Ne, har inte tid. Det är mycket nu. Pratade med en gammal god vän i början av december och han sa att ”ja, det är mycket nu - du vet vi i vår bransch (han är advokat) har vi alltid väldigt mycket i slutet av året”. Jasså, det kom verkligen som en överraskning tänkte jag i mitt stilla sinne. Vilken unik bransch. Det är mycket nu.
En annan vän skickade ett sms, eller var det månne ett mail? Minns inte riktigt då det var mycket just då, strax innan jul, även i min bransch. Jag är nämligen i barn-, äktenskaps-, forskar-, konsult- och ett innehållsriktliv-branschen. Vännen skulle till Afrika någonstans och fira jul. Allt hade varit bra fick jag veta sms-ledes då han stod vid incheckningen på väg hem. God jul.
I mellandagarna hade vi sen besök av mycket goda vänner som vi inte sett sen i somras. Var tar all tid vägen undrade vi unisont? Det är mycket nu. Vi kan skylla på en massa saker som att vi till exempel inte har pengar, lust eller ork. Men just tid har vi alla lika mycket, eller mer precist 24-timmar/dygn. All over the globe. Vad vi sen gör av tiden handlar om prioriteringar, om medvetna och/eller omedvetna val. Det är DU som bestämmer.
Många av oss är fullt upptagna med att ”spara tid” och stressar ännu mer för att gå i land med detta sparprojekt. Var hamnar då all den sparade tiden, hur lagrar vi den och framför allt hur förvaltar vi den? Jag har misslyckats kapitalt på denna punkt. Jag har fram tills nu varit en tidssparare, till föga nytta.
Allt vi gör, mer eller mindre, mäts i tid. Tid har för oss blivit en måttstock i tid och otid. Det får vara slut på det, i vart fall för min del. Nya tider råder således. Jag förflyttar mig, såväl teoretiskt som praktiskt, från att vara en tidssparare till att bli en tidsanvändare.
Jag kommer inte svara på 500 mail i veckan (istället för nuvarande 260), jag kommer inte springa till bussen (eftersom det kommer ytterligare en buss typ 46 sekunder senare) och jag kommer inte att låta min iPhone effektivisera min tillvaro så att jag inte längre har tid till det viktigaste av allt – min familj, mina vänner, träning och återhämtning.
Sakta ned farten en smula och kom fram i tid. När ska vi ses?
"Calendars and clocks exist to measure time, but that signifies little because we all know that an hour can seem as eternity or pass in a flask, according to how we spend it."
SvaraRadera-Michael Ende
Time is the quality of nature that keeps events from happening all at once. Lately it doesn't seem to be working.
SvaraRaderaDet känns som att man i tid och otid kan fundera över hur man ska få tiden att räcka till, men inte hinna mer/komma längre för det... Själv har jag nog alltid haft bråttom och skyndat till nästa steg längre fram - för då, då ska jag resa dit, göra det, det och det. Med den approachen njuter man tyvärr aldrig riktigt helt och fullt av nuet.
SvaraRaderaTiden har dock fått mig att sakta ner (lite...) och faktiskt njuta mer av att vara här och nu. Jag tycker fortfarande det är roligt att resa och göra det, det och det, men i dagsläget kan jag verkligen njuta av att bara få vara frisk och tillsammans med mina nära och kära.
I den bokcirkel jag är med i så valdes igår "Den sista föreläsningen" av Randy Pausch som nästa bok. Av texten på bokens baksida att döma så tror jag att den kommer att vara oerhört intressant att läsa och väldigt relevant med hänsyn till detta ämne!
Ja, klockan var nog en bra uppfinning för länge sedan för att t.ex. samla människor på samma plats vid samma tillfälle. Men idag är det helt klart (och självupplevt som du så medryckande beskriver) en annan systematik vi behöver för att mötas och synkronisera våra liv med det som vi sätter högst värde på. Råkade ramla över en framåtblick över 10-talet som publicerades på DN.se idag där man tar upp detta:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/sa-blir-det-kulturella-10-talet-1.1022330
Hej Ari,
SvaraRaderadu ser, jag tog tiden och följde länken...
Frågan är om vi nånsin kan vara någon annan stans än här och nu? Nu är ju den enda tiden som finns och även om "där" förmodligen också finns just nu så är det ju "här" jag är.
Allt tid och kraft som läggs på att hitta häret och nuet när vi redan är här och vi är det nu! Egentligen kan vi inte vara nåt annat. Men vi är det ändå, i våra tankar.
Våra tankar är där och då. De är i en tänkt framtid, de är tillbaks i det som redan skett och även om inget av det finns på riktigt är det det som kan stressa sönder oss!
Är inte detta lite som BI? Det finns olika källor att få information ifrån. En del mer, en del mindre pålitliga. En del ger aktuella fakta, en del historiska fakta. Utifrån detta gör vi antaganden om framtiden. Vi spekulerar och fantiserar, vi fattar beslut. Och mitt i allt detta sitter beslutsdoktorn/Undofficern eller vem det nu är och den som inte kan hålla isär de olika källorna och deras värde får snart sparken.
Är det dags att sparka våra interna personliga beslutdoktorer som inte kan skilja på tankar, känslor, rena fantasier och fakta?
Söderhavshövdingen Tuiaviis sa tidigt nittonhundratal (via först Erich Scheurmann och sedan vidare via denne bloggägares exfru) efter sin rundresa i Europa:
SvaraRadera"Papalagi (den vite mannen) är alltid missnöjd med sin tid, och han anklagar den store anden för att han inte skänkt honom mer. Ja, han smädar Gud och han stora vishet, eftersom han delar in och slår sönder varje ny dag genom att ställa upp en viss plan. Han skär den i bitar alldeles som man klyver en mjuk kokosnöt här soch tvärs med en djungelkniv.Varje del har sitt namn: sekund, minut, timme. Sekunden är mindre än minuten, och den i sin tur är mindre än timmen. alla tillsammans blir timmar, och man måste få ihop sextio minuter och ännu fler sekunder innan man får så mycket som en timme. Det här är något alldeles särskilt besynnerligt, och jag har aldrig förstått det rätt, därför att jag inte tål att bry min hjärna längre än nödvändigt med sådana här barnsligheter. Men papalagi (den vite mannen) gör stor sak av det."