En underbar dag - barn, sol & Malmö ToR

NO stress vid uppstarten av dagen, härlig morgon och en underbar solig förmiddag i parken med de minsta.

Nelly berättade med glöd i blicken om gårdagens cirkusföreställning; ”en man hängde upp & ned i sin gunga och människor kom flygande i luften och han fångade dem med sina händer…”

Livet när det är som bäst.

Lunchbestyr och så sakteligen börja samla tankarna inför fortsättningen på dagen -> en tur ToR till Malmö står på schemat.

Ska hålla en dragning för arbetsgivarens räkning och passa på att provtrycka lite bilder och tankar rörande framtidens beslutsfattare och att vi alla är knarkare - informationsknarkare.

Första gången live med det upplägget kommer äga rum på Talarforums frukostseminarium i september.

På tunnelbanna ”lyckades” jag överhöra några – alltid lika spännande – samtal. En av dem hade visst sagt upp sig ”…och du vet, den nya arbetsgivaren vill verkligen ha mig på en gång, ja, nu alltså, p.r.o.n.t.o – men det går ju inte för jag har så många viktiga…”

ZZzz….. Det gick inte att höja volymen mer på Spotify.

På Arlanda är sig allt likt och jag tänker idag – som alltid – att hur orkar Amerikan Express (kort) – killarna & tjejerna försök fånga uppmärksamheten hos människor som mig?

”Dags att påbörja ombordstigningen, ni som sitter på rad…”

Tittar på klockan och konstaterar att om 6 timmar är jag hemma igen!

Allt gott kära medborgare, som kungen skulle uttryckt det - förr i tiden//doc.

Underbart konstaterande

Åttaåringen hemma sa spontant i går att ”jag vill inte bli någon fjortis…”

- Aha, well – hur menar du?

- Ne, för de använder så mycket smink och sånt.

Låter bra att ha högt ställda ambitioner, spännande att följa fortsättningen.

Misstänker att det kan bli en del ”smink och sånt” innan det hela är färdigt - med 3 småbabes på väg mot 14-årsåldern med stormsteg!

Önskar er alla ett öppet sinnelag - denna glada vecka full av möjligheter//doc.

Grattis mamma - och alla andra mammor!

Kort och gott grattis på mors dag, till mammor i när och fjärran, här på jorden och i himlen.


Maxi och jag ska ut och strosa i duggregnet, övriga församlingen är på simhoppstävling på Eriksdal, så tiden är knapp för detta inlägg.


Men det gör inget då Nelly så klokt och enkelt sammanfattade det vi alla känner för mamma, på morsdag och alla andra dagar på året.


Hon låg i mammas knä häromkvällen, tittade upp och sa att: " jag älskar dig mer än hela vägen till Brasilien, mer än hela vägen till Spanien, mer än hela vägen till Egypten, mer än hela det här huset och mer än alla leksakerna i korgen!"


Vi instämmer och grattar ännu en gång, dig och alla andra mammor som är det bästa mammorna vi har!

mycket kärlek//air-team

ps. de färggranna bilderna har barnen "bakat" på iPaden dagen till ära. ds.

Var sak har sin tid

- Var ligger dagis?
– Där ligger dagis, sa Nelly.

Lämningen förlöpte kanon, även fast regnet vräkte ned.

- Får jag lämna fler gånger, frågade jag.
- Ja, fem gånger till, sa hon.

Har hämtat och lämnat på dagis sen – 93 och snart är det dags för den sista inskolningen.

Känns konstigt – och kul.

Åt sen lunch med en bekant från ungdomsåren.

- Det känns nästan som att lära sig att leva på nytt nu när barnen är utflugna, man vaknar på morgonen och undrar vad man ska hitta på?! Känns lite som att man är ”förbrukad”, fortsatte hon.

En annan vän berättade ungefär samma sak för något tag sedan. Han sa också att det alltid var kul att få besök av oss – så mycket liv och rörelse.

- Jorrå, nog är det alltid liv, sa jag, och rörelse.

Kollade mailen på kvällskvisten och någon nytillkommen läsare hade lämnat bloggen då jag – som alla andra - till hennes stora besvikelse visade mig drivas enbart av det ytliga.

Någonstans mellan raderna misstänker jag det framgår att jag inte ”bara” drivs av det ytliga, om man läser riktigt noga vill säga.

You can´t win them all.

Efter bastun såg jag att några nyfunna läsare generöst hade #ffse:at mig på twitter. Ordningen återställd.

Och välkomna ni nya followers, kul!

Frun har åkt iväg för att köra sitt första konditionspass på flera år – riispect!

…och då passade Maxi på att bajja värsta på länge, i alla fall av de som hamnat på min lott. Det var så messy att jag var tvungen att sänka volymen på Spotify – ungefär som när man ska fickparkera och sänker volymen på radion ni vet.

Just detta kommer jag inte att sakna, men i övrigt är det bäst att passa på och njuta av denna tid, denna dag – för snart sitter vi där och undrar vad vi ska göra med all tid.

allt gott alla glada människobarn där ute!//doc.

match(o)vikt

Satt igår em. på bussen helt slut, hade kört ett pass på gymet.

Vågen visar inte alls det jag kalkylerade med – tidigare under vårvintern - att den skulle visa i slutet av maj.

Lite knäoperation, mycket flängande och ohyggligt mycket såväl ojämna tider för mat som ojämnt kvalitet på densamma.

Maten hemma, som alltid varit underbart god, smakar bara bättre och bättre för var gång.

Jag ligger över min trivselvikt och det är inte bra, av flera skäl.

Utöver att jag själv inte trivs så misstänker jag att folk på stranden i sommar tänker att ”han måste vara rik i alla fall – med tanke på vilken vältränad och vacker fru han har”.

De som känner mig vet att så inte är fallet, tyvärr. Och då, då kommer nästa tanke att ”vad det för fel på henne då om han inte ens är rik?!?”

Inget fel alls kan jag berätta – tvärtom – love you baby;-)

Allt gott!/doc.

Så att tårarna rann…

Klockan närmade sig midnatt, jag hängde tvätt, lyssnade på Spotify och läste lite Aftonbladet på datan.

En hemsk bild dök upp på en i princip överkörd cyklist, riktigt läskigt.

Jag läste vidare:

”Tour of California var nära att drabbas av en riktig tragedi i helgen.
Stefan Denifl kraschade och blev påkörd av en bil.
Mirakulöst nog klarade han sig med bara lindriga skador.
"Jag hade en stor ängel med mig" skriver han på sin Twitter."

Österrikaren Stefan Denifl, 23, hade tagit initiativet till ett ryck tillsammans med den trefaldige världsmästaren Oscar Freire. Men då drabbades han av en punktering.

Jag tittade på bilden igen och tänkte att det var minst sagt nära ögat, vad är det som gör att vissa klarar sig från något dylikt och att andra slår ihjäl sig när de halkar i badkaret?

…och det är sen det kommer, läser kommentarerna där Hank Youngblood skrivit: ”Inte konstigt att han ramla om han hade en stor ängel med sig på cykeln”.

Jag skrattar hejdlöst i tvättstugan, tårarna bara sprutar - mer eller mindre mitt i natten - och kommer osökt att tänka på att ”små skämt roar små hjärnor”. Ingen är gladare än jag för det, tur är väl det.

Allt gott!//doc.

Fåll-over, vad är det?

Nu är det dags mina vänner. Nu är det hög tid.

- Jag läser din blogg, får jag höra allt oftare när jag träffar folk lite här och varstans.

- Underbart, kul – bli då min follower, brukar jag föreslå!

- Vad är det?

Det är dedikerade läsare som registrerar sig som followers – se högst upp i vänster hörnet på denna sida – det är de som främst är min skrivarnäring.

En follower motsvarar i runda slängar 1016 st som läser i det dolda.

Kollade in några av de stora – blodbella och dom – livsstilsbloggar där tjejerna badar i followers: ”I dag köpte jag en Prada veska – well, typ, jag fikk den – åssen gjorde jag lite mer sminkgrejjjer och sånt anant. (därpå följer 12 bilder tagna i spegeln – ja ni förstår).

