VAD med snö?! Se bild nedan, tagen från taxin. Raka spåret till Mittuniversitetet. Detta var alltså igår.
Många glada återseenden, många minnen som dök upp. Dr Aron vår forskarkollega sen många år. – Du har en tavla kvar här, sa han. – aha, du får ett säljuppdrag, sa jag. Han är lovad 20% på priset, torde kunna bli en femma eller så – givet att han lyckas hitta ”rätt köpare”!
Tittade in hos mamman till den förstfödda. Det var ett trevligt prat. - Ja just ja, säger vi båda avslutningsvis, Isak är det ju bra med som du/vi vet. Märkliga föräldrar. Och by the way, värst vad med pärmar hon hade lyckats samla på sig. Undrar just om det blir så när man blir docent? Nåväl, hon hade en lapp med sanningens ord på väggen också.
- HEEEJ! som om tiden hade stått still. Det var en annan än hon nämnd ovan. En dryg timmes lunch verkligen bara flög iväg. Det var alldeles för länge sedan. Vi har konstaterat det förr – vi är på samma, ja samma vad?! Utbyte av tankar och vi färdades. Jag fick hennes bok, ett signerat ex. "Kram från din rymdsyster" stod det där. Vi ska höras, oftare. Mer sällan kan bli svårt. Men vi är on-rymd-line, vare sig vi hörs eller inte, så funkar det med några utvalda. Utvalda av vem?
- Men, är du här? hörde jag en röst. Det var självaste dekan.
Sen var det dags att bege sig till ett chefsmöte på stan och tala inför en härlig publik. Hälften från Sundsvall och resten från rikets övriga delar. En märklig och rolig känsla att känna igen, relativt sett, så många ansikten. In i taxin och på flyget – önskade jag kunde landa på Gubbängens IP.
På Arlanda Express fick jag sen ta del av en killes hela vecka, kommande helg och lite allmänt business-snack. Det gick visst bra nu. Zzzzzzz….. F.O.L.K. + Mobile… Inte så intresserad om jag ska vara ärlig.
Någonstans på vägen lyckades jag få i mig en räksallad.
Sitter i skrivande stund på pendeln på väg in till Stockolm, norrifrån. Har just varit och pratat i en fullsatt härlig salong, på ett företag som tillverkar GODIS. Gissa om barnen kommer att bli glada!?!
Solen skiner och jag känner mig så glad. Vilket privilegium att få träffa så många intressanta människor, att få prata om saker som ligger mig så varmt om hjärtat, att få vara frisk, att ha mat på bordet till hela familjen, att ha vänner…
Ikväll blir det till att storhandla på ICA i Haninge. Vardagen ÄR livet, glöm aldrig bort det. Rotebro nästa.
//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar