torsdag 6 oktober 2011

1955-2011 - Thinking very different

Med ett rykande färskt banklån i handen stegande jag in på Macintoshbutiken på Storgatan i Sundsvall, året var -89.

En klassisk Maclåda inhandlades raskt och min resa var i sin linda.

Steves likaså.

När Steve Jobs för ett tag sedan överlät rodret på Apple så skrev någon i den Svenska affärspressen och undrade om det var ett så ”smart drag”.

Well, smart drag? Han ska ju dö tänkte jag i mitt stilla sinne.

Bara en gång hade Jobs berört sitt öde. Det var när han talade på Stanford University 2005.

Att komma ihåg att jag ska dö är det viktigaste verktyg jag någonsin fått som hjälp för att fatta de stora besluten här i livet.

– Eftersom nästan allting - alla stora förväntningar, all stolthet, all rädsla för skam eller misslyckande – faller när man blickar döden i ansiktet. Det enda som blir kvar är det som är riktigt viktigt.


Vi blickar alla döden i ansiktet – även fast ansiktet är lite diffust och vi inte vet när det ämnar att uppenbarar sig i sin fulla skepnad.

Lite förenklat, det är här och nu det gäller. Det är här och nu det gäller att ta vara på tiden och det viktigaste av allt – det som är riktigt viktigt.

Tack Steve, du har förändrat världen, du har sett människorna framför datorerna inte bakom - som resten gör.

Skänker hans fyra barn och hans familj en varm tanke medans jag skriver detta på min stora Mac. Han kommer dagligen att vara med många av oss tills det är dags för oss...

...”att komma ihåg att jag ska dö snart är det viktigaste verktyg jag någonsin fått som hjälp för att fatta de stora besluten här i livet”. Steve Jobs 1955-2011

//dr - mac book - air

ps. Steves tal från Stanford 2005 rekommenderas STARKT, klicka på länken ovan och åk med. ds.

lördag 1 oktober 2011

Spegel, spegel...

...på väggen där, säg mig vem som mest snowboard:ig i familjen är?!?

Storebrossan anlände häromdagen och innan han klivit upp idag, dvs. runt 10.30-snåret, passade Maxi på att testa om – eller rättare hur – han fick till looken (med hjälp av storebrors hjälm).


Senare på dagen bar det av in på Sergelstorg för att kolla på Frontline Railjam med världsstjärnor som Halldor Helgasson och 27 andra åkare från 12 länder.


Hur cooL som helst, mitt i stan – minst sagt.

Halldor har bland annat vunnit X-Games helt otippat för några år sedan, fick jag lära mig i dag.

Den förstfödde och jag stod där och några tjejer kom fram.

- Det är du som är Isak va?!?
- Ja, jo, sa Isak
- Oh, kan inte vi få ta en bild på dig??? …eller förresten, du där (hon menade alltså mig, own remark) kan inte du ta en bild på mig och Isak?


Bilden blev fin och man har nog själv passerat bäst före-datum:-)

Härligt, nya tider råder - framtiden är här!

glada//doc.

torsdag 29 september 2011

air et al. goes svt2

Inte nog med att det var lill-lördag i går, i kväll - kl. 18.00 i SVT2 - sänds programmet De digitala seniorerna.

I programmet förs en diskussion om hur nya tekniska lösningar kan användas för att förbättra och förenkla livet för de äldre i hemmet, på arbetsplatserna, i äldreboenden och i sjukvården.

I paneldebatten deltar sex experter: Magnus Lindkvist, trendspanare och futurulog, Lottie Knutsson, Fritidsresor, Ari Riabacke, doktor i beslutsfattande, Marit Vaagen, vd på Sirona Health Solutions, Mikael Bäck från Ericsson, Anders Perulf från Manpower och Susanna Ramel på Marge Arkitekter.

På med popcornkastrullen och luta er tillbaka i sofforna (när ni poppat klart), dags för en diskussion högst upp i Skatteskrapan på Söder.

Allt gott!//doc.

onsdag 28 september 2011

Just landat…

….och fått i mig en räksallad ur papplåda på Scandic någonstans i detta härliga avlånga land!

Lunchen inmundigades på SAS Waterfront i STHLM, mellanmålet slank ned på Izmir Kebab i Hötorgshallen.

Satt på betald arbetstid och lyssnade på Lars-Johan Jarnheimer som talade efter mig på förmiddagens lyckade event. Ett rent nöje, riktigt bra.

Dagens fotograf summerade det hela på ett koncist vis ”Ari kunde allt och Lars-Johan har gjort allt". Jag låter vara osagt vad gäller min del, men onekligen har Lars-Johan varit med om ett och annat.

r.i.n.g. Just när jag tänkte på den förstfödde så ringde han, nästa otäckt synkroniserat. Han kommer på fredag, underbart.

I morgon en dubbeldragning, dvs. två prat; en på förmiddagen och den andra stX efter lunch.

I kväll hade jag tänkt blogga men det får nog vänta då jag i bagaget har ”En kvart om dagen” med Paulo Robert.

Fick den som present av min kära, bara sådär mitt i vardagen. Undrar vad hon försöker säga?!

Ett mess anlände i kväll ”Glöm inte att umgås med Paulo i kväll!”

…ärligt talat höll jag på att glömma, men nu ska jag börja passet för de "lite mer avancerade".

Varför nöja sig med mindre?

Tacksamt tack för idag!//doc.

söndag 25 september 2011

Sköna dudes fejjar lite - det extistentiella möter det pragmatiska

Skannade av i FB-bruset i lördags och fann denna sköna och till synes sedvanliga konversation utspela sig:

Dude 1 wrote:

”Gjorde en extra lång inlinesrunda. Halvvägs insåg att jag hade behövt ta med mig mer energi, t.ex. en banan. Hade knappt hunnit tänka tanke... vad ligger där framme...något gult? En banan! Om inte detta är bevis på att gud existerar, så vet jag inte vad är :-)”


Dude 2 wrote:

”Kanske bevis på att någon tappat en banan?”

När jag läst det första så tänkte jag att ja, kanske ännu ett bevis att lägga till högen av bland annat de medeltida som företrädesvis var en del av skolastiken.

Nåväl, kanske inte i paritet med de klassiska gudsbevisen som jag fick stifta bekantskap med, på teologen på Linköpings Universitet, som student för länge sedan.

Se ex. nedan på det av mer filosofisk natur framfört av bland andra Anselm av Canterbury och René Descartes.

1. Gud är per definition det största tänkbara.

2. Antag att Gud inte existerar.

3. I så fall kan man tänka sig något som har alla Guds egenskaper, men som också existerar.

4. Detta något är i så fall större än Gud, eftersom det är större att existera än att inte existera.

5. Detta leder dock till en paradox, eftersom Gud ju per definition är det största tänkbara.

6. Antagandet att Gud inte existerar är alltså felaktigt.

Jo, bananen på gatan och huruvida det var ett 2000-talets gudsbevis eller ”bara” en tappad banan låter jag vara osagt.

Kanske var det både-och, för håll med om att det inte föreligger något motsatsförhållande dem emellan?!

Trevlig söndag där ute, says//doc.

fredag 23 september 2011

Fashion & Trends

Så snart ett par stövlar står framme så ska de på tänker familjens minsting.

Förstod först inte vad hans maniska böjelse för stövlar härstammade ifrån, men sen gick det upp för mig…

Det gick upp för mig att han är en modern liten medborgare som i tidig ålder suger åt sig av trenderna och agerar könsneutralt i sitt sökande efter rätt look.

Klart att stövlarna ska på fastän att solen skiner från klarblå himmel – precis som de stora tjejerna på stan!

Lill-HUNTER//Maximilian

ps. veckans vinnare i autor reply-tävlingen är St (vi kan kalla honom för Staffan Westin) med följande meddelande:
"Hej, Jag är i New York. Läser mail sporadiskt när det är gratis. Åter måndag-torsdag, Texta mig.
/St" ds.

onsdag 21 september 2011

Omvärldsbevakning - trender och visioner.

I en artikel i SvD kunde man förra veckan läsa om talartrender, m.m.

Utöver att man i artikeln fick veta varför bl.a. Jörgen Oom och trendspotter Magnus Lindkvist är flitigt anlitade så fann man också andra namn såsom Anna Dyhre och Pär Lager under rubriken Föreläsningsteman.

Magnus har, by the way, skrivit en spännande bok – hans andra förövrigt och en tredje är på gång– som heter Everything We Know is Wrong.

Har inte diskuterat just detta med honom, och vi verkar överens om det mesta i övrigt, men här tror jag han överdriver en smula.

Jag tror nämligen att 99%, på sin höjd, av allt vi vet är fel.

Jag menar det vore väl självaste…, ja ni vet vad, om precis allt vore fel?!?

1% kan väl få vara rätt - ok?! Jag måste få tro det, annars sviktar mitt förstånd, värre än någonsin - vilket inte vill säga alldeles lite.

Läser vidare under rubriken Föreläsningsteman;

” ett tema som dykt upp på senare år är omvärldsbevakning, gärna knutet till beslutsfattande. Företagen som vill ha ett affärsmässigt perspektiv väljer gärna att lyssna på en omvärldsbevakare som kan sätta företagets affärsidé i ett större sammanhang.

Ari Riabacke går under namnet beslutsdoktorn. Han är expert på frågor som rör vad som styr beslutsfattande och vilka trix man kan ta till för att fatta mer välavvägda beslut.”


Ja så är det och det ska bli mer av den varan. Hoppas vi ses där ute – bland trender och spännande beslut i en omvärld som noga måste bevakas och analyseras

Allt gott!//doc.

måndag 19 september 2011

det blir sällan som man tänkt sig

Terminal 5 är första anhalten innan vidare färd denna tidiga morgon.

Går in i sista veckan innan ”försörjningsmodellen” ändras.

- Minns du vad glad du var när du fick det här jobbet?
- Ja, det gör jag, glad som ett troll.


Det är nu drygt två och ett halvt år sedan och jag har - som det heter - lärt känna så många duktiga och trevliga människor.

Sen, precis som överallt annars i livet, så springer man på människor som är ljusår från ens eget sätt att tänka. Ni vet de som man "bara inte går ihop med", med andra ord de som man lär sig allra mest av. Tack A.S.!

Blev det då som jag tänkt mig? Ne, självklart inte.

Det blir sällan precis som man har ”tänkt” sig.

Det blev annorlunda på många sätt och det blev mycket bättre än jag kunna föreställa mig.

Hur gärna vi än vill tro att det, just precis det vi själva vill är det allra bästa så visar verkligheten oss att många andra vägar också tar oss till våra mål.

…och mål är nog bra att ha, eller som Yogi Berra – den legendariska basebollspelaren -uttryckte det;

"If you don't know where you're going, you might not get there"!

Oslo nästa.

Glada//doc.

söndag 18 september 2011

Hej Debora, Anna och Ullis

- tänk att det idag har gått nio år.

Känns märkligt - på många sätt.

Igår hade vi en superdag, åt ute och var på Cirkus på Ljust och Fräscht.

En av de sista låtarna de spelade var ett stycke som vi lyssnade mycket under sista tiden på sjukhuset - vidunderligt hur allt går i cirklar och hur dåtid och nutid möts.

Slogs av en konstig tanke igår, att jag skulle önskat prata med Malin, typ; "tänk att det gått nio år" - ni vet sådär som man pratar med en nära vän lite nu och då.

Vi pratade om Malin i morse - med tårarna rinnandes.

Vi här hemma i förorten har henne att tacka för så innerligt mycket och jag är glad över ni - hennes bästa vänner - alltid finns där!

Kram//air-team

lördag 17 september 2011

w.o.r.k.

När min fru stängde dörren bakom sig för att åka till jobbet i går så blev minstingen ”lite utåtagerande”.

Det brukar lägga sig efter en minut eller max två. Igår gick det ännu fortare då hans fyraåriga syster myndigt förklarade att ”om inte mamma åker till jobbet så kan vi inte ha hus eller mobiltelefoner”.

Så snart han fick denna enkla och kärnfulla förklaring av syrran så släppte hans prematura reaktion och på nytt sken han som en sol!

glad helg, no stress - ok?

