När kvällssagan ska läsas så händer det saker kan ni tro. Man får lära sig ett och annat - från gång till annan.- Här, jag vill att du läser Rödluvan. – Absolut, självklart, sa jag.
Men hallå tänkte jag, är det inte här som den stygga vargen dyker upp i mörka skogen?
Min barndom var inte alldeles översållad med Gullivers resor, Beskow-storys eller Rödluvan för den delen heller. Men här ringde som sagt en klocka…
- Rödluvan skulle gå till sin mormor som var sjuk, berättade jag. Jag fortsatte och berättade att Rödluvan träffade vargen som var nyfiken på var hon skulle gå.
När vargen väl hade slukat mormor så sa jag i stället att han hade lurat iväg mormor och när han låg i hennes säng så berättade jag att ”mormor" (läses: vargen – är ni med? bra) hade så stora öron för att hon skulle höra Rödluvan bättre, att hon hade så stora händer för att hon skulle kunna krama henne bättre och att hon hade en så stor mun för att hon skulle kunna pussas bättre…
- Sen kom jägare förstår du och jagade i väg den busiga vargen och då blev mormor och Rödluvan glada serru!
- Vi läser Rödluvan på dagis också, sa Nelly. - Äh, öh, ja vadå, sa jag. – Är det samma saga då?
- Ne, då äter vargen upp mormor och Rödluvan och sen kommer jägaren och skjuter ihjäl vargen med sin pistol…
- Meh, OJ!, vad knasigt – eller något, typ. G´natt, g´natt…
Sanningen verkar vara den enklaste och hållbaraste vägen i alla lägen, g´natt som sagt!//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar