och nu sitter jag här...

...på en god lunch i stan - utan barn.

Detta hade jag sett fram emot..., men tankarna vandrar till minstingen på dagis. Lilla plutten ensam på dagis - undrar hur det går?!?

Hur klarar han sig utan pappa? Ser de om han "råkar" stoppa stenar i munnen och undrar just om han blir mätt i sin lilla mage (på maten alltså)?

Hm..., det går nog bra - personalen har ju varit med förr.

Men jag har ju också varit med förr tänker jag - detta är ju ingen stor grej eller borde i vart fall inte vara det.

Kanske jag börjat bli en riktig mjukis? Kanske jag aldrig varit så "tuff" som jag velat ge sken av i min ungdom?

Kanske man helt enkelt måste komma bort för att komma nära?

allt gott och så även dagens lassange//doc.

Äntligen fredag!

Sitter i ”green room” på dagis, just lämnat den sista för första gången.

Av nio föräldrar var jag näst sist ut. Några små hann att få ”smärre” utbrott.

Alla som jobbar på dagis borde få medalj, typ varje fredag. Jag är full av beundran.

Om allt går enligt plan så blir detta första jobbdagen efter 9 veckors frånvaro. Känns både och, men främst skönt och kul.

Jag har tvivelsutan haft abstinens, inte jobb- men tankeabstinens.

Kom på mig att vingla i Gallerian, för några veckor sedan, med barnvagn läsandes Modern Psykologi och anteckna frenetiskt i marginalen. Jo, han sov.

Tankar tar som sagt tid som Bodil J. sagt. Nu mer tid till sånt.

Sen äntligen helg – efter årtiondets kortvecka!

Allt gott!//doc.

...ryser fortfarande!

I fjol såhär års fick jag mitt livs – so far – i särklass mäktigaste talarupplevelse tack vare alla er underbara medborgare på TF!

Det kanske inte var världens bästa tal, men garanterat världens bästa publik - ryser fortfarande av välbehag när jag tänker tillbaka!

Önskar er en riktigt festlig kickoff i morgon (fredag)!

Glada//doc.

rast vila

Sova med alla andra i vilorummet redan första dagen på dagis?!

Skulle inte tro det..., jag är väl ingen tågluffare - eller?!?

//Max

känns hyggligt...

...stabilt inför morgondagen - Maximilians första dag på dagis!

Har inte läst in mig "speciellt mycket" på ämnet denna gång ska väl ärligt erkännas.

De fyra första har känts helt naturliga att skola in, men denna gång är det lite annorlunda på något vis.

Man ska - som filmen heter - Never say never again, men det känns onekligen som att detta är sista inskolningen för min del.

Är det kanske en sötsur känsla, nöjd på något sätt och samtidigt lite vemodigt eller ngt i den stilen? Är det för att han är siste man ut och så liten i jämförelse med sina syskon månntro?

Det är nu 16 år sen första gången det begav sig med den förstfödde, tiden går och den går fort.

Ska göra mitt bästa för att även fånga morgondagen, den första på Maximilians resa mot att införlivas i den samhälleliga flocken mer formellt!

allt gott//dagis-doc.

1981

Första klassfesten i gymnasiet. Jag minns det som om det var igår - som det brukar heta.

Någon som skulle ha festen fick förhinder i form av föräldrar som inte åkte bort som planerat - eller rättare sagt som vi planerat.

Det satt hårt inne att hitta en till frivillig värd för kalaset. Men som den gode fen klev Ulrika in och sa att; vi kan nog vara hemma hos mig.

Det var så ”typiskt” henne att ställa upp så att vi alla skulle få ha kul och lära känna varandra bättre.

Minns inte riktigt alla detaljer men något eller några badmintonracketar strök med och glaset till ett akvarium ”fick sig en törn”...

Det tog nästa tre år innan någon vågade ha nästa klassfest, det var en kille som kom ny till klassen i tredje ring.

Han hade med andra ord inte varit med på det första kalaset som vi hade hemma hos Ulrika, vilket torde varit det enda vettiga skälet till att han ställde upp så att säga.

Minns att Barwe drog dit sitt band - med instrument och allt som hörde därtill.

Om vi så hade fortsatt ytterligare 30 år på gymnasiet så är jag ganska säker på att ingen skulle tagit på sig värdskapet för en tredje klassfest - på förekommen anledning.

Det har alltså gått ganska exakt 30 år sen festen hemma hos dig Ulrika och drygt 20 år sen vi sågs sist. Utan att känna dig idag så finns det - dessbättre - väldigt goda skäl att både hoppas och tro att ert firande i kväll blir något stillsammare:-)

Oändligt många välsignade och glada grattiskramar på din födelsedag idag, hoppas vi ses under hösten - kanske redan den 10 september på er show och inspelning!

Din vän//air

Ps. augusti 1981- MTV börjar sända över kabel-TV-nätet i USA, och spelar musikvideor 24 timmar om dygnet. Först ut är The Buggles låt Video Killed the Radio Star. Ds.

En intryckens dag igår

ToR annorstädes med start tidigt på morgonen - tillbaka i framtiden.

Vilken energi man får av att göra saker tillsammans med människor som ger och som inspirerar, hoppas vi får tillfälle snart igen - tack Magnus L!

Och tack staden i norr, det var ett kärt återseende. Tänk att det blev 18 år där, känns som science fiction.

Jag fick dessutom, on top av allt det andra, lära mig massor om trav och höra en härlig historia berättas av Jan-Olof Persson som är mannen bakom tidernas främsta kallblod Järvsö Fakse.

På flyget slogs jag sen av vilket galet vackert land vi bor i. Tänk att skärgården vi har är helt världsunik.

Hjärnan då, hur är det med den – fungerar den såsom tänkt?

Well, nog känns det som att det kommer att ta ett par veckor att vädra ur ångorna från bajsblöjorna:-)

Men först en inskolning som tar vid nästa vecka och dessförinnan en ”sista” helg innan vardagen brakar loss alldeles.

...och idag en härlig dag på stan med min underbara fru och två av de minsta!

Livet är gott says//doc.

Lite märklig känsla…

...att vi med stormsteg går in i nästa fas av livet – som alltid.

Ska just ut och gå med ettåringen, strosa lite i solen och njuta av dagarna som är kvar – innan han börjar på dagis.

Noterade i morse att jag fått hår på öronen. Någon som vet vad det beror på? Känns lite ET - obs! ej IT - över det hela.

Dagarna flyger iväg, åren går och jag ska njuta av denna (dag) som om det vore den sista!

allt gott!//doc. & son

Skönt att slippa oroa sig

Ok, världsekonomin är som bekant i gungning.

Många oroar sig för sin ekonomi även i Sverige – även om landets finanser är vid god vigör – och då är det så härligt att läsa följande i gårdagens Metro;

”Mest bekymrade över eventuella konsekvenser är pensionärerna. Men även i gruppen unga vuxna beskriver 50 procent en oro.
Enligt Bodil Halldin, familjeekonom på Ikano Bank, kan den ostadiga situationen påverka den enskilda svensken:

- Har man en stor del andel av sitt sparande placerat i aktier eller aktiefonder och behöver pengarna snart finns det anledning till oro.”

Tur att man inte har något sparande att tala om och slipper således oroa sig, misstänker att vi är fler än de andra.

Önskar alla löneslavar en glad dag där ute, bröder och systrar//doc.

Tankspridd?

Läste nyligen i Modern Psykologi att det finns en klubb för tankspridda.

Kanske dags att söka medlemskap, tänker jag.

Att många har alldeles för mycket omkring sig är ingen väl bevarad hemlighet direkt. Mycket med jobb, med det s.k. ”livspusslet” för att inte tala om ALL INFORMATION som vi får till oss.

Har smygfixat med en ny föreläsning hela sommaren, den ska just handla om av vi översköljs av information – till liten eller inte sällan ingen nytta alls.

Framtidens beslutsfattare - trender och visioner är namnet på den och i början av september kommer den gå av stapeln på Talarforum, klicka genast HÄR för mer info.

Jo, tankspridd var det ja. Låt mig naket och ärligt dela med mig av förra veckans två bästa/värsta.

I. Fann ett par skor på den nya Gallerian i Bromma, so far so good. Vid hemkomsten märkte jag dock att jag glömt mina gamla (skor) – med iläggssulor a´ 1600 SEK - på ett fik…

II. Hade varit på det lokala apoteket och storhandlat tillsammans med lilleman. När vi kommit en bit ut på torget så ropade en kvinna; ursäkta, heter du Ari?

Aha tänkte jag – ”typ känd från radio & TV som det brukar heta” - och svarade glad i hågen; jajamen, det är jag det!

- Vilken tur då du glömde ditt VISA-kort inne på Apoteket.

Glad vecka, den första på jobbet för många, och ta det cooL så vi slipper ses på ovan nämnd klubb!/doc.

Nya höjder!

En gång när jag fyllde år i min ungdom så fick jag en bok av min vapendragare Nicke.

Eftersom R5:an, en vacker skärgårdskryssare, var ett av mina stora intressen så hade en bok med seglarskämt valts dagen till ära.

Minns speciellt en bild där ett gäng pirater stod kring sin skeppare när det blåste upp till storm.

- Lugn, bara lugn, sa skepparen med stadig stämma och fortsatte; dessa vatten kan jag på min fem fingrar.

De små piraterna stirrade skräckslaget på skepparens "piratkrok”, ni vet den som riktiga pirater har istället för hand på ena armen…

En liknande uppsyn uppenbarade sig 25 år senare, nämligen häromveckan då det gick upp för några av barnen att ”mamma snart skulle jobba”.

- Men…, men hur ska det då fungera med ”allt”?!?

- Det är helt lugnt, sa jag, jag är ju hemma.

De små piraterna…, förlåt, de små barnen tittade förvirrat på varandra och undrade unisont – på allvar – ”hur det hela skulle gå?”

Nåväl, första dagen är avklarad och alla verkar hyggligt nöjda.

Maxi har dessutom slagit PB (personbästa) med hästlängder i den längsta rutschkanan söder om söder.

- Va, hur kom han upp dit?!? undrade mamman skräckslaget.

- Jag lyfte upp honom, tillsammans når vi nya höjder!

Allt gott!//doc.

Sikta

IT´S NOT HOW
GOOD YOU ARE,
IT´S HOW GOOD
YOU WANT TO BE.

"Your vision of where
or who you want
to be is the greatest
asset you have.

Without having a goal
it´s difficult to score."

P. Arden

Spana gärna in boken full av klokheter, titeln finner ni ovan i fet stil.

Allt gott denna underbara regniga söndag - äntligen!

Glada//doc.

När tiden står stilla

Eller när vi verkligen är där vi är.

Hur ofta händer det egentligen? Hur ofta lyckas du vara precis där du är och ingen annanstans?

På mig vandrar tankarna väldigt. Ibland bakåt i tiden, andra gånger framåt och ibland – känns det som – lite sidleds.

Följde 4-åringen i hennes fiskjakt på Grinda häromdagen.

Närvaro och fokus var ledorden för dagen.

Hon uppvisade mästarklass på att vara just där och ingen annanstans.

Vi har mycket att lära av barnen, men riktigt dit verkar vara svårt att nå – kanske till och med omöjligt i mitt fall.

Allt gott//doc.

Dagens i-landsproblem

- ska vi ta blåbärspaj och vaniljvisp till efterrätt idag?

Semestermiddagarna tenderar att sätta käppar i hjulet för mina ”renlevnadsambitioner”.

Det är - om något - ett i-landproblem, vi har för många valmöjligheter, vi har det helt enkelt väldigt för bra.

Och vi har ju möjlighet att säga nej tack – eller har vi det?

Ne, det går nog inte – i alla fall inte just idag.

- ja med det är väl en alldeles utmärkt idé, hör jag mig själv säga.

allt gott - till efterrätt - says//doc.

Vem kan man lita på?!

Gabbsan, ja hon heter egentligen ngt nästan helt annat och är journalist, hade skrivit på FB att det var härligt att solen sken och stekte trots att regn var utlovat.

Just precis, utlovat.

I Finland har man ett ordspråk som säger att ”en tjur håller man vid hans horn och en man vid hans ord”.

Verkar inte gälla här – solen skiner trots utlovat regn. För vilken gång i oordningen denna sommar undrar jag?

I Sverige anses det tämligen normalt att bli lite hobbydeprimerad när höstmörkret faller på, det hör nästa till så att säga.

Tycker man däremot att det är för varmt på sommaren – såsom jag - så tittar folk märkligt på en. Vilken knäppgök, det är ju det sommaren går ut på, att svettas så mycket som möjligt…

Men nu ser det ut att dra in mörkare moln, utmärkt. Dags att sätta på bastun.

- Men vad skriver han? Bastu när det "tydligen är för varmt"?!?

...men hallå, det är ju som med efterrätt och godis för barn som redan är "mätta" - det är ju en annan mage liksom!

allt gott!//doc.

