Det börjar så sakteligen återgå till det "normala" igen med skolor, dagis och jobb. Idag första arbetslunchen (på fantastiskt trevliga Långbro värdshus) och arbete med hemsidor, bokprojekt och inte minst intåget på FB med Riabacke&Co (se nedan).
Häromdagen riktigt trevlig trevlig läsning på Amazon, några dagar efter att Freestyle Decision Making släpptes: "Hot New Releases - Our best-selling new and future releases in Business Decision Making Skills. Updated hourly" där vi finner #FreestyleDecisionMaking på plats nr: 9!
Önskar ni läsa mer om boken och de fantastiska omdömen vi fått, klicka genast HÄR!
Och, sist men inte minst, glöm inte att leta upp oss på FB och "gilla" Riabacke & Co - vi kommer att lotta ut ett antal rykande färska och signerade ex av Freestyle Decision Making i början av september!
I morgon bär det av till Helsingfors för att leverera som keynote på temat:
Future decision making in a complex and rapidly changing world
En av de mäktigast uppgifter jag tagit mig an, att skriva en bok till barnen om mitt liv. Jag är i full färd och har fått en hos oss sällsynt "skrivgåva" i form av att vara gräsänkling i 3 dygn, skriver, skriver, skriver, skriver... Vill inte gå och lägga mig trots att midnatt har passerats med råge.
Färdas tillbaka till min barndom, uppväxten, med- och motgång, steget ut i livet, när inget blev som tänkt och hela vägen fram till idag. Jag vill ge barnen en bok att bläddra i den dagen jag har gått ur tiden, en bok att läsa den dag då de slås av tanken att de vill veta mer om sig själva genom att bättre lära känna och förstå vem jag var - och varför jag var som jag var.
Tanken har länge varit att första inlägget efter semestern skulle bli lite om semestern, nu blir det inte så. Prioriterar att komma igång, oavsett vad priset blir och vad innehållet är:-)
Nu på kontoret för att förbereda nästa veckas jobb, första på en lång härlig höst som stundar. Inriktningen på pratet blir framtid och hur vi förhåller oss till de snabba förändringar som stundar, både som individer och som organisation.
Tidigare idag tog vi emot ordentligt med böcker, nu har vi så vi klarar oss ett tag under hösten:-)
Missat spana in vad boken handlar om och hur den är upplagd? klicka då genast på denna länk och ladda ned de inledande 30-sidorna av Beslutspyramiden.
Tillbaka inom kort med lite semesterbilder och en tillbaka blick på sommaren som gått!
Det rullar på med lite, lite jobb - här och där - några dagar som vi inte är på stranden eller på resa. Påminner lite om sommaren 2013 då manuset till Beslutspyramiden skulle bli klart. Nu är det den Engelska utgåvan som behöver en sista handpåläggning innan det hela går i tryck den 10 augusti!
Jobbmöten under semestern bjuder dock på lite annat upplägg då även de minsta är med i processen!
Omslaget har nyligen blivit klart och ni ser det i sin fulla prakt nedan:-)
En liten fågel viskade också i örat att manuset - redan i detta nu - ligger i händerna på "bokfolk" i fjärran länder, för ev. översättning och utgivning.
Vi inledde semestern med att gå två dagar tidigare än tänkt, vädrets makter fick oss på bättre tankar! En årlig tur till Grinda kombinerat med en härlig eftermiddag hos vänner på deras fantastiska ö Getkobben.
På bildserien nedan undertecknad med vår gamla doktorandkollega Jim. För ett 10-tal år sedan tävlade vi om att blir först klara med avhandling, denna gång handlade det om att komma sist i:-)
#dr_air & #dr_idefeldt
Jag faller på målfoto, så galet jämt.
#gameover
Må solen skina på er och de som står er nära! Allt gott och bästa helg!//doc.
Igår skrev jag på FB: Väldigt stolt, mycket glad och oerhört hedrad över att få vara Nr: 001 i detta nya forum. Ett forum där man "går under ytan och möter människor, som får chansen att berätta sin egen osminkade livsberättelse". Detta är den i särklass mest personliga intervju jag någonsin gjort, tack Gabriella Grünwald för hur du fångat mig, mina tankar och mitt liv.
