Att stå still existerar inte för mig

I min lilla värld finns bara två alternativ - framåt eller bakåt. Det okända är för mig möjligheter, det är framåt.

Det kända är bra, tryggt och mysigt – men sällan särkilt spännande eller nydanande. I det okända döljer sig så många möjligheter som bara väntar på att exploateras. Jag vill ständigt vara på denna odyssé, framåt.

Dock behöver inte framåt alltid vara synonymt med bättre, lika lite som bakåt per automatik är sämre. För precis som Marie Fredriksson sjunger så kan ett steg tillbaka vara två steg fram, dvs. bakåt är ibland framåt.

Jag fick förra veckan, i en radiointervju med Titti Elm, frågan om det var ett bra beslut att flytta från Norrköping för 25 år sedan. Självklart, absolut var mitt relativt snabba svar. Vad skulle jag annars säga, jag menar jag kan väl inte ha tagit fel beslut – eller?

Jag har i min egen forskning konstaterat att det stora flertalet (ca 95%) väljer det säkra före det osäkra när vi ställs inför olika valsituationer. Vi vill till varje pris undvika osäkerhet. Men ”no risk - no return” är ett välkänt fenomen i affärsvärlden, detsamma torde gälla i den privata sfären.

När jag hade varit på mina första långresor i slutet av 80-talet och kom tillbaka till mammas gata efter ett halvår eller så, så sa många att ”man borde också dra iväg…”. Vad de egentligen sa var att ”jag ska inte åka någonstans…”, skulle det visa sig med tiden. Borde tar oss inte bortom det traditionella, borde tar oss ingenstans eller möjligen bakåt.

Människor är inte förändringsbenägna av naturen och vi söker oförtrutet mönster som vi känner igen. Ska vi ta oss bortom det kända så är inte borde vår bästa vän. Lite dåligt omdöme och en sund syn på trygghetens värde har visat sig fungera fint för mig. ”Människorna planerar och gud skrattar”, kanske är det så att vi ska släppa taget en smula, lätta på klokheten och gå efter kartan med våra drömmar?

Var det då rätt att flytta från Norrköping? Ja, det var det. Jag har fått uppleva mycket som jag annars skulle blivit utan. Det var framåt för mig. Norrköping står där det alltid har stått och det känns som att jag både fått äta kakan och ha den kvar.

Vad som är framåt respektive bakåt står självfallet var och en fritt att bestämma - men tänk efter före så du inte färdas i fel riktning innan du vet ordet av!