.K. + Mobile… Inte så intresserad om jag ska vara ärlig.

Någonstans på vägen lyckades jag få i mig en räksallad.



Sitter i skrivande stund på pendeln på väg in till Stockolm, norrifrån. Har just varit och pratat i en fullsatt härlig salong, på ett företag som tillverkar GODIS. Gissa om barnen kommer att bli glada!?!

Solen skiner och jag känner mig så glad. Vilket privilegium att få träffa så många intressanta människor, att få prata om saker som ligger mig så varmt om hjärtat, att få vara frisk, att ha mat på bordet till hela familjen, att ha vänner…

Ikväll blir det till att storhandla på ICA i Haninge. Vardagen ÄR livet, glöm aldrig bort det. Rotebro nästa.

//doc.

tisdag 18 januari 2011

Spännande dag - som just bara börjat!

Lämnade huset denna tidiga morgon då familjen låg och sov. Ska strax flyga till Sundsvall för ett talaruppdrag, ett Sundsvall som jag bodde 18 år i. Känns science fiction, som ett annat liv.

Denna vecka drar uppdragen igång på allvar och det känns milt uttryckt kanon! Läste någonstans förra veckan att folk presterar 3 ggr mer om de är drivna av ”lust” i det som de gör – istället för att bara fylla en lucka på jobbet. Jag tror det ska vara 10 ggr mer, för tycker man att det är roligt så blir det så ofantligt mycket bättre!

Har lagt märke till en intressant ”trend” att allt fler företag vill att jag pratar om hur - och om - beslutsfattandet hänger samman med deras värderingar, och vice versa. Intressant - och viktigt. Vilket också var lite av temat på min CFO-artikel häromdagen.

Sundsvall var det ja, kliver strax på flyget. Ska prata på stället där Sundsvall 42 går av stapeln, där min talarkarriär i någon mening tog sina första steg ut i offentlighetens ljus för ett 10-tal år sedan. Ska bli riktigt roligt, lite av cirkeln är sluten-känslan.

Jo, just ja innan jag slutar för nu. Igår åt jag lunch med hela ledartrojkan för Cancerfonden. Väldigt trevligt. Att göra gott-tanken lever vidare och kommer säkert att landa i ngt spännande innan jag vet ordet av, precis som mycket annat här livet - fast ibland tvärtom.

Den som lever får se, de som lever får ge.

Allt gott//doc.

söndag 16 januari 2011

Obegripligt intellektuell

Ute faller regnet, känns bra. Regn så här års betyder mindre till Fortum, som slog all time high med januarimånads räkning.

8-åringen gör just läxa och briljerar med sina mattekunskaper. Barnen verkar ha fått bättre förutsättningar än vad jag hade på det intellektuella planet – också!

Kolla bilden på min nya idol, träffade henne på tunnelbanan i fredags. Underbar människa, missa inte budskapet på hennes väska. Inget att skämmas för om man råkar vara extra smart.


På tal om barnen så klipper och klistrar vi också i skrivande stund med 10-åringens läxa om ett landskap och en stad. Hon har haft en osedvanligt goda smaken att välja Östergötland och Norrköping. Forza Peking!


3-åringen är och hälsar på sin kanin. Hon planerar att gifta sig med sin dagiskompis Sonja. Vi tycker hon ska vänta lite med att bestämmas sig, mkt hinner att hända innan hon riskerar att hamna på glasberget.

- Hur fungerar det om två tjejer gifter sig med varandra? undrade 8-åringen. - Ähum, det fungerar väl alldeles utmärkt, sa jag och undrade lite vad hon mer precist undrade över. - Ska båda ha klänning då?

Maxi tränar järnet med att stå och skrika. Skrika är han riktigt vass på redan och ståträningen börjar ge resultat. Hoppas han fokar på det sistnämnda kommande veckan.

17-åringen sitter, mellan sina brädturer i funparken i Kläppen, och pluggar engelska. Han ska visst tenta av hela rasket några år in advance. På tal att barnen fått det pappa inte fick i modersmjölken:-) Han har också gjort den nya beslutsdoktorn-loggan ovan, tnX Isak! Kolla gärna in hans blogg på Life of Newton. Kan väl tilläggas att jag inte gjort hans logga;-) Behöver ni logga-hjälp så hjälper han er gärna! $$$


Har många gånger, för länge sedan, tänkt att jag inte ska bli en såndär förälder som inte kan dölja sin stolthet för sina barn. Det var länge sedan och det har inte gått något vidare.