Klicka HÄR och läs hela intervjun!
I ingressen står det att läsa:
Jag har aldrig tidigare fått sådan respons på en intervju, jag har heller aldrig tidigare varit lika personlig och vet ni vad, jag misstänker att det hänger ihop. Var dig själv och ha en fantastisk dag!
efter några intensiva dagar i London där vi hade de sista (?) mötena inför utgivningen av Freestyle Decision Making i september.
Efter en lång resa börjar vi se resultatet i horisonten. Först komma på idén om hur vi skulle lägga upp det hela, dvs. vilken approach vi skulle ha i skrivandet. Sen hitta någon som trodde på oss, vilket inte var alldeles enkelt. Vi gnetade på och tjatade på folk lite varstans och hösten 2013 såg bokens svenska utgåva dagens ljus. Vi jobbade vidare, letade länge efter översättare, översatte, letade efter förlag -> tjata på folk lite varstans. Videomöten, kontrakt som gick fram och tillbaka, draft-versioner, korrekturvändor, omslagsdiskussioner, samla in omdömen till bokens baksida, förord skulle skrivas av någon klok person - och nu är det gjort. Mer om den personen längre fram, det är en person som vi har att tacka för mycket.
Någon undrade igår hur vi lyckats med denna resa när vi bokstavligen började på ruta ett?!?
Svaret finner vi i bilden ovan, svårare är det inte - oavsett vad saker gäller. Alla vet att det är så, så varför krångla till det?
Igår var det många som var lite "matta i pälsen", varför det kändes extra skönt att snöra på sig löparskorna:-)
Ännu en midsommar utan sinnesförvirrande ingredienser börjar ge resultat! Skön löptur och några armhävningar dagen till ära:-) #midsommardagen — at Ågesta Utegym och motionsspår. Glada//doc
Under våren hade jag fått en förfrågan om att var med i en talkshow som heter Ei saa peittää. Ett coolt upplägg med spännande gäster, ett härligt team bakom produktionen och på toppen av det hela en riktigt trevlig programledare i form av Christian Bertell.
För mig var det ett stort kliv utanför den ökända komfortzonen, att låta mig intervjuas på finska. Men man måste leva som man lär, man måste våga för att vinna. Jag hade blivit lovad att det var helt ok att flika in ord och avsnitt på svenska om jag inte fann orden, men ambitionen att göra det på finska var högt ställd:-)
Brukar sällan, så gott som aldrig, lyssna eller titta på mig själv. Men denna gång kunde jag inte låta bli. Ska ärligt säga att jag blev positivt överraskad, vilket inte alltid är fallet. Vi själva är, som bekant, oftast våra hårdaste kritiker.
Innan det var dags att kliva in i studion så hade jag förmånen att dryfta högt som lågt med ett bekant ansikte, den finska skådisen Jarmo Mäkinen.
C. Bertell, jag och J. Mäkinen
C. Bertell, jag och kloka Marika Makaroff
"Allt är alltid någon annans fel, säg är det inte lite märkligt?"
I slutet av programmet fick vi luta oss tillbaka och lyssna på Love Antells sköna tolkning av den finska låten "När Finland föll från trädet". Klicka här och spana in programmet som är textat på svenska.
En lång dag led mot sitt slut, övriga gänget skulle vidare i den ljumna sommarkvällen för att fira att säsongens sista program var inspelat. Själv tog jag taxi till förorten för att sova i tid, det har inte alltid varit så.
I lördags när jag var ute och gick en sväng postade jag följande rader: "Utan vår historia har vi ingen framtid. Två ny AAA-batterier i diktafonen, stenen är i rullning. Under 60 dagar, 30 på vardera sida om att jag fyller 50, ska jag skriva en bok - "Om pappa dog i morgon". Jag ska berätta vem jag var, så att barnen bättre förstår vilka de är."