//doc.

fredag 16 september 2011

efter regn kommer sol

En lugn och städad lämning på dagis, stryka en skjorta och iväg – i den ordningen.

Lunchmötet, det sen länge inplanerade, förde mig till ställen där jag aldrig varit.

Som på film, gångar, koder och diskreta dörrar innan en restaurangsalong uppenbarade sig.

Gudomligt god mat och ett fantastiskt trevligt möte, alltså mötet med lunchsällskapet – inte ett vanligt ”businessmöte”.

Detta handlade om allt mellan himmel och jord, detta handlade om livet här och nu.

Vad är det som gör att man ”Connecta:r” med vissa – som på samma våglängd som om man känt varandra innan nu?

Sen ett gig på en av mina favoritscener - Berns. Det är som en fotbollsarena utan löparbanor, man kommer verkligen nära.

När jag stod och väntade på taxin så vräkte regnet ner – åt ena hållet.

När jag lyfte blicken åt andra hållet så sken solen och regnbågens alla färger uppenbarade sig på himlen.

Både &. Efter regn kommer sol. Yin & Jang.

En underbar höst har tagit sin början.

Life is life and life is good.

//doc.

torsdag 15 september 2011

Alldeles nyss...


I
I
I
I
...på dagis:

- Vet inte om vi slarvat bort pappren - som du fått två gånger - men här har du dem igen.


- Ähööhmm..., tycker mig inte känna igen alla, men några kanske ser bekanta ut. Märkligt
.

head of admin.//doc.
I
I
I
I

måndag 12 september 2011

m.å.n.d.a.g

SkriiiiiiiK,

signalen för reveljen är densamma, lördag som måndag.

Idag är minstingen sjuk till 75%.

Nästa i barnaskaran är sjuk till ca. 25%.

En av modell lite större har studiedag.

Själv konstaterar jag att en måndag som denna, som på papperet är rätt dassig, ändå ser ut att bli riktigt bra - bara jag genast får mer kaffe!

Önskar er alla en go vecka och ta nu beslut om att ha fokus på allt det ni har, alltså inte det ni inte har - ok?!

allt gott//doc.

söndag 11 september 2011

En tår i ögat och ett leende på läpparna

Igår styrde jag kosan till min födelsestad Norrköping, efter att först ha ätit lunch på Söder tillsammans med de mina och gudmor till ett av barnen.

Väl framme var det dags "walk down memory lane" – som alltid.

Jag kan fortfarande varje gatsten – inbillar jag mig.

En promenad i det vackra vädret tillsammans med min kära moster då vi besökte min pappas grav.

- Tänk vad tiden går, 34 år sedan.
- Jo,
sa min moster.

Sen mot De Geer-hallen och föreställningen The Fairytale, en symfonisk resa in i sagans värld. Kvällen till ära spelades den också in för Amerikansk TVs-räkning.

- Men HEeeEJ – är DU här?!?

Där var Carita, Magnus och Annette, Skotten, Lasse, Lottie och många, många andra. Några nyfunna vänner dök också upp bland de gamla.

- Va, har det gått 25 år sen sist?!?
- Ja, typ 24 i alla fall.


Sen dags för föreställningen. Ulrika och Peter – tillsammans med en fantastisk ensemble och orkester – bjöd på en show som roade, berörde och underhöll.

I programmet skrev de något i stil med att de hoppas att folk går hem med en tår i ögat och ett leende på läpparna.

När jag stegade mot bilen vid midnatt, för att köra hem till Stockholm, så hade jag mycket riktigt en tår i ögat och ett leende på läpparna - och ovanpå allt detta ett hjärta fullt av glädje i mitt bröst!

Vilken show, vilken kväll, vilket minne för livet – 1000 tack!

Glada//doc.

Ps. …och du Ulrika, som vi sa, nu ska det inte går närmare 20 år igen – utan bli av rätt snart. Hälsa Peter och tacka ännu en gång – vi ser fram emot att träffa er alla inom kort!//kram//air-team Ds.

fredag 9 september 2011

FLOW

Ännu en vecka har passerat med blixtens hastighet.

De flesta av oss börjar komma in i rutinerna efter semestern, vi kliver in i ekorrhjulet och ser snart höstlöven falla – 3 ½ månad kvar till jul.

I går körde jag en helt ny föreläsning under temat Framtidens beslutsfattande – trender och visioner.

Någon dag dessförinnan läste jag i Metro att Stephan M. (journalist och författare) misstänkte att alla egentligen – innerst inne – ville bli föreläsare, alldeles oavsett vad de tidigare sagt eller gjort.

Som skäl angav han att många som föreläsare kunde tjäna mer och anstränga sig mindre än de någonsin kunna drömma om. För ordningens skull ska väl också nämnas att han tog stadsmän som Persson och Clinton som ex. tidigare i texten.

Klart att de stora killarna ska ha en extra slant, deras historia är många gånger ngt alldeles extra – och helt unik. Har inte hört Clinton, men kan gå i god för att Persson är en trollbindande talare.

Men vad driver då dem och oss andra - att välja att bli talare?

Det finns nog lika många skäl som det finns talare, gemensamt är dock inte att det är så förfärligt lite jobb.

Gårdagens dragning hade jag jobbat med till och från hela sommaren, baserat på forskning och intryck från - låt säga - mina 15-20 senaste år.

Det är en process som pågår, nästan dygnet runt, det är inte mitt jobb – det är mitt kall.

Jag sätter inte samman en föreläsning – jag komponerar en upplevelse.

Jag blir rikligt belönad med sekundsnabb feedback och jag hamnar, inte sällan redan i komponeringsstadiet, i ett fullkomligt FLOW.

Enligt Wiki kännetecknas FLOW av ”Att koncentrationen intensifieras, att medvetenheten ökar och att känslan av passerande tid upphör. Efteråt upplever man en känsla av tillfredsställelse inombords.”

Jag är rik, jag är FLOW – vad mer kan man begära?

Glad fredag, hoppas vi ses där ute!

//doc.

Ps. Den underbara bilden är tagen när jag talade på Fotografiska museet en förtrollad och galet snöig dag i februari! (här ska givetvis fotografens namn stå, lovar att återkomma med det) Ds.

tisdag 6 september 2011

inte förrän båset är tomt

Jag sa upp mig för något tag sedan och sen började det hände magiska saker!

Redan 1938, om jag inte missminner mig alldeles, gavs boken The Functions of the Executive ut.

Det var företagsledaren Chester Barnard – samtida med storheter som Weber, Fayol och landsbrodern Taylor - som hade kommit på en smart grej, nämligen att människor i väldigt stor utsträckning drevs av andra incitament än de rent monetära.

Uppskattning.

I går snubblade jag in på kontoret en sväng och fick höra fler gånger - än sammantaget på de gångna åren - att jag var så duktig på lite alltmöjligt.

- Det är ju verkligen synd att du ska sluta.

Berätta för alla du har omkring dig hur bra de är, hur viktiga de är och hur mycket du uppskattar dem.

Det är helt gratis och det ger oanade effekter.

Folk blir glada, folk blir sedda, folk blir stolta…

…and proud people perform!

Allt gott!//doc.

lördag 3 september 2011

I natt jag drömde...

Just gjort en städ-burnout här hemma i radhuset.

Riktigt klassiskt ”ryck” ni vet, dra ut spisen och hela balletten.

Hade nämligen en dröm i natt om att socialstyrelsen ev. var på gång för en flygande inspektion hos familjer med många barn .

Så långt allt väl, egentligen ingen helt konstig dröm - men sen…

…sen spårade det ur alldeles.

I går fick vi glada besked om ett kontor som vi så gärna ville ha, väldigt centralt, ”ljust&fräscht”, etc. Inflyttning 1 oktober - frid och fröjd.

- Va, ligger kontoret i Ånge, minns jag mig själv undra i drömmen?!? Långa resor, inte alls så centralt som tänkt, minns jag att jag tänkte...

- Pappa, jag är kissnödig, hörde jag en röst.

Klockan var 05.37 och en ny underbar dag hade just bara börjat, slutet gott allting gott!

allt gott!//doc.


torsdag 1 september 2011

Tider av osäkerhet – eller?

- Man vet ju vare sig ut eller in numera, allt är så osäkert nu för tiden, var det någon som sa häromdagen.