Stolt som en tupp, glad som ett troll!

ps. dra gärna igång Spotify och softa lite med Chillout Ibiza 4 - som gjort för en dag som denna! ds.

torsdag 13 januari 2011

Energimöten

Började dagen med ett frukostmöte med prof. Ekenberg på Thelins vid Fridhemsplan. - Vi ses alldeles för sällan, säger vi i kör när vi väl ses.

Vi avhandlar allt mellan vetenskapsteoretiska betänkligheter och alternativa sätt att ge ut böcker på. Två räkmackor och sammanlagt 6 koppar kaffe senare är det dags att bryta upp. Vi ska ses snart igen, inom kort. Det som ligger i ”pipen” är en gemensam forskningsartikelplan. Kan bli bra, lagom populistisk.

Jag har, verkligen, honom att tacka för mycket. SJålv brukar han, när tillfälle ges, gå steget längre och säga att ”jag har lärt den grabben allt han kan…” Riktigt så långt vill jag nog inte sträcka mig, men visst ligger det en del sanning i det hela – inte minst vad gäller The Field of Decision Analysis☺

Dagens lunchmöte var sen med min mentor. Väldigt givande – på flera plan! Hon är klok som en uggla, jag har sagt det förr och det tål att upprepas. Fick så många tankar och idéer att 1/3-del hade varit mer än nog. Jag är glad att JH tussade ihop oss, tnX!

Inget möte på eftermiddagen – som tur var. I stället förberedelser inför kommande veckan då det är härligt fullt med spännande talaruppdrag. Ett av dem i en liten stad i norr – ska bli riktigt roligt!

Sleep tight!//doc.

onsdag 12 januari 2011

Dags för ett personligt beslut om var man ska närvara – och hur mycket

NY KRÖNIKA PÅ CFOworld.se - nedan min Street Version av densamma!

Hur hinner du med allt? undrar folk lite nu och då. Jag hinner inte med allt och framför allt hinner jag inte alltid närvara även fast jag ofta är på plats.

Många av oss har spännande och utmanande jobb. Många av oss har också familj och ett vardagspussel som inte låter sig läggas alldeles enkelt. Företagen har anställda som de vill ha ut så mycket som möjligt att – så länge som möjligt. Hur mycket kan man kräva av en anställd, hur mycket tillgänglighet är rimligt och hos vem ligger ansvaret att skapa hälsa och balans i livet?

Det kan på ytan se ut som att jag är med, även fast jag ofta är jag någon annanstans. Skillnaden på närvaro och härvaro ni vet. Vill så innerligt gärna ha mer av det sistnämnda.

Jag fick ett mejl från en gammal vän från förr. Hon skrev att hon följer min blogg och att den får henne att stanna upp och reflektera ibland. Det gjorde mig glad och jag förstod att samma gäller mig. Jag måste stanna upp och reflektera, oftare, inte bara ibland.

Tror att jag den gången hade skrivit om ställtider och just när- och härvaro, inspirerad av Bodil Jönssons Tio tankar om tid. Det Bodil skriver om är, lite förenklat, det faktum att våra tankar har blivit väldigt fragmenterade.

I vår ambition att hinna mer, inte sällan mycket mer, så hinner vi ofta i själva verket mycket mindre. Dessutom, misstänker jag, så hinner vi med avsevärt mycket mindre av det som är riktigt viktigt. Ja, jo vet att vad som är ”riktigt viktigt” är väldigt subjektivt – och var en fritt att bestämma över. Men hur som helst, vi hinner inte med mer – var så säkra.

Just ställtider är
besvärligt för oss att hantera, det vill säga tiden det tar att ställa om både praktiskt och tankemässigt mellan två sysslor. Tankar tar tid och när vi tänker på och samtidigt gör flera saker mer eller mindre samtidigt så tenderar något att trilla mellan stolarna, ibland faktiskt det mesta. Allt blir på sin höjd ”halvbra”.