Allt är inte nattsvart, trots allt...

…tvärtom går det framåt i många fall vad gäller rasismen i samhället!

Läser i den utmärkta tidningen Forskning & Framsteg om vad man kunde läsa i svensk press (Aftonbladet) när den magiska jazzmusikern Louis Armstrong besökte Sverige 1933.

Han beskrevs som ””aplik”, som ett ”djur från urskogen”. Hans musik sades komma från ”djungeln”. Aftonbladets recensent menade att Armstrongs konsert gjorde slut på den ”gamla tvisten huruvida apor har ett språk”.”

Detta var alltså för 80 år sedan, håll med om att det gått framåt en smula sen dess? – i vart fall i de flesta läger?!

På det stora hela visar forskningen att de som är mest positiva till etnisk mångfald är kvinnor, storstadsbor, yngre personer och högutbildade.

Resten får genast flytta till stan, gå i skola eller helt enkelt bli yngre, för vi vill inte veta av intoleranta typer – ok? Bra!

Allt sommargott från//doc.

Ps.
För er som kan tänkas vara intresserade så var jag med i Sommarmorgon med Martina Haag och Cia Soro i söndags.

Det är en härlig serie av program och i söndags (24/7) handlade det om relationer, klicka genast HÄR och lyssna!

Jag är med från ungefär 29 min fram till drygt 43 min.
Ps.

Svårt att tänka…

på så mycket annat än det som hänt.

När det otänkbara händer eller när det man inte ens kan föreställa sig sker så känns det helt overkligt - som nu.

Tyvärr har det visat sig att det otänkbara tenderar att ske allt oftare.

I vissa fall borde vi - med lite livligare fantasi om inte annat - kunna förutspå en del i princip helt otänkbara händelser, men…

…men i detta fall när en fullständigt galen psykopat med extrema åsikter fullbordar sitt djävulska verk – jag då står vi maktlösa.

Helt maktlösa och förlamade av sorg.

Sorgsna för alla de liv som släkts, med alla de föräldrar, syskon och vänner som förlorat sina kära, för den värld som ännu en gång har förändrats – hur mycket vi än vill något annat.

Det har gått några dagar sen vi gick till sängs med ”vetskapen” om att upp emot 10 personer mist livet – och vaknade till det faktum att över 80 var döda…

Att framtiden inte blir vad den har varit känns mer påtagligt idag än för bara några dagar sedan.

Varmaste tankar till alla drabbade.

//Ari med fam.

då, nu och framkant

Häromdagen knöt vi ihop säcken vad gäller Harry Potter och ni vet vem.

Det har gått närmare 12 år sen jag läste den första boken för Isak, då 6-7 år gammal.

Jag minns än idag hur jag bara rös, hur jag fick ståpäls, när Harry och hans ”familj” hade rymt till en öde ö för att inte strömmen av brev från Hogwarts skulle nå dem…

…och rätt vad det var så stacks det in ett ytterligare brev under dörren – och ingen, verkligen INGEN, kunde rimligen veta att de var där.

Några år senare visade Isak den senaste Harry Potter filmen på sitt 9-årskalas – några veckor innan den hade Sverigepremiär ska väl tilläggas.

Hans mamma undrade om det var ”så lämpligt”.

- Well, lämpligt och lämpligt..., att ligga i framkant är inte det enklaste, allt har sitt pris.

Kalaset blev dock lyckat, det verkar bli folk av honom också och ”brottet” torde numera vara preskriberat - framkant eller inte:-)

allt gott!//doc.

Nu är det semester på allvar…

det vill säga att man – som nu – nått nästa level och blivit veckovill.

Men det stannar inte där.

Många av oss har också glömt bort några av våra annars dagligen använda passwords och vidare har vi ”kopplat bort hjärnan” i största allmänhet - vi har gått in i safe mode i någon mening.

Vi njuter av tillvaron, säger vissa, andra hävdar att vi samlar kraft inför höstens prövningar.

Vad gör du och hur tar det sig i uttryck?!?

- Jag saknar dina lite mer eftertänksamma blogginlägg, sa min fru häromdagen.

- Det gör jag också, sa jag.

Mina till och från jobbet-bussresor lyser med sin frånvaro på semestern och mitt naturliga element för bloggandet är således för stunden borta.

Sen är det mer än fullt upp med att hinna med allt – när man har semester – och därför finns inte tid för eftertanke.

Men det är svårt att slappna av helt när man har någon störning och det är ok - för jag har börjat misstänka att jag duger som jag är!

Slappna av så gott det går, glöm alla passwords i världen - om du kan - och ring IT asap då du är åter i tjänst!

allt gott!//doc.

rostbrödsfest!

Länge sen senast - hela teamet under samma tak när vi vaknat!

Dagen till ära får således en 30-årig tradition med finskt surdegsbröd till frukost ge vika för rostmackor och O´boy!

Rostmackorna är förvisso anno 2011 med fullkorn etc, såsom bör, men alltjämt rostmackor.

Frukostkompositionen får mig att färdas - deep down memory lane – till sent 70-tal då vi hälsade på några kusiner i en Stockholmsförort.

Rostbröd, utan fullkorn, och överdoserade glas med O´boy hörde till deras basföda. De flesta av dem har överlevt, födan till trots.

Människor är som bekant inte förändringsbenägna av naturen, det gäller bara att våga.

– Någon som vill ha en till macka?

glad dag!//doc.

En frukost genom tid och rum

Ipoden fick tjäna som modern jukebox och musikkavalkaden svepte fram mellan frukostmackorna.

- Den där låten spelade dom på Allsången, sa Nelly 4 år. Det var någon låt med Håkan Hellström.

Själv tyckte jag att låtens inledning påminde om The Whole of the Moon med The Waterboys.

Luktminnet sägs vara de starkaste minne vi har. Musikminnet kommer säkert inte långt efter, Just The Whole of the Moon påminner mig alltid om en härlig kräftskiva på Ekerö för länge, länge sen.

Det var i CD-skivans ungdom, minns hur jag försökte vända på skivan och värden informerade mig om att det inte fanns något på andra sidan. Jasså minnsan, där ser man.

Waterboys?, utbrast min fru – aldrig hört om dem. Det visade det sig att hon var 7 år när de var på topp.

Vår musikaliska odyssé gick vidare med Flickorna på TV2 med Gessle & Co.

- Den här var väldigt populär när pappa var ung, berättade frun för barnen.

Ja, så var det, och det var för ca 30 år sedan.

Familjen tyckte vidare att jag var väldigt lik en av bandmedlemmarna i Gyllene Tider.

- Well, nu räcker det – vi har mycket att göra idag.

I dag fyller närmligen svärfar 70 år – grattis Tord! – undrar vad som var populärt då han var ung?

För 30 år sedan lyssnade vi på en "bergsprängare", en bandspelare som vägde 10-12 kg gissningsvis.

Vad kommer vi lyssna på för musik 2035 - när man själv fyller 70 år - och hur kommer musikmanickerna se ut då?

allt semestergott!/doc.

EN helt magisk dag…

avslutades med en underbart kvällsdopp!

Ensamma på stranden sånär som på en andmamma med sina två små. Jag hade med mig tre.


Tidigare under dagen hade jag packat matsäcken omsorgsfullt, men glömt skedarna (bl.a.).

Sällan har väl mina mer fältmässiga kunskaper kommit så väl till pass som just då. RIsifruttin fick inmundigas med "skedar" av bark - såsom när pappa var lite.


De små uppskattade det väldigt, ibland behövs så lite - bara det är annorlunda!

...och jo, sist men inte minst, när den svenska sommaren är som bäst, ja då är den helt enkelt allra bäst!



Allt gott, livet är najs!//doc.

en liten bit bort

Minns ni hur varma somrarna vara när ni var små, hur vi inte gjorde annat än badade, åt bullar och drack saft?!

Nu har vi anlänt på ett av dessa ställen, ett ställe där jag var som liten.

En speciell känsla att se de små bada i ”samma vatten” – en lika solig och somrig dag.

- MEN, titta – han springer på vattnet!

Det var Nelly 4 år som såg en skräddare för första gången. Vi (vuxna) tittade på varandra och konstaterade att vi missat förmedla en del basupplevelser ur den vattennära faunan.

Det tog vi igen med råge idag då vi gick på gediget grodsafari. De har burit på massor av grodor, pussat på några av dem och vi har lovat dem att gå dit imorgon igen.

Sen fika med gamla vänner i Mariefred, hur trevligt som helst. Vi konstaterade att åren går – intet nytt.

