Kan magen lura oss?

Detta inlägg skrev jag som gästbloggare till en tävling om magfil för någon månad sedan, håll till godo med mitt första inlägg på denna nya blogg!

Att fatta beslut på magkänslan – är det bra eller dåligt? Både och skulle man kunna säga. Frågan är bara när ska vi lyssna och när ska vi stänga av? När ska vi istället lyssna på vårt intellekt, vara sådär kloka och rationella som vuxna förväntas vara?

Jag har i min forskning konstaterat att väldigt många komplexa beslut fattas på magkänsla. När beslutsproblemen blir oss övermäktiga så vänder vi oss till magen, inte huvudet. Vi kan inte tänka klart när det blir för stort. Ungefär som när vi förblindas av en förälskelse, vi kan inte tänka klart – men det känns rätt (ibland). Vi lyssnar ofta på magen då vi ska fatta de stora besluten i våra liv – t.ex. när vi väljer partner.

Vad är då magkänsla? För mig är det ungefär som att vi kör ett superavancerat datorprogram, en uträkning av ofantliga datamängder – fast mycket snabbare än vad en dator förmår att göra. Magkänslan sänder sen ut färdiga eller halvfärdiga känslomanus, beräkningar som vi själva inte alltid förmår att förstå. Det är därför som magens språk ibland ter sig en smula kryptiskt, ibland ologiskt men allt som oftast något som vi ändå lyssnar till. I magen samlas all den information som vi intuitivt processar, allt det vi erfarit i livet, ständigt ackompanjerade av alla våra sinnen. När magkänslan processar allt detta så ska vi också vara medvetna om att det saknas en massa information, nämligen allt som vi inte varit med om och allt som vi inte vet. Det är en begränsning då magkänslan uttalar sig i saker som den inte känner till, utan bara tycker sig känna till.

Forskningen visar på en rad exempel där vår magkänsla därför stjälper istället för hjälper när beslut ska fattas. Eftersom vi tolkar intryck och ibland saknar information så kan vi känna att ”fel saker är rätt” och vidare tolkar vi tillgänglig information beroende på våra tidigare erfarenheter, som kanske inte är relevanta i det aktuella fallet.

Hur gör jag själv, jag som är expert eller i vart fall borde vara det? Är jag rationell eller går jag på magkänsla? Jag försöker kombinera båda världarna då de kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Både känsla och intellekt kan nämligen föra oss på villovägar – om vi använder den ena utan den andra. Men ofta landar även jag i ”magen”, det måste kännas bra helt enkelt. Jo, så är det nog. När allt kommer omkring så kanske det ändå är så att magen besitter många av de riktigt stora svaren, eller rättare sagt svaren på de riktigt stora frågorna, frågor som vi inte finner svaren på någon annanstans än just i magen.