Followers är bloggarens näring till att få tankarna att vandra, att få tangenterna att agera. Followers är bloggarens – enda - cred i denna cybervärld.

I dag är ni 19 st, hur många fler hänger på resan i denna sfär med beslutsdoktor vid rodret? Hoppas många!

… eljest känner jag mig nödgad att lägga om skrivarten och framgent skriva under pseudonymet ”air goes fashion – only”.

Ses i follower-rutan, ellervisst? Bra, underbart!

Nu blir jag glad värre☺//doc.

filbytare

På väg ned i Söderledstunnel siktar jag kön så långt ögat kan nå.

En helt vanlig morgon således. Kön brukar börja rulla lite bättre efter att man passerat sista påfarten.

Det som slår mig är hur folk byter fil, ibland flera gånger, trots att det bara finns två filer att välja emellan – eller kanske just därför.

Stressade? Förmodligen.

Läser med intresse i Magnus Lindqvist´s nya bok, The Attack of the Unexpected, som jag fick igår och är nästan framme vid Kungsbron (tack Magnus, hoppas du har ett bra gig i Wien, är själv på väg till Gävle. Wien – Gävle, hm☺).


Och se där, där har vi byggare-Bobs bil, något snett bakom om oss. Hur kunde det gå så illa, han som bytt fil mest av alla?

Vi gör det vi kan för att skapa en känsla av att I´m in charge, om det så bara handlar om att bestämma när jag ska byta fil – inte sällan till ingen nytta.

Klockar just att skillnaden mellan sämsta och bästa filbytare vid målgång var 4 sek (+/- 1).

Inte särskilt unexpected.

…och glöm aldrig bort att fel riktning sällan går att korrigera med högre hastighet.

allt gott!//doc.

Grattis - till vad?

"Skäms du lite då och då? Grattis, då kan du vara en av de som jobbar bättre än andra."

Ähum, vad var det jag just läste?!?

Läser vidare att ”Det är forskare vid Stanford Graduate School of Business som hävdar att det finns ett tydligt samband mellan känslan av skuld och skam och själva arbetsinsatsen, skriver tidningen Chef.”, skriver Rebecka Guzmán i CSjobb för något tag sedan.

Vidare står det att läsa att ” Enligt studien fick de som kände mer skuld ett bättre omdöme av cheferna, var mer engagerade, osjälviska och ansågs ha större potential för att bil chefer i framtiden. Dessutom hade de en bättre helhetssyn och kunde acceptera svåra beslut såsom nedskärningar betydligt lättare än andra.”

Tro f.. det. Men Grattis? Grattis till vad?

Ett liv som livlös löneslav med mössan i hand och övertidskontot övertrasserat?

Skäms du lite då och då? Grattis, då kan du vara en av de som jobbar bättre än andra-rubrikens slutfas skulle jag vilja ändra till att:

...då kan du vara en av de som jobbar bättre än andra, vilket du ska vara väldigt, väldigt uppmärksam på…

Såväl texten som studien bekräftar det en äldre klok bekant sa för något tag sedan att ”det är ingen konst att bygga ett lönsamt företag där merparten av de anställda är unga personer med låg självkänsla…”

Att våga vara den man är – utan att skämmas, utan skuld och skam – är en mänsklig rättighet.

Och skulle du någon gång vara lite osäker inombords - vilket är HÖGST mänskligt - så låt för guds skull inte någon slå mynt av det – eller som Grynet skulle sagt: ta ingen skit!

Allt gott!//doc.

Lyssnar…

På A Ray of Light – en underbar låt som jag bara råkat snubbla över på Spotify.

Solen skiner och veckan – denna underbara – börjar lida mot sitt slut. Svävar in mot stadens centrala delar färdandes i en Ferrariröd förortsbuss.

Lyckades nyss pilla in båda linserna med ettåringen på armen – träning ger färdighet.

- Ska vi skicka ett meddelande på FB och höra när Johan och Johanna med barnen kan komma på middag, undrade min fru. - De är båda så trevliga.

Ja, det är de. Det uppstår inte ett vakuum i diskussionerna, det finns saker – högt som lågt – att dryfta.

Har märkt att jag med stigande ålder har allt svårare för enkom väder&vind-diskussioner – eller om det bara handlar om yta om ni så vill.

På en lunch i solen pratade jag och mitt sällskap om just detta fenomen tidigare i veckan. Vi satt längst ut på Kastellholmen och avhandlade affärsmässiga spörsmål varvat med ärliga betraktelser om varför vi är som vi är.

Barndomen, drivkrafter, ev. hinder - vilket vi inte kunde se några denna molnfria dag – varför det är så viktigt att göra mer av det som är roligt och vad som är riktigt viktigt i livet.

Underbart, ett möte – inte bara en lunch. Köttbullarna smakade livets sötma.

Mer sånt, mer djup, mindre yta, mer träffas på riktigt – inte bara ses.

Allt gott, gymet nästa, sen jobba och sen helg med nära och kära!//doc.

ps. när ska vi mötas? ds.

17 maj 2006 - till min fru

För fem år sedan hade vi en underbar dag i Rio. Minns du min älskade? Klart att du minns.

By the way, undrar just varför man frågar folk om de minns när man vet att de minns?

Vi botaniserade några timmar i empirin vi samlat under våra månader där innan vi hoppade i taxin till Lagua, den vackert belägna insjön som många turister helt missar.


Vi åt en himmelskt god risotto med räkor innan vi steg ombord på helikoptern. Vi flög över våran favoritbeach Leblon, posto 11, längst med stränderna Ipanema och Copacabana innan vi mellanlandade på Pão de Açúcar.


Senare på kvällen tog vi oss upp på Sockertoppen (Pão de Açúcar) igen, denna gång med våra provisoriska förlovningsringar – införskaffade på Ipanema Fleet Market några veckor innan - i fickan.


En Holländare som bodde i Mexico förevigade ögonblicket.

Därefter tog vi taxi till favoritrestaurangen i Leblon. Minns du hur kyparen sa, när jag inte satt vid bordet; ”jag vet vad han vill ha” – vi hade visst tagit samma rätt varje gång vi varit där (eller i vart fall hade jag gjort det).

Jag hade funnit något jag älskade, något jag älskar.

Tänkt, fem år. Tiden går fort och jag njuter av var sekund som jag går med dig vid min sida!

...och livet är som bekant inte de dagar som gått - utan de dagar man minns!

Nu på planet - Umeå nästa!

Pussar och kramar//din man

två världar som möts

För något tag sedan fick jag en förfrågan om att skriva en krönika som skulle vara lite ”annorlunda”, det hela hamnade sedermera i en tidning om Risk Management.

Inga problem, jag är annorlunda - I am your man.

En kollega frågade; hur kommer du på vad du ska skriva?

Texten skulle vara klar en torsdag och kvällen innan var jag och storhandlade. Att storhandla fungerar som någon form av pseudoterapi för mig.

Innan jag började panta två svarta sopsäckar PET-flaskor - i maskinen som hela tiden upprepar att jag inte ska kasta in flaskorna på bandet, fast jag inte gör det - så letade jag upp gamla låtar med Adolpson&Falk på Spotify.

Tror att jag sen hade hunnit fram till frukt & grönt när det sa BINGO i mitt lilla huvud. I mina öron ljöd deras låt Blinkar blå och krönika var i samma stund i princip klar – mer än halva jobbet var gjort.

Adolpson&Falk skrev låten – vid köksbordet fick jag veta i ett mail från Tomas Adolpson, ett mail som jag blev glad över – 1981 och jag disputerade på ämnet 26 år senare.

Ibland behövs det inte mer, bara att olika världar hittar varandra, att olika världar möts. Som i detta fall.

Det är en hårfin skillnad mellan ett rörligt och rörigt intellekt och det är visst det som krävs för att koppla ihop saker som från början inte ser ut att hänga samman, saker som är lite annorlunda - saker som tar det hela framåt ett steg…

…till exempel insikten om att ett steg tillbaka kan vara två steg fram – och att lite smakar mer när det handlar om information.

Krönikan och i den texten till Blinkar blå kan ni läsa HÄR.

Allt gott!//doc.

söndag

På bussen denna tidiga söndagsmorgon. Träningen har blivit eftersatt under veckan - on a shoestring – som gått.

Vid frukosten log frun sådär lite skadeglatt åt Finlands 21:a plats i gårdagens schlager, varpå jag skrev på FB att ”skrattar bäst som skrattar sist – tur att det är hockey i kväll!”

”Tror du att det går bättre för Finland då?” skrev Samuel.

Ja, jag har goda skäl för det – sämst 2:a. Men sanningen att säga så är både hjärta och hjärna med denna gång – det blir GULD!

Tidigare i veckan då jag och 8-åringen var och handlade så sa hon plötsligt att ”Victoria är gravid”.

- Hur vet du det? undrade jag.

- Det står där sa hon och pekade på Hänt i livet och veckan - eller vad nu tidningen hette.

Well, sa jag, det är inte fullt så enkelt. Man kan nämligen inte lita på allt på allt som skrivs och sägs i dessa dagar.

Sen följde en första grundkurs i metodlära och källkritiskt tänkande innan vi nådde kassan.

Information är inte makt, kunskap är alltjämt makt – kunskap om vilken information som är viktigt och inte minst riktig.

Om detta ska jag tala under den kommande veckan, bl.a.

Det är tur att lögnen finns – för tänk om allt man hörde vore sant.

…stX på gymet!

Ha en skön söndag!//doc.

tiden bara flyger i väg

I helgen hade vi kungligt kalas – med radhusmåttmätt – för Maximilian. Stort när liten blir större!

I går vaknade jag i ett somrigt Göteborg och hade äran att prata på ett härligt event för Dfind IT & Finance-räkning.

Pratade med några kvinnor efteråt som var glada och nöjda. De berättade vidare att de var MKT överraskade över att någon med starka band till forskarvärlden ”faktiskt” kunde vara så kul att lyssna på. Tack:-)

Det lättaste sättet att sänka förväntningarna inför en dragning har visat sig vara just genom att presenteras som forskare eller med kopplingar till den världen - då har folk låga eller inga förväntningar alls - testa själva nästa så får ni se.

Väl hemma igen förundrades jag ännu en gång – för vilken gång i ordningen tro?! – över min frus vidunderliga förmåga att göra SÅ många saker mer eller mindre samtidigt.

Tidigare på dagen hade jag med - juridisk legitimitet - sagt ngt i stil med ”…att det inte finns några som helst vetenskapliga bevis för att kvinnor skulle ha bättre simultankapacitet”, vilket i och för sig är sant.

Men vetenskapen har inte alltid rätt – dessbättre.

När lugnet sänkte sig över förortsradhuset så bar jag upp Nelly som hade somnat i mammas knä i soffan. I trappan upp färdades jag i mina tankar dryga 40 år tillbaka i tiden då min pappa bar mig, från bilen, från soffan eller var vi nu var eller hade hamnat stx innan jag somnat. Minns att det var mysigt, minns hur trygg jag kände mig.

Någon kanske undrar hur jag kan minnas om jag sov? Ja, men jag vaknade ju till ett kort ögonblick.

Nu på Arlanda Express och på väg till Oslo och pratdax 15.00 på IBM´s Finance Forum, ska bli grymt roligt!

Hinner inte hem till läggningen i kväll men ska pussa på de små när de sover – liksom den stora om hon fortfarande är vaken.

Även om de små inte kommer att minnas det i morgon så kommer de känna det, då, sen och resten av livet – det är jag säker på.

Allt gott//doc.

Klockan är 22.33

Det är tyst i huset. Sitter med en kopp te och ett tänt ljus.

Fixar lite ”admin”, summerar veckan och ser fram emot morgondagens 1-års kalas för Maximilian.

Bättre än så här blir inte livet – ens under pistolhot. Alla friska, vår i luften, mat på bordet och ett s.k. aktivt i liv i största allmänhet, ja ni förstår.

Clara fyller 50 år och har stor fest imorgon – Grattis gudmor där! Tänk 50, det som bara var SÅ mycket för 10, 15 för att inte tala om 25 år sedan.

Minns när en svärfar jag hade en gång för länge sedan fyllde 50 för länge sedan.

Nu är det inte många år kvar innan ”man” själv sällar sig till skaran inte längre mitt i livet – ens matematiskt.

Läste om golflegenden Ballesteros öde med hjärntumören som kommit tillbaka, det ser inte bra ut säger familjen om 54-åringen.

Mitt eget Last Lecture-lecture poppar upp i huvudet.

Bäst att skrida till verket och sätta ihop den medan tid finnes…

…och man har det bra!

Fokus på allt gott, resten har vi inte tid med – ok?

Utmärkt och glad helg!//doc.

vishet

En indian satt och pratade med sitt barnbarn.

Han sa: ”I alla människor bor det två vargar som slåss.

Den ene är ond. Det är ilska, fruktan, missunnsamhet, avundsjuka, sorg, arrogans, självömkan, lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god. Det är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, välvilja, empati, sanning och tillit”.

”Vilken varg vinner?”, frågade barnet.

”Den du matar”, sa den gamle mannen.

Ha en god dag där ute, säger//doc.

ps. fann denna story på fejjan, tack Peter E.! ds.

1 år!

Om knappt två timmar fyller du ett år Maximilian. Tänk, stora killen i jämförelse med hur lite du var när du såg världens ljus.

- Femte barnet, kan inte vara något speciellt va? undrade någon. Denna någon kunde inte ha mer fel.

Att barn föds är inte särkilt unikt i den meningen att det skulle ske särskilt sällan, utan just tvärtom på något vis.

Det är ett mirakel var gång det sker och i mitt fall så har detta mirakel vuxit sig större för var gång.

Några minuter över midnatt tittade du fram med din mörka kalufs och tårarna bara rann på mina kinder… l.y.c.k.l.i.g

Ännu ett mirakel. Ännu ett liv. Ytterligare en liten medborgare.

Det som var fullständigt självklart för 20 år sedan är långt ifrån lika självklart idag – varför miraklet blir större och större och större för var gång det sker.

Grattis till dina första stapplande steg, grattis till ditt första år och stort grattis till oss alla som fått dig som en gåva från ovan där.

//Din stolta pappa, som älskar dig så!

Lyxdag

Igår var en dag som jag önskar att jag/man/vi skulle få till oftare.

Upp och iväg relativt tidigt för att hinna med ett pass på gymet innan jobbet. Få köra lite lätt ”ben” och sen summera upp läget i ångbastun innan dagen drog igång på allvar.

En konstruktiv dag och sen hinna hämta på dagis, laga mat och få en lugn kväll – ja så lugn som den nu kan bli *ler*

Läxläsning, kvällsfika och bastu på det.

Opps noterar just att det blev två ggr bastu på en och samma dag, helt ok – vissa saker är det ok att använda lite mer än mindre av.

Nu på bussen på väg in, i öronen ljuder Ike och Tina Turners Push – undrar just vad de ätit innan de skrev/spelade in den underbara låten?!?, och det snöar.

Vi har ju Brittsommar, men finns något motsvarande för detta – mer än ”aprilväder” (vilket det ju inte kan vara i maj)?

I finskan kallar man detta för ”bakvinter”, vinter bakom vintern liksom.

Bastu – sommar som vinter - en till två ggr om dagen är bra för magen/Socialstyrelsen

Allt gott!//doc.

Ps. ” En legend berättar att den heliga Birgitta tyckte att vi hade så kallt och bistert klimat här i Norden, att hon bad för oss. Herren ska då ha svarat med att kring den heliga Birgittas dag ge oss några extra sommardagar. Dessa kom att kallas Brittsommar.” Ds.