Strax innan jul presenterade Unionen en undersökning med rubriken "Har gränserna förändrats?" Det har bland annat visat sig att ”att tjänstemännen i stor utsträckning måste vara tillgängliga utanför ordinarie arbetstid”. I undersökningen står vidare att ”hela 22 procent av tjänstemännen anser att de måste vara tillgängliga efter ordinarie arbetstid i stor eller mycket stor utsträckning. Närmare 30 procent anser att de måste vara tillängliga i viss utsträckning”.

Tjänstemännen torde inte vara något undantag. I mina öron låter det som låga siffror om man jämför med hur det ser ut på många håll i it- och konsultbranschen, till exempel. Hur har du det själv, hur mycket är du tillgänglig och tycker du att det är alldeles lagom, eller för lite/mycket?

Första arbetsdagen på det nya året sprang jag på en gammal kollega på stan. Hej, hoj och god fortsättning-fraserna avhandlades raskt och därefter undrade jag hur han hade det. "Jorrå, helgerna gick så fort och nu är det full fart igen. Kunden förväntar sig att jag ska vara tillgänglig 24/7 och det har varit en slitig höst…"

"Att vara tillgänglig
24/7 för en dryg tusenlapp i timmen tycker jag låter som en lite väl tilltagen uppgift, i synnerhet som du utöver det också ska hinna med livet i övrigt", sa jag.

"Jo jag vet…, det måste bli bättre framöver. Det blir bättre sen…"

En annan person – vän på Facebook – som var på Disney on Ice med sin son första veckan på jobbet satt visst där som på nålar, det hade blivit dubbelbokat. Jobb och ”fritid” krockade en smula. Tycker att han lyckades lösa det hela rätt okej. En person skrev dock insiktsfullt på Facebook, som en kommentar till det ovan, att ”se upp, barn luktar sig till mental frånvaro på en tusendelssekund….” Jag tror att det kan gå snabbare ändå.

Cecilia Fahlberg, förbundsordförande i Unionen, säger att "Arbetsgivarna har ansvar för att de anställda har en bra arbetssituation som bidrar till en balans i livet. Det är nödvändigt med uppföljning och återkoppling så att inte arbetssituationen går över styr".

Visst, det stämmer till viss del. Men det stora ansvaret ligger hos var och en av oss, vi kan inte lägga ansvaret på entreprenad hos arbetsgivarna, det är att göra det väldigt enkelt för sig.

Det är dags, för många av oss, att ta ett aktivt beslut om hur tillgängliga vi vill vara, vad som är viktigt för oss, i vilken utsträckning och i vilken ordning. Det är hög tid att leva de värderingar som många företag säger sig ha, för annars gör de ju ingen nytta – right?

Att leva livet på rasterna från jobbet låter sig inte göras alldeles enkel, i vart fall inte med någon större framgång är jag rädd för. Fel riktning går inte att korrigera med högre hastighet.

Tänk efter, vad är viktig för dig? Hur gör du för att skapa utrymme för att kunna sköta jobbet på ett bra sätt, utan att det blir på bekostnad av ”allt det andra”? Om vi lägger var sak i sin låda, om var sak får ta sin tid, så blir också summan av det vi gör mycket större – även fast det initialt kan ge sken av annat.

Det gjorde mig glad och jag förstod att samma gäller mig. Jag måste stanna upp och reflektera, oftare, inte bara ibland.

------------------------------------------------

Om skribenten: Dr. Ari Riabacke är beslutsanalytiker, organisationsteoretiker, forskare och tidigare Head of Business Intelligence på management- och IT-konsultbolaget Connecta. Han skriver för CFOworld om bland annat beslutsfattande och BI ur ett mänskligt perspektiv. Han nås på: beslutsdoktorn@gmail.com

tisdag 11 januari 2011

Att förvalta det bästa man har som en del av dagen ibland!

En lååång härlig dag lider mot sitt slut. Idag har det verkligen börjat rulla på igen. Företag planerar sina event och spännande talaruppdrag signeras.

