Pratade med en kollega vars man hade tre bloggar. Det bästa av alla goda råd var att hålla sin blogg levande. Om man inte höll den levande så skulle man fort som ögat tappa sina läsare fick jag veta. Jag börjde genast fundera på hur ofta jag bör skriva för att inte tappa så många. Det är det ena. Det andra är givetvis hur intressant jag måste skriva för att inte bara behålla utan också öka läskretsen?
En mycket god vän, från den lilla staden i norr, hade läst min blogg . Han tyckte att den innehöll en del intressanta funderingar, som han uttryckte det. Han undrade dock frankt hur jag skulle gå i land med att fylla bloggen med intressanta spörsmål varje gång och om jag kunde leva på den.
Ett litet frö av tvivel hade såtts i mig. Tänk om jag inte lyckas skriva krispiga texter framgent, tänk om jag bara lyckats snubbla över tangenterna på ett hyggligt sätt under de första veckorna. Ungefär som när jag spelade dragspel för en kusin när jag var 5-6 år. Oh, underbar låt det där sa han, kan du inte spela om den? Ne, det kunde jag ju inte – för jag visste ju inte hur jag hade gjort…
I dag, nästan 40 år senare, har jag lite bättre koll på vad jag kan och inte kan. Jag har goda skäl och anta att jag ska kunna dra ihop några rader lite nu och då. Att blogga ska självfallet vara närande och inte tärande. Detta bör jag ha i färskt minne då jag från och med kommande veckan ska börja blogga på en stor affärssajt. För när allt kommer omkring - så kan jag ju vare sig leva på det eller dö av det.
Ps. inom kort kommer första inlägget i trilogin varför, hur och när blogga? Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar