speechless

#Felix_Baumgartner

Klika här för att se hoppet/fallet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15606960.ab

som i verkligheten...

Ett av barnen guidade mig i "deras" värld, en virtuell värld som de skapat i sina datorer. De köper möbler, bygger hus, väljer golvplattor och får barn.

Just i morse så hade en av dem fått tvillingar, grattis. Rosa på flickan och blått på pojken. Färden gick vidare till garaget som gapade tomt.

- Inga problem, här har vi de bilar som vi kan välja mellan att köpa.
Det blev en sportbil för dryga 85.000 $, förvisso cab men mkt pengar tänkte jag.
- Här ser du mitt bankkonto och därifrån dras pengarna när jag handlar.
- Ok, men hur fyller man på? Får man lön?
- Japp, man kan jobba men det hinner inte jag... Jag kan ett fusk.

Varpå hon hårdkodade i programmet och fyllde på med 50.000$ ggr fem med blixtens hastighet. Samtidigt som jag var imponerad så blev jag också lite fundersam, straffskalan för ekonomisk brottslighet är ju förhållandevis väl tilltagen i Sverige.

- Hm, ok, men du - hur länge måste man jobba då för att tjäna ihop till en bil?
- Oh, alldeles för länge - det går inte nästan.

...som i verkligheten med andra ord:-)

GLad söndag där ute!//doc.

Bastade i kväll

med ett av våra barn och hon frågade mig vad jag önskade mig mest av allt om jag fick önska mig precis vad som helst.

- Jag önskar att vi alla får vara friska och tillsammans så länge som bara möjligt här på jorden.
- Jaha, jag skulle önska mig 5000 önskningar till, sa hon.
- Det var smart, sa jag (för det var det:-)) och la till att jag ändå inte kom på ngt viktigare att önska om jag så hade 10.000 önskningar till!

//doc. 

Dimman lättar

Två ur air-team har begett sig till London, en har just levererats på dagis, den äldsta ur barnaskaran sägs vara i Österrike och två i mellanskiktet har just börjat sin skoldag.

Sitter själv på bussen på väg in till kontoret för att förbereda dagens tre möten, bland annat ett spännande med den litterära chefen på ett stort förlag.

Men det var inte detta jag skulle blogga om och kom då att tänka på en annan sak som jag inte heller skulle blogga om. I går hade jag nämligen förmånen att tala på TeliaSonera CIO Strategic Board Meeting 2012, vilket var great fun. Kul också att se hur alla vägar en dag som den i går verkade bära till Stureplan 8.

Jag blickade bakåt för att levandegöra hur svårt det är att se särskilt lång framåt när vi lägger strategiska planer, m.m. o dyl.  Använda mig av en härlig bild på Shanghai´s Skyline och berättade om hur jag hamnade där -86, med båt från Tsingtao. För att göra en lång historia kort så såg det på den tiden "lite" annorlunda ut där.

Under minglet som följde därpå fick jag veta att TeliaSoneras Sverker Hannervall, chef Group IT, hade gått några år före mig i samma spår och att Ericssons CIO Petter Järtby hade bott i just Tsingtao 

Jag berättade vidare om hur jag satt tillsammans i nyfunna vänners lag på en vacker strand på Boracay under samma resa, om hur vi fantiserade om att ”tänk ifall det fanns en liten pryl, ungefär som en telefon – typ – som man kunde ringa hem med just nu…”

Nu har vi det, 26 år senare. Detta var Science Fiction när jag var 21 år gammal. Vad kommer härnäst?

…en glad helg hoppas och tror jag!

Ps. kom idag aldrig fram till det jag skulle blogga om, men det kommer en annan dag. Ds.

Bosse H. å Göran Zzzzzz...

I går kunde man läsa om hur Bosse Hansson inte blev kultur-Bosse med hela det Svenska folket.

Det började med Bosse Hanssons uttalande om att "inte ännu en svarting" skulle bytas in i AIKs match i allsvenska, ord som gick rakt ut i radio (då hans polare Strandberg bjudit in honom i en radiohytten för att Bosse frös, Strandberg blev sedermera blev av med sitt jobb - som ett resultat av "det hela"). Så långt allt korkat värre och Bosse kunde inte förstå uppståndelsen vilket gjorde det hela än mer korkat, och då...

...då klev den goda Göran Zachrisson, 74, in i handlingen och sa sig vara "så otroligt trött på den här spattigheten som uppstår kring något som uppenbart inte är det minsta rasistiskt".

Han fortsatte sen "Jag är så otroligt trött på den här spattigheten som uppstår kring något som uppenbart inte är det minsta rasistiskt"... "– Man måste vara lite klok, gå på sin egen kloka väg i denna jävla spattighet."

Lycka till med den "kloka vägen" i denna spattighet - lyckligtvis är det inte samma väg som jag har valt.

Glada//doc.

skön helg!

En skön helg glider så sakteligen in på arbetsveckan lite tidigare än vanligt. Just anlänt på Utsikten i Nynäshamn och ska gå på scenen om en dryg timme. Underbar miljö och vacker utsikt, minst sagt!

I övrigt har helgen bjudit på ett härligt kusinkalas igår och kvällen dessförinnan var vi barnlediga hemma för första gången på drygt ett år. Det var najs värre. Det var att vila ut. Först god mat på ett mysigt hak på Söder - Elefantpojken - sen slapparfilm och tidigt i säng.

Sov 10 timmar i ett sträck, nytt inofficiellt världsrekord. Visst, har sovit länge tidigare i mina dar men det gills inte längre. Ungefär som när man strukit vissa av världsrekorden i friidrott då de sattes under onaturliga former i en tid av tveksam kosthållning. Alla rekord innan "barn" har alltså raderats ur rekordböckerna och nu lyder rekordet närmare bestämt 9 timmar och 58 minuter. Blir svårslaget, men jag ser redan fram emot nästa försök.

Lördag förmiddag bjöd på härlig träning, ett kortare löppass och lite true stretch på toppen av det som avslutning. På bilden nedan kör jag klassikern vart tog benet vägen-övningen.

Känns som att allt vävs ihop, strax alltså dags för dagens uppdrag - att tala om allt mellan varumärke till ledarskap och beslutsfattande för närmare 200 personer från en av landets absolut största organisationer inom motion & träning - om att bli friskare & svettas!

glada//doc.

Att vara "oköpt" som köpt?

Som talare är man alltid "köpt", i vart fall om man livnär sig på talandet, det ligger så att säga i sakens natur (det vill säga att någon köpt ens tjänster). Det finns väldigt billiga talare, de som är hiskligt dyra åsså ett gäng som har - vad jag brukar kalla för - ett s.k. tillgängligt pris. Jag hör till den sistnämnda gruppen.

Vad får man då för det priset? I Vilnius i somras undrade en i auditoriet om jag visste att eventet sponsrades av företag som säljer (mer!) information?? Jorrå, det kände jag till och så berättade jag att "som forskare måste man ändå säga som det är - oavsett vem som står för kvällens fläskfile´".

I dag lanserade Radisson ett nytt möteskoncept och jag var morgonens talare på vackra Waterfront i centrala STHLM. Jag hade fått fria händer att tala om vad jag önskade, men som alltid - vilket inte är ngt konstigt utan tvärtom mkt rimligt - gärna på ett sätt så det kopplade till eventets syfte och innehåll.

Det var länge sedan som det var SÅ svårt att sätta ihop pratet. Det skulle nämligen bara vara 20 min och dessutom så jackade deras budskap så väl in i min tankar, findings och reflektioner kring bl.a. varför vi förprogrammerade tvåbeningar vill ses (mötas), varför maten är så viktig för att bra saker ska bli gjorda och hur vi triggas av det vi känner igen.

Tror jag kan ha verkat lite "köpt". Men det gör ingenting för jag sa som det var, som vanligt. My side of the case helt enkelt.

Glad helg!//doc.

ps. kul liten detalj är att den Showreel som jag släppte i början av veckan haft över 500 views på första tre dagarna! (ni finner den via länk högst upp på denna sida). ds.

Hur kan du hålla på Finland...?!?

Hur kan du hålla på Finland undrade 7-åringen hemma under OS. Du har ju bott i Sverige hela ditt liv…, som hon uttryckte det.

Satt bilden nedan på FB i går och fick fler *like* än någonsin. En bild säger mer än tusen ord, kanske mer ändå i detta fall. Marinerad i Finsk SISU med björkriset i min hand innan jag ens för egen maskin kunde bestiga lavarna i farfars bastu som tvååring.

Året var 1972 och sommar OS gick i München, förövrigt ett OS med bitter eftersmak. Men på det idrottsliga planet kammade Lasse Virén hem dubbla guld på 5000 och 10000 meter. Sommarstugan var fylld med finska medborgare. Taket höll på att lyfta då gulden bärgades. Mina föräldrar var vid tillfället strax under 30 år. Deras pappor hade båda varit ute i krigen mindre än 30 år dessförinnan.

I stugan fanns minnen, känslor och SISU som hade sina rötter i mycket av den finska historien, en historia fylld av blandade motgångar. Engagemanget var på det stora hela ganska intensivt. Lasse Virén upprepade bedriften 1976 i Montreal och scenerna hemma i sommarstugan var ungefär de samma.

Jaha, då blev han finne igen har mina kompisar konstaterat varje år då hockey VM dragit igång. Ja, självklart.

Samma har gällt när jag farit runt och tittat på F1, från Istanbul i öster till Barcelona i väster. Men ”vuxna karln” har säkert många tänkt när jag kommit farande i den blåvita hockeytröjan och flaggan vajandes i min hand. Jag kan ju oss emellan avslöja att jag inte känt mig särskilt ensam. På Grand Prix loppet i Budapest 1999 t.ex. hade jag sällskap av 30.000 Häkkinenfans. Engagemanget var genuint, med rötter långt bortom vår generations gränser.

Arv och miljö formar oss som bekant. Jag har blivit formad av bl.a. dessa tillställningar, detta har präglat mig för all framtid. Heja Soumi säger jag då det gäller F1, hockey, spjut och backhoppning. När det handlar om fotboll så säger jag GO ZLatan GO, om det inte är Finland och Sverige som möts – smart va?

Nu förstår ni varför jag håller på Finland, från -67 och framåt!

Glada//doc.

För ett år sedan...

slutade jag formellt min anställning - klicka HÄR för artikel -  på ett välrenommerat konsultföretag. Hade jobbat som Head of Business Intelligence på Sveriges största Management- och IT-konsultbolag - Connecta.

Jag lärde mig oerhört mycket under tiden där, mkt som är ovärderligt i det jag gör i dag. Att ha ett ben i forskarvärlden och det andra i affärs- och konsultsfären gör det möjligt att vandra lite varstans i samhället, lite varstans i företag och organisationer - har det visat sig.

Jag har utrustats med, låt oss kalla det för, juridisk legitimitet att komma in och störa, väcka tankar och hjälpa till att rita om beslutkartor för såväl individer som företag och organisationer.

Utan att ha planerat för det så blev det så att videon ovan - "24 timmar på 8 minuter med Ari Riabacke" - blev klar just i dag, på årsdagen av mitt nya liv.

Jag hoppas och tror videon ska ge en levande bild av vem jag är, hur mina tankar går och..., och hur 24 timmar i mitt arbetsliv kan se ut!

Håll till godo och hoppas vi ses där ute - när jag är i full färd med att rita om ännu en beslutskarta!

Allt gott says glada och tacksamma//doc. 

...den dyrbaraste produktionsresurs vi har

CFO asks CEO: "What happens if we invest in developing our people and they leave us?"

CEO: "What happens if we don´t and they stay?"

Tål att fundera på says glada//doc.

Vad är lycka?

Vem bestämmer om du är lycklig eller olycklig? Är lycka rent av en beslutsfråga? ...och vad är din roll i det hela?

Häromdan hade jag ett spännande möte, vi diskuterade just det ovan och jag hävdade att det Svenska talesättet "Var och en är sin egen lyckas smed" är ngt som jag tror på.

Efteråt fick jag ett mail som började. "Hello Ari, Thank you for an thought-provoking meeting earlier today!"

Lycka är i någon mening "preferensbaserat", så beroende på vilken idé du har om lycka så kommer också mängden lycka du har - eller inte har - ställas i proportion till dina förväntningar. Ni vet som med kvalitet. Upplevd kvalitet har väldigt lite med kvalitet i sig att göra - upplevd kvalitet har nästan uteslutande att göra med ens förväntningar.

Lycka för mig, sa jag, är när vardagen går sin gilla gång, när alla i familjen är friska, när vi har tid att vara tillsammans. En vecka på solsemester - utöver en väl fungerande vardag - är en bonus, ngt extra. Och motgångar - som vi alla råkar ut för - är en del av livet.

Smög ut innan klockan slagit sex i morse, det var mörkt ute och det regnade. När jag hunnit ett tiotal meter så hörde jag hur låset vreds om. Det var ett av barnen som hunnit ned från ovanvåningen och ville säga hej. Vi kramades länge, jag luktade i hennes hår, pussade hennes kind och kände mig lycklig.

