En svensk klassiker

Första riktiga semesterdagen igår. Startade med två Arpeggio, brukar bara hinna med en innan det är dags att åka till jobbet. Två var en markering.

Sen bar det av till IKEA. Det var alltså det som var den svenska klassikern fick jag senare höra av Ulrika. Skrev för någon dag sedan att skönt med semester, ”inte så mkt som ska hinnas med heller”. Måste varit hög på semestertanken då jag skrev det. Det är en del att göra har vi kommit på, därav IKEA igår.

För många herrans år sedan konstaterade min styvfar, något sorgset, att ryktet om finnar och deras knivar var betydligt överdrivet. Han, som gammal kock, var van vid vassare doningar än de han fann i lådan hemma hos oss på Bråddgatan. Ja, det är Broadway-gatan i Norrköping som jag åsyftar. Bodde ovan
fiket Broadway där Eldkvarn skrev en och annan låt. Kungarna från Broadway, osv. Nog om det.
Så, igår slog jag till, utan fruns vetskap, på en IKEA-kniv. Vass värre, höll på att skära fingrarna av mig när jag skulle tillreda middagen senare på dagen. Har sen ungdomens dagar haft siktet inställt på en fin uppsättning Globalknivar. Verkligenheten har dock hunnit ikapp. Den vassaste kniven i lådan räcker gott och väl åt en enkel medborgare som mig, kom jag just på. Handlar det om avtrubbade ambitioner eller är det bara en smärre korrigering till rådande omständigheterna?!

Åsså var Spanien vidare i kväll, känns väl helt ok. Är faktiskt något av ”indifferent” vad gäller just dem. Nöjd annars då jag blev bönhörd i ett av mina tidigare inlägg där jag skrev att ”Vad sen gäller fotbolls VM så hoppas jag att Les Bleus och Engelsmännen åker all världens väg, liksom Italienarna.” Strax därefter fortsatte jag med att ”Våra Danska grannar är mer än välkomna att ansluta till festen, liksom Holländarna och gärna något eller några av de Afrikanska lagen. Samt, vilket knappast behöver nämnas - Argentina och Brasilien!”
Inte helt fel på´t - eller hur?!!

Semestern rullar vidare och idag stod skärgårdstur på agendan med våra vänner från Kairo, som är på besök i stan.

- Båten går kl. 10.00 GMT +1, WE REPEAT, Båten går kl. 10.00 GMT +1. Är man inte där då så missar man båten, då missar man hela utflykten – comprende?!?

Hur det gick med den saken får jag be att återkomma om inom kort. Skulle vara kul att höra er spontana gissning!

Midsommar och SEMESTER!

Fem (5) veckor framför oss och inte särskilt mkt som ska hinnas med! Kan det bli bättre? Ne.

Vi tjuvstartade med en kanondag på Kolmården i onsdags. Underbar dag, fint väder och Kolmården visade upp sig från sin bästa sida. En utflykt på 11-timmar där alla får med beröm godkänt. Annars är det lite ”random-touch” över det hela när air-team är ute, vissa av medlemmarna är inte fullt inne i gruppdynamiken och de sociala processerna ännu. Men det kommer med ålderns rätt när det fått ngt år på nacken, 2-3 sisådär.

Själv har jag i min ungdom haft som devis att ”hellre en dag som ett lejon än 100-år som ett får”, men har omvärderat efter dagen på Kolmården. Jag var på en jobbkurs i höstas och vi kategoriserades in i olika djurgrupper, jag blev klassificerad som lejon. Jag hade dock drag åt både st bernards- och ugglehållet, men mest lejon. På Kolmården kom vändningen som sagt, jag är mer uggla än lejon. Dels så såg vi inga lejon, vilket kan ha verkat till lejonklassificeringens nackdel, men framför allt så fick vi bevittna rovfågelsuppvisningen. Riiispect. Så häftigt. Bland annat hade de med en majestätisk berguv – som gjorde intryck på mig. Jag vill vara som han. Nog om det.

Fått många mail och kommentarer på mitt inlägg Situation S T H L M. Kul. Bland annat på IDG-bloggen från Ola som skrev att ”kul med en blogg som innehåller både IQ och EQ”, stor komplimang som värmer i sommarvärmen! Det uppstod också en rad med kommentarer på FB på temat. Värt att tänka på, inte minst i dessa midsommartider!

