Känns som att man kommit en bit in i veckan

I söndags flög jag sent till Malmö för att vakna på stället och vara förberedd på bästa sätt för en härlig förmiddag på Länsstyrelsen, tack alla!

På flyget på väg hem skrev jag förordet till en mycket god väns kommande bok. Tjong-bong, rakt upp&ned från hjärtat. Hon var nöjd och fällde en tår. Genom sig själv känner man andra - och tvärtom.

Det var ett rent nöje, en stor ära. Det är en härlig bok om en speciell livsresa, lika speciell som alla livsresor är - det är ju det som gör livsresor så speciella. Det är en bok om mod, om vikten att våga vara sig själv. Tänk att det ska var svårt, att vara sig själv - är det inte "lite" konstigt? Varför vågar så få?

Nu är det en riktig höstmorgon i stora delar av landet skulle jag tro. Jag har just stått för underhållningen när de små suttit en kvart på toan, jag har läst saga efter saga och förberett mig för en dag i VAB:andets tecken.

En dag mitt i veckan, en dag "mitt i livet", en underbar dag som just har börjat då vi bara ska vara oss själva tillsammans!

Glada//doc.

Blev

inspirerad av BI-eventet i Oslo i veckan och tänkte - som man säger i branschen - att jag måste mäta allt som går att mäta.

Sagt och gjort, laddade ned en gammal favorit. Sleep Cycle-appen och resultatet lät inte vänta på sig. Bästa natten ever med en sömnkvalitet på 94% infann sig genast (har en del historisk data att jämföra med i en gammal telefon) och tid i säng:  8:13.

Men sen..., på toppen av allt i röd text ett varningsmeddelande - Varning: Få rörelser. "Din iPhone registrerade få rörelser. Vänligen kontrollera att placeringen var korrekt. Grafen är baserad på den lilla mängd data som registrerades."

Jorrå, placeringen var perfekt och oron kom smygandes. För få rörelser?! Hur mycket mindre kan det bli innan det är game over? Nåväl, känner mig hyggligt utvilad och tänker att här gäller som med mycket annat - less is more.

Glada//doc.

Gårdagen i Oslo

blev precis så härlig som jag på förhand hade misstänkt och på vägen hem läste jag bl.a. detta twitterinlägg, se bild nedan:

Språket är oemotståndligt, log med hela kroppen - knallbra är det som gäller from now on! Tack Siri, och tack alla andra som var på plats i Posthallen i går, att få tala på BI-prisen 2012 var ingen vanlig dag på kontoret. Hoppas vi ses igen!

Glada//doc.

ToR förorten

I går en spännande dag i Vänersborg, flög från Bromma - som jag inte gillar att flyga ifrån. Ändrar mig dock på stående fot och omformulerar mig en smula, gillar inte att flyga till ska det vara.

I taxin till flyget slog det mig att få tjänster som man köper, till samma pris, kan ha så vitt skilda kvalitet som en taxiresa - även fast att det är med samma bolag. Bilarna - hårdvaran - skiftar minst sagt i kvalitet, men priset är alltså alltjämt detsamma.

Väl på Bromma kom jag att tänka på att visst är det lite konstigt att Travel pack av en massa artiklar, t.ex. tuggummi som jag reagerade på i går, är mycket STÖRRE än normala pack? Borde det inte vara tvärom?

Sen som sagt en bra dag i Vänersborg med en härlig grupp från ett stort försäkringsbolag och därefter åter till Bromma och ny taxifärd... Denna gång kom mina tankar att handla om mjukvaran, chaffisen.

Färden hem från Bromma i rusningstid tog runt 50-min och väl hemma kändes det som om jag åkt X2000 från Konstantinopel till Bagdag. Märkligt egentligen att man ibland sätter sig i en bil och låter sig köras av någon som man inte känner minsta förtroende för - bara för att man är på väg hem eller annorstädes.

Oslo nästa! Glada//doc.

Konsten att fatta bättre beslut

Känner du ett behov av att samla på dig mängder av information inför ett beslut? Då är du antagligen en av alla trygghets- och informationsknarkare i svenskt arbetsliv. Det menar Ari Riabacke som är filosofie doktor i beslutsfattande.

I Sverige har det blivit viktigare att inte göra fel än att göra rätt, säger Ari Riabacke. Detta sätter sina spår i hur vi fattar – eller undviker att fatta – våra beslut. Det råder beslutsimpotens i många läger säger Ari, man vill gärna men får inte riktigt till det.

