Jag kom strax efter att tänka på en historia från min ungdom, året måste varit 2007. Jag hade just anlänt till storstan, efter 18 år i en liten stad i norr.
Glad i hågen och mössan i handen sökte jag mitt drömjobb – på ett riktigt Business Intelligence-bolag. Ett jobb ute i den s.k. verkligheten. Företaget hette Intellibis på den tiden, säker inte så många som minns bolaget då det var ljusår sedan – med IT-bransch mått mätt.
- Telefon beställer du med hjälp av Anna i receptionen, berättade Hööken. – Alla fräcka killarna här på firman har en N95:a, sa hon. Utmärkt tänkte jag, jag ska bli en av dem. – Ja, men det blir bra, sa jag.
N95:an var en kraftfull Nokia med oändliga features och – skulle det visa sig – oanade användningsområden.
Vi har många barn, små, större och en riktigt liten. Det blir en del nattvandrande mellan sovrum och sängar. Det visade sig med tiden att N95:an hade en kraftfull ”ficklampa” inbyggd. Det var bara att trycka på any knapp så lös det fint och jag kunde se var jag skulle placera täcket och barnet just den gången, osv.
Allt flöt på fint tills jag en natt (miss-) lyckades – och vad är sannolikheten för det? – trycka på knapparna i ”rätt ordning” och låsa upp telefonen…
Pip…, pip…, pip… Yr i nattmössan undrade jag vad det var som så envist pep?
Ah, ne det kan inte vara sant tänkte jag…, i samma sekund som jag såg att jag ringt upp min chef – ovan nämnd Höök – klockan 03.43. Klick, jag lade på. Jag lade på, skulle det strax visa sig, något efter att han svarat…
Jag hade varit tre veckor på mitt nya jobb och det kändes lite ”sådär” att väckan honom mitt i natten.
Undrar vad han tänkte? Kanske han tänkte att ”det verkar vara grymt virke i den där dr riabacke - han är onekligen på!”
…eller så tänkte han ngt annat – vad tror ni?
Glada helg!//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar