En dryg vecka sedan jag bloggade. När jag inte bloggar
så beror det endera på att jag är seg – ”dåligt
med mental styrka” – eller väldigt mkt att göra. På senare tid har det i allt
större utsträckning varit det sistnämnda, allt mer. Mkt nu.
Förra veckan var ingen vanlig vecka, flera spännande
uppdrag, uppdrag som spände över ett brett spektrum – både innehålls- och
syftesmässigt.
Foto: Måns Lennerman
Något var av mer traditionell inspirationskaraktär, ett av
WS-formats-formatet, riskanalys och dito management stod på ett annat schema och fredagens uppdrag gick av stapeln på anrika
Chinateatern. Det var en speciell tillställning, en speciell dag.
2007 (möjligen 2008) satt vi, jag och min fru, där och
kollade på Orup och Lena. Blickade mig omkring och kände i hela kroppen ”att en
dag vill jag stå på den scenen och tala inför fullsatta läktare”. Den dagen var
i fredags förra veckan. Fick gåshud redan då applåderna välkomnade mig innan
och efteråt ville jag inte lämna scenen. Gåshud igen. Onekligen ett fantastiskt
och väldigt speciellt jobb att vara talare.
Att det, som grädden på moset, dessutom var Finlands
självständighetsdag och min pappas födelsedag – ovan där – gjorde inte saken
sämre.
Senare på kvällen var jag på talarnas julfest, anlände
tillsammans med mina goda vänner Anna Dyhre och Colin Moon. Det var en skön
tillställning, kul att träffa nya och gamla bekanta. Massor med CRED till
Annik. R. Malmberg, Johnny Sundin och Mattias Ribbing som fixat så fint och
trevligt.
Ovan glada miner i tur & ordning: #Annika R. Malmberg #JörgenOom #SaraLund/ClaesSchmidt #dr.air
Efter middag var det dags för Speakers Corner, på
agendan stod nio frågor uppsatta som skulle diskuteras sinsemellan dem de berörde allra
mest - oss talare själva. Alltifrån diskussioner om upphovsrätt till – rätt och slätt – frågan:
Vad
är det bästa med att vara talare?
”Att man slipper ha ett vanligt jobb”, sa någon. Själv
tänkte jag på alla fina böcker man får, för att inte tala om alla goa mackor
man bereds access till på konferensanläggningarna runt om i riket.
Men, sammantaget, så landade mkt av just diskussionerna rörande den
punkten i att man får vara med och göra skillnad. Sliten klyscha, I know, men
det är ju det som allt handlar om.
Tillvägagångssätten är lika många som talarna till antal,
men syftet alltjämt detsamma. Att få vara med och göra skillnad.
Vilken gåva,
vilket jobb!
Ses ute på vägarna 2014 - och om inte där så på den numera inplanerade
sommarfesten 2014!
Allt gott, says glada//beslutsdoktorn//air