Att det stundtals är besvärligt för oss att fatta beslut beror bland annat på att våra hjärnor har sett ungefär likadana ut de senaste 30 000 åren.

Vi vill gärna vara rationella men är det sällan, åtminstone inte i traditionell mening. I stället bevisas det gång efter annan att vi är förprogrammerade tvåbeningar. Länge trodde man sig veta att vi tänkte först, därefter handlade och sen kände efter. I själva verket känner vi först, handlar sen och tänker – i bästa fall – därefter.

– Våra hjärnor är inte programmerade för att rulla ut fiberkabel, ta fram kommunikationsutrustning eller navigera bland Excel-ark. Vi är snarare programmerade för att överleva, jaga föda och föröka oss. Och det leder till att vi i dagens komplexa och snabbt föränderliga värld får allt svårare att välja bland möjligheterna som står tillbuds och all information som sköljer över oss, säger Ari Riabacke.

– Vi vill gärna ha mycket information innan vi fattar beslut, fortsätter Ari Riabacke. Men gör mer information oss till bättre beslutsfattare? Nej, däremot ger det en känsla av trygghet. När vi tar in information utsöndrar våra hjärnor dopamin, samma ämne som utsöndras när vi äter god mat eller har sex. Det ger en snabb belöning, men får oss sällan att fatta bättre beslut.

Aris fem tips till dig som vill bli en bättre beslutsfattare:

• Fråga dig själv om du inte är motiverad att se saker på ett visst sätt, och känna igen vissa mönster. Ta dessa tidigare erfarenheter i beaktning när du står inför ett beslut.
• Fråga dig själv om du verkligen behöver mer information inför ett beslut. Vill du ha det för att det är nödvändigt eller för att du känner att du verkligen ”vill ha med allt” eller helt enkelt för att du vill knarka lite mer?
• Tala med människor som har andra erfarenheter. Det är viktigt med folk som tänker olika när ett beslut ska fattas; om två personer tänker precis likadant i en grupp som ska fatta ett beslut, då är den ena överflödig.
• Kombinera känsla och förnuft, hjärta och hjärna. Vi är kloka och avancerade skapelser och vi måste våga lita på oss själva. 
• Fatta beslut. Att inte fatta beslut är ofta det sämsta av alla beslut – ”Smart may have the brains, but stupid has the balls.” 

Artikeln ovan publicerades i dag på Telias hemsida - under avd. Trender & Nytta - och kan nås genom ett klick HÄR!

Allt gott!//doc.

Nulägesrapport

VAB, gott kaffe, diskmaskin på, tvättmaskin på, levande ljus och soft musik. Kunde varit sämre, mkt sämre.

Strax dags för dagens första telemöte och just läst igenom en artikel som ska sammanfatta det jag talade om på ett event för någon vecka sedan. Texten börjar såsom följer:

Känner du ett behov av att samla på dig mängder av information inför ett beslut? Då är du antagligen en av alla trygghets- och informationsknarkare i svenskt arbetsliv. Det menar Ari Riabacke som är filosofie doktor i beslutsfattande.

Sen förbereda veckans kommande tre uppdrag som är av vitt skilda typer samt skriva ut boktexterna. Hade förmånen att be ombedd att läsa en mkt god väns dito (och komma med synpunkter så gott jag kunde) och fick på kuppen ånyo blodad tand att själva ta tag i det hela igen!

Glad vecka alla människobarn!//air

Flytta tillbaka till Sundsvall?

Jag bodde alltså 18 år i den "lilla staden i norr", en tid som bokstavligen var ömsom vin ömsom vatten. Det råder i dag ett söt-surt förhållande mellan mig och staden, mellan mig och minnena från åren där.

Jag har Sundsvall att tacka för mycket och då speciellt många på Mittuniversitetet och inte minst inom skogsforskningen där på FSCN. Många av er, på inst. och på FSCN fanns där i såväl med- som motgång, sånt glömmer man inte i första taget, sånt glömmer man aldrig.

Vi åker tillbaka ibland, hela familjen, med stor glädje. Vi hälsar på vänner, badar (om det är sommar) och strosar på stan. Äter av den godaste glassen som finns - runt hörnet vid torget, mot Martins klädbutik ni vet - doppad i kokosströssel. Vi gillar att åka tillbaka och ser redan fram emot nästa gång.

- Skulle du kunna tänka dig att flytta tillbaka, undrade någon för en tid sedan
- Ne, jag tror inte det, vi trivs väldigt bra i Stockholm, sa jag artigt.

Men ska jag vara riktigt ärlig så skulle det vara en omöjlighet, dels med det jobb jag har och dels för att normen är så snäv att den ev. skulle ta livet av mig. Inte rent fysiskt, kanske, men själsligt. Jag skulle inte ta risken. Jag tror att man måste vara född där, för att det ska funka "in the long run".

- Sa dom att han är från Sundsvall?, frågade min fru när Yohio presenterades på Skavlan i går.
- Ne, du måste ha hört fel...

Han var från Sundsvall, "lite otippat" skulle jag nog vilja tillägga. Jag skrev på FB att jag fått två nya idoler - från att inte haft någon - på en vecka. Yohio och Felix Baumgartner.

Vi kollade på några Youtube-klipp med Yohio - klicka ovan! - då Skavlan inte lät honom gå loss på gitarren i programmet och mysteriet blev om möjligt ännu större. Hur har han överlevt sina första 17 år och odlat denna minst sagt särpräglade talang, eller talanger kanske man ska säga - i Sundsvall?

I dagens Aftonbladet berättar han lite om hur har ser på den "lilla staden i norr".

"Klädd som lolita har artisten Yohio redan tagit över Japan.

Nu tar han revansch på hemstaden Sundsvall.

– Så du tyckte jag var bög när jag hade lite smink i skolan? Nu ­springer jag omkring i en klänning och får mer tjejer än dig.

”I Sundsvall får man aldrig bry sig om någonting. Ingenting får vara speciellt, även om de egentligen tycker det. Och man får inte ge någon uppmärksamhet. Om det går bra för någon säger de saker som: ’jaha, det blir vardag i det där ­också. Det vet man ju hur det blir’. ”

Per Naroskins ord klingar i mina öron: "Du är aldrig så stark som när du är dig själv". Glöm aldrig bort det min vän, du är som starkast när du är dig själv - var du än bor.

Glad helg!//doc.

Färden går vidare

Tidig morgon i taxin från Borås till Landvetter efter en härlig tillställning i går kväll. Bilden nedan är från bild- och soundchek på Grand Hotel.

Nu är siktet inställt på Stockholmsmässan där jag går på scenen kl. 13.00. Därefter väntar linjeverksamheten hemma med spätta som ska stekas och en liten febrig som ska pussar extra mycket på.

Läste, från det ena till det andra, sent i går kväll att Felix Baumgartner nu tillkännagett att han lägger av. 

Vi hade diskuterat honom under middagen och jag gissade på att kommer att hoppa ihjäl sig förr än senare. Hoppas han håller sitt löfte, maken till att lägga av på topp har världen aldrig skådat. Världsklass på det beslutet I would say!

Glada//doc.

se annat inlägg i dag,

ett inlägg - klicka här - som mina Norska BI-vänner bad mig skriva inför ett spännande uppdrag i Oslo nästa vecka. Detta ser jag verkligen fram emot, liksom morgondagens event i Borås, det i Stockholm på onsdag, för att inte tala om Tylösand på torsdag. Nog om detta, dags att sova en stund. Återkommer med text&bild från veckans färd!

allt gott//doc.

speechless

#Felix_Baumgartner

Klika här för att se hoppet/fallet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15606960.ab

som i verkligheten...

Ett av barnen guidade mig i "deras" värld, en virtuell värld som de skapat i sina datorer. De köper möbler, bygger hus, väljer golvplattor och får barn.

Just i morse så hade en av dem fått tvillingar, grattis. Rosa på flickan och blått på pojken. Färden gick vidare till garaget som gapade tomt.

- Inga problem, här har vi de bilar som vi kan välja mellan att köpa.
Det blev en sportbil för dryga 85.000 $, förvisso cab men mkt pengar tänkte jag.
- Här ser du mitt bankkonto och därifrån dras pengarna när jag handlar.
- Ok, men hur fyller man på? Får man lön?
- Japp, man kan jobba men det hinner inte jag... Jag kan ett fusk.

Varpå hon hårdkodade i programmet och fyllde på med 50.000$ ggr fem med blixtens hastighet. Samtidigt som jag var imponerad så blev jag också lite fundersam, straffskalan för ekonomisk brottslighet är ju förhållandevis väl tilltagen i Sverige.

- Hm, ok, men du - hur länge måste man jobba då för att tjäna ihop till en bil?
- Oh, alldeles för länge - det går inte nästan.

...som i verkligheten med andra ord:-)

GLad söndag där ute!//doc.

Bastade i kväll

med ett av våra barn och hon frågade mig vad jag önskade mig mest av allt om jag fick önska mig precis vad som helst.

- Jag önskar att vi alla får vara friska och tillsammans så länge som bara möjligt här på jorden.
- Jaha, jag skulle önska mig 5000 önskningar till, sa hon.
- Det var smart, sa jag (för det var det:-)) och la till att jag ändå inte kom på ngt viktigare att önska om jag så hade 10.000 önskningar till!

//doc. 

Dimman lättar

Två ur air-team har begett sig till London, en har just levererats på dagis, den äldsta ur barnaskaran sägs vara i Österrike och två i mellanskiktet har just börjat sin skoldag.

Sitter själv på bussen på väg in till kontoret för att förbereda dagens tre möten, bland annat ett spännande med den litterära chefen på ett stort förlag.

Men det var inte detta jag skulle blogga om och kom då att tänka på en annan sak som jag inte heller skulle blogga om. I går hade jag nämligen förmånen att tala på TeliaSonera CIO Strategic Board Meeting 2012, vilket var great fun. Kul också att se hur alla vägar en dag som den i går verkade bära till Stureplan 8.

Jag blickade bakåt för att levandegöra hur svårt det är att se särskilt lång framåt när vi lägger strategiska planer, m.m. o dyl.  Använda mig av en härlig bild på Shanghai´s Skyline och berättade om hur jag hamnade där -86, med båt från Tsingtao. För att göra en lång historia kort så såg det på den tiden "lite" annorlunda ut där.

Under minglet som följde därpå fick jag veta att TeliaSoneras Sverker Hannervall, chef Group IT, hade gått några år före mig i samma spår och att Ericssons CIO Petter Järtby hade bott i just Tsingtao 

Jag berättade vidare om hur jag satt tillsammans i nyfunna vänners lag på en vacker strand på Boracay under samma resa, om hur vi fantiserade om att ”tänk ifall det fanns en liten pryl, ungefär som en telefon – typ – som man kunde ringa hem med just nu…”

Nu har vi det, 26 år senare. Detta var Science Fiction när jag var 21 år gammal. Vad kommer härnäst?

…en glad helg hoppas och tror jag!

Ps. kom idag aldrig fram till det jag skulle blogga om, men det kommer en annan dag. Ds.

Bosse H. å Göran Zzzzzz...

I går kunde man läsa om hur Bosse Hansson inte blev kultur-Bosse med hela det Svenska folket.

Det började med Bosse Hanssons uttalande om att "inte ännu en svarting" skulle bytas in i AIKs match i allsvenska, ord som gick rakt ut i radio (då hans polare Strandberg bjudit in honom i en radiohytten för att Bosse frös, Strandberg blev sedermera blev av med sitt jobb - som ett resultat av "det hela"). Så långt allt korkat värre och Bosse kunde inte förstå uppståndelsen vilket gjorde det hela än mer korkat, och då...

...då klev den goda Göran Zachrisson, 74, in i handlingen och sa sig vara "så otroligt trött på den här spattigheten som uppstår kring något som uppenbart inte är det minsta rasistiskt".

Han fortsatte sen "Jag är så otroligt trött på den här spattigheten som uppstår kring något som uppenbart inte är det minsta rasistiskt"... "– Man måste vara lite klok, gå på sin egen kloka väg i denna jävla spattighet."

Lycka till med den "kloka vägen" i denna spattighet - lyckligtvis är det inte samma väg som jag har valt.

Glada//doc.

skön helg!

En skön helg glider så sakteligen in på arbetsveckan lite tidigare än vanligt. Just anlänt på Utsikten i Nynäshamn och ska gå på scenen om en dryg timme. Underbar miljö och vacker utsikt, minst sagt!

I övrigt har helgen bjudit på ett härligt kusinkalas igår och kvällen dessförinnan var vi barnlediga hemma för första gången på drygt ett år. Det var najs värre. Det var att vila ut. Först god mat på ett mysigt hak på Söder - Elefantpojken - sen slapparfilm och tidigt i säng.

Sov 10 timmar i ett sträck, nytt inofficiellt världsrekord. Visst, har sovit länge tidigare i mina dar men det gills inte längre. Ungefär som när man strukit vissa av världsrekorden i friidrott då de sattes under onaturliga former i en tid av tveksam kosthållning. Alla rekord innan "barn" har alltså raderats ur rekordböckerna och nu lyder rekordet närmare bestämt 9 timmar och 58 minuter. Blir svårslaget, men jag ser redan fram emot nästa försök.

Lördag förmiddag bjöd på härlig träning, ett kortare löppass och lite true stretch på toppen av det som avslutning. På bilden nedan kör jag klassikern vart tog benet vägen-övningen.

Känns som att allt vävs ihop, strax alltså dags för dagens uppdrag - att tala om allt mellan varumärke till ledarskap och beslutsfattande för närmare 200 personer från en av landets absolut största organisationer inom motion & träning - om att bli friskare & svettas!

glada//doc.

Att vara "oköpt" som köpt?

Som talare är man alltid "köpt", i vart fall om man livnär sig på talandet, det ligger så att säga i sakens natur (det vill säga att någon köpt ens tjänster). Det finns väldigt billiga talare, de som är hiskligt dyra åsså ett gäng som har - vad jag brukar kalla för - ett s.k. tillgängligt pris. Jag hör till den sistnämnda gruppen.

Vad får man då för det priset? I Vilnius i somras undrade en i auditoriet om jag visste att eventet sponsrades av företag som säljer (mer!) information?? Jorrå, det kände jag till och så berättade jag att "som forskare måste man ändå säga som det är - oavsett vem som står för kvällens fläskfile´".

I dag lanserade Radisson ett nytt möteskoncept och jag var morgonens talare på vackra Waterfront i centrala STHLM. Jag hade fått fria händer att tala om vad jag önskade, men som alltid - vilket inte är ngt konstigt utan tvärtom mkt rimligt - gärna på ett sätt så det kopplade till eventets syfte och innehåll.

Det var länge sedan som det var SÅ svårt att sätta ihop pratet. Det skulle nämligen bara vara 20 min och dessutom så jackade deras budskap så väl in i min tankar, findings och reflektioner kring bl.a. varför vi förprogrammerade tvåbeningar vill ses (mötas), varför maten är så viktig för att bra saker ska bli gjorda och hur vi triggas av det vi känner igen.

Tror jag kan ha verkat lite "köpt". Men det gör ingenting för jag sa som det var, som vanligt. My side of the case helt enkelt.

Glad helg!//doc.

ps. kul liten detalj är att den Showreel som jag släppte i början av veckan haft över 500 views på första tre dagarna! (ni finner den via länk högst upp på denna sida). ds.

Hur kan du hålla på Finland...?!?

Hur kan du hålla på Finland undrade 7-åringen hemma under OS. Du har ju bott i Sverige hela ditt liv…, som hon uttryckte det.

Satt bilden nedan på FB i går och fick fler *like* än någonsin. En bild säger mer än tusen ord, kanske mer ändå i detta fall. Marinerad i Finsk SISU med björkriset i min hand innan jag ens för egen maskin kunde bestiga lavarna i farfars bastu som tvååring.

Året var 1972 och sommar OS gick i München, förövrigt ett OS med bitter eftersmak. Men på det idrottsliga planet kammade Lasse Virén hem dubbla guld på 5000 och 10000 meter. Sommarstugan var fylld med finska medborgare. Taket höll på att lyfta då gulden bärgades. Mina föräldrar var vid tillfället strax under 30 år. Deras pappor hade båda varit ute i krigen mindre än 30 år dessförinnan.

I stugan fanns minnen, känslor och SISU som hade sina rötter i mycket av den finska historien, en historia fylld av blandade motgångar. Engagemanget var på det stora hela ganska intensivt. Lasse Virén upprepade bedriften 1976 i Montreal och scenerna hemma i sommarstugan var ungefär de samma.

Jaha, då blev han finne igen har mina kompisar konstaterat varje år då hockey VM dragit igång. Ja, självklart.

Samma har gällt när jag farit runt och tittat på F1, från Istanbul i öster till Barcelona i väster. Men ”vuxna karln” har säkert många tänkt när jag kommit farande i den blåvita hockeytröjan och flaggan vajandes i min hand. Jag kan ju oss emellan avslöja att jag inte känt mig särskilt ensam. På Grand Prix loppet i Budapest 1999 t.ex. hade jag sällskap av 30.000 Häkkinenfans. Engagemanget var genuint, med rötter långt bortom vår generations gränser.

Arv och miljö formar oss som bekant. Jag har blivit formad av bl.a. dessa tillställningar, detta har präglat mig för all framtid. Heja Soumi säger jag då det gäller F1, hockey, spjut och backhoppning. När det handlar om fotboll så säger jag GO ZLatan GO, om det inte är Finland och Sverige som möts – smart va?

Nu förstår ni varför jag håller på Finland, från -67 och framåt!

Glada//doc.