Märkligt detta med lycka. En del är väldigt lyckliga utan någon egentlig orsak kan tyckas, medan andra som har ”allt” inte verkar vara det minsta lyckliga.
Hemma i mitt föräldrahem hängde en väggbonad där det stod att: ”Vill du glad och lycklig bliva denna gyllene regel minns, sakna ej det som fattas utan värdera det som finns”. Låter klokt, rimligt och faktiskt också ganska enkelt.
Hur fungerar det då i vardagen, i livet? Jag misstänker att våra preferenser och erfarenheter i stor utsträckning slår an tonen för hur vi upplever och förhåller oss till livet i stort, bland annat. Inom forskningen talar man om s.k. anchoring effecter som gör sig gällande på många plan. Dessa effekter innebär att vi hänger upp framtida upplevelser på tidigare erfarenheter eller på fullständigt irrelevant information, vilket många av de klassiska exemplen pekar på. Det finns studier där man har undersökt hur lyckliga människor är. Det man bland har annat upptäckt är att de som vunnit stora vinster i form av pengar finner mindre nöje i vardagliga ting, som att umgås med familj och vänner. De har erfarit en känsla som skadat deras fortsatta förmåga att uppskatta livet som det är, lite förenklat.
Jag har, tack och lov, inte vunnit några miljonvinster i form av pengar. Däremot har jag haft turen att vinna så mycket annat, mitt i vardagen - mitt i livet. Att uppskatta dessa vinster såsom att ha friska barn, att själv vara frisk, att ha mat, kärlek, osv. är sånt som vi ofta tar för givet. Förmågan att uppskatta allt detta är för mig, paradoxalt nog, ett resultat att jag några gånger under resans gång suttit med en ganska trist giv på handen. Detta har fått mig att leva livet på livets villkor, att uppskatta det jag har. Mig fattas intet.
Känner igen mig väl i det du skriver, och du har så rätt. Vill tillägga att man tenderar att uppskatta de människor man har i sin närhet extra mycket, då det förvunnit ett antal under vägen - på ett eller annat sätt. Du är en av de jag uppskattar väldigt mycket! Jag är glad över att få vara din vän och få bolla saker med dig - eftersom det studsar så fint : )
SvaraRaderaVi blir fler och fler i klubben. Vi som hela tiden så tydligt ser att glaset är halvfullt!Jag brukar också se livet som ett smultronstrå. Alla små och stora glädjeämnen är mina smultron. Något roligt jag upplevt, en fin stund med barnen, en härlig kärlekshistoria... Jag trär upp dem på strået, ett efter ett, även om de sedan slunkit mig ur näven... Då finns de ändå kvar som härliga soliga minnen att glädjas över. Bra är också att ha en mobil med BRA kamera. Ta ett foto när det händer något minnesvärt. OBS! Lär dig ta SNYGGA foton, det är roligare att njuta av dem då. Med fotona minns man många smultron som annars hade hamnat lite i skymundan. LIVET ÄR RIKT! Kram, jag är också glad att få vara vän med dig Ari. Du är ett av mina riktigt solmogna smultron! /Christine Apelgren.
SvaraRadera