Just avslutat en god midsommarlunch och styr strax vår airbus till svärföräldrarna för fortsatt firande. Hoppas alla ni där ute har en underbar midsommar med värme, kärlek och samförstånd!

Allt gott!

Äventyr

- Hur var Boracay? ”Nemen det var soft, jag stannade där 2-3 veckor. Därefter åkte jag tillbaka till Hong Kong, aduvet gillar verkligen den staden.” Så lät det någon gång i mitten av 80-talet när jag var ute och reste mycket, och bitvis länge.

I vintras var jag 2.5 dagar i Åre med en god vän, det kändes som mitt livs äventyr. För typ 20 år sen var det så självklart, typ ”koncernstandard” i min värld. Ingenting som jag ens reflekterade över när jag for till jordens alla hörn. Well, har inte sett särskilt mycket av Afrika om jag ska vara ärlig. Inte heller har jag varit i Indien eller Centralamerika, men i alla fall.

Förr fanns all tid i världen, förr fanns inga begränsningar – nor bekymmer. Idag vet jag att saker och ting i livet inte är så självklara, varför mycket många gånger känns större. Varför ska det ta drygt 40 år att förstå det? För att du är trög kanske någon tänker, måhända, med synd likväl – för min del.

I morgon åker vi till Kolmården över dagen. Det känns som ännu ett stort äventyr. Det är 5 år sen sist vi var där. Nelly har vaket lyssnat på pappas historier om när jag var där med mina föräldrar – om när pappa var liten. Vi har googlat upp och oss på delfiner och giraffer. Vi är redo, hoppas jag lyckas sova nu!

glada//air

ps. I dag var också sista kostymdagen i Q2, sista för säsongen. Känner vittringen av semester. Riktigt, riktigt skönt och väldigt roligt!ds.

Situation S T H L M

Hon stod där och sålde Situation S T H L M som så många gånger förr, en fin sommarmorgon när jag klev av bussen och gick över gatan vid Klarabergsviadukten.

Kontrasterna blir så stora när affärs- och kontorsfolket skyndar till sina ämbeten och tidningsförsäljarna står där, som från en annan värld. Men de är från samma värld, samma moder jord. Livet har bara tagit en annan väg, ödet har velat annat. Det kunde varit du eller jag, var så säker. Gränsen mellan” vi” och ”dom” är hårfin. Jag har haft en väldig tur - liksom alla andra som skyndade förbi.

Nytt nummer, synd att jag inte har några kontanter hinner jag tänka när jag gick förbi. Kommer sen på att jag har en 100-ring i plånboken, jag gick tillbaka. Hon som stod där var för många år sedan mammas och pappas lilla flicka, en söt liten dotter. Hon bröt på finska, vilket påminde mig om hur min egen mamman lät.

40 kr sa hon och tillade sen att hon bara hade 40 kr att ge tillbaka på 100-ringen som jag höll i handen. Men det gör inget sa jag för du står ju här ibland. - Precis, tack sa hon och sken upp i ett leende, jag kan ju köpa en extra kaffe och en bulle också! Ja, precis tänkte jag och drog ett djupt andetag då jag haft på tungan att ”nästa gång kan jag istället köpa en tidning för 20 kr…”

Nästa gång när hon säger att priset är 40 kr, så ska jag säga; ”nej, priset är 60 kr jämt, inklusive kaffe och bulle till dig!”
Köp gärna en du också, 20 kr går ograverat till säljaren själv!

Lära sig att hantera osäkerhet!

"Each human being was given two qualities: power and the gift. Power directs us towards our destiny; the gift obliges us to share with others what is best in us." Paulo Coelho

I torsdags skrev jag kort på fejjan och funderade publikt om det varit en bra eller en dålig dag idag. Jag bestämde mig för att det varit en bra dag, det ligger i min makt att göra så - även fast ingen skulle kunna sagt emot om jag valt alt. nr 2. Men varför skulle jag göra det?

- Men tala ur skägget tänker någon. Ockright säger jag. I en del av min sfär har det svävat en del osäkerhet, vilket jag normalt hanterar rätt hyggligt eller riktigt bra. Den här gången har det dock handlat om någon form av semi-ostrukturerad osäkerhet, som varit lite besvärligare att manövrera. Ni vet osäkerhet som finns där, men som inte går att sätta fingret på. Eller om man frågar osäkerheten om det är helt säkert, eller i vart fall halvsäkert, att det inte är så osäkert som magen försöker berätta för oss. När då osäkerheten säger att det finns inga skäl att tvivla på att allt i princip är säkert, då blir jag fundersam och lite osäker.

