Visst är det onsdag idag?

Just avslutat frukosten och samlar tankarna inför dagens uppdrag på Inspiration Day här i Göteborg.

I går var det heldag på Bergakungen i Grant Thorntons regi då stora skattedagen gick av stapeln. Riktigt trevlig och intressant tillställning!

Skrev sen på fejjan att jag ensam vandrade på Avenyn och en dryg timme senare satt jag över en kopp kaffe på Avalon med min barndomsvän Jonas.

Det var 13år sen vi sist sågs och vi beslöt oss för att ses snarare än så nästa gång. Underbart att se dig igen!

På tal om fejjan så fanna jag denna bild på Rose-sida häromkvällen, satt på Arlanda och skrattade så att tårarna fullkomligen sprutade.

Galet rolig just kanske för att det där med relationer inte alltid är så alldeles enkelt – och för att många kanske känner igen sig en liten smula.

Själv har jag haft lyckan i livet att hitta rätt på den punkten, att hitta min stora kärlek och att kunna säga som det är, till skillnad från hon på bilden ovan.

Jag vill dela resten av mitt liv med dig min kära!

Det har idag gått 5 år sedan vi stod på operahusets trappa i Sydney och jag hoppas att jag får minst 50 år till vid din sida.

VId din sida vill jag vakna, vid sidan vill jag leva.

Glada, tacksam och kär//doc.

ett ålderstecken om ngt

Efter ett helt dygn utan starkt kaffe och god husmanskost började jag längta hem.

Nu sitter jag här känner mig väl till mods - i magen. Saknar dock de mina som bara är 4.5 mil bort.

Ska strax flyga vidare, men har alltså hunnit med lite riktig svensk mat här i Skycity.

Yakiniku stod på middagsmenyn kvällen till ära. Sköljde sen ned det hela med gott kaffe som verkar funka.

Misstänker att detta är ett större ålderstecken än det fysiska förfallet som tagit sin början - från topp till tå.

Känns att jag fyller över 40 i sommar;-)

Allt gott och trevlig kväll (alt. ha en bra dag, lite beroende på när ni läser detta) says glada//doc.

perspektiv

Bloggade igår - på IDG-bloggen - om det sega med att reparationerna tagit sådan tid i Söderledstunneln.

Kanske det inte var så "bad" när allt kommer omkring.

Ett antal timmar och några mil senare i taxi på Moskvas gator har fått mig att inse att allt flyter fint, också i Söderledstunneln.

Det handlar återigen om lite perspektiv.

Glada//doc.

För 25 år sedan

Året var 1986, året då:

- Fermentas VD Refaat El-Sayed och Volvos Pehr G. Gyllenhammar tillkännagav ett samgående

- Olof Palme blev mördad

- En kärnkraftsolycka inträffade i Tjernobyl

- Argentina vann VM-finalen i fotboll med 3-2 mot Västtyskland i Mexico City

- Björn Gustafsson, komiker, föddes

En lika grå dag som denna, fast något tidigare på hösten eller närmare bestämt den 3 oktober, pussade och kramade jag mina närmaste farväl, det var min mamma och min moster. Flyget skulle strax lyfta till Moskva, precis som idag.

Kvällen innan hade jag tillbringat med P. Jameson på bland annat Victoria i Kungsträdgården. Det blev sent, mkt sent.

Några dagar senare klev jag på Transibiriska med en enkelbiljett på fickan. Ung och okysst skulle jag ut i världen, livet låg framför mig som utlagd räls.

Veckan på tåget förflöt sin gilla gång, landskapet utanför skiftade karaktär och när vi rullade in i Mongoliet så hade min morgon förpassats till sen eftermiddag.

Efter några månader i Kina, ett Kina som fortfarande var i sin linda, hamnade jag i Hongkong där jag jobbade ett tag på ”1997” och tre månader efter att jag lämnat moder Svea så ringde jag hem för första gången.

Stackars min kära mor, enda barnet. Efter tre månader – kan ni förstå? Jag kan idag, inte då.

I dag vinkade jag av gänget där hemma och lovar skicka ett mess redan i kväll. Något har man tydligen lärt sig på de senaste 25 åren och det var väl en väldig tur.

Hann också adventspynta innan avfärden i morse, upp med stjärnan - ---===swooosH så var det klart.

Och det kom just till min kännedom att lussebullarna var klara.

Längtar redan hem, ses på torsdag!

Glada//doc.

undrar vad som håller på att ske?

För andra veckan i rad dissar jag baguette och gott kaffe på Hunterstövlarnas högborg Café Rival..

…till förmån för en 150 grammare från grillen på Mariatorget.

Är det min folklighet som skiner igenom, är det egenföretagargenen som håller på att ta överhanden eller är det månne min arbetarbakgrund som gör sig gällande?

Låter er veta hur det går nästa gång jag står inför ett liknade beslut - ett beslut som idag inte ens var svårt.

Allt gott/Mc air

Lite vardag på lördag.

Maximilian har "visat var skåpet ska stå" - tror han - genom att misshandla sin yngsta syster fysiskt och resten av familjen psykiskt.

Han toppade det hela med en frlvolt från bäddsoffan inne på kontoret. Ingen sörjde. Snart har han inga kompisar kvar.

Själv har jag just satt ihop en presentation som jag - som keynote - öppnar upp en riktigt stor forskarkonferens med i Moskva på måndag morgon. Det är förfärligt många läkare som ska få höra på hårresande ex. om hur vi människor, och så även de, tror att vi kommer på smarta "genvägar" - i synnerhet i slutet av långa arbetspass (vilket vi alltså inte gör, men det visste ni ju sedan tidigare).

Därefter bär det av till Göteborg med sen ankomst. Skatte- och inspirationsdagar står på schemat.

Min fru – som är en ängeln i vårt rum – får det hon gör när hon är ensam in charge av hela teamet.

Det är när vardagen tightar till sig en smula som man får vara – eller ska vara! – extra snälla med varandra även fast det inte alltid är så lätt (har en del att jobba på).

Det är också dagar som dessa som man med fördel kan plocka fram minnesbilderna från sommarens i särklass underbaraste kväll.

Minns du när vi cyklade längst med Årstaviken, via Hornstull över bron till Rålis och Mälarpaviljonen på Norr Mälarstrand för en god middag och härlig musik i ett snudd på tropiskt klimat?!?

Vägen hem gick via söder och ICA där vi handlade Ben & Jerrys innan vi landade i videosoffan i förorten.


Sommarens underbaraste kväll, ett minne för livet. Jag älskar dig min kära och är gudarna evigt tacksam för att du är min!

Glada//air

lev och låt leva

Ett steg tillbaka kan vara två steg fram

Häromdagen märkte vi, igen, att en av de små blivit sjuk. Inget allvarligt, vanligt dagisrelaterat.

Kruxet är bara att ”man” inte har tagit höjd för den typen av oförutsedda avvikelser i planeringen för hur jobb och vardag ska fungera.

Det tightar helt enkelt till redan tighta scheman, misstänker att det även ser ut på liknande vis hos de stora flertalet av er läsare.

Idag var det min tur att ställa in några möten och en fotografering.

Förmiddagen flöt på fint, det var oväntat mysigt.

Strax efter lunch satt jag på det varma golvet i badrummet, medan sjuklingen - som inte längre är särskilt sjuk - satt på den vita stolen ni vet, åsså läste jag Snövit högt.

Det var den lilla gyllenbruna björnen som fastnat i en ihålig stock. Det löste sig fint till slut, han kom loss, om någon undrar.

En lugn bredde ut sig i boningen, en harmonisk stämning infann sig.

Det slog mig att gud vilken mysig dag det blev – den allra, allra bästa på väldigt länge.

Så glad över min familj, våra barn och min fru – var hade jag varit utan er?

Glada//doc.

På väg hem efter en lång dag

Två spännande möten och en riktigt härlig tillställning på Gothia Tower, tack alla!

Nu hem och träffa min fru, kanske hinna ta en kopp te och summera hennes dag och em. med teamet. En liten statusgenomgång om ni så vill.

Hon är ûber PL och jag är vice – fast vanlig.

Om 10 timmar är det dags igen, Consumer Insight Outlook på Näringslivets hus står på programmet.

Hela tänket bygger på att information om kunderna ska göra det möjligt att ”träffa rätt” i större utsträckning.

Jag kommer anlägga ett perspektiv som tar sin utgångspunkt i att vi också har mycket att vinna på att utgå från oss själva, från människan.

Jag kommer i viss mån byta ut information mot kunskap.

Maximilian kräktes av sin hostmedicin – som är superäcklig.

Tillverkaren av den medicinen har inte gjort sin läxa, de känner inte sin kund. Om detta ska jag prata, bland annat.

Nu framme, nästan.

- Taxi finner ni till till höger och vi tackar er för att ha åkt med oss…

Glad//doc.

ps. bilden ovan summerar bra morgondagens budskap och det är således en av mina föreläsningsbilder. Det är bilder som jag är rädd om så lova att inte visa för någon - ok? ds.

Hur blir man lycklig?

Enkel fråga i rubriken som några av er kanske funderat kring någon gång.

Kan det vara så väl att jag nyss sprang på facit? -> se bild.

Inte så mycket att bråka om - eller hur?!

Ge det en chans och hör gärna av er och berätta hur det fungerade i ert fall.

Fem enkla steg, misstänker att de räcker långt.

Glada//doc.

förebild?

På väg till bussen i morse såg jag en ung tjej, förbryllande lik Laleh.

Hon var gissningsvis 15, 16 möjligen 17 år. Söt och fint klädd, på väg till skolan.

Framför henne utspelade sig de första ögonblicken av hennes framtid.

I handen hade hon en cigarett som hon myndigt blossade på, som om lyckan var gjord.

Jag gick vidare och tänkte i mitt stilla sinne att må hon inte bli en till i raden av unga kvinnor som drabbas av lungcancer i 40 års ålder.

För när, eller rättare sagt om, hon drabbas så är framtiden allt annat än ljus – då är inte oddsen längre på hennes sida.

Glad rökfri dag//lung doc.

ps. min mamma var lyckligt lottad som inte fick lungcancer förrän hon var 51 år och som dessutom hade den osedvanliga turen att stryka med i en trafikolycka istället för gå den alternativa vägen - som inte är så lockande - tillmötes ds.

söndag fm på kontoret

Brukar träna denna tid, men inte idag. Känner att verkligheten kallar.

Läste i New Scientist att antalet beslut vi tar per dag ligger mellan 2.500 – 10.000.

Lite lågt räknat, utgår då från att vi tar drygt 5.000 beslut per dag, så tar vi närmare 2.000.000 miljoner beslut varje år.

På en genomsnittlig livstid blir det således ca. 160.000.000 beslut alles.

Hur mycket tid lägger vi då på att göra det bättre, dvs. på att bli bättre beslutsfattare? Inte mycket kan jag meddela, oftast ingen tid alls.

Däremot om vi får för oss att börja dreja lerkrukor, samla spindlar eller programmera t.ex. så går vi kurs efter kurs. Viktigt.

Ja, nu sitter jag alltså här och ska styra upp det hela för såhär kan vi ju inte ha det.

Ska jag börja med att skriva några rader eller ta en koppa kaffe?

Många glada hösthälsningar//doc.

www.riabacke.se

Framtiden hör till dem som inte blickar bakåt

En multikulturell afton

lider mot sitt slut, liksom en härlig dag.

Den förstfödde hade vägarna förbi och långväga gäst var en - till familjen - ny bekantskap från Amerika.

Charles föräldrar kommer från Korea, mina från Finland och min svärmor är från Egypten.

Maten då? från Hemköp - fast med Mexikanskt påbrå.

Spännande att se vad som sker redan i morgon och det som sker det sker, för så är det menat - ok?

Bra, då gör vi helg och njuter av tillvaron.

Glada, mätta och trötta//doc.

Att tala är inte mitt jobb – det är mitt kall.

- De nominerade är…

Så lät det som avslutning på gårdagens intressanta och synnerligen välarrangerade event – Distanshandelsdagen - i Borås.

Vinnare i ett antal olika branschkategorier skulle utses och vem kunde göra detta bättre än Ola Wenström?

För er som undrar kan jag berätta att Ola är precis lika trevlig som han ser ut, ja faktiskt ännu trevligare om jag ska vara ärlig.

Sent hemma igen såg jag att det blivit dags att nominera årets talare 2011.

Det är Ni som bestämmer vem som ska få detta ärofyllda pris.

Vem har nått fram till er under året som gått, vem har roat, utmanat och kanske väckt tankar eller berört? Kanske är det någon som underhållit och utbildat på en och samma gång, eller någon som på ett exceptionellt sätt fört fram sitt budskap? ..eller måhända någon som ritat om er beslutskarta alldeles?

Kanske är det jag, kanske är det någon annan. För en sak är säker och det är att Sverige anses ha förhållandevis väldigt många duktiga talare - och har det. Konkurrensen är knivskarp, konkurrensen sporrar och sparrar.

Att bli utsedd till årets talare är – för en talare med talarmått mätt - som att få alla grammys, alla guldbaggar och såväl guld- som diamantbollen på en och samma gång.

Gör en talare mer än lovligt glad genom att lägga just din röst via denna länk!

Nu dags för morgonens andra kopp av det svarta guldet och förbereda nästa veckas tre spännande talaruppdrag!

Allt gott och trevlig helg!

Glada//doc.

Att inte fatta - beslut - alls

En god vän från förr, hög chef på ett stort internationellt företag, hörde av sig med en intressant reflektion för något tag sedan.

Han hade råkat trilla in på våran hemsida och skickade ett mail där han skrev att det stora problemet är inte att folk tar fel beslut - utan att de inte tar några beslut alls.

Jag tror att han i mångt har helt rätt och att sanningen ligger mittemellan någonstans – som alltid.

Vi har rent allmänt har svårt för att fatta beslut - för tänk om det blir fel, vad ska alla andra säga då?!?!? - och när vi väl fattar beslut så är det inte så enkelt alla gånger.

Sitter i skrivande stund på Arlanda Express, på väg till flyget, och ett spännande event senare idag. Jag ska tala om varför vi människor omedvetet söker efter "stödljus" när beslut ska fattas - ungefär som när piloter ska landa ett flygplan.

Vi behöver helt enkelt lite hjälp, för att våga, för att agera - för att ha något att referera till.

Vilket är ditt viktigaste beslut idag, privat och på firman, och hur tänker du göra - som du alltid har gjort eller ...?

Allt gott!//doc.

ps. Beslutsfallgropar kan man läsa om i senaste numret av tidningen Chef, se länk. Det är givetvis väldigt komprimerat framställt och det ryktas om en mer omfattande version, mer om detta framgent. ds.

Zlatanboken

Boken har gått åt som smör i solsken och nästa upplaga ligger i pressarna.
Misstänker att fler än jag fick den i fardagspresent. Har kommit några sidor in i boken och konstaterar att språket kanske inte direkt förför läsaren. Men jag kommer att läsa vidare.

Zlatan kittlar, han berör och han förför – med boll.

Har kommit på att det är lite Damernasvärldsyndromet över boken, ni vet när man går till tandläkaren och läser ”skvaller” i väntrummet.

Zlatan är big. Zlatan är ego. Zlatan ska ha riiispect.

… och kanske är han precis vad P. Ardens funderingar handlar om just rörande dessa bitar:

”It is fashionable for so-called thinking people to try to lose their ego.
Well, they should think a bit harder.
Presumably we were given egor for a reason.
Great people have great egos; maybe that´s what makes them great.
So let us put it to good use rather than try to deny it.”

Ska man bli riktigt bra på någonting så måste man satsa och man måste tro, dels på det man gör och på sig själv.

Alla kommer inte gilla det, det är inte särskilt lagom, men inte kan det vara helt fel att vara bäst?

Jag är bäst, du är bäst – bara vi låter det ske. Lite mer Zlatan vore inte fel i det stora flertalet av oss.

Det är så vi kanske ska tänka ”på den här nivån”, som Zlatan skulle uttryckt saken.

Allt gott!//doc.

Att vara förälder...

...är inte alltid så lätt - i synnerhet inte då man ska föregå med gott exempel.

- Ne, nu får ni skärpa er och vara försiktiga med era mobiler, säger man ena sekunden.

I nästa moment tvättar man en av dem bland "övrig tvätt".

Hoppas de gör - i stort som smått - som man säger och inte som man gör.

allt gott, nästa//mobil air

Tur man inte är anställd...

Vem sover sämst i klassen? För svar se bild - ledtråd ”kratta”.

In med bilen för fyrhjulsinställning - eller vad det nu hette - samt byte till vinterdäck. Tillbaka hem, dressa om, dagisutvecklingssamtal och sen störta in till stan och optikern.

Därefter trevlig lunch på Köttbaren, alltid kul att ses Anders!

Sen dags för 17-min på kontoret, några snabba mail och ”hej, hej – ja jag är inne en snabb sväng – trevlig helg!”

Fyra mjuka avokado och säsongens första tulpaner från Hötorget.

- Hej, det är från dagis – Nelly har ont i magen, när kan du hämta henne?
- Jag är typ på väg, är på bussen till Tyresö för att hämta bilen, kommer strax.

Helgen kan börja, ska bli nice – hoppas vi.

Tur man inte är anställd en dag som denna – misstänker att man får sparken för mindre.

Allt gott och trevlig helg!//doc.

Året var 1984

Jag och min vän Per, den ena av två bästa (faktiskt tre har jag kommit på – återkommer om detta), jobbade på kärnkraftverk i Oskarshamn.

Vi jobbade treskift, dag och natt flöt ihop. Vi sov, tränande, åt och jobbade tillsammans när höstmörkret föll på.

När vi kom från nattskiftet så var det mörkt, när vi vaknade på eftermiddagen så var det mörkt. När vi vaknade någon gång dessemellan så sträckte någon av oss ut handen och satt på bandspelaren med Love Over Gold med Dire Straits.

I morse när jag vaknade första gången, tittade ut genom hyttfönstret och skådade ett fruset och mörkt Mariehamn, så dök känslan från 1984 upp

Jag återkallade den på allvar då jag sökte upp Telegraph Road i Spotify och somnade om, lite som i dvala. Vaknade 09.30, vilket torde vara rekord för 2000-talet för min del.

Luktminnet sägs vara det starkaste, musikminnet kan inte komma långt efter.

Ett dygn på sjön lider mot sitt slut, det har varit ett härligt break i vardagen, en knuff in i stillsamhet och lugn.

Strax in i air-teams vardag i förorten – livet – laddad med nya krafter och intryck!

tacksam och utsövd//dr air

"Doing science is like making love."

Sitter dagen till ära med forskning på mitt bord. Ja, det handlar om hur vi någon gång i framtiden - förhoppningsvis inom kort - ska bli bättre på att fatta beslut.

På tips från min fru sprang jag på en gammal "bekant", Rex V. Brown. Han har forskat tillsammans med bl.a. Anna Vari som jag haft nöjet att forska och resa tillsammans med på den lantligaste lantbygden i Ungern - för länge sedan.