Sen in på ICA på Storgatan för att fylla på matreserverna för helgen. Fyra barn, barnvagn, kundvagn och rätt vad det är så drar min fru till med, typ, 10.000 kronors-frågan; ”föreslå 2-3 maträtter och ett par luncher…”

- 2-3 vad?!? A, ääh, uhum – vad sägs om fiskpanetter, korv och… ?!

Ne just ja, 8-åringen kanske inte tål fisk, 4-åringen åt korv innan senaste kräksjukan - inbillar sig att det råder kausalitet - och så vidare.

- Jag går ut till bilen och byter blöja på Max, hörde jag mig själv säga.

45-min senare kom gänget ut från affären, med kundvagnen full med goda ingredienser till kommande dagarnas luncher och middagar -> kvinnlig M.A.G.I !

allt gott!//doc.

Ett tecken på semester…

…är när man helt tappat kollen på vilken dag det är.

Semester med andra ord. Gott. Samtidigt helt slut.

Att helt plötsligt alla är hemma hela tiden kräver lite mer, lite mer och lite annat.

Det har tagit ungefär en vecka att vänja sig vid att ha semester – det vill säga vid det avsevärt högre tempot.

Att det har varit lite för varmt för mina nordfinska gener är givetvis ett i-landsproblem, ett problem man helst inte pratar om – med hedern i behåll – i SWE.

- jaha, men vill du att det ska regna när du är på stranden?
- Ne, för då går jag inte till stranden (om det regnar alltså, ja ni förstår).

Några helt underbara baddagar har det dock hunnit bli, ser fram emot fler – om det inte regnar vill säga.

Tecken i skyn, utöver molnen i dag:

1. Vi lyckades se en hel film häromkvällen – utan att själva somna i soffan och framför allt utan att minstingen vaknade x-antal gånger. Detta har inte hänt på ett tag, stort.

2. Jag var väldigt vuxen och kollade på boxningen igår mellan Vladimir Klitsjko och David Haye (100-0 till Vladimir, typ). Matchen var klar stx efter midnatt, stort.

Nu dags att sova för att vara på tå med tuppen - förresten, vad är det för dag i morgon?

Allt gott!//doc

no regrets

Någon dag, förhoppningsvis lite längre fram i tiden, får några av oss tillfälle att göra ett sista bokslut.

Andra går ur tiden lite mer ”sporadiskt” och hinner inte fundera så mycket.

I dessa semestertider kanske vi får lite andrum att tänka efter lite extra före. Kanske vi t.o.m. hinner dryfta frågan för oss själva om vad som är viktigt – för oss.

Fast track till klokhet och ett litet ”facit” på hur folk i allmänhet brukar resonera på den yttersta dagen finner vi på sjuksystern Bronnie Wares blogg.

Bronnie Ware har fångat upp vad folk i livets slutskede ångrar mest: låt oss ta lärdom och ha en fin dag, härligt semester och ett bra liv – så inte vår lista ser likadan ut när det är dags!

1. I wish I'd had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

2. I wish I didn't work so hard.

3. I wish I'd had the courage to express my feelings.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

5. I wish that I had let myself be happier.

allt gott!//doc.

Dags att vända blad

Ett av mina allra största intresse är - som bekant - beslutsfattande i alla dess former.

I vardagen, livet, affärsvärlden eller när vi t.ex. funderar på hur och var vi ska gräva ned kärnbränsle.

Att forska, fundera, skriva, tala, läsa, skapa bilder, se samband och ge uttryck för just beslutsfattandet är något jag brinner för.

Jag vill mer, jag vill annorlunda - jag vill göra skillnad.

Solen skiner, i mina hörlurar ljuder Jean Michel Jarres klassiker Arpégiateur – det är sista dagen innan semestern och det viktigaste av allt:

A man got to do what a man got to do - dags att åka in och säga upp sig.

Allt gott says//doc.

Ps. När det gäller framtiden så finns det tre sorters människor: de som låter det hända, de som får det att hända och de som undrar vad som hände. (Wayne Dyer) ds.

Oh mosteri, du är bäst - säger Maximilian et al!

När jag var lite så älskade jag min moster och hennes man - som om de var mina egna föräldrar.

Hennes man dog på tok för ung och hon fick aldrig några egna barn.

Hon har varit som en extra mamma för mig och funnits vid min sida hela livet, so far. När det blåst som allra snålast har hon varit som allra starkast.