Det är ett projekt som "förföljt" mig under en tid. Att det skulle göras stod klart för länge sedan, frågan var bara när? Hur skulle jag finna tid för detta, när var det bästa läge? Svaret, inte helt oväntat, blev att det är nu eller aldrig, medan livet pågår, sen är det ju liksom försent. Mer tid än så här kommer jag aldrig få.
Kapitelstrukturen växer fram, rubriknivåerna likaså, tankar träs på ett pärlband i mitt Word-dokument. Massor med känslor, frågor och idéer dyker upp. Min historia är ju min, så långt allt klart. Men sen har ju min väg korsat många andras, hur ska dessa representeras, nämnas och bortses ifrån?
Allting är så länge sedan, som min kära moster brukar säga. Blickar på bilden nedan när min pappa höll mig varsamt i sin famn nere vid Åbackarna i Norrköping. Året var 1965, bilden är framkallad i september och jag föddes i juli.
Lite visst vi då om framtiden, precis som idag. Idag ligger han begravd ett stenkast från var bilden är tagen och jag skriver dessa rader VAB:andes i en förort söder om söder i STHLM. I soffan bredvid mig ligger en lättfebrig lill-Pentti och tittar på tv. Önskar att de två hade fått träffas, men de missade varandra med sisådär 39 år.
Nere vid Åbackarna, på gångvägarna längst med strömmen, kom jag och min Marielundspolars att cykla tusentals gånger - inte sällan på väg till Himmelstalundsbadet.
I mitten av 70-talet investerade vi i ett par platåträskor och utsvängda jeans. Livet lekte och klassfesterna avlöste varandra. På vintern spelade vi hockey, på sommaren fotboll. Var sak hade sin tid.
Frågade man en vuxen "vad man skulle göra" (en dag)? så fick man en undrande blick, det var ju liksom inte deras problem. Var och en var sin egen lyckas smed. No WIFI, no tv-spel. Hur överlevde vi?
Popcorn, Baccara, Kiss och Suzi Quatro var centrala begrepp och roliga timmen fortfarande riktigt rolig. Minns ni den interna postlådan, när man postade brev till andra i klassen åsså delades breven ut på fredag em. Det var tider, inget slentrianmessande då inte. Allt var inte bättre förr, men "när pappa var liten...", osv.
1981 började vi gymnasiet på Kungsgårdskolan i Norrköping, vi gick ekonomlinjen. Killarna på bilen var inte särskilt skolsugna, om ni förstår hur jag menar. Men det var kanske just precis det som gjorde att vi fann varandra, vi förstod att ingen av oss riktigt förstod. Vi var inte ensamma. Lite visst vi då om framtiden, precis som idag. Det hela skulle utveckla sig till en livslång vänskap.
Vi har delat glädje, vi har delat sorg. Vi har seglat stormiga vatten, vi har njutit av lata stunder. Vi har alltid haft nära till skratt tillsammans och jag längtar varje gång vi skiljs åt att snart träffa dig igen. Du har funnits där livet varit som besvärligast, du har stöttat i motgång och du gläds i stunder då det går bättre.
Att du min ovärderliga vän idag fyller 50 år känns stort, konstigt och mäktigt. Vi har känt varandra i 34 år, 34 år!?! Tänk om vi skulle berikas med lika många till, svindlande tanke! Och alldeles oavsett det så önskar jag dig en fantastik dag till att börja med och så ser jag och familjen mycket fram emot att ses inom mkt kort!
Frun är iväg och föreläser långt borta i Värmland och jag förbereder kommande veckornas workshops och föreläsningar sittandes i förorten.
Helsingborg, STHLMx2, Malmö, Helsingfors, Landskrona och Visby står på tur. Nästa vecka stundar bl.a. en spännande workshop med chefer på temat "Hur leder jag mig själv i förändring?"
#ledarskap #osäkerhet # framtid #EnjoyUncertainty
Sitter också och analyserar x-antal undersökningar som vi har igång rörande företags framtidsmognad. Vi skickar en länk som alla i organisationen svara på och sen bygger vi föreläsningen eller workshopen på våra "findings". Frågorna är ställda på följande fem områden; Ledarskap, Kultur, Den mänskliga faktorn, Beslutsfattande och Innovation & förändring.
Riktigt spännande då vi - och kunden - får en gemensam vy över nuläget, allt enligt devisen "ställ alltid rätt frågor innan ni kommer med rätt svar".
Strax handla tacos-attiraljer, hämta tidigt på dagis och göra helg! Allt gott!//doc.
Igår utannonserade vi inbjudan till ett "brown bag" lunchseminarium hos oss på Drottninggatan 82 och det blev fullt på en gång, vilket vi är glada för - väldigt glada om vi ska vara ärliga!
Nu sätter vi in ett extra seminarium tisdagen den 16 juni kl. 12.00 - 13.00, även denna gång centralt hos oss på Drottninggatan 82.
Temat är Framtiden är här i morgon - är ni redo?
Klicka på HÄR för att läsa mer och för att skicka intresseanmälan!
Kanske inte alltid, men väldigt ofta. Kunden vet vad kunden vill ha och tillsammans hjälps vi åt, då blir det bra.
Inom kort kommer en krönika som jag inleder såsom följer; "Som konsult, forskare och talare får jag inblick i otaliga
organisationer och verksamheter. Jag möter dagligdags C-nivå-personer, och
många andra för den delen, som undrar ”vad jag tror om framtiden” på vitt
skilda områden.
Som ett resultat så har vi, allt oftare, fått förfrågningar om att "vinkla" mot en övergripande frågeställning i stil med "Hur skapar vi framgångsrika organisationer i tider av osäkerhet och hur leder vi dem?" Min nya föreläsning heter kort och gott "Framtiden är här i morgon - är ni redo?"
Klicka HÄR för att ladda ned innehåll, tankar kring detta och lite info om vem jag är!
Väl mött på ett kundevent eller en konferens nära dig inom kort!//glada//doc.
ps.
Vi har, baserat på egna metoder som vi tillämpat i såväl forskning som "business", tagit fram ett test där vi - via webblänk - gör ett framtidsmognadstest på företag, mer om detta inom kort.
Jag vill tacka livet, som alltid, av bara farten en dag som denna - det är helt enkelt gott att leva. Men inte bara det, jag vill även tacka Ekstrand.
Många tror, med facit i hand, att jag var en stjärna i skolan. Visst, till mina titlar kan jag bland annat - i tur och ordning - lägga civ ek, fil lic (data- & systemvetenskap), ek mag och fil dr (datavetenskap, inriktning risk- och beslutsanalys). Men stjärna i skolan? Näe. Mer en träningsprodukt som man skulle uttryckt saken inom idrotten. Late bloomer. Många är de som kan vittna om detta.
Men hur blev det då såhär, lite intresserad måste jag väl ändå varit under ngt 20-tal år av senare utbildningstiden. Jorrå, så var det ju. Men början, upp till tredje året på ekonomlinjen, dvs. de första 14-15 åren i skolan var rätt sega.
Idag höll jag en föreläsning på Handelshögskolans program (IFL) Executive Education. Vi var en liten grupp och vi - ja, jag säger vi då det är i mötet mellan människor som kunskap uppstår - skapade en riktigt givande och kreativ förmiddag tillsammans.
#iprenmannenvarningpåbilden
Hur hamnade jag där, jag som inte alls var intresserad av skolan förrän i ungefär 24-årsåldern?! När jag valde mellan marknadsföring, redovisning och organisation som fördjupning på mina sista tre terminer på ekonomlinjen så valde jag rätt.
Dr. Ekstrand var en av föreläsarna, eller mentorerna, eller rättare sagt den som väckte mitt kunskapsintresse. På den renodlade organisationsfördjupningen lät han oss läsa, skriva, diskutera livligt, opponera - alltid - på varandras arbeten, han ställde frågor och undvek att komma med svar - svar som han visste att vi besatt.
Han var en mästare på ett plocka fram det bästa ur varje individ, situationsanpassad intellektuell-coaching på högsta nivå. Det var där som mkt började för min del, det var då jag lärde mig att diskussion är viktigt, att det mänskliga mötet är navet i kunskapens hjul. Att frågorna är viktigare än svaren.
Dr. Lasse Ekstrand
När jag en dag som denna fått återuppleva lite av det formatet, med en fot i akademin och en i näringslivet, kommer jag osökt att tänka på att jag så många gånger tänkt tanken att jag vill tacka Ekstrand.
Tack Lasse, låt oss ses - alldeles för länge sedan!//dr-air
Vi har alla hört det förr - "ge aldrig upp!". Här kommer det igen, fast i lite annan tappning. Här kommer en liten historia om att tänka och våga göra annorlunda.
Idag kom det lådor med en ordentligt vässad - andra upplaga - av vår bok beslutspyramiden. Vi bläddrade i ett ex av boken, lastade bagaget fullt i en taxi och körde in ngt hundratal böcker till en kund som väntade på leverans på Sveavägen 44.
Kan det vara tre år sedan?, möjligen ngt mer, när jag stod på Hotell Tylösand och läste "tack för visat intresse, men nej tack..."-brev som Per Gessle och Marie Fredriksson hade fått från olika skivbolag.
Och just då, precis när jag läste brev efter brev, så plingade det till i mailboxen. Vi hade fått ännu ett "tack för visat intresse, men nej tack..."-mail från ett av de större förlagen som vi träffat och presenterat vår bokidé för.
Vi hade en idé om att gör något annorlunda, en beslutsbok som kanske inte ens var en "beslutsbok" - fast ändå en bok om hur vi människor fungerar (och fattar beslut). Vi förstår att de vi presenterade idén för kanske inte hade det så lätt, att det inte var alldeles solklart för dem vad vi såg komma - det som var solklart för oss.
Sen var det, är jag ganska säker på, en sak till. Eftersom det var så annorlunda så var det svårt att avgöra om det var bra eller dåligt - fågel eller fisk?
Beslutspyramiden VS (min) doktorsavhandling #skillnad
Det är det här som vi brottas med, inte minst, på arbetsplatser där bra idéer anses vara synonymt med idéer som alla tycker är bra. Problemet är bara det att om alla tycker att en idé är bra så är den redan alldeles för gammal, för platt och för "vanlig".
När ni nästa gång presenterar en idé som hälften skrattar åt, en idé som en fjärdedel "överhuvudtaget inte förstår alls...", en idé som den resterande fjärdedelen sitter tyst och begrundar..., då är ni ngt på spåren.
Något hände när boken blev nominerad till årets HR-bok 2014, då tyckte fler att den "var ju inte alldeles tokig, tvärtom riktigt läsvärd och underhållande", typ. Då hade man fått lite hjälp med att placera den på skalan fågel, fisk eller mittemellan.
I stycket VEM HAR RÄTT OCH VEM HAR FEL (se bild högre upp i detta inlägg) skriver vi om den helgonförklarade tjeckiske skaparen och filmaren Jan Svankmajer vars verk en gång i tiden bannlystes av kommunisterna (1975), verk som idag höjs till skyarna. Vi skriver vidare att:
"Vi måste våga tro på oss själva, speciellt då vi tänker och gör som andra inte gör. Oavsett vad andra tycker, oavsett vad priset blir."
Om några veckor är den engelska utgåvan av boken - med titeln: Freestyle Decision Making - en del av portföljen som LID (Publishing) säljer in på London Book Fair 2015. Något har vi gjort rätt, om än lite tvärtom.
Känns som ett litet kvitto på att det lönade sig att tro på det vi trodde på och - kanske framför allt - att göra det vi kunde med det vi hade där och då. Krångla inte till det:
Gör det du kan med det du har där du är, inga ursäkter, ta inte ett nej för ett nej och våga tro på dig själv. Just do it.
Glada//air
ps. Via denna länk kan du ladda ned de 30 första sidorna av boken. ds.
I veckan som gick var vi ute och talade, i onsdags i Stockholm och dagen därpå i Oslo. Vi hade bl.a. fått förtroendet att genomföra ett beslutstest bland deltagarna och presentera resultaten från studien i SWE och NOR.
Dr & Dr Riabacke #Riabacke&Co
#StällAlltidRättFrågoInnanNiKommerMedRättSvar
På den första av dessa tillställningar fanns en sponsor #BMW på plats med sina el- och hybridbilar. Det slumpade sig så väl att jag blev tillfrågad om jag ville provköra en BMW i8, se bilder nedan.
Jo, jag ville provköra. Alltid varit svag för fina bilar (för att inte tala om motorcyklar) och denna BMW är onekligen en rar ärta bland bilarna som tar oss en bra bit in i framtiden.
Körde några kvarter kring Odenplan/centrum och bilen kom givetvis inte till sin rätt på dessa tätt trafikerade gator. Men jag var imponerad, mkt imponerad. Jag tänkte i mitt still sinne att det kommer att dröja länge innan jag får uppleva ngt liknande, men redan dagen därpå var det dags...
På SAP Innovation Forum i Oslo sprang jag ihop med en skön dude - Eskil - som företrädde bilmärket Tesla, det skulle visa sig göra min dag.
- Vill du provköra? undrade han.
- Ja, det vore fint, sa jag.
Det som sen händer sätter djupa spår i det finska själen. Jag hoppas att min pappa ovan där såg mig, min pappa som -68 hade en av de värsta bilarna på parkeringen i Marielund - i Norrköping - då familjen investerat i en splitterny Fort Taunus. Jag var inte gammal men jag minns det som igår, hur alla samlades kring detta underverk och hur stolt min pappa var.
Vi satt oss i Teslan - modell s P85D - och styrde ut i trafiken någonstans i Oslos ytterområden. Det var som att köra en rymdraket.
Det är sällan man är med om ngt helt nytt och nu menar jag HELT NYTT. Detta är en av de gångerna, en av de få gångerna när allt man tidigare upplevt i bil- och fordonsvärlden helt ställs i skymundan.
Bilen går tyst, tyst, fullständigt ljudlöst och jag släpper loss de 700 hästkrafterna - känslan är fullständigt obeskrivlig. Känslan är så ny, så annorlunda, så enorm att den inte låter sig beskrivas i ord.
Men tänk er skillnaden mellan de telefoner vi hade när vi växte upp med sifferskiva och en modern smarphone och sen tar ni den skillnaden ggr 100 - då närmar vi oss skillnaden mellan allt jag kört tidigare och denna Tesla. Inga växlar, inget motorljud - den bara skjuter iväg som en rymdraket i ett TV-spel.
Tesla gör t.ex. ingen TV-reklam i Norge där man såld 6000 (!) elbilar (inga hybrider utan ren el). Istället träffar man människor på t.ex. stora event - och låter dem provköra. Den känslan vill dessa människor garanterat föra vidare, berätta mer om. Så smart, så enkelt. Som nu.
Hade jag pengar så vet jag vad jag skulle köpa imörrn, nu får jag vänta ett tag och jag får drömma vidare. Drömmar kostar ingenting och känslan bär jag med mig för alltid, en av de starkaste OMG-känslorna jag någonsin upplevt.
Spana gärna in youtube-klippet nedan där man filmat människor som åker med en Tesla S P85D, deras reaktioner säger en hel del:-)
Bästa dag och kör försiktigt när ni köper en Tesla!//glada//doc.
Tänder ljus, häller upp en kaffe, skickar några mail, bygger plus-plus och känner ett lugn som jag inte riktigt känner igen.
En vab-dag har just inletts, och det känns bra. Har det månne med åldern (alltså min ålder) att göra eller är det så att jag efter decennier av existensiella ambitioner börjar förstå - och känna - att allt har sin plats, allt har sin tid. Idag är det tid för vab.
Sörplar i mig Zoegan, lyssna på musik från förr och går snart ut en sväng i det lätta regnet med minstingen - det sistnämnda allt enligt hans önskemål.
No stress, kasta in lite lakan i tvättmaskinen och andas djupt. Det är riktigt bra just nu, härligt med en stilla dag i vab:andets tecken.
