Nyårslöften eller beslut om framtiden?

Många av oss har fått eller kommer att få frågan vad vi har för nyårslöften. Tja, vad ska vi dra till med denna gång då? Mer träning, mer tid med familjen, snickra klart i stugan, hälsa på moster i Ånge och självklart, sist men inte minst, jobba hårdare (för det är viktigt som ni vet). Handen på hjärtat, hur många ser till att verkligen uppfylla sina löften? Tror mig kunna påstå att de flesta av oss glömmer löftena nästa lika snart som vi avlagt dem. En tradition utan värde eller tomma löften om ni så vill.



Vad har jag själv för löften i år eller rättare sagt inför det kommande året? Funderar på några mer universala löften såsom att bli en bättre medborgare, pappa och make, ja det vore fint. Men inser i samma andetag att dessa löften är lite besvärliga att mäta. Kommer också osökt att tänka på biskop Tegnér som har sagt att det ”dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”, vilket ju passar väl in just här.

Det får i stället bli löften om bättre balans mellan arbetsliv och privatliv. Att vara mer närvarande i hemmet, inte alltid vara on-line, inte ha tankarna på annat håll i så stor utsträckning. Så får det bli, mindre dator och mer barn, fru och familj.

Mitt löfte blir således att vara där jag ska vara när jag väl är där. Inte försöka vara överallt – hela tiden. Går detta löfte att mäta? Jag tror det, ganska enkelt dessutom. Att genomföra det kräver dock handling bortom klassiska nyårslöften som i allmänhet, hand i hand med raketerna, blåser bort under sin färd mot det nya årets första dag. Det krävs att beslut fattas, att aktiv handling vidtas och att kontinuerlighet upprättas.

No more super google-matlagningssessions med barnen all over the place. Ne, i stället matlagning när det ska lagas mat, läxfokus när läxorna ska göras, tvagning av barn när tiden är inne, osv. Allt enligt temat var sak har sin tid. Målsättningen är följaktligen att stressa mindre, fokusera mer och därigenom bli bättre på mycket och inte halvdann på allt. Låter det rimligt? Jag tycker det. Någon som hänger på?

Ett av livets största beslut - att gifta sig!

Om några dagar ska min styvsyster gifta sig och det ska bli fantastiskt roligt att få gå på stor fest i Uppsala. Stort för oss andra och självfallet ännu större för dem – mycket större för dem.

När jag föreläser om beslutsfattande i olika sammanhang så brukar jag fråga auditoriet vilka de största besluten är som de tar i livet. Alltid, alltid kommer valet av partner upp. Det är tvivelsutan ett av de största besluten i människors liv.

Själv brukar jag få frågan om hur man tar de allra bästa besluten, rent allmänt. Jag brukar säga att vi kanske ska ha en mer modest approach och sikta på att undvika att ta de allra sämsta besluten, då har vi nämligen kommit väldigt långt.

För min egen del är förvisso ett de bästa tagna besluten beslutet att skilja mig från min första fru - ett beslut som jag tror hon är minst lika nöjd med (ett s.k. konsensusbeslut).

Det är ju detta som gör beslutsfattandet så speciellt, nämligen det faktum att vi kan ta bra beslut som sen visar sig bli dåliga i någon mening. Vi tar en mängd beslut som verkar förnuftiga men som senare ifrågasätts av alla inblandade. Detta gäller såväl i den privata sfären som i affärsvärlden, ja överallt där människor är verksamma.

Vi lever i en dynamisk värld och människor är föränderliga varelser – dess bättre. Det vore således märkligt om förutsättningarna, kriterierna och omständigheterna skulle segmenteras så snart ett beslut var taget.

Framtiden blir sällan vad den har varit och detta faktum bör vi ha med oss i större utsträckning.

Vi bör bli något mjukare inför ödet, vi bör helt enkelt bli ödmjukare. Vi bör lyssna på våra hjärtan och leva i nuet då vi i regel vet väldigt lite om framtiden. Våga, satsa och ta beslut. Det sämsta av alla besluten är att låta bli att styra över sitt eget liv så långt det är möjligt, att låta bli att ta beslut.

Det ska bli ett härligt nöje att få gå på bröllop då två härliga, kloka och varma människor håller i sitt livsroder så långt det är möjligt. Förutsättningarna kan inte bli bättre. Detta ser vi fram emot!

Ett litet beslutsproblem att dryfta med släkten under julen!

Ett tema som kommer att genomsyra denna blogg är självfallet det faktum att vi människor fattar en mängd olika beslut, hela tiden, varje dag.

Vi har inte särskilt bra koll på varför vi fattar de belslut vi gör - givetvis är just DU ett undantag härvidlag, med folk i allmänhet har alltså inte koll. Vi sitter således i princip alla i samma båt. Nu till ett litet s.k. beslutsproblem. Vi hör sällan eller aldrig folk prata om beslutsmöjligheter. Varför? Svar: För att det ÄR problem om man inte vet, eller i vart fall har en liten aning om hur och varför.

Nu till ett sött litet övningsproblem att dryfta kring julbordet med släkt och vänner. Livliga diskussioner utlovas. Denna heta potatis lyftes fram på ett julbord i glada affärsbekantas sällskap ute i Vaxholm för något år sedan. Det blev en lååång sittning.

Kärt barn har som bekant många namn och två av dessa är monty halls problem och cadillac and goats. Det förstnämnda kommer sig av att programledaren för programmet där tävlande ställdes inför dilemmat (som jag strax kommer till) hette så. Inget konstigt med det.

Problemet är så som följer:
Du får välja en av tre dörrar utan att öppna den valda dörren. Bakom två av dessa tre dörrar finns en get och bakom den tredje finns en bil. Du väljer dörr nr 1. Därefter, när du fått veta (och se!) att det bakom dörr nr 2 finns en get, får du frågan om du vill byta till dörr nr 3 eller behålla ditt ursprungliga val (alltså dörr nr 1)?

Det är nu som julbordeffekten blir som bäst, meningarna går isär - minst sagt. Självklart ska man behålla sitt urprungliga val. Irrelevant information skriker någon annan. Men herre någon, om bilen finns bakom den dörr som jag valt från början så spelar det väl ingen roll att de öppnar en dörr till...

Några av er är säkert skolade i den högre spelteoretiska skolan och kan elegant förklara att alla normalt begåvade väljer att byta dörr för att..., osv. Ni andra vet numera att så är fallet (se de skolades svar), men bör för den goda sakens skull googla upp er en smula (se nedan) för att även kunna gå in på lite Aids to understanding, Why the probability is not 1/2, Increasing the number of doors, etc.

Lycka till med att liva upp julen en smula och GOD JUL!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Monty_Hall-problemet
http://en.wikipedia.org/wiki/Monty_Hall_problem

Kan magen lura oss?

Detta inlägg skrev jag som gästbloggare till en tävling om magfil för någon månad sedan, håll till godo med mitt första inlägg på denna nya blogg!

Att fatta beslut på magkänslan – är det bra eller dåligt? Både och skulle man kunna säga. Frågan är bara när ska vi lyssna och när ska vi stänga av? När ska vi istället lyssna på vårt intellekt, vara sådär kloka och rationella som vuxna förväntas vara?

Jag har i min forskning konstaterat att väldigt många komplexa beslut fattas på magkänsla. När beslutsproblemen blir oss övermäktiga så vänder vi oss till magen, inte huvudet. Vi kan inte tänka klart när det blir för stort. Ungefär som när vi förblindas av en förälskelse, vi kan inte tänka klart – men det känns rätt (ibland). Vi lyssnar ofta på magen då vi ska fatta de stora besluten i våra liv – t.ex. när vi väljer partner.

Vad är då magkänsla? För mig är det ungefär som att vi kör ett superavancerat datorprogram, en uträkning av ofantliga datamängder – fast mycket snabbare än vad en dator förmår att göra. Magkänslan sänder sen ut färdiga eller halvfärdiga känslomanus, beräkningar som vi själva inte alltid förmår att förstå. Det är därför som magens språk ibland ter sig en smula kryptiskt, ibland ologiskt men allt som oftast något som vi ändå lyssnar till. I magen samlas all den information som vi intuitivt processar, allt det vi erfarit i livet, ständigt ackompanjerade av alla våra sinnen. När magkänslan processar allt detta så ska vi också vara medvetna om att det saknas en massa information, nämligen allt som vi inte varit med om och allt som vi inte vet. Det är en begränsning då magkänslan uttalar sig i saker som den inte känner till, utan bara tycker sig känna till.

Forskningen visar på en rad exempel där vår magkänsla därför stjälper istället för hjälper när beslut ska fattas. Eftersom vi tolkar intryck och ibland saknar information så kan vi känna att ”fel saker är rätt” och vidare tolkar vi tillgänglig information beroende på våra tidigare erfarenheter, som kanske inte är relevanta i det aktuella fallet.

Hur gör jag själv, jag som är expert eller i vart fall borde vara det? Är jag rationell eller går jag på magkänsla? Jag försöker kombinera båda världarna då de kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Både känsla och intellekt kan nämligen föra oss på villovägar – om vi använder den ena utan den andra. Men ofta landar även jag i ”magen”, det måste kännas bra helt enkelt. Jo, så är det nog. När allt kommer omkring så kanske det ändå är så att magen besitter många av de riktigt stora svaren, eller rättare sagt svaren på de riktigt stora frågorna, frågor som vi inte finner svaren på någon annanstans än just i magen.

“To feel the love of people whom we love is a fire that feeds our life. But to feel the affection that comes from those whom we do not know, from those unknown to us, who are watching over our sleep and solitude, over our dangers and our weaknesses – that is something still greater and more beautiful because it widens out the boundaries of our being, and unites all living things.”

Pablo Neruda from ‘Childhood and Poetry’