Ride of Hope

Påsken är över och vardagen är åter. Vaknade i 7-åringens säng i morse, pussade henne i pannan och begav mig till Arlanda för vidare färd till Växjö.

När jag för några år sedan funderade på vad jag ville göra i mitt yrkesverksamma liv, liksom livet i stort, så satt jag upp en one-liner; Jag vill jobba med människor, kunskap och nytta.

Just nu på scenen Billy Ydefjäll, marknadschef på Barncancerfonden, som berättar om  deras dotter Linn som gick bort i cancer och om det fantastiska arbete som de gör för att samla in pengar till sin verksamhet.

Efter Billy är det dags för Aron Andersson, en sann hjälte, en sann kämpe. Aron vet vad allt detta handlar om, det är på riktigt riktigt.

Jag är så tacksam att jag fått inbjudan att tala i detta sammanhang idag, att jag får jobba med och för människor, att jag får göra lite nytta.

 Jag är oändligt tacksam  för var dag som vardagen rullar på, när vi är friska och när jag får vakna i barnens säng ännu en gång.

Bästa dag, finaste vecka!//doc.

3:e perioden

Tiden går, veckorna flyger iväg. Låter bekant, som om jag sagt det förr och det tål att upprepas.

Förra helgen var vi hemma hos goda vänner, varav mannen i familjen är vän från förr från den tiden då tiden var obegränsad. Minns ni känslan när allt var för evigt, när man var odödlig, när livet inte bjöd på ett moln så långt ögat kunde se? En härlig tid, en viktigt epok. Nu vet vi mer, nu förstår vi bättre. Tiden existerar och livet rullar på. Vi grillade, pratade om barnen, livet, föräldrar, relationer - you name it.

I veckan som gick åt jag lunch med en gammal lumparkompis. Vi summerade - kort och gott - de senaste 30 åren på 60 min. Det var ett härligt möte där vi svepte över livet toppar såväl som dalar, kryddat med någon tillbakablick på tiden i Karlsborg då det begav sig.

- Ja du, nu går vi in i tredje perioden, sa han.
- Det gör vi, indeed. Nu gäller det att fokusera på rätt saker - vara tydlig med sig själv om vad man vill - här och nu.

Glad fortsättning på påsken!//doc. 

Soft söndag

Älskar helger då vi tar det helt cool, inte för mkt inplanerat. Att bara vara, fixa lite och - som idag - köra lite "syncro-yoga" med 7-årigen. #kvalitetstid. Glada//doc.

”varför ber vi inte om hjälp?”

Så, då var det dags för fredag igen. Inte länge sedan senast känns det som, och känns det så så är det så. På tal om länge sedan, sitter på tåget på väg hem från Skövde och skriver dessa rader och kom i morse att tänka på att det var ett tag sedan som jag var i Skövde.

Tankarna började färdas och minnen dök upp. Minns hur jag med mina träningskläder i väskan, via Skövde, tog mig till Karlsborg för att göra ”förtesterna” till FJS 

(fallskärsmsjägarskolan) – året var 1985. 29 år sedan?!? 

Ett år senare skildes 100 unga män åt på Skövdestation. Time flies. De unga männen har blivit unga farbröder. 49 (år) är som bekant det nya 43.

Jo, idag talade jag i Skövde om en studie där man undersökte hur bra företag (och därmed vi människor) är på att fatta beslut. Man kom fram till att de flesta företag på en skala 0-100 når upp till 27. Så frågan är, för många måste ha på känn att det finns en förbättringspotential ”gömd någonstans här”, varför man inte gör något åt det?

Har funderat mycket på detta och tror mig funnit svaret förra fredagen – i Åre.

På torsdagen testade jag min nya föreläsningsrekvisita, samlade data och kalibrerade utrustningen – ett par futuristiska Oakley Airwave Goggles – se bild nedan - där jag får information i realtid i en liten ”tv-skärm” inne i glasögonen. Mer om allt detta senare.

På fredagen sen infann sig en aha-upplevelse av sällan skådat slag -> svaret på min undran ovan – ”varför ber vi inte om hjälp?” kom till mig. Svaret är nog så enkelt att vi tycker att vi inte behöver det då ”det fungerar i alla fall”.

Så är det ju med skidåkning t.ex. Tror det är en bra parallell, liknelse eller metafor. Jag har åkt slalom i 36 år och jag tycker att det fungerar ganska ok. Jag hasar mig ner och skulle, i bästa fall fortsatt på precis samma sätt de återstående åren, om inte…

Om jag inte, i samband med #kapitalmarknadsdagarna, fått det stora nöjet att åka skidor en förmiddag med Fredrik Nyberg – ett fullblodsproffs. Rankad i första startgrupp i Världscupen i storslalom 1990 – 2006 och fem olympiska spel på cv:t, etc. (Fredrik i blått nedan). 

På de timmar som vi åkte i en grupp om 8 personer så lärde jag mig mer än jag lärt mig de under de senaste 20 åren då jag åkt enligt principen ”kan själv”. Visst jag har kunnat själv, men långt ifrån så bra som idag. Jag höjde mig uppskattningsvis från 27 (på en skala 0-100) till 50-55. Jag fick ett nytt skidåkarliv. Kändes som ett mirakel. Jag lyssnade och lärde från en mästare på området, ganska enkelt och väldigt roligt. #magiskt

Är det inte konstigt att det krävs mer mod att be om hjälp än att göra fel - nästan oavsett vad saken gäller?

Jag tror att precis samma mekanismer spökar när det gäller beslutsfattandet, jag tror mig vara säker på att alla människor, alla företag, alla organisationer skulle kunna höja sig på samma sätt – bara man tog lite hjälp. Så frågan är, om du kan förbättra ditt beslutsfattande – bör du? Ja, jag tycker det - i vart fall om du vill göra bättre affärer eller rent av bara leva det liv du önskar.

Glad helg, må solen skina och våga fatta beslut om hur du vill ha det resten av ditt liv. Södertälje nästa, strax hemma i Stockholm, förorten och familjen! #iLoveLife

Glada//doc.