Är det så? Jag skulle kanske vilja vända på det och säga att det är precis tvärtom.

Det har aldrig varit säkrare än nu att det mesta är oförutsägbart – och inte sällan något osäkert.

Det gäller bara att förhålla sig till det på ett sätt som faktiskt strider mot vår grundläggande natur, nämligen att inte panikartat försöka undvika osäkerhet till varje pris – i allt vi gör och har omkring oss.

Livet blir i mångt vad du tänker.

Om du inte vet vad du vill och vart du vill så kommer du inte heller nå därhän och tvärtom - garanterat!

Allt gott!//doc.

fredag 26 augusti 2011

och nu sitter jag här...

...på en god lunch i stan - utan barn.

Detta hade jag sett fram emot..., men tankarna vandrar till minstingen på dagis. Lilla plutten ensam på dagis - undrar hur det går?!?

Hur klarar han sig utan pappa? Ser de om han "råkar" stoppa stenar i munnen och undrar just om han blir mätt i sin lilla mage (på maten alltså)?

Hm..., det går nog bra - personalen har ju varit med förr.

Men jag har ju också varit med förr tänker jag - detta är ju ingen stor grej eller borde i vart fall inte vara det.

Kanske jag börjat bli en riktig mjukis? Kanske jag aldrig varit så "tuff" som jag velat ge sken av i min ungdom?

Kanske man helt enkelt måste komma bort för att komma nära?

allt gott och så även dagens lassange//doc.

Äntligen fredag!

Sitter i ”green room” på dagis, just lämnat den sista för första gången.

Av nio föräldrar var jag näst sist ut. Några små hann att få ”smärre” utbrott.

Alla som jobbar på dagis borde få medalj, typ varje fredag. Jag är full av beundran.

Om allt går enligt plan så blir detta första jobbdagen efter 9 veckors frånvaro. Känns både och, men främst skönt och kul.

Jag har tvivelsutan haft abstinens, inte jobb- men tankeabstinens.

Kom på mig att vingla i Gallerian, för några veckor sedan, med barnvagn läsandes Modern Psykologi och anteckna frenetiskt i marginalen. Jo, han sov.

Tankar tar som sagt tid som Bodil J. sagt. Nu mer tid till sånt.

Sen äntligen helg – efter årtiondets kortvecka!

Allt gott!//doc.

torsdag 25 augusti 2011

...ryser fortfarande!

I fjol såhär års fick jag mitt livs – so far – i särklass mäktigaste talarupplevelse tack vare alla er underbara medborgare på TF!

Det kanske inte var världens bästa tal, men garanterat världens bästa publik - ryser fortfarande av välbehag när jag tänker tillbaka!

Önskar er en riktigt festlig kickoff i morgon (fredag)!

Glada//doc.

tisdag 23 augusti 2011

rast vila




Sova med alla andra i vilorummet redan första dagen på dagis?!

Skulle inte tro det..., jag är väl ingen tågluffare - eller?!?

//Max

måndag 22 augusti 2011

känns hyggligt...

...stabilt inför morgondagen - Maximilians första dag på dagis!

Har inte läst in mig "speciellt mycket" på ämnet denna gång ska väl ärligt erkännas.

De fyra första har känts helt naturliga att skola in, men denna gång är det lite annorlunda på något vis.

Man ska - som filmen heter - Never say never again, men det känns onekligen som att detta är sista inskolningen för min del.

Är det kanske en sötsur känsla, nöjd på något sätt och samtidigt lite vemodigt eller ngt i den stilen? Är det för att han är siste man ut och så liten i jämförelse med sina syskon månntro?

Det är nu 16 år sen första gången det begav sig med den förstfödde, tiden går och den går fort.

Ska göra mitt bästa för att även fånga morgondagen, den första på Maximilians resa mot att införlivas i den samhälleliga flocken mer formellt!

allt gott//dagis-doc.

fredag 19 augusti 2011

1981

Första klassfesten i gymnasiet. Jag minns det som om det var igår - som det brukar heta.

Någon som skulle ha festen fick förhinder i form av föräldrar som inte åkte bort som planerat - eller rättare sagt som vi planerat.