I fredags kom jag dock på osäkerheten på spåret, jag var alltså inte fel ute. Det kändes genast mkt bättre. För precis som som The Warrior of Light säger i citat i rubriken så har jag både "the power and the gift", vilka jag ska nyttja på bästa sätt!

Ny vecka, ny möjligheter - underbart!

ditt och datt

I fredags var det stor fest på jobbet, som jag missade. Riktigt skönt, faktiskt. Tre av barnen var utleasade och vi hade lite quality time för varandra, tillsammans med minstingen.

Viktigt att stanna upp, att hämta hem läget, att prata och ses på ett sätt som vardagen inte är anpassad för. På lördagsförmiddagen gick vi en långpromenad i det vackra vädret, längst med vattnet. Vi stämde av lite ”mitt i livet” och konstaterade att vi är så tacksamma för det vi har – och att vi alltjämt försöker göra medvetna val kring det existensiella. Vi var också glada för att vi tackat nej till kvällens 40-års kalas.

Vi konstaterade att det var ovanligt lite folk i rörelse, och kom sen på att många nog hade åkt in till stan för att bevittna bröllopet. Det hade vi inga planer på att göra. Väl hemma igen med alla i boet så hade vi TV:n på och sneglade lite på tillställningen. Det var riktigt fint och jag kände mig väldigt glad för att de dessutom fick så fint väder. Jag hörde någon tidigare i veckan säga att ”jag hoppas det regnar, jag gillar inte det där överhuvudtaget…” Det kan väl aldrig vara fel att önska någon en fin dag när de ska gifta sig - eller?!

Man ska som bekant se glad ut när man gifter sig, och det gjorde de verkligen. De såg så glada ut så jag är mkt benägen att tro att de var just så glada som de såg ut att vara. I morse sen så kollade vi på talet, Daniels tal. Imponerande. Om vi ska ha kungahus eller inte låter jag vara osagt och dagar som dessa känns frågan lite off, inte rätt dag att ta just det beslutet. Men eftersom vi nu har det så kan det ju vara bra att ha folk med på tåget som klarar av offentlighetens ljus. Klart att han (Daniel) hade fått hjälp med talet, allt annat hade varit tjänstefel. Men det var han som talade, det var han som levererade. Jag har bevittnat många som darrat på manschetten vid enklare tillställningar än den igår.

Vad sen gäller fotbolls VM så hoppas jag att Les Bleus och Engelsmännen åker all världens väg, liksom Italienarna. Vore härligt med lite nytt folkligt fotbollsblod i det stundande finalspelet. Våra Danska grannar är mer än välkomna att ansluta till festen, liksom Holländarna och gärna något eller några av de Afrikanska lagen. Samt, vilket knappast behöver nämnas - Argentina och Brasilien!

Hoppas du också haft en bra helg - med bra väder!

ps. på idg-bloggen är temat för dagen Sociala medier och nätverksbyggande ds.

I have a dream - eller flera!

Efter några hektiska dagar, med sena kvällar och tidiga mornar, så lugnade det ned sig efter ett väl genomför seminarium på jobbet igår.

Kvällen innan hade jag kommit hem när de små sov, och jag gick innan de hann att vakna. Det händer inte så ofta och jag gillar det inte. På tal om att inte vakna, minstingen hade givetvis vaknat och ammat sina 4 ggr a’ en tim. Idag blir det blommor från Hötorget till frun, det borde hon få varje dag.

Efter seminariet åkte jag till S:t Eriksplan för lunch. Det var den godaste laxsalladen jag ätit in my life. En "Indier" på Rörstrandsgatan, Bebe tror jag stället heter. Under lunchen avhandlade vi verkligen som det står i underrubriken till denna blogg – livet i stort och detaljer av värde. Vi avhandlade jobbet ganska schematiskt. Aha, 23 år på en och samma arbetsplats, cool. Och jag? Det har blivit sju år som längst för min del. – Vad har du för planer själv, trivs du?, frågade min vän. Jo, jag trivs och planer eller drömmar finns. Vi diskuterade det faktum att det ”värsta” i människors liv är ju inte att inte nå sina drömmar – utan att inte ha några.

