Mäter jag på fel parametrar?

Jag vill självfallet nå ut, att påstå annat vore att ljuga och då inte ljuga så lite heller.

Det gäller mitt inlägg Varför blogga? (publicerat den 17 jan 2010). Jag angav i och för sig tre helt sanningsenliga skäl till varför blogga, men glömde medvetet eller omedvetet, ett skäl som definitivt hör till topp tre – att nå ut, att bli läst. Har man inte ambitionen att nå ut så kan man med fördel skriva dagbok, men då alltså inte på en blogg.

Detta har tarvat lite funderingar, inte den freudianska lögnen i sig, utan det faktum att jag inte bums nått den breda krets av läsare som jag någonstans hade hoppats på. Är min stil för pretentiös och/eller innehållslös? Är det så att min egenhändigt valda pr-guru Nibor Löfask är helt fel på`t när han uppmuntrar mig i mitt skrivande? Nibor, tänk om det hela mynnar ut i sjunkande läsarsiffror? Ska vi då skylla på att de inte är på samma level? Detta vändas mot oss, mot mig. Kanske borde jag vara nöjd med att jag första månaden haft ngt tusental läsare på denna blogg? Mitt bloggande på IDG.se är av lite annan art, där är scenen satt och manegen krattad. Det är liksom vare sig tack vare eller på grund av mig.

Men poängen är den, i den mån här finns någon poäng, att en doktorsavhandling i snitt läses av en handfull individer (handledaren inräknad). Det tog mig ca 5 år att skriva min egen. På denna blogg har jag nått ut till betydligt fler, med avsevärt mindre insats. Men steget från här till nästa level – sett till antalet läsare – kräver något annat misstänker jag.

Ännu mindre insats och fler läsare är inte så lätt att få till som det kan verka vid en första anblick, men jag ska försöka. Lova att ge mig feedback efter mitt kommande testinlägg som ska författas på ett mer populärbloggistiskt vis!