Det satt hårt inne att hitta en till frivillig värd för kalaset. Men som den gode fen klev Ulrika in och sa att; vi kan nog vara hemma hos mig.

Det var så ”typiskt” henne att ställa upp så att vi alla skulle få ha kul och lära känna varandra bättre.

Minns inte riktigt alla detaljer men något eller några badmintonracketar strök med och glaset till ett akvarium ”fick sig en törn”...

Det tog nästa tre år innan någon vågade ha nästa klassfest, det var en kille som kom ny till klassen i tredje ring.

Han hade med andra ord inte varit med på det första kalaset som vi hade hemma hos Ulrika, vilket torde varit det enda vettiga skälet till att han ställde upp så att säga.

Minns att Barwe drog dit sitt band - med instrument och allt som hörde därtill.

Om vi så hade fortsatt ytterligare 30 år på gymnasiet så är jag ganska säker på att ingen skulle tagit på sig värdskapet för en tredje klassfest - på förekommen anledning.

Det har alltså gått ganska exakt 30 år sen festen hemma hos dig Ulrika och drygt 20 år sen vi sågs sist. Utan att känna dig idag så finns det - dessbättre - väldigt goda skäl att både hoppas och tro att ert firande i kväll blir något stillsammare:-)

Oändligt många välsignade och glada grattiskramar på din födelsedag idag, hoppas vi ses under hösten - kanske redan den 10 september på er show och inspelning!

Din vän//air

Ps. augusti 1981- MTV börjar sända över kabel-TV-nätet i USA, och spelar musikvideor 24 timmar om dygnet. Först ut är The Buggles låt Video Killed the Radio Star. Ds.

En intryckens dag igår

ToR annorstädes med start tidigt på morgonen - tillbaka i framtiden.

Vilken energi man får av att göra saker tillsammans med människor som ger och som inspirerar, hoppas vi får tillfälle snart igen - tack Magnus L!

Och tack staden i norr, det var ett kärt återseende. Tänk att det blev 18 år där, känns som science fiction.

Jag fick dessutom, on top av allt det andra, lära mig massor om trav och höra en härlig historia berättas av Jan-Olof Persson som är mannen bakom tidernas främsta kallblod Järvsö Fakse.

På flyget slogs jag sen av vilket galet vackert land vi bor i. Tänk att skärgården vi har är helt världsunik.

Hjärnan då, hur är det med den – fungerar den såsom tänkt?

Well, nog känns det som att det kommer att ta ett par veckor att vädra ur ångorna från bajsblöjorna:-)

Men först en inskolning som tar vid nästa vecka och dessförinnan en ”sista” helg innan vardagen brakar loss alldeles.

...och idag en härlig dag på stan med min underbara fru och två av de minsta!

Livet är gott says//doc.

onsdag 17 augusti 2011

Lite märklig känsla…

...att vi med stormsteg går in i nästa fas av livet – som alltid.

Ska just ut och gå med ettåringen, strosa lite i solen och njuta av dagarna som är kvar – innan han börjar på dagis.

Noterade i morse att jag fått hår på öronen. Någon som vet vad det beror på? Känns lite ET - obs! ej IT - över det hela.

Dagarna flyger iväg, åren går och jag ska njuta av denna (dag) som om det vore den sista!

allt gott!//doc. & son

tisdag 16 augusti 2011

Skönt att slippa oroa sig

Ok, världsekonomin är som bekant i gungning.

Många oroar sig för sin ekonomi även i Sverige – även om landets finanser är vid god vigör – och då är det så härligt att läsa följande i gårdagens Metro;

”Mest bekymrade över eventuella konsekvenser är pensionärerna. Men även i gruppen unga vuxna beskriver 50 procent en oro.
Enligt Bodil Halldin, familjeekonom på Ikano Bank, kan den ostadiga situationen påverka den enskilda svensken:

- Har man en stor del andel av sitt sparande placerat i aktier eller aktiefonder och behöver pengarna snart finns det anledning till oro.”

Tur att man inte har något sparande att tala om och slipper således oroa sig, misstänker att vi är fler än de andra.

Önskar alla löneslavar en glad dag där ute, bröder och systrar//doc.

måndag 15 augusti 2011

Tankspridd?

