Vad har jag själv för löften i år eller rättare sagt inför det kommande året? Funderar på några mer universala löften såsom att bli en bättre medborgare, pappa och make, ja det vore fint. Men inser i samma andetag att dessa löften är lite besvärliga att mäta. Kommer också osökt att tänka på biskop Tegnér som har sagt att det ”dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”, vilket ju passar väl in just här.
Det får i stället bli löften om bättre balans mellan arbetsliv och privatliv. Att vara mer närvarande i hemmet, inte alltid vara on-line, inte ha tankarna på annat håll i så stor utsträckning. Så får det bli, mindre dator och mer barn, fru och familj.
Mitt löfte blir således att vara där jag ska vara när jag väl är där. Inte försöka vara överallt – hela tiden. Går detta löfte att mäta? Jag tror det, ganska enkelt dessutom. Att genomföra det kräver dock handling bortom klassiska nyårslöften som i allmänhet, hand i hand med raketerna, blåser bort under sin färd mot det nya årets första dag. Det krävs att beslut fattas, att aktiv handling vidtas och att kontinuerlighet upprättas.
No more super google-matlagningssessions med barnen all over the place. Ne, i stället matlagning när det ska lagas mat, läxfokus när läxorna ska göras, tvagning av barn när tiden är inne, osv. Allt enligt temat var sak har sin tid. Målsättningen är följaktligen att stressa mindre, fokusera mer och därigenom bli bättre på mycket och inte halvdann på allt. Låter det rimligt? Jag tycker det. Någon som hänger på?
Lätt, jag är på!
SvaraRaderaKäraste, underbara kusin!
SvaraRaderaJag är redan med på närvarotåget och det har du säkert märkt i och med att min tillgänglighet och närvaro just i e-världen är tämligen låg = konsekvensen av närvaro i nuet. Tillhör en av dem som gått en 8 (!) veckor lång kurs i Mindfullness (medveten närvaroträning) - i särklass tuffaste kursen jag genomfört och svåraste att tillämpa varje dag. Kursens djupa budskap och träningspassens upplägg var att vara här och nu. Att leva i fullständig acceptans med det som händer nu. Inte att förväxla med att stanna kvar i oacceptabla situationer, relationer, arbetsplatser mm!
Vi som har barn har oändligt många tillfällen att träna närvaro. Barnen är mästare på NU, så var med barnen, härma, njut och lär! Min stora upptäckt under kursen var och är fortfarande att varje dag innehåller alla slags känslor. Ju mer jag accepter verkligheten som den är och inte går omkring frustrerad över att den inte är som jag tycker den "borde" vara, desto snabbare går min frustration över! Dessutom upptäcker jag möjligheter och chanser som jag annars skulle missat. Att vara i alla känslor och acceptera dem utan att agera på dem fungerar alldeles utmärkt!
Jag slutade värdera känslor som bra eller dåliga, fast nåväl - jag gillar fortfarande känslor av glädje, passon, kärlek, stolthet, godhet, innerlighet mer än känslor av sorg, övergivenhet, besvikelse, rädsla och irritation! Det är liksom "all inclusive" att leva. Tricket är att komma på att det är jag som bestämmer hur länge jag ska befinna mig i ett pytonläge känslomässigt.
Tillbaka till detta med utbildningar och kunskaper, erfarenheter & färdigheter. Det lär vara så att oavsett vad vi lärt oss i livet, på kurser och i skolan så använder vi ca 7 % av det vi lärt oss, vet och kan (kan det vara möjligt?!).
Det är alltså fler som håller sina nyårslöften(enligt DN den 30/12 är det 12 % som håller sina nyårslöften)än som gör det vi kan och vet! Hur är det med dig käraste kusin? Hur mycket gör du av det du kan och vet? Min upplevelse är att du ligger högt i procent inom väldigt många områden med många yttre och inre framgångar. Underbara barn, smart, läcker och bedövande vacker fru, toppjobb, doktorstitel (ja, Ari ville leka doktor redan när vi var små:-)), bilen med stort B, läckraste radhuset, topptränad kropp, åker på kärleksemetrar, reser med hela familjen, snyggt och städat hemma - toppat med att du dessutom utvecklar dig som människa genom personlig utveckling!
Kanske dags att hålla kurs för oss andra mer av den vanliga sortens medborgare?!?
Vill jag påminna om det som Bodil Jönsson skrev i 10 tankar om tid - det är skillnad på att vara härvarande och närvarande.
Jag hänger med på ett år till av fullständig närvaro (träningslägret fortsätter)!
Många varma vinterkramar från Serku
Hej Ari, jag tycker det låter oerhört klokt och bra. Har själv funderat i dessa tankebanor mer än en gång. Om vi diskuterar detta i större utsträckning med varandra kanske fler kan börja leva efter denna devis.
SvaraRaderaHälsningar
/Gitt
Svälj den fulaste grodan först, Pareto-principen och 80/20-regeln
SvaraRaderaFör några år sedan läste jag en ganska banal men tankeväckande bok som heter ”Svälj den fulaste grodan först”. Hela poängen med boken är att man ska ta tag i det som känns absolut jobbigast först – och inte förledas att hela tiden välja det enklaste att börja med. I slutänden leder detta till att vi blir framgångsrika och skaffar oss just alla de förutsättningar du (Ari) själv skapat som finns beskrivna i kommentaren från din kusin. Om vi börjar med att stryka den skrynkligaste skjortan så att bara det lätta är kvar – är sannolikheten större att vi går i mål med hela uppgiften (eller inser att några av plaggen faktiskt inte behövde strykas...)
Den italienska ekonomen Pareto sa redan 1895 att människor på ett naturligt sätt tycks dela upp sig i två grupper, en ”elit” bestående av 20 procent som förskaffar sig mer pengar och inflytande och en ”massa” bestående av 80 procent (som helt enkelt inte prioriterar på ett framgångsrikt sätt). Om man har en lista med 10 saker att göra så är (ofta) 2 av dessa mycket viktigare än det övriga 8. Så min tes vad gäller balans i livet är att hela tiden försöka göra mig själv så medveten som möjligt kring vad som är viktigast och gör skillnad, så löser sig mycket av det andra ändå. :-)
Goethe lär ha sagt att ”Vi har alltid tillräckligt med tid, så länge vi utnyttjar den rätt”.
Vissa dagar är matlagning med barnen – andra dagar är det den där offerten som ska skrivas… För det intressanta är just att den där 10-listan är rörlig och situationsberoende… Så jag är helt med på fokus i det man bestämt sig för att göra och att bli bättre på att göra färre saker samtidigt. :-) Charlotte Mattfolk