Dagvill, veckovill och i någon mening bortkopplad.
VAB:at till och från en vecka eller så och effekterna lät inte vänta på sig.
Bättre kontakt med barnen. Maximilian kramade mitt ben igår kväll när jag skulle iväg en sväng, även fast mamma var hemma. STORT.
- Älskar dig, sa 5-åringen innan jag gick i morse. Det var inte igår. RÖRD.
Var skulle jag vara utan min familj? Bara gudarna vet, men förmodligen inte fullt lika mkt här och nu och framför allt en mer självupptagen person. De hjälper till att fokusera på det viktigaste av allt.
Åsså var det koden till kontoret. Det är verklingen fullt där uppe.
Så fort annat släpps in så är det annat som trillar ur - på gott och ont.
Nu en sista hand på dagens presentation, sen styra kosan mot Berns.
...och på tal om koden.
Kan det vara så att koden till livet är så enkel som att ett steg tillbaka kan vara två steg fram?
allt gott!//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar