air et al. goes svt2

Inte nog med att det var lill-lördag i går, i kväll - kl. 18.00 i SVT2 - sänds programmet De digitala seniorerna.

I programmet förs en diskussion om hur nya tekniska lösningar kan användas för att förbättra och förenkla livet för de äldre i hemmet, på arbetsplatserna, i äldreboenden och i sjukvården.

I paneldebatten deltar sex experter: Magnus Lindkvist, trendspanare och futurulog, Lottie Knutsson, Fritidsresor, Ari Riabacke, doktor i beslutsfattande, Marit Vaagen, vd på Sirona Health Solutions, Mikael Bäck från Ericsson, Anders Perulf från Manpower och Susanna Ramel på Marge Arkitekter.

På med popcornkastrullen och luta er tillbaka i sofforna (när ni poppat klart), dags för en diskussion högst upp i Skatteskrapan på Söder.

Allt gott!//doc.

Just landat…

….och fått i mig en räksallad ur papplåda på Scandic någonstans i detta härliga avlånga land!

Lunchen inmundigades på SAS Waterfront i STHLM, mellanmålet slank ned på Izmir Kebab i Hötorgshallen.

Satt på betald arbetstid och lyssnade på Lars-Johan Jarnheimer som talade efter mig på förmiddagens lyckade event. Ett rent nöje, riktigt bra.

Dagens fotograf summerade det hela på ett koncist vis ”Ari kunde allt och Lars-Johan har gjort allt". Jag låter vara osagt vad gäller min del, men onekligen har Lars-Johan varit med om ett och annat.

r.i.n.g. Just när jag tänkte på den förstfödde så ringde han, nästa otäckt synkroniserat. Han kommer på fredag, underbart.

I morgon en dubbeldragning, dvs. två prat; en på förmiddagen och den andra stX efter lunch.

I kväll hade jag tänkt blogga men det får nog vänta då jag i bagaget har ”En kvart om dagen” med Paulo Robert.

Fick den som present av min kära, bara sådär mitt i vardagen. Undrar vad hon försöker säga?!

Ett mess anlände i kväll ”Glöm inte att umgås med Paulo i kväll!”

…ärligt talat höll jag på att glömma, men nu ska jag börja passet för de "lite mer avancerade".

Varför nöja sig med mindre?

Tacksamt tack för idag!//doc.

Sköna dudes fejjar lite - det extistentiella möter det pragmatiska

Skannade av i FB-bruset i lördags och fann denna sköna och till synes sedvanliga konversation utspela sig:

Dude 1 wrote:

”Gjorde en extra lång inlinesrunda. Halvvägs insåg att jag hade behövt ta med mig mer energi, t.ex. en banan. Hade knappt hunnit tänka tanke... vad ligger där framme...något gult? En banan! Om inte detta är bevis på att gud existerar, så vet jag inte vad är :-)”

Dude 2 wrote:

”Kanske bevis på att någon tappat en banan?”

När jag läst det första så tänkte jag att ja, kanske ännu ett bevis att lägga till högen av bland annat de medeltida som företrädesvis var en del av skolastiken.

Nåväl, kanske inte i paritet med de klassiska gudsbevisen som jag fick stifta bekantskap med, på teologen på Linköpings Universitet, som student för länge sedan.

Se ex. nedan på det av mer filosofisk natur framfört av bland andra Anselm av Canterbury och René Descartes.

1. Gud är per definition det största tänkbara.

2. Antag att Gud inte existerar.

3. I så fall kan man tänka sig något som har alla Guds egenskaper, men som också existerar.

4. Detta något är i så fall större än Gud, eftersom det är större att existera än att inte existera.

5. Detta leder dock till en paradox, eftersom Gud ju per definition är det största tänkbara.

6. Antagandet att Gud inte existerar är alltså felaktigt.

Jo, bananen på gatan och huruvida det var ett 2000-talets gudsbevis eller ”bara” en tappad banan låter jag vara osagt.

Kanske var det både-och, för håll med om att det inte föreligger något motsatsförhållande dem emellan?!

Trevlig söndag där ute, says//doc.

Fashion & Trends

Så snart ett par stövlar står framme så ska de på tänker familjens minsting.

Förstod först inte vad hans maniska böjelse för stövlar härstammade ifrån, men sen gick det upp för mig…

Det gick upp för mig att han är en modern liten medborgare som i tidig ålder suger åt sig av trenderna och agerar könsneutralt i sitt sökande efter rätt look.

Klart att stövlarna ska på fastän att solen skiner från klarblå himmel – precis som de stora tjejerna på stan!

Lill-HUNTER//Maximilian

ps. veckans vinnare i autor reply-tävlingen är St (vi kan kalla honom för Staffan Westin) med följande meddelande:
"Hej, Jag är i New York. Läser mail sporadiskt när det är gratis. Åter måndag-torsdag, Texta mig.
/St" ds.

Omvärldsbevakning - trender och visioner.

I en artikel i SvD kunde man förra veckan läsa om talartrender, m.m.

Utöver att man i artikeln fick veta varför bl.a. Jörgen Oom och trendspotter Magnus Lindkvist är flitigt anlitade så fann man också andra namn såsom Anna Dyhre och Pär Lager under rubriken Föreläsningsteman.

Magnus har, by the way, skrivit en spännande bok – hans andra förövrigt och en tredje är på gång– som heter Everything We Know is Wrong.

Har inte diskuterat just detta med honom, och vi verkar överens om det mesta i övrigt, men här tror jag han överdriver en smula.

Jag tror nämligen att 99%, på sin höjd, av allt vi vet är fel.

Jag menar det vore väl självaste…, ja ni vet vad, om precis allt vore fel?!?

1% kan väl få vara rätt - ok?! Jag måste få tro det, annars sviktar mitt förstånd, värre än någonsin - vilket inte vill säga alldeles lite.

Läser vidare under rubriken Föreläsningsteman;

” ett tema som dykt upp på senare år är omvärldsbevakning, gärna knutet till beslutsfattande. Företagen som vill ha ett affärsmässigt perspektiv väljer gärna att lyssna på en omvärldsbevakare som kan sätta företagets affärsidé i ett större sammanhang.

Ari Riabacke går under namnet beslutsdoktorn. Han är expert på frågor som rör vad som styr beslutsfattande och vilka trix man kan ta till för att fatta mer välavvägda beslut.”

Ja så är det och det ska bli mer av den varan. Hoppas vi ses där ute – bland trender och spännande beslut i en omvärld som noga måste bevakas och analyseras

Allt gott!//doc.

det blir sällan som man tänkt sig

Terminal 5 är första anhalten innan vidare färd denna tidiga morgon.

Går in i sista veckan innan ”försörjningsmodellen” ändras.

- Minns du vad glad du var när du fick det här jobbet?
- Ja, det gör jag, glad som ett troll.

Det är nu drygt två och ett halvt år sedan och jag har - som det heter - lärt känna så många duktiga och trevliga människor.

Sen, precis som överallt annars i livet, så springer man på människor som är ljusår från ens eget sätt att tänka. Ni vet de som man "bara inte går ihop med", med andra ord de som man lär sig allra mest av. Tack A.S.!

Blev det då som jag tänkt mig? Ne, självklart inte.

Det blir sällan precis som man har ”tänkt” sig.

Det blev annorlunda på många sätt och det blev mycket bättre än jag kunna föreställa mig.

Hur gärna vi än vill tro att det, just precis det vi själva vill är det allra bästa så visar verkligheten oss att många andra vägar också tar oss till våra mål.

…och mål är nog bra att ha, eller som Yogi Berra – den legendariska basebollspelaren -uttryckte det;

"If you don't know where you're going, you might not get there"!

Oslo nästa.

Glada//doc.

Hej Debora, Anna och Ullis

- tänk att det idag har gått nio år.

Känns märkligt - på många sätt.

Igår hade vi en superdag, åt ute och var på Cirkus på Ljust och Fräscht.

En av de sista låtarna de spelade var ett stycke som vi lyssnade mycket under sista tiden på sjukhuset - vidunderligt hur allt går i cirklar och hur dåtid och nutid möts.

Slogs av en konstig tanke igår, att jag skulle önskat prata med Malin, typ; "tänk att det gått nio år" - ni vet sådär som man pratar med en nära vän lite nu och då.

Vi pratade om Malin i morse - med tårarna rinnandes.

Vi här hemma i förorten har henne att tacka för så innerligt mycket och jag är glad över ni - hennes bästa vänner - alltid finns där!

Kram//air-team

w.o.r.k.

När min fru stängde dörren bakom sig för att åka till jobbet i går så blev minstingen ”lite utåtagerande”.

Det brukar lägga sig efter en minut eller max två. Igår gick det ännu fortare då hans fyraåriga syster myndigt förklarade att ”om inte mamma åker till jobbet så kan vi inte ha hus eller mobiltelefoner”.

Så snart han fick denna enkla och kärnfulla förklaring av syrran så släppte hans prematura reaktion och på nytt sken han som en sol!

glad helg, no stress - ok?

//doc.

efter regn kommer sol

En lugn och städad lämning på dagis, stryka en skjorta och iväg – i den ordningen.

Lunchmötet, det sen länge inplanerade, förde mig till ställen där jag aldrig varit.

Som på film, gångar, koder och diskreta dörrar innan en restaurangsalong uppenbarade sig.

Gudomligt god mat och ett fantastiskt trevligt möte, alltså mötet med lunchsällskapet – inte ett vanligt ”businessmöte”.

Detta handlade om allt mellan himmel och jord, detta handlade om livet här och nu.

Vad är det som gör att man ”Connecta:r” med vissa – som på samma våglängd som om man känt varandra innan nu?

Sen ett gig på en av mina favoritscener - Berns. Det är som en fotbollsarena utan löparbanor, man kommer verkligen nära.

När jag stod och väntade på taxin så vräkte regnet ner – åt ena hållet.

När jag lyfte blicken åt andra hållet så sken solen och regnbågens alla färger uppenbarade sig på himlen.

Både &. Efter regn kommer sol. Yin & Jang.

En underbar höst har tagit sin början.

Life is life and life is good.

//doc.

Alldeles nyss...

I
I
I
I
...på dagis:

- Vet inte om vi slarvat bort pappren - som du fått två gånger - men här har du dem igen.

- Ähööhmm..., tycker mig inte känna igen alla, men några kanske ser bekanta ut. Märkligt.

head of admin.//doc.
I
I
I
I

m.å.n.d.a.g

SkriiiiiiiK,

signalen för reveljen är densamma, lördag som måndag.

Idag är minstingen sjuk till 75%.

Nästa i barnaskaran är sjuk till ca. 25%.

En av modell lite större har studiedag.

Själv konstaterar jag att en måndag som denna, som på papperet är rätt dassig, ändå ser ut att bli riktigt bra - bara jag genast får mer kaffe!

Önskar er alla en go vecka och ta nu beslut om att ha fokus på allt det ni har, alltså inte det ni inte har - ok?!

allt gott//doc.

En tår i ögat och ett leende på läpparna

Igår styrde jag kosan till min födelsestad Norrköping, efter att först ha ätit lunch på Söder tillsammans med de mina och gudmor till ett av barnen.

Väl framme var det dags "walk down memory lane" – som alltid.

Jag kan fortfarande varje gatsten – inbillar jag mig.

En promenad i det vackra vädret tillsammans med min kära moster då vi besökte min pappas grav.

- Tänk vad tiden går, 34 år sedan.
- Jo, sa min moster.

Sen mot De Geer-hallen och föreställningen The Fairytale, en symfonisk resa in i sagans värld. Kvällen till ära spelades den också in för Amerikansk TVs-räkning.

- Men HEeeEJ – är DU här?!?

Där var Carita, Magnus och Annette, Skotten, Lasse, Lottie och många, många andra. Några nyfunna vänner dök också upp bland de gamla.

- Va, har det gått 25 år sen sist?!?
- Ja, typ 24 i alla fall.

Sen dags för föreställningen. Ulrika och Peter – tillsammans med en fantastisk ensemble och orkester – bjöd på en show som roade, berörde och underhöll.

I programmet skrev de något i stil med att de hoppas att folk går hem med en tår i ögat och ett leende på läpparna.

När jag stegade mot bilen vid midnatt, för att köra hem till Stockholm, så hade jag mycket riktigt en tår i ögat och ett leende på läpparna - och ovanpå allt detta ett hjärta fullt av glädje i mitt bröst!

Vilken show, vilken kväll, vilket minne för livet – 1000 tack!

Glada//doc.

Ps. …och du Ulrika, som vi sa, nu ska det inte går närmare 20 år igen – utan bli av rätt snart. Hälsa Peter och tacka ännu en gång – vi ser fram emot att träffa er alla inom kort!//kram//air-team Ds.

FLOW

Ännu en vecka har passerat med blixtens hastighet.

De flesta av oss börjar komma in i rutinerna efter semestern, vi kliver in i ekorrhjulet och ser snart höstlöven falla – 3 ½ månad kvar till jul.

I går körde jag en helt ny föreläsning under temat Framtidens beslutsfattande – trender och visioner.

Någon dag dessförinnan läste jag i Metro att Stephan M. (journalist och författare) misstänkte att alla egentligen – innerst inne – ville bli föreläsare, alldeles oavsett vad de tidigare sagt eller gjort.

Som skäl angav han att många som föreläsare kunde tjäna mer och anstränga sig mindre än de någonsin kunna drömma om. För ordningens skull ska väl också nämnas att han tog stadsmän som Persson och Clinton som ex. tidigare i texten.

Klart att de stora killarna ska ha en extra slant, deras historia är många gånger ngt alldeles extra – och helt unik. Har inte hört Clinton, men kan gå i god för att Persson är en trollbindande talare.

Men vad driver då dem och oss andra - att välja att bli talare?

Det finns nog lika många skäl som det finns talare, gemensamt är dock inte att det är så förfärligt lite jobb.

Gårdagens dragning hade jag jobbat med till och från hela sommaren, baserat på forskning och intryck från - låt säga - mina 15-20 senaste år.

Det är en process som pågår, nästan dygnet runt, det är inte mitt jobb – det är mitt kall.

Jag sätter inte samman en föreläsning – jag komponerar en upplevelse.

Jag blir rikligt belönad med sekundsnabb feedback och jag hamnar, inte sällan redan i komponeringsstadiet, i ett fullkomligt FLOW.

Enligt Wiki kännetecknas FLOW av ”Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords.”

Jag är rik, jag är FLOW – vad mer kan man begära?

Glad fredag, hoppas vi ses där ute!

//doc.

Ps. Den underbara bilden är tagen när jag talade på Fotografiska museet en förtrollad och galet snöig dag i februari! (här ska givetvis fotografens namn stå, lovar att återkomma med det) Ds.

inte förrän båset är tomt

Jag sa upp mig för något tag sedan och sen började det hände magiska saker!

Redan 1938, om jag inte missminner mig alldeles, gavs boken The Functions of the Executive ut.

Det var företagsledaren Chester Barnard – samtida med storheter som Weber, Fayol och landsbrodern Taylor - som hade kommit på en smart grej, nämligen att människor i väldigt stor utsträckning drevs av andra incitament än de rent monetära.

Uppskattning.

I går snubblade jag in på kontoret en sväng och fick höra fler gånger - än sammantaget på de gångna åren - att jag var så duktig på lite alltmöjligt.

- Det är ju verkligen synd att du ska sluta.

Berätta för alla du har omkring dig hur bra de är, hur viktiga de är och hur mycket du uppskattar dem.

Det är helt gratis och det ger oanade effekter.

Folk blir glada, folk blir sedda, folk blir stolta…

…and proud people perform!

Allt gott!//doc.

I natt jag drömde...

Just gjort en städ-burnout här hemma i radhuset.

Riktigt klassiskt ”ryck” ni vet, dra ut spisen och hela balletten.

Hade nämligen en dröm i natt om att socialstyrelsen ev. var på gång för en flygande inspektion hos familjer med många barn .

Så långt allt väl, egentligen ingen helt konstig dröm - men sen…

…sen spårade det ur alldeles.

I går fick vi glada besked om ett kontor som vi så gärna ville ha, väldigt centralt, ”ljust&fräscht”, etc. Inflyttning 1 oktober - frid och fröjd.

- Va, ligger kontoret i Ånge, minns jag mig själv undra i drömmen?!? Långa resor, inte alls så centralt som tänkt, minns jag att jag tänkte...

- Pappa, jag är kissnödig, hörde jag en röst.

Klockan var 05.37 och en ny underbar dag hade just bara börjat, slutet gott allting gott!

allt gott!//doc.

Tider av osäkerhet – eller?

- Man vet ju vare sig ut eller in numera, allt är så osäkert nu för tiden, var det någon som sa häromdagen.

Är det så? Jag skulle kanske vilja vända på det och säga att det är precis tvärtom.

Det har aldrig varit säkrare än nu att det mesta är oförutsägbart – och inte sällan något osäkert.

Det gäller bara att förhålla sig till det på ett sätt som faktiskt strider mot vår grundläggande natur, nämligen att inte panikartat försöka undvika osäkerhet till varje pris – i allt vi gör och har omkring oss.

Livet blir i mångt vad du tänker.

Om du inte vet vad du vill och vart du vill så kommer du inte heller nå därhän och tvärtom - garanterat!

Allt gott!//doc.