I princip klar med nästa CFO-krönika, som ska handla om hur tillgängliga vi är och inte minst förväntas vara i dagens samhälle.

Allt fler jobbar flexibelt värre, på gott och ont. Redan i slutet av glada 80-talet pekade forskningen på att de som jobbade hemifrån – eller Work Where you Want som det då hette i Cannons slogan – levererade ca. 30% mer än de som var styrda av en stämpelklocka. Tror många arbetare idag skulle gå plus mot arbetsgivaren om man ånyo började klocka tiden.

Just ja, hinna med varandra också. Viktigt att inte tappa bort varandra i småbarnsdjungeln och finna varandra efter 8 – 12 år i köket: - uj är du hemma – vad gör du nu för tiden?

Härlig lunch med frun och minstingen på vårt gamla favvoställe Cafe Rival – en söderns pärla. Ett mysigt break, ett sätt att umgås. I LOVE.

Åter på jobbet, som om ingenting hade hänt, pratade jag med en journalist om en spännande artikel som kommer inom kort i en av de stora tidningarna. Riktigt viktigt och intressant tema. Jag vet, trist typ, can´t say more just nu – men återkommer garanterat. Tills dess får vi hålla tillgodo med en artikel i IT-pressen som kommer på fredag!

Jobba på – både på jobbet och med förhållandet. Lätt hänt att få sparken annars – en som varit med förr☺

tjonK//doc,

måndag 10 januari 2011

Sen kväll i förorten. Tyst i huset.

Just skrivit, nästan, färdigt ett provkapitel som vi ska skicka in till förlaget senast på fredag. Det finns således tid för korrigeringar, men det känns som att lagt kort ligger i detta nu.

Det blev ett kapitel om varför gratis är gott och varför även beslutsdoktorer tar knasiga beslut då de förblindas av gratisfenomenet. Dessa tankar ser också ut att bli gångbara i föreläsningssammanhang och ett av exemplen – både i boken och i kommande föreläsningar – kommer vara en självupplevd och utelämnande episod om hur gratis lätt förvandlas till något dyrt.

Nåväl, nu kan inga pengar i världen hålla mig vaken längre och tänk att allt det bästa i livet är GRATIS! Men det är inte de sakerna som förblindar oss - att vi är friska, att vi har vänner och att vi lever i ett fritt land. Ne, det handlar ju då istället om saker som allt oftare i dagens samhälle, prylar. Mer grejer till vinnarna (ska du säga tänker någon… Ja, jag vet – men kasta första grejen du då;-) )

Fick många goa mail efter mitt förra inlägg om tacksamhet. Tacksamhet är också gratis och det sprider så mysiga ringar på vattnet – for free. Jag behöver inte mer för att vara tacksam, jag behöver mindre – oavsett om det är gratis eller inte.

G´natt och sov god gratissömn där ute kära medborgar//doc.

söndag 9 januari 2011

Tacksamhet gör oss rika!

En kväll när jag jag lade mig för att sova så kände jag hur livet sköljde genom venerna på mig. Jag kände tacksamhet, oerhörd tacksamhet.

På morgonen när jag kollade fejjan så hade en god vän (tack Lisa F!) – nästan i samma sekund som jag lagt huvudet på kudden kvällen innan - skrivit om tacksamhet och den gamla sanningen att lycka inte har med pengar att göra.

Jag är tacksam för var dag som går, för var dag som är som den i dag och som den i går. Vi har mat, kärlek, hälsa och goda vänner. Vad mer behövs?

Jag har lovat mig själv att i ännu större utsträckning släppa taget, att inte jaga efter något som vi inte vet vad det är -> att inte tänka på att ”sen”… Då, nu och sen flyter ihop och livet är här idag. De allra flesta grämer sig för sånt som hänt i det förflutna och oroar sig för sånt som ev. komma ska – helt i onödan allt som oftast.

Det som redan hänt har hänt och går i regel att göra lite åt i efterhand och vad gäller de farhågor vi har rörande framtiden så besannas ändå inte 9 av 10 av dessa – så stay cooL och ta inte ut en ev. förlust i förskott.