Blickade ut då jag passerade Kungsbron, på väg på ArlandaExpress denna tidiga morgon, och tänkte i mitt stilla sinne att ännu en dag som går sin gilla gång - bättre än så här kan det inte bli!

glada//doc.

Lång spännande dag lider mot sitt slut...

...och i morgon väntar en liknande - fast ännu längre:-) Upp 05.00 och i väg mot en eftermiddag i Varberg för att sen angöra förorten igen vid 21-tiden.

Men först och främst testade vi en liten teaser - på en minut - inför promotionvideon som bli klar i natt.

Den längre versionen blir ca. 7.45 min lång. Filmaren Julius följer mig 24h, bl.a. när jag föreläser på 54:e våningen i Turning Torso på en härlig VD-träff som arrangerades av Experis (ManpowerGroup).

Allt gott, g´kväll och på återseende imörrn!

doc//som är tacksam och glad

bara för att det är svårt ska vi inte låta bli

Sitter och förbereder dagens privatlektion på le café vid Centralen och känner hur jag lyfter när jag får lära mig mer, när det går framåt 

Vill mer, vill bättre - oavsett vad saken gäller. Är det en drivkraft, en gåva eller en störning? Vet inte, men kul är det!

glada//doc.

En veckas uppehåll från bloggen

…med anledning av att det varit mkt nu - någon som hört den förut?! Mkt nu, ett nutidens mantra. Kommer det bli mindre – eller?! Vad tror du, vad tror jag?

Jag tror (mig veta) att det inte blir mindre med mindre än att vi själva ser till att det blir så, annars blir det tvärtom - mer. Ser du till att gasa och/eller bromsa efter behov och önskemål? Bra, viktiga saker.

Just lämnat på dagis och jag tror jag just knäckt koden för bästa möjliga morgon och dagislämning. Det är inget som kommit till mig gratis och det har tagit närmare 17 års lämnande - mer eller mindre non-stop – för att komma på lösningen.

Lösning: Se till att du har tid, att du inte är stressad. Lovar att det är värt att pröva. Funkar onekligen hemma hos. Empiri för dessa resultat och presenterad lösning kommer från en longitudinell studie som pågått – och pågår alltjämt – sen 1995.

Jo, mkt nu var det ja. Förra veckan var det mkt, mkt roligt. Vi spelade in en Promotion Trailer. Ungefär 10 - 90 ggr i månaden får jag frågan: ”Finns det ngt klipp på nätet där man kan se dig?”

Under dryga 24 timmar följde en skön DUDE – Julius – mig med start i STHLM till Malmö och en VD-träff högst upp i Turning Torso. 

Allt dokumenterades och någonstans i skid- och snowboardland klipps och redigeras timmar av material till två filmer. Det ska bli en långfilm och en kortfilm, typ 5-6 min resp. 1 min långa vardera. 

Vi har blandat flera världar – vetenskap med ungdomlig uttrycksform, VD-träff med dr air´s besluts-performance, Turning Torso-miljö med snabba klipp och bilder från 24h timmar i en talares liv. Can´t wait. 

Nu mot stan!//doc.

Mot Norrköping!

Läser i dagens program att det är folk från Austria, Belgium, Denmark, Finland, France, Germany, Italy, Netherlands, Norway, Poland, Serbia, Slovenia, Spain, Sweden och UK på plats i mitt kära Norrköping för att lyssna på Heart VS. Brain by dr air - med en knorr mot kulturella skillnader misstänker jag i skrivande stund!

Allt gott!//doc.

Veckan i korthet

Strax mot Skepparholmen och spännande em. med ledningen för Sveriges mest inflytesrika ekonomiska inst.:-) Ser vidare fram emot följande som jag just fick på Twitter:
http://www.dataforeningen.no/ari-riabacke.5080813-264576.html
- Don´t miss som vi säger i branschen!

I morgon galet roligt event i NORRKÖPING, folk från hela Europa på plats i mina barndomskvarter! Onsdag STHLM, liksom torsdag och sen inspelningsdags för promotiontrailer och gig x 2 i Malmö på fredag!

#full fart, oerhört tacksam och mkt glad!

Varumärket tog väl skada...

"Vi ber om ursäkt för att vi fattat ett uppenbarligen dåligt beslut och den skada och sorg som vi har orsakat genom det. Om treåringens familj fortfarande är intresserade av Herr Nilsson så kommer deras önskan så klart att tillgodoses" skriver vd Nils Nyman (Saltkråkan AB) i ett pressmeddelande i dag.

Anna Cavallin, gudmor till den treåriga pojken som dött, skrev i Aftonbladet " Det är sorgligt att Saltkråkan AB nekade pojkens familj att ha Herr Nilsson i deras sons dödsannons. Att Saltkråkan AB på detta sätt visar en så hjärtlös och ogin sida skadar nog varumärket betydligt mer än om Herr Nilsson hade fått vara med i annonsen."

I Aftonbladet  i dag står bl.a. följade att läsa: "Nu backar Saltkråkan AB om förbudet att använda en bild på Pippi Långstrumps apa Herr Nilsson i en treårig pojkes dödsannons.

– Vi kom fram till att vi tänkt fel, säger Nils Nyman, Saltkråkan AB:s vd och barnbarn till Astrid Lindgren."

Ja, så skulle man nog kunna uttrycka det - tänkt fel. Väldigt fel.

Dessvärre tror jag, precis som Niklas Svensson @niklassvensson (politisk reporter på Expressen) twittrar: "Angående Saltkråkans ursäkt i dag: Varumärket tog väl skada - och därmed blev det en ekonomisk fråga. Mår illa av första idiotbeslutet."

// dr air

ps.

Saltkråkans vd: Pippi-tårtor förbjudna

Vad säger ni?

– Nej, det är inte tillåtet, säger Nils Nyman.

Tårtan är ju till ett barnkalas?

– Jaa, det är möjligt, men det är inte tillåtet. Så är det bara, säger Nils Nyman.

ds.

En artikel för folket

I Svensk Handelstidning Justitia 4 - 2012, nyss utkommen, går det bland annat att läsa följande: 

"Gång efter annan möter Ari Riabacke samma typ av problem i såväl små som medelstora och stora företag när det gäller beslutsfattandet. Han kallar det för kokbokssyndromet."

Rubriken på artikeln ser ni ovan, klicka genast HÄR och läs den i sin helhet om ni så önskar!

Glada//doc.

Hänger du på - utanför zonen redan i dag?

Handen på hjärtat, några planer på något utanför komfortzonen i dag eller nästa vecka? Men i höst då, eller senast någon gång under våren alt. hösten 2013?

Inne i den beryktade zonen inträffar sällan ngt särskilt spännande eller nydanande. Däremot om det barkar alldeles åt ni vet vad, ja då kan det gå fort. Bra saker kommer annars sällan till oss som en blixt från klar himmel, de måste vi jobba lite extra på.

I dag, redan på dagens första möte, tar jag ett stort kliv ut ur min komfortzon. Kan komma ngt riktigt gott och internationellt ur det hela, kanske inte - men oavsett vad så har jag tagit klivet och slipper leva i ovissheten om det skulle funkat eller inte!

Glada no comfort//doc.

livet går

Söndag, fixardag. Solen skiner och på spisen står tomtegröten och puttrar, 5-åringen är på gymnastiken och den förstfödde sover över hos någon polars någonstans norr om stan.

Nyss vid pottkanten utspelade sig följande:

- Vad är det där, undrade minstingen och pekade på klockan. 

- Det är en klocka, sa jag.

- Men jag menar det där, det som rör sig.

- Aha, det är sekundvisaren. sa jag.

- Varför? Varför rör den på sig?

- Den visar att livet går, tick, tick - sekund för sekund.

- Jaha, sa han.

Han verkade nöjd med mitt slutgiltiga svar och jag nöjd med varje sekund som går sin gilla gång.

Glad söndag på er alla människobarn där ute, ta vara på tiden innan den tar slut. Tick, tick - sekund för sekund.

Glada//doc.

Välj dina val!

I gårdagens PLUS (SVT 1) så språkade jag och Charlie lite kring det här med att fatta beslut. Samtalet på 20-25 minuter klipptes ned till 3-4 min och man hade fokuserat på två aspekter.

1. Att vi inte ska lägga oproportionerligt mycket tid på beslut som inte är så viktiga (vilket för med sig att vi då ägnar alldeles för lite tid åt beslut som är riktigt viktiga).

2. Att vi inte ska jaga det "optimala besluten", dels för att vi inte vet vad det är och kanske främst för att vi istället har kommit väldigt långt om vi lyckas undvika de allra sämsta besluten till att börja med.

Twittrade också i går om en upptäckt som jag gjort. Jag har nämligen ännu inte sprungit på ngt företag där man säger sig ha problem med beslutsfattandet "för att man är alldeles för snabba..." Det företaget verkar ännu inte vara uppfunnet. Nedan i texten kan man bland annat finna ett av skälen till det - beslutsimpotensen. "Rädslan att fatta fel beslut är så stor att inga beslut blir tagna."

På PLUS egen sida kan man bland annat läsa följande inför programmet:

"Rädslan för fel beslut lamslår
Att göra välgrundade val kräver en hel del och beslutsångesten lurar runt hörnet för varje konsument. Charlie Söderberg tar på sig uppdraget att undersöka hur vi ska förhålla oss till den djungel av möjligheter som omger oss och vilka val som är nödvändiga att göra.

Till sin hjälp har han Louise Ungerth på Konsumentföreningen Stockholm, som menar att de val vi bör fokusera på, är de som har långsiktiga konsekvenser för oss, såsom bostad och pension.

Charlie talar också med Ari Riabacke som är doktor i risk- och beslutsanalys och som menar att vi i Sverige ofta lider av ”beslutsimpotens”. Rädslan att fatta fel beslut är så stor att inga beslut blir tagna.

Lägg mindre tid på val
Receptet mot beslutsrädslan, är att lära sig fatta snabbare beslut byggt på mindre underlag och kombinera förnuft och känsla i de valsituationer som är viktiga för oss. Börja också med att välja bort de sämsta alternativen, så spelar det lite mindre roll vad du väljer i slutänden.

Charlies både enkla och knepiga summering lyder: Välj dina val!"

 Klicka HÄR så kommer du till inslaget på drygt 3 min!

Allt gott och trevlig helg!//doc.

ps. skicka en fråga eller två på twitter @beslutsdoktorn om beslutsångest infinner sig i helgen. ds. 

Street möte Science

Tid för avgång! Med 20 sekunders marginal hann jag med pendeln från Bålsta efter ett härligt event på Aronsborg. Tiden flyger i väg och denna vecka har varit ovanligt konstruktiv, eller kanske ovanligt energigivande är mer rätt beskrivning.

Det har bitvis känts som om jag svävat fram, såsom på bilden nedan på väg nedför Drottninggatan i tisdags.

Tidigare samma dag hade jag "hängt" med Mia och hennes trevliga man Michael. Vi utbytte "böcker", hon fick hushållets båda doktorsavhandlingar och jag fick med mig så många av hennes böcker som jag kunde bära. Jag lyssnade, åkte med och kände att jag fylldes av energi och glädje.

Vi språkade om allt mellan himmel och jord - Street mötte Science. Vad var då street och vad var science? Sett till författarna så var vi nog båda, eller alla, ganska mycket street - med ett mål som inte skiljer sig så mycket åt som man kanske först skulle föranledas att tro. Målet är i någon mening att hjälpa till med att fatta kloka beslut, att leva ett bättre liv (gäller även företag).

Det är i mötet mellan människor som kunskapsbildningen äger rum. Det är i mötet mellan människor från olika ställen i livet, med olika syn på saker och ting, med en nyfikenhet och ett mod att lyssna på sin inre röst som det händer bra saker. Energi uppstår.

Skillnaden mellan vad som ser rätt ut och vad som personligen är rätt är alldeles för ofta alldeles för stort. Många gånger är det dessvärre mer fokus på att det ska se bra ut än att vara bra. Livet.

Jag tittade på henne, 20 - 30 år hade  passerat. Det hade hunnit bli onsdag. Min "förlorade syster" från gymnasietiden satt framför mig på ett fik i centrala STHLM. Jag hade sett henne en gång under alla dessa år, för ett år sedan på scenen i ett fullsatt konserthus i Norrköpings vackra industrilandskap.

Hon berättade sin historia, sin historia som handlade om mod, lust och passion. Hur de satsat allt på det som de verkligen brann för. Hon berättade om sin resa, om hur livsavgörande beslut hade kommit till henne när hon lyssnat. Jag lyssnade, åkte med och kände att jag fylldes av energi och glädje.

Vissa typer av beslut kräver självfallet "formell analys" (och där kan vi står till tjänst om pengarna är de rätta) men för att komma närmare svaren på livets storta frågor så behövs det mycket mer street än science.

Vad vill du - egenligen- om du fick bestämma alldeles?! Bra nu vet du. Det enda som återstår är således - Just do it!

Glada//doc.

ps. spana gärna på PLUS (SVT 1) kl. 21.00 i kväll där jag och Charlie språkas en smula kring detta med val- och beslutssituationer. ds.

Glada//doc.