- Och grattis, du har ju blivit pappa igen! Merparten av samtalet kom sen att handla om att många i vår ålder just nu går igenom en speciell fas i livet, barnen börjar flytta ut. Barn håller en ung sa Per min vän från ungdomsåren, lunchvännen höll med. – Ja, de låter en inte soffa till sig. Ne, I know och jag är tacksam för det. Det är ett otroligt privilegium att få dröja kvar i småbarnseran, något årtionde extra – en sanndröm i sig.

Det kändes som att det var fredag, stressen var som bortblåst och diskussionerna om livet var berikande. Härligt att mötas, att generöst tänka högt och dryfta tankar kring det existensiella. Och eftersom det är fredag tänkte jag, så köper jag en glass och går tillbaka till kontoret, ett äventyr i sig.

Idag är det torsdag och snart fredag igen, livet är gott att leva!

Gäster på semestern - or not?!

I morgonsoffan på TV diskuterades det livligt om semester, semesterstress och att hälsa på hos vänner och bekanta. Hur länge får man t.ex. stanna när man är och hälsar på hos folk, under semestern?

3-4 dagar tyckte panelen att man fick stanna. Tycker det låter i längsta laget.

En av kvinnorna berättade om att de hyrt ett hus och på Gotland, för att fira semester med familjen. Många kom och hälsade på, alldeles för länge och alla hade alldeles för mkt semester under tiden… Hennes semester hade hastigt och mkt olustigt förvandlades till 5 veckors hårt jobb som pensionsvärdinna.

Vi får lite nu och då en inbjudan, typ. - Vore kul om ni har vägarna förbi, hos oss finns det alltid plats! Jag vet inte hur genomtänkt en dylik inbjudan är, om det nu är en inbjudan då vi säger så mkt av gammal artig (o-) vana:-) Jag skulle nog dra mig för att bjuda in air-team om jag hade tänkt igenom det hela. - Tänk om de inte lyssnat på pratet i morgonsoffan och stannar en hel vecka?!? Nåväl, vi har ju tre veckor kvar att vila upp oss efter att de åkt, kanske det presumtiva värdparet resonerar.

En mycket god vän undrade för ngt tag sedan vad vi ämnade göra v. 27. Inget planerat svarade jag. - Utmärkt, jag har bokat ett stort hus på egen ö skärgården några veckor i sommar och ni får ta den första av dessa veckor! Smart gjort, alla nöjda och mycket glada – vi är dig evigt tacksamma Per!

Bättre förr?

Hur ofta får vi inte höra att det var bättre förr och då gäller det allt mellan himmel och jord. Men så var det alltså inte. Den myten ska jag nu ta död på, en gång för alla.

När snön föll i mörkaste decembernatten -93 så kom ett gossebarn till världen. En underbart litet barn, dock med fasligt dåliga sovvanor och en osedvanligt hög röst sin ringa ålder till trots. Hans mamma och jag turades om broderlig att vanka fram och tillbaka nätterna i ända under några år. ”Så här mycket snö var det alltid när jag var liten sa hans mamma”, vilket givetvis inte var sant. Men det är ju så vi människor fungerar, vem minns inte alla varma och soliga somrar? Vi har extremt marginellt mer/mindre snö nu än då och samma gäller somrarna – fast i det senare fallet gällande värmen, ja ni förstår.

När nästa gossebarn kom till familjen häromsistens så skulle det visa sig att han, peppar-peppar, sover lite bättre och skriker med en artigare stämma. I övrigt lika söta. Mamman den här gången gillar sol mer än snö.

Den stora skillnaden, vilket också suddar ut det var bättre förr-argumentet, är att nu när man går och vankar av och an med den lille på axeln så kan man titta på SVT-play i sin iPhone! Om inte detta är ett steg i rätt riktning så säg mig, detta om ngt är ett tecken på att det är bättre nu än då. Innovationen kom dock i grevens tid då småbarnsnätterna börjar gå att räkna ned för min del – även fast man aldrig ska säga aldrig!

ps. Isak, grattis till ditt första år på brädgymnasiet i Malung! ds.

Fel kö eller cash is king om ni så vill

Är det någon av er, och nu chansar jag vilt som ni märker, som råkat ställa sig i fel kö någon gång? Någon?!