Läste nyligen i Modern Psykologi att det finns en klubb för tankspridda.

Kanske dags att söka medlemskap, tänker jag.

Att många har alldeles för mycket omkring sig är ingen väl bevarad hemlighet direkt. Mycket med jobb, med det s.k. ”livspusslet” för att inte tala om ALL INFORMATION som vi får till oss.

Har smygfixat med en ny föreläsning hela sommaren, den ska just handla om av vi översköljs av information – till liten eller inte sällan ingen nytta alls.

Framtidens beslutsfattare - trender och visioner är namnet på den och i början av september kommer den gå av stapeln på Talarforum, klicka genast HÄR för mer info.

Jo, tankspridd var det ja. Låt mig naket och ärligt dela med mig av förra veckans två bästa/värsta.

I. Fann ett par skor på den nya Gallerian i Bromma, so far so good. Vid hemkomsten märkte jag dock att jag glömt mina gamla (skor) – med iläggssulor a´ 1600 SEK - på ett fik…

II. Hade varit på det lokala apoteket och storhandlat tillsammans med lilleman. När vi kommit en bit ut på torget så ropade en kvinna; ursäkta, heter du Ari?

Aha tänkte jag – ”typ känd från radio & TV som det brukar heta” - och svarade glad i hågen; jajamen, det är jag det!

- Vilken tur då du glömde ditt VISA-kort inne på Apoteket.

Glad vecka, den första på jobbet för många, och ta det cooL så vi slipper ses på ovan nämnd klubb!/doc.

tisdag 9 augusti 2011

Nya höjder!

En gång när jag fyllde år i min ungdom så fick jag en bok av min vapendragare Nicke.

Eftersom R5:an, en vacker skärgårdskryssare, var ett av mina stora intressen så hade en bok med seglarskämt valts dagen till ära.

Minns speciellt en bild där ett gäng pirater stod kring sin skeppare när det blåste upp till storm.

- Lugn, bara lugn, sa skepparen med stadig stämma och fortsatte; dessa vatten kan jag på min fem fingrar.

De små piraterna stirrade skräckslaget på skepparens "piratkrok”, ni vet den som riktiga pirater har istället för hand på ena armen…

En liknande uppsyn uppenbarade sig 25 år senare, nämligen häromveckan då det gick upp för några av barnen att ”mamma snart skulle jobba”.

- Men…, men hur ska det då fungera med ”allt”?!?


- Det är helt lugnt,
sa jag, jag är ju hemma.

De små piraterna…, förlåt, de små barnen tittade förvirrat på varandra och undrade unisont – på allvar – ”hur det hela skulle gå?”

Nåväl, första dagen är avklarad och alla verkar hyggligt nöjda.

Maxi har dessutom slagit PB (personbästa) med hästlängder i den längsta rutschkanan söder om söder.

- Va, hur kom han upp dit?!?
undrade mamman skräckslaget.

- Jag lyfte upp honom, tillsammans når vi nya höjder!

Allt gott!//doc.

söndag 7 augusti 2011

Sikta

IT´S NOT HOW
GOOD YOU ARE,
IT´S HOW GOOD
YOU WANT TO BE.


"Your vision of where
or who you want
to be is the greatest
asset you have.

Without having a goal
it´s difficult to score."


P. Arden

Spana gärna in boken full av klokheter, titeln finner ni ovan i fet stil.

Allt gott denna underbara regniga söndag - äntligen!

Glada//doc.

onsdag 3 augusti 2011

När tiden står stilla

Eller när vi verkligen är där vi är.

Hur ofta händer det egentligen? Hur ofta lyckas du vara precis där du är och ingen annanstans?

På mig vandrar tankarna väldigt. Ibland bakåt i tiden, andra gånger framåt och ibland – känns det som – lite sidleds.

Följde 4-åringen i hennes fiskjakt på Grinda häromdagen.

Närvaro och fokus var ledorden för dagen.

Hon uppvisade mästarklass på att vara just där och ingen annanstans.

Vi har mycket att lära av barnen, men riktigt dit verkar vara svårt att nå – kanske till och med omöjligt i mitt fall.

Allt gott//doc.