Barnen som vuxit upp med kort och gott "mosteri" har alla, i tur och ordning, tagit henne till sitt hjärta - och hon dem till sitt. Till sitt varma hjärta och über stoiska nordfinska lugn.

- Nu när du fyller 74 år på söndag kan du väl komma några dagar till oss, hörde jag min fru fråga henne i telefon.

- Ne, nå, kanske, jo, var hennes svar.

Nu är hon hos oss i dagarna tre och gårdagens fest som avrundandes med jordgubbar och glass fortsätter i kväll på "ungdomsgården" i hennes rum - hos oss!

Se bild för 73-års ålderskillnad och 100% kärlek!

Allt gott!//doc.

Vad säger wiki?

Midsommar är en högtid som firas kring sommarsolståndet.

Ursprunget till midsommar är förkristet, men kyrkan har valt att fira Johannes Döparens födelse vid samma tidpunkt.

Idag firas midsommar i Sverige med dans kring midsommarstången och inte sällan med sill och färskpotatis på matbordet. (wiki)

I modern tid har matbordet inte sällan kompletterats med ett gediget tilltaget utbud av drycker, varefter människorna skär på varandra med kniv, dansar och boxas (Källa okänd).

De äldsta bevarade skrifterna som nämner midsommarfirandet i Norden är de isländska kungasagorna från 1200-talet. Där skrivs det om Olav Trygvason och står att läsa:

”Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli. (wiki)

Ja, som sagt - g.l.a.d m.i.d.s.o.m.m.a.r alla människobarn!

I natt är det dags!

Jag kommer osökt att tänka på titelfight.

I natt sover mamma borta och minstingen ska sluta amma är det tänkt, ja vi stora har tänkt så.

I natt sov han osedvanligt bra, vilket kan vara både bra och dåligt.

Är det ett tecken på att också den kommande natten blir bra – eller känner han månne på sig vad som väntar och har sovit ut för att kunna bjuda på starkt motstånd?

Time will show, men alldeles oavsett vad så är det onekligen en milstolpe. Milstolpen som följer därpå är inskolningen på dagis i augusti och sen – lite längre fram – sista bajsblöjan.

Därefter återstår endast att uppfostra hyggliga samhällsmedborgare och se fram emot en lugn frukost när 60-årsdagen närmar sig!

GLAD MIDSOMMAR!//doc.

Mer än halvvägs

Redan onsdag på denna kortvecka. Det har gått fort.

Måndagen avrundades med premiärvisningen av en (film-) inspelning som gjordes för snart tre månader sedan på Och Himlen därtill på söder.

Den ska ryktesvis gå på SVT i höst, kul. Ett intressant samtal om bredband och Senior Life.

I går ytterligare en dag med många steg i rätt riktning, mot framtida drömmar. Step by step.

Om du vet varthän du sträva så är du redan halvvägs framme. Trust me – I´m a doctor.

I dag är det dags för trevliga möten av allehanda slag.

Förste man till rakning var en trevlig branschkollega. Vilken bransch kanske någon undrar, bra fråga. Time will show.

Nu mot Kista och dyka djupt i den vetenskapliga faunan i prof. Ekenbergs sällskap.

Våra möten brukar avslutas med att ”…det var ju verkligen trevligt att ses – även fast det blir alldeles för sällan. Vi ”bara måste” ses oftare…”

Väl mött igen stX före jul – låter som en rimlig ansats☺

Dagens sista anhalt är en ûbertrevlig fika med vännerna på TF.

Jag har verkligen gjort mig till denna gång, sofistikerat fjäsk om ni så vill:-)

Markus Aujalay berättade vid ett tillfälle att när folk får frågan vad de helst önskar att äta hos vänner när de blir bortbjudna så sa det ngt i stil med kalops! Japp, ni läste rätt kalops.

Att äta något som man lagt ned tid och omsorg på smakar mer än det man köpt in från fina cateringfirman eller om man grillat på en bit kött med köpesås till.

Detta har jag alltså tagit fast på - dagen till ära - inga köpekakor här inte. I stället blir det magiskt god hemmagjord glass, som min fru har gjort - man kan ju inte göra allt själv!

Tack underbara frun, vad skulle jag göra utan dig?!?

Allt gott denna härliga midsommarvecka!//doc.

I wish...

"I WISH MEANS: wouldn´t it be nice if...


If you always make the right decision, the safe decision , the one most people make, you will be the same as everyone else.

Always wishing life was different."
(P. Arden)

allt gott!//doc.