Årets första dag – 2011 here we go mot 71!

En riktigt go dag att starta det nya året med, dags att blicka framåt har jag förstått av alla inlägg på fejjan. ”Nytt år nya möjligheter”-inläggen stod som spön i backen, vilket är i sin ordning. Jag stämmer in i kören.

Fick en Spotifylista av 17-åringen, en lista som fick mig att le. Det visade sig att han lyssnar på musik som påminde mig om den musik som jag lyssnade på i hans ålder och om musik som jag lyssnar på än idag. En låt påminde om Bruce Hornsbys-sound. Sökte upp The way it is på Spotify och vips så hade jag färdats 25 år tillbaka i tiden.

Året var 1986 och jag reste runt i Sydostasien och Australien. I Australien hookade jag upp med några polars, bland annat Uffe som jag pratade med så sent som igår. Vi gjorde lumpen ihop på FJS 85/86. Det har gått 25 år sedan vi cruisade i Sydney och gav oss ut på våra löprundor i Drummoyne.

När jag nattade 3-åringen i kväll så ville hon att jag skulle berätta om när jag var liten, som så många gånger förr. Denna gång valde jag att berätta om när pappa var ung, runt 21 år gammal – för 25 år sedan. Jag minns det som om det var ”igår”. Jag minns Wilanders, Pernfors och Edbergs framfart i såväl Davis Cup som i Australien Open som vi var och tittade på i Melbourne.

Men just ja, årets första dag på det nya året - fullt av nya möjligheter. Framtiden hör som bekant till de som inte blickar bakåt, enligt vissa. Andra, som jag, tror att man utan en historia inte har någon framtid. Nog om det. Nu är det framåt som gäller, dagen till ära.

För 25 år sedan, som alltså känns som igår, var jag 21 år gammal. Ung och relativt okysst. Om 25 år från nu – inshallah – är jag 71 år gammal. Från igår till i morgon.

Låt oss börja med att ta vara på varje dag detta nya år, varje timme, varje sekund. Låt oss börja med att leva här och nu. Låt oss börja med att vara nöjda med att vi kommit så här långt, låt oss vara nöjdare än förr.

God fortsättning alla härliga människobarn!