Den nya veckan, full av nya möjligheter som alltid, har nu kommit en bit på väg - redan fredag. I tisdags blev det lite fixande hemma på förmiddagen med två av de små hemma en sista dag innan det åter var dags för skola och dagis.
Det stående svaret på frågan "vad önskar ni för lunch?" är "tomtegröt". I tisdags blev det tomtegröt till lunch. Medan tomtegröten puttrade på spisen och jag plockade lite så passade jag på att färdas tillbaka i tiden. Luktminnet sägs, som bekant vara det starkaste (minne) vi har, men musikminnet kan inte ligga långt efter.
Ur högtalarna strömmade SAGA In Transit, Supertramp med Breakfast in America, osv.
Vips så var jag tillbaka på Kungsgårdsgymnasiet i Norrköping och tidigt 80-tal - med allt vad det förde med sig. "Staffe" dök upp i mitt minne, liksom K. Österman. Tänk, en dag sa den sistnämnda åt oss att "grabbar, ni kan kalla mig för Öset" (typ, from now on). Jaha, ja, men då gör vi väl det, sa vi. Förstår än i dag inte varför, "Öset"? Några av de närmaste från den tiden håller jag fortfarande kontakten med, framför allt med den närmaste av dem alla - min kära vän Per.
Nåväl, grabbarna (alltså vi) var små - har jag förstått såhär i efterhand - men drömmarna var stora. Svindlande ambitioner och drömmar om rikedom och lycka - lycka som inte alls såg ut såsom lycka ser ut idag.
Livet skulle visa sig ha en annan plan för mig, stigen blev något krokigare än tänkt. Åren gick och visheten lös med sin frånvaro, jag jagade lyckan på de mest underliga ställen - på de mest konstiga sätt - och mitt i allt detta hade "facit" på de stora frågorna hela tiden hängt på en väggbonad i mitt föräldrahem i Norrköping. På denna vägbonad stod att läsa:
"Vill du glad och lyckliga bliva, denna gyllene regel minns,
sakna inte det som fattas utan värdera det som finns."
Oerhört enkelt och klokt. Varför krångla till det? I dag drömmer jag om att vi alla ska få vara friska, att vi fortsatt ska få ha mat på bordet. Allt därutöver är bonus, något litet extra - men inte längre en del av drömmen.
Häromdagen fick jag, "mitt i veckan helt utan orsak", ett par träningsstrumpor av min älskade. Detta var en stor liten grej, en liten gest innehållandes mycket kärlek och värme.
Har du mat på bordet och bara lite snor i näsan? Grattis, då är du är en vinnare och glöm inte bort..., sakna inte det som fattas utan värdera det som finns.
Önskar er alla en fin helg, Skellefteå nästa!//glada//doc.
Det stående svaret på frågan "vad önskar ni för lunch?" är "tomtegröt". I tisdags blev det tomtegröt till lunch. Medan tomtegröten puttrade på spisen och jag plockade lite så passade jag på att färdas tillbaka i tiden. Luktminnet sägs, som bekant vara det starkaste (minne) vi har, men musikminnet kan inte ligga långt efter.
Ur högtalarna strömmade SAGA In Transit, Supertramp med Breakfast in America, osv.
Vips så var jag tillbaka på Kungsgårdsgymnasiet i Norrköping och tidigt 80-tal - med allt vad det förde med sig. "Staffe" dök upp i mitt minne, liksom K. Österman. Tänk, en dag sa den sistnämnda åt oss att "grabbar, ni kan kalla mig för Öset" (typ, from now on). Jaha, ja, men då gör vi väl det, sa vi. Förstår än i dag inte varför, "Öset"? Några av de närmaste från den tiden håller jag fortfarande kontakten med, framför allt med den närmaste av dem alla - min kära vän Per.
Nåväl, grabbarna (alltså vi) var små - har jag förstått såhär i efterhand - men drömmarna var stora. Svindlande ambitioner och drömmar om rikedom och lycka - lycka som inte alls såg ut såsom lycka ser ut idag.
Livet skulle visa sig ha en annan plan för mig, stigen blev något krokigare än tänkt. Åren gick och visheten lös med sin frånvaro, jag jagade lyckan på de mest underliga ställen - på de mest konstiga sätt - och mitt i allt detta hade "facit" på de stora frågorna hela tiden hängt på en väggbonad i mitt föräldrahem i Norrköping. På denna vägbonad stod att läsa:
"Vill du glad och lyckliga bliva, denna gyllene regel minns,
sakna inte det som fattas utan värdera det som finns."
Oerhört enkelt och klokt. Varför krångla till det? I dag drömmer jag om att vi alla ska få vara friska, att vi fortsatt ska få ha mat på bordet. Allt därutöver är bonus, något litet extra - men inte längre en del av drömmen.
Har du mat på bordet och bara lite snor i näsan? Grattis, då är du är en vinnare och glöm inte bort..., sakna inte det som fattas utan värdera det som finns.
Önskar er alla en fin helg, Skellefteå nästa!//glada//doc.
Så skönt när drömmarna inte har kromade sidolister som option i försäljningskatalogen. Skönt när drömmarna är momsfria.
SvaraRaderaSkönt när rikedom är minnen, familjen, de nära vännerna och erfarenheterna som du har här och nu.
Bror!