trodde jag hamnat på Khan El Khalili...

Hur många känner inte igen sig i Solsidan-temat med småbarnsföräldrarna som ”dealar” om vem som gör vad.

Vem behöver sova mest - den som är hemma eller den som jobbar, osv?!?

Jag har genom åren provat alla varianter, fast kanske inte just denna senaste då.

Eftersom jag, numera, går in under kategorin ”fast learner” så tog jag bums fasta på upplägget. Nu ska vi prissätta det mesta, tänkte jag, och valuta har vi redan klar för oss: Uscados.

Kom också att tänka på det Mark Levengood lär ha sagt att ”förhållanden ska man inte bygga på så bräckliga ting som känslor och kärlek – utan på skulder och hållhakar”.

Jag glömde bara en sak, man kan inte blanda olika system. Jag körde vidare på det där gamla systemet att ”jag byter blöjan, det är lugnt – jag tycker det är roligt för jag är en modern och fin pappa”, ungefär så. Sagt och gjort.

Strax därefter var det dags för god lunch och min fru plockade fram tre (3) st sugar snaps åt mig. Pris: 700 uscados?!?

Jag trodde för ett ögonblick att jag hamnat på Khan El Khalili-bazaaren i Kairo – 700?!?

Faktum är att jag uppenbarligen inte glömt en (1) utan två (2) saker. Jag hade glömt att hon har starka band till Egypten…

Hela den nordafrikanska affärsmodellen bygger på oskäliga utgångsbud och ett evigt förhandlande – och då har jag ju hunnit äta upp maten för länge sedan.

För håll med om att max 150 uscados är ett rimligt pris för 3 skenor ”sockerärtor”?

Nåväl, det där var igår. I morse vaknade minstingen snorig modell EXTREME, nästa i syskonskaran stormade in i köket som tagen ur någon kommandofilm och skreeeK grÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT!!! – så det ekade i hela förorten.

När jag stängde dörren efter mig, på väg till jobbet idag, så var jag glad för att vi återgått till ”förtroendesystemet” – för inga uscadon i världen kan ersätta det jobb den hemmavarande föräldern gör dagar som denna – och alla de andra!

Allt gott från han som smet från en påtaglig linjeverksamhet i morse...//doc.