Minns ni flourtanten?

Kommer ni ihåg den stackars damen, alltid med ett leende på läpparna, som stack in huvudet i klassrummet på glada 70-talet och möttes av ett öronbedövande BUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!! – ungefär som när ett bortalag kliver in på en fotbollsarena i fiendeland?

Det enda hon ville göra var att hjälpa oss småbarn att hålla tandtrollen stången. Vad fick hon för det? Idag förstår jag henne bättre, idag förstår jag henne fullt ut.

Måndag för oss alla, morgonen börjande bra och jag kände mig full av förväntan inför det som veckan bär i sitt sköte. Sen dök den obönhörliga frågan upp; Vem lämnar och hämtar på dagis? Vi turas verkligen om i konstruktiv anda, men barnen upplever det som om jag hämtar och lämnar 9/10 gånger.

-       OOOOOOOOHHHHHHHH-NOOOOOOOOOOOOOOOO!!!!!, NEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!, VAD  TRÅKIGT…. VARFÖR?!?!?!?!?! PAPPA-BAJSKORV!!! :-///

Inte lätt att bli profet i sin egen hemstad konstaterade jag för någon vecka sedan och samma verkar gälla i sin egen familj. På alla IT-/Managementkonsultbolag står man inför utmaningen att ”nå högre upp i näringskedjan”, dvs. att föra dialog och sälja till de som har pengarna, makten och beslutsmandatet. Hemma hos oss gäller samma tänk och högst upp finner ni således inte mig, jag kommer strax efter/under lånekaninen. Förslag på strategi för skapa en bättre dialog och nöjdare "kunder"?

Allt gott och bästa vecka, med eller utan flour och ev. lämning-/hämtning från dagis//doc. 

Soft lördag,

dammsuga lite (en smula), tvätta undan och stx laga lunch. Solen tittar fram och blåser livsande i befolkningen.

Tog själv just ett beslut, var lite osäker - fast ändå säker. Känslan fanns där och den sista pusselbiten fick jag per mail från LA - tack ML. Känns det rätt så är det rätt, så galet rätt! Gång efter annan - har jag noterat - så är det  inte själva beslutet som är svårt utan att våga. #mod

I veckan som gick togs denna härliga bild (på Kistamässan) som jag vill dela med mig av, glada miner och spana in "lill-Fakiren" - vilken blick!

Nu tina rödspätta och sen börja samla tankarna för dagispolar-festen som startar 16.00 - sharp!

Allt gott och väl, kraft, mod och bästa helg!//doc. 

...idag fick jag denna bild efter ett gig på Kistamässan:-)

Det avgjorde saken

Först och främst ett stort och hjärtligt tack för all respons efter gårdagens stund hos Malou i Efter tio.

Inför programmet gjordes research och redan då kom idén upp om att "du borde skriva en bok om allt detta". Tanken har funnits där en längre tid, en bok om livet, en bok om att efter regn kommer sol. En bok som kanske påminner oss om det viktigaste av allt och som kan fungera som inspiration och stöd en regnig dag.

När jag anlände till TV4-huset igår fick jag höra att research-anteckningarna hade hamnat i ömt förvar hos någon som betraktade dem som värdefulla. Denna stund, detta möte i kombination med all den varma respons jag fått sedan i går avgjorde saken. Det kommer bli en bok om detta, en bok om att efter regn kommer sol - en bok om livet.

Glad och tacksam//doc.

Stx efter tre...

efter en dag med bl.a. Malou och samtal om livet i Efter tio. Sitter på bussen till förorten, för att hämta de små på dagis, färdas i tanken tankar om livet.

Blev det en bra intervju idag? Ja, jag vill gärna tro det. 16-minuter kändes som tre. Klicka HÄR och se den i sin helhet. Tänk om samtalet idag hjälper en person att komma vidare, på något plan, på något sätt, ja då är resten ren "vinst" som man uttrycker det i affärsvärlden.

...men idag handlade det - dess bättre - alltså om något mer, något betydligt större, det handlade om livet. Det handlade - lite förenklat - om att det inte är hur man har det (eller har haft det) utan hur man tar det som avgör hur man trivs med livet.

Tänker på hur mycket jag lärt mig, hur mycket jag fått "tack vare" det jag mist. Ett av livets paraoxer, svårt att förstå även fast jag gärna vill. Men behöver vi verkligen förstå allt?

Kommer också osökt att tänka på vägbonaden som hängde i mitt föräldrar hem där det stod att läsa:
"Om du glad och lycklig vill bliva, denna gyllene regel minns, sakna ej det som fattas utan värdera det som finns."

Keep it simple. säger jag och önskar er alla en fin dag här i herrens hage!//doc.

