Många minusgrader var det och jag klev på bussen in mot Gullmars igår, som så många gånger förr. Ibland tar jag direktbussen till Centralen. Men som sagt många minus. Jag klev på buss 801 då den kom först och väl ombord möttes jag av ett härligt ”God morgon, välkommen!”
Denna busschaufför, Stefan Roos, har jag åkt med sex gånger på tre år. Jag minns varje gång. För vet ni, han ser de människorna han möter. Han ser människor på ett sätt som vi ser alldeles för lite av. Han ser, han ger, han bjuder på det där lilla, lilla extra. Det där lilla extra som inte kostar något att ge, som inte tarvar någon extra tid och som inte heller tar särkilt mycket kraft har jag märkt. Ja, jag har själv provat, se nedan.
Jag blev bums gladare av det leende jag fick, jag gick till jobbet och hälsade gladare på alla som kom i min väg, som i sin tur blev gladare och så rullade det på under dagen. Var Stefan sen får tillbaka låter jag vara osagt, men en sak är säker och det är att han dag efter dag bidrar till en bättre dag för många människor, tack vare det där lilla extra.
Ibland undrar jag hur folk tänker när de inte hälsar, jag menar folk som känner varandra lite bättre än Stefan och jag. ”Ne, jag är lite dryg serru och behöver således inte hälsa på dig…” kanske de tänker. Kanske är det för att de tycker att jag är bäng, som man säger i Norrköping. Jag har dock hört att även andra råkat ut för samma sak. Har det hänt dig någon gång? Vet du, du ska inte bry dig i så fall. Det är de som är bänga, eller så har de bara låg självkänsla (kan också vara en olycklig kombination) och så tar det sig i märkliga uttryck – som att inte hälsa till exempel.
Jag hoppas innerligt att jag en dag ska förmå att vara lika generös som Stefan är. Att jag ska vara kapabel att heja lika glatt på alla jag träffar på jobbet, i hemmet och på andra ställen där jag har med människor att göra – präster som borgare, chefer som knegare. Om och när jag lyckas så är jag säker på att jag kommer att få mångfalt tillbaka, kanske redan på måndag om det är Stefan som kör!
Ari ...
SvaraRaderaDu tar upp en viktig 'finding' en vanlig kall morgon. Att hälsa är ju egentligen så naturligt i många delar av världen, men tyvärr säger vi kanske inte ens hej till den vi delar en hiss med ....Så fattigt det verkar. Jag gillar ditt förslag och ser det som en målsättning inte bara för dig utan oss alla; säg hej, eller godmorgon till flera ja kanske alla du möter på jobbet, i butiker osv ....en del kanske retar sig på dig då, men de flesta värms; det är jag övertygad om.
Tack för din spaning och maning
Bengt R
Och att ha så mycket roligare
SvaraRaderaStefan, som bjuder till, har garanterat roligare än de som inte vågar och gömmer sig bakom ett drygt skal.
Per Jameson
... Stefan får tillbaks av sitt beteende Ari. Det vet jag. Jag är själv en som "hejer" vilt i hissar och tackar för turen om jag går av bussen vid buss-sjåförens utgång etc. Man blir även själv glad av detta beteende.
SvaraRaderaSkönt att höra att det kan smitta av sig.
/Ine :-)
Det härliga med Stefan är att han ALLTID är sådär glad och positiv! :D
SvaraRaderaAppropå att SE människor. Ta en funderare på vilika människor som finns i din närhet som man kanske tar för givet och inte tänker på och inte ser... det kan vara personen som städar i trapphuset på jobbet, sköter återvinningen, vaktmästaren eller för all del bussföraren. Man mår bra själv av att SE människor och hälsa även om man inte känner personen.
SvaraRaderaJag är glad att jag kan förgylla min medmänniskas dag. Det kostar mig inget och jag får så mycket tillbaka. Stämningen i bussen blir härlig, människor pratar med varandra och så plötsligt är vi framme vid destinationen och skilja åt med ett leende på läpparna.
SvaraRaderaNär ni stiger av, även om genom bakdörren, så säger ni ofta hej då. Jag tycker att mina passagerare genomgående är mycket trevliga och har stor social kompentens.
SvaraRaderaMitt område är från Landskrona, Helsingborg till Markaryd via Höganäs.F'låt,glömde Ängelholm och Örkelljunga
Jag kör också Buss . Försöker hälsa på alla men få svarar , dom flesta tittar inte ens på mig .Britt-Inger i Karlstad
SvaraRaderaMin målsättning är att ha roligt på jobbet. Hälsa med ett glatt leende så blir det roligare i bussen. Servicelinjerna i Trollhättan.
SvaraRadera