I förrgår skulle jag en snabb sväng ned på Hemköp i Åhlenshuset i city, för att köpa lite sallad till den medhavda lunchen på jobbet . Väl i kön så hann jag tänka tanken att ”värst vad lite kö här var idag”, det brukar nämligen alltid vara lååånga köer där.

Nästan framme vid kassan, strax min tur, bara två damer framför mig. Damerna i fråga var från Kina ska det visa sig och det är nu det börjar. Betala med kort, so far so good. PIN-kod?!? “Do you have, pinkod you know?!? Ingen pinkod, okej – då I need to see you passport.” Fram med passet, oj hur ser Kinesiska siffror ut tänkte jag. Hon i kassan verkade tänka detsamma. Efter en stund, då halva lunchen gått, så var det dags att signera köpet. Det visade sig dock att dottern som handlat på sitt kort lämnat fram mammans pass, here we go again.

Nytt försök igår då, skam den som ger sig. Nästan framme vid kassan, strax min tur, bara en dam framför mig denna gång. Hon skulle betala med kort och utnyttja en rabattkupong som hon fått som sms. Det gick inget vidare. Efter 10-min dividerande gav både hon och kassörskan upp.

Själv försökte jag finna mitt inre lugn, tänkte att det är danande för karaktären att acceptera att jag inte kan styra allt, och innan jag visste ordet av så var det min tur.

Lite perspektiv i relation

Martina Haag sa i en intervju i tidningen mama att ”Man slutar vara övertrevlig när man får barn. Första barnet, då börjar man resa sig och gå ut från bion om man inte gillar filmen. Andra barnet, då slutar man umgås med folk man egentligen inte trivs med. Tredje och fjärde… Då blir man bitchig. Jag snabbspolar folk, jag har inte tid att stå och lyssna på något dravel. Och verkligen inte när folk som inte har några barn ska stå och gnälla skitomständligt om hur lite de har sovit.”

- Vad händer efter det femte?, undrade min fru. Well, vet inte så noga men för att spinna vidare på Martinas tema så är det nog så att jag snabbspolar lite av varje, då tiden som ”blir över” för egen konsumtion blivit en lyxvara.

Åt lunch med en gammal studiekompis. Vi avhandlade 20 år på 60-min, rätt intensivt och helt underbart. Tack för 12 bitars lax på Roppongi! Härligt att höra om hans resa genom livet, hans familj, barn och fru. Det gav, det var lite lyxtid – en lunch. På den tiden jag pluggade och bodde ensam så var jag fullt övertygad om att jag verkligen hade fullt upp. Steg upp 09.30, tränade ett pass och sen lunch på kårhuset – ”det var mkt då”. För att inte tala om de dagar då man hade föreläsning, hur hann jag med allt?!?

Håller just i dagarna på och förbereder ett föredrag som jag ska hålla nästa vecka. Det kommer bland annat handla om det faktum att vi vare sig fattar beslut eller uppfattar saker&ting kring oss i ett vakuum, utan att vi sätter allt i ett sammanhang – vi relaterar det till andra liknande saker/situationer.

Så, åter till detta med många barn då. En bekant som var förbi tidigare i veckan sa att ”det var så mkt nu då lillan verkligen var krävande”. I helgen hade vi två av barnen utleasade och det kändes nästan som om vi var barnlediga 24/h - med endast en nyfödd och en 3-åring hemma. Perspektiv.

nu sova!

Bland böcker och minnen

Håller på och fixar till nya kontors-/gästrummet hemma. Har just satt upp bokhyllorna och många böcker ser det ut att bli där.

Att det är dammigt är bara förnamnet. Softar spotify och bär böcker, dammar av dem och ställer upp dem i någon form av ordning. Organisationsrelaterade böcker för sig, beslutsanalytiska alster på egen plats, osv. Passar också på och rensar, bläddrar och färdas.

Oj, här har vi en avhandling om hållbar utveckling, hade nästa glömt bort henne, en YSSP:er kompis från sommaren på IIASA 2001. Och där har vi Olofs avhandling, tänk att det tog honom närmare 30 år att bli klar – grattis ännu en gång Olof. Kastar alla gamla böcker om industriell ekonom, sparar dock en översiktsbok som livlina. Alla böcker om etik i affärsvärlden åker också i korgen – de saknar värde och måste skrivas om. De har, som ni säkert noterat, inte fungerat så värst vidare bra.

Excellence in Public Relations and Communication Management visar sig vara en bok som tillhört Malin, och dessförinnan Åsa S. Herrens vägar äro outgrundliga - Malin är i himlen och Åsa i USA för att starta företag. Malin, du är med oss varje dag! Åsa, lycka till i Amerika!

Simon French klassiska verk Decision Theory dyker plötsligt upp. Min handledares ord ringer än idag i mina öron; ”Börja med den här, detta är bibeln”, sa prof. Ekenberg myndigt. Det var en vacker vårvinterdag i början av april -99 och jag började läsa. Jag förstod verkligen ingenting. Vädret var bra och jag bytte hastigt ut boken mot kopp kaffe vid Sidsjöbacken. I mitt stilla sinne tänkte jag att det här blir nog bra in the long run.

Placerar mina sista 30 ex. av avhandlingen högst upp i en prydlig rad och konstaterar att slutet gott – allting gott!

//doc.

Självförverkligande – eller att vara sig själv

Jag hade en intressant diskussion med en vän för ngt tag sedan, vi pratade om vad vi – människor i allmänhet – drivs av i våra liv. Jag har i ett tidigare inlägg varit inne på att det ofta kan vara skillnad på lyckad och lycklig, även fast vi inte sällan använder begreppen som synonymer.

Vi pratade om hur många det egentligen är som följer sin ”inre röst”, sina drömmar och hur många som gör såsom är bruklig, dvs. följer normen och gör så att det framför allt ser bra ut.

Jag citerade David Lee Roth häromdagen i ngt sammanhang då han sagt att ”It doesn't matter what you do as long as you look good doing it.” Det är onekligen ett lite roligt citat, dessvärre mer aktuellt än önskvärt.

Jag har märkt att allt fler gör allt mindre av det som de egentligen vill göra mer av, men att det inte gör så mkt - as long as they look good doing it.

Det är många som vill ”higher and higher” här i livet, som idol-Erik sjunger. Men vad är det vi vill? Vad vill du? För att självförverkliga sig själv, om nu det är higher and higher, så kanske det är såsom Maslow slog fast redan på 50-talet att ”a man´s got to do what a man´s got to do”.

Jag är av tradition lite aversiv mot goda-råd-punkt-listor, men gör dagen till ära ett undantag. Håll tillgodo. Listan härstammar från A. Maslow och är inte tokig alls – om man vill sträva mot det han kallar för självförverkligande.

1. Be true to yourself.
2. Do not be bound by your culture.
3. Discover your calling.
4. Life is precious.
5. Do not judge people.
6. See to the satisfaction of basic needs.
7. Take time to smell the roses.
8. Learn self-control.
9. Don't sweat the little things.
10. Make the right decisions.

Det räcker inte att det ser bra ut, om det inte är bra – inte för mig i alla fall.

Trevlig helg!//doc.

Processerna är A och O!

Gårdagen var en osedvanligt rörig dag och i mitt huvud dök frågan upp, frågan jag fått så många gånger förr – hur får ni det att gå ihop? - Det beror på vem som frågar och varför, brukar jag svara småleende.

Igår var det friluftsdag (tror jag) för två av de små, matsäckar skulle packas. Plättarna föll sönder i småsmulor så fort jag tog i dem. Frysen hade spelat oss ett spratt och ”gått ned” en stund för ett tag sen, där av detta. Idag var det bara en matsäck som skulle packas, med destination Tom Tits. På tal om frysen så misstänker vi att hela vitvaruparken är i maskopi. Diskmaskinen kraschade för någon vecka sedan och i nästa andetag stannade tvättmaskinen permanent. Undrar just vad frysen tänker nu, ser den också sin chans att byta miljö? Vem kan man lita på?

I dag ska frun träffa vänner, som är på besök från Kairo, mellan BVC-besök och dagislämning och hämtning. Jag säger lycka till – och jag menar det verkligen. Människorna planerar och gud skrattar som bekant och det torde gälla mer i dag än många gånger annars. Att pricka in ett möte med människor som har en +/- 4-6 timmars dimensionsvisare i sin klocka är inte alldeles enkelt:-)

Vi får det att gå ihop, alldeles oavsett vem som frågar och varför. Tricket ligger i att ligga steget före, planera, packa och förbereda på sena kvällningen. Vidare gäller det att ha processerna på plats, för när linjeverksamheten väl drar igång strax efter 06.00 så finns det inget utrymme för improvisation – då är det skarpt läge!

//doc.