Semestern sjunger på sin sista vers och många gör sin första
jobbdag i morgon. Nu ska det rivas spår i sanden, karriärer ska göras, pengar
ska tjänas och lycka jagas.
Brukar vara försiktig med att dela med mig av universaltips
för ”hur man ska göra” – oavsett vad saken gäller. Denna gång kan jag dock inte
låta bli. Jag tror mig känna till en ”väg” till lycka.
En regntung söndag förmiddag 2001 satt jag i en bastu på
badhuset i Matfors (en liten by någon mil utanför Sundsvall) efter ett
babysimpass. Vi var tre män i bastun och en av männen frågade en annan ”hur är
det?”.
Håkan, som den tillfrågad heter, blundade, drog ett riktigt djupt
andetag och sa leende att ”det är bra, det är så inihelvetes bra”.
Jag tittade på honom, jag visste att allt inte var så där jätte
bra (då bland annat ett av deras barn var ganska allvarligt sjukt) och
fascinerades av hans spontana, innerliga och självklara svar. Jag förfördes av
hans inställning, hur tacksam han var ”trots allt”.
I just den stunden tänkte jag att sådär vill jag känna en dag,
jag vill vara som han – lika tacksam. Ända sen den dagen har denna sekvens dykt
upp i mitt huvud lite nu och då, ända sen den dagen har jag strävat därhän.
I går, i dag, i morgon skänker jag en tacksamhetens tanke till
allt jag har. Jag är tacksam för att vi har mat på bordet, att vi är friska,
att busskortet är laddat och att vi lever i en del av världen där väldigt mycket
är upp till oss själva. Inga krig, ingen ebola, ingen utbredd svält, sjukvård
och skola till alla. Förutsättningarna är väldigt goda för de flesta av oss.
Valet är ditt och glöm aldrig bort att är du inte tacksam så
har du intet - oavsett vad du har.
Glada//doc.
ps. och sist, men inte minst, lite science på det hela -> Klicka här! Intressant läsning om hur vi alla har en s.k. "set-point" som styr hur "happy" vi tenderar att vara och att denna "set-point" kan förflyttas. ds.