Igår var ingen vanlig dag på jobbet

Igår var det en - för mig - väldigt speciellt dag. Speciell av väldigt många olika anledningar. En näringslivsgala till förmån för Barncancerfonden som arrangerades för första gången, första gången i raden av alla gånger som komma ska. En gala som en mycket god vän till mig tagit initiativet till. Vi kan kalla honom för Johan Urbansson - då han valt att vara "anonym". Tack Urban, f´låt - menar givetvis tack Johan! Stolt över dig mannen!

Det var fullsatt, folkligt och festlig, men också tänkvärt och känslosamt - inte minst efter Barncancerfondens egen Billy Ydefjälls öppningsanförande. Tack Billy, tack Lena Höök och tack Tomas Ek. Tre fantastiska föreläsningar med olika vinklingar på livet och affärerna - nytta med nöje är fullt möjligt har vi fått förstå. Stort tack även till dagens eminenta moderator Mats Ågebrant.

I publiken fann jag massor med bekanta ansikten. Sua, Pejje, Chi, Lars F, Uffe från (Norrköping!), Camilla, Micke, Peder, Marie, Sture, Peter, Liz, Karin och många fler. Att komma tillbaka var inget annat än ett rent nöje även det - fast att man "kanske aldrig" blir profet i sin egen hemstad:-)

Tack sponsorer, tack publiken, tack alla som gjorde dagen till ett minne för lång tid framöver!

Mkt glada// doc. som nu ska äta god frukost med familjen för att sen bege oss ut i en av Sundsvalls många fina skidbackar.

Efter några

spännande och väldigt hektiska veckor har vi nu landat - hela familjen - i Sundsvall. Vi anlände igår kväll och ett magisk stund infann sig när barnen somnat och vi satt oss ned i soffan och blickade ut över staden - en stad som jag bodde i 18 år.

Just satt sista touchen på dagens presentation, som jag ska ge här på stadens södra berg på Näringslivsgalan till förmån för Barncancerfonden.

Känns riktigt bra och få göra lite nytta, att vara en liten del av något så viktigt!

Nu kör vi Söööndsvall!Glada//doc.

Planen var att blogga om...

förra veckan och spännande möten med bland annat en urfinsk taxichaffis-tant på vägen till flyget i Köpenhamn, ett möte för livet:-)

Men en (nästan) tre år gammal assistent påkar på uppmärksamheten och reducerar tiden på bloggen - med all rätt denna sköna lördag - så jag nöjer mig med att sätta upp en bild + lite text om kommande veckans event till förmån för barncancerfonden i Sundsvall nästa vecka!

Allt gott och bästa helg!//doc

Hur många vänner har du - på riktigt?

På julafton pratade jag med en god vän, en mkt god vän. Vi hade inte hörts på ett tag och han berättade att han hade haft en stroke under året som gått. Det blev ett långt samtal, ett samtal där vi blickade tillbaka på förr, ett samtal där vi lyfte blicken och planerade för att snart ses igen.

På "slottet" var det Robert Gustavssons dag för någon veckan sedan. Någon frågade Robert om han hade många vänner. Svaret drog ut på tiden och något riktigt svar kom aldrig ur honom. Verkar som om hans riktiga vänner var lätträknade. Det var ett lite vemodigt ögonblick, en kort stund som kändes väldigt lång. En stund som jag tror fick många att tänka till.

Hur många vänner har jag? tänkte jag själv. Well, beror lite på hur man räknar. Kollar FB och ser att jag har närmare 500 "vänner". Utan att ha utfört några större studier så törs jag nästan gissa mig på att de flesta kan ringa 1/100 av sina FB-polars om det "krisar". Ingen skugga fallar över vare sig FB-vännerna eller FB i sig, men ungefär så kan det tänkas se ut.

Räknade sen en gång på riktigt och kom på att de riktigt sanna och nära vännerna är lätträknade även för mig. Ni vet de som inte skulle undra "om man är påtänd" ifall att man skulle ringa en riktigt sen höstkväll för att lätta på sitt hjärta, för att berätta om något som bara måste ut eller att man älskar dem.

Tiden går och tiden går fort. Gamla vänner går inte att få nya. Sköt om de du har, skaffa fler om du kan (och så önskar), och kanske gör som jag gjorde när måndagen kom efter programmet med Robert Gustavsson. Jag skickade mail - "såhär kan vi inte ha det, bästa vänner som inte ses!" - till ett par riktigt goda vänner som kontakten varit alldeles för sporadisk med.

Resultatet lät inte vänta på sig, har redan träffat några av dem. Möten har uppstått, allt "det där" fanns kvar. Passa på medan tid finnes och de inblandade är vid liv, IRL.

Allt gott nya och gamla vänner där ute i herrens hage!//doc.