Jamen, hur går det då inom forskningen? Vet inte.

Kanske är det som vår vän Rex skriver inledningsvis i en artikel i Journal of Judgement and Decision Making;

"Doing science is like making love. Some good may come of it, but that´s not why we do it" (Richard Feynman)

Glad dag där ute - vad ni än gör och alldeles oavsett varför!

dr//air

Inlägg nr 300

Sagt det förr och det tål upprepas – time flies.

Det 300:e inlägget är det således dags för. Hur har bloggresan varit, vad har det givit, osv?!?

Det har varit great fun på många sätt och de har givit mycket tillbaka. Folk som läst, hört av sig, tipsat om lite av varje och några som känt att de berikats i någon dimension.

Jag är nöjd, hoppas ni är detsamma, i annat fall byt genast sida – det är ju så det ”sociala” fungerar här ute i cybern☺

Men detta inlägg då, vad ska de handla om tänkte jag förra veckan när jag var ute och for. Familjen var mitt självklara svar, familjen och vänner.

Helgen som gick hade vi 11-årskalasfirande och gäster dagen dessförinnan. Det var inte vilka gäster som helst. Det var vänner som har varit med på hela resan, även då vägen var som allra krokigast.

Det var vänner som fanns där för barnen, för oss, när livet bitvis höll på att bli mig övermäktigt.

Att få spendera en hel dag, äta, prata och strosa en låååångpromenad på skogskyrkogården var magiskt. Skogskyrkogården i sig är magiskt, inte minst på allhelgona.

Människor vallfärdar dit för att tända ljus, för att minnas sina nära och kära ovan där, såsom också vi gjorde.

Att umgås med döden borgar för närvaro i livet.

Väl hemma igen slog min underbara fru – som jag bara blir kärare och kärare i och som jag haft det stora nöjet att vara gift med i fem år inom kort – ännu ett inofficiellt hastighets världsrekord då hon svepte ihop en underbar middag på stx under 45-min. Vilket var den tiden det tog för mig att gå och köpa lite Becel som saknades – var och en enligt sin förmåga.

Söndagens frukost, på beställning, bestod av Amerikan Pancakes! Innan gästerna anlände så rastade vi merparten av air-team i trädgården medans mamma var på en minst sagt välförtjänt solo-träning.

Kalas, paket, mat, diskussioner om livet. Städa, sova. -> Måndag, underbart. Matlåda på kontoret och admin innan veckan drar igång på allvar och snart är över.

Vänner, familj, hälsa für alle och ett jobb som jag trivs med.

Kan inte blir bättre, lite skrämmande tanke. Bäst att njuta tills det är game over!

happy//doc.

att hjälpa?

Skulle bloggat om detta när domen föll förra veckan, men i samma veva kom vardagen till byn på allvar.

Förkylningar, på förkylningar toppades med en (peppar, peppar, bara en så länge) nerspydd säng.

Skuldfrågan blev till en juridiskt snårig brottningsmatch mellan oense experter om huruvida provsvaren var tillförlitliga - or not. Höga halter, låga halter, osv.

Den stora frågan kom i skymundan, att hjälpa eller inte hjälpa någon i livets slutskede till ett värdigt slut – i detta fall ett spädbarn – och vad praxis säger på området.

Lagen säger en sak, praxis har enligt många ”praktiker” och även filosofer - med T. Tännsjö i spetsen - varit något annat. Dessbättre.

Ett helvete för läkaren är över, föräldrarna kommer aldrig att få tillbaka sitt älskade barn och kanske har synen på lag och/eller praxis förändrats.

Hoppas det inte kommer att påverka de som mest behöver hjälp, av vad slag det än må vara.

För visst är det märkligt att vi i dagens samhälle kan erbjuda guldfiskar, vandrande pinnar och ökenråttor en värdigare avslutning på jordelivet än vad vi kan bistå med när en människa är oåterkalleligt på väg?

Fil life//dr air