Sitter på mitt favvofik på Götgatan och skriver dessa rader och känner mig alltjämt oerhört tacksam. Livet kan inte bli bättre, vi har allt – vi har hälsan och vi har varandra.

lördag 8 januari 2011

Egen kompis som måldomare?!

Slöläser lite tidningar på nätet denna tidiga morgon, en morgon som började med god frukost, ångande färsk Arpeggio ackompanjerad av en rykande färsk bajsblöja.

Åter vi datorn, efter blöjbytet, läser jag om ännu en måldomar-historia. Var pucken inne denna gång då – eller?!? Röster höjs för att man ska inför s.k. war rooms, sådana har man tydligen i NHL redan, självklart.

Dylika war rooms är ”en central dit alla målkamerabilder länkas och sedan bedöms av en helt neutral videodomare”.

Ja men det är väl självklart, att det ska vara neutrala domare på denna viktiga post – den kanske viktigaste av alla när det t.ex. drar ihop sig till ett straffavgörande.

Mats Wennerholm skriver I dagens Aftonbladet att ” Jag tror det är videodomarnas hemmahjärtan som klappar alldeles för fort ibland och förblindar synen.”

Jag befarar att Mats har väldigt rätt. Den mänskliga ”faktorns” förmåga att förhålla sig neutral i dylika lägen är givetvis ngt nedsatt, precis lika nedsatt i Sverige som i Nordamerika. I Nordamerika har man insett detta för länge sedan och hög tid är att vi gör det samma här hemma i Sverige, trots att vi är ärliga i alla lägen – utom just när det vankas mål för ens egna lag!

be nice and honest - ok?

onsdag 5 januari 2011

Daddy in charge

Häromdagen fyllde minstingen 8-månader. Igår var mamma iväg ”solo”, för första gången sen han anlände, med några kompisar på restaurang. Milstolpe. Medalj, verkligen.

Hemma tog ”Melker” Riabacke tag i spisbestyren med stadig hand. -Se där hur man kokar spagetti så att det blir redigt gott! Passade också på att bjuda på en riktig klassiker – köttfärssås.



- Ne, ingen tutte nu serru Maxi. Här har pappa fixat till lite gröt, gaaaapa stort… Okej, vi toppar med lite äppel- och katrinplommonpuré också. But of yes. Nu så, nu går det bättre!



Efter att vi fått trion med syrror i säng så väntade kvällens nästa punkt på agendan – den viktigaste -> indoktrineringsprocessen med underbar F1-racing från 1978 års Grand Prix lopp i Australien. Senna.



Mitt hopp står till dig Maxi - vi måste hålla ihop - måtte du ha gillat det du såg, även fast du somnade redan på varv 9 av 81…

Radhuskostym på...

I tisdags när jag kom hem efter jobbet så svidade jag om till radhuskostymen på nolltid – som vanligt (se vänster). Basplagget är ett par Champion-byxor, modell mjukis.

-Men du, sa min fru, vi ska ju ha gäster om en stund. Kan du inte sätta på dig jeans istället? - Ja, men det är ju ”bara” Mimmi och Rickard, försökte jag.

Det blev ett par Nudie istället, det blev bättre. Hon hade rätt, det var lite ”Svenne 2010 – varning” över det hela. Har ni sett Grotesco? If yes: bra! If no: SVT play bums!

Träffade Per Holknekt som hastigast för något tag sedan då han var på Talarforum och höll ett seminarium. Han berättade där att hans fru, Lena, börjat hålla efter honom vad gäller just kläder. Hon brukade säga/undra att ska du ha de där kläderna igen? och Just då (!) kom han på att han haft dem ganska ofta på sistone.

Min fru tycker nog att jag är en smula fåfäng och säger att jag samtidigt är lite märklig då jag endera är väldigt noga med detaljerna eller så är det radhuskostymen som gäller. P.R.D.X Har också märkt att jag alltmer använder allt färre plagg - oftare...

Jag tror, som Per, att det är ett ålderstecken. Inte hos fruarna utan hos oss män. Tur att vi har omtänksamma kvinnor.

….och du, glöm inte att klippa hårstråna i näsan och på öronen, detaljer som obönhörligt avslöjar att förfallet tagit ett stadigt grepp om dig – och då kan ingen fru i världen rädda dig!