Mycket på en och samma gång, som alltid – underbart!

I måndags landade jag sent på Arlanda efter en tur till Norge. Hem och sov några timmar, klev upp 05.00 för att skjutsa 3/7-delar av familjen till Arlanda. Imörrnbitti ska jag dit igen och svärfar undrade om jag inte skulle boka ett rum på Radisson i stället. En utmärkt ide, men det får bli framgent, inte riktigt där ännu om vi säger så.

Det var verkligen rätt dag att lämna landet igår med siktet inställt på Sharm ett par veckor – grattis till tajmingen och en välförtjänt semester underbara frun där;-) Well, semester och semester – hon har med sig ”rapparen” 3.5 år och minstingen 0.6 år. De är på det hela en ganska intensiv duo, som är i maskopi vad gäller sömnen – eller rättare sagt avsaknaden av densamma. – okej, nu är jag vaken 3kvart och sen är det din tur att vara vaken en timme. Ungefär så tror jag att de resonerar, verkligen synkroniserade – precisionen är som i en OS-final i konstsim eller varför inte simhopp i par.

"Rapparen" hade redan vid ankomsten sett en kamel, lyckan var total. Den som gläds åt lite har mycket att gläds åt.

När hela air-team är plats i hemmet så är ljudvolymen stundtals hög och mestadels väldigt hög. Igår var det så tyst att jag nästan inte kände mig hemma. Att vara ”ensam hemma”, med bara två barn, var mysigt men också väldigt tomt. Märkligt hur vi människor fungerar – och samtidigt väldigt fascinerande. Vi vill har lite egen tid, lite lugn och ro. När vi – jag i detta fall – får en stillsammare tillvaro en kväll så känns det tomt. Längtar redan. 13 dagar kvar.

Gårdagens sista möte var på ett bokförlag!

Det känns oerhört spännande att ge sig in i den världen, det projektet. Skrev en liten notis om detta på fejjan och genast kom glada tillrop och frågor om vilket förlag det är. Berättar tids nog, när de gett grönt ljus.

Det bästa sättet att sätta lite press på sig själv är ofta att berätta för andra vad man planerar att göra, när det ska vara klart, osv. Vi, jag och min fru, ämnar skriva boken tillsammans, precis som vi gjort med mycket inom forskningen. När boken ska vara klar? Om ett drygt år, i samma veva som hon lägger fram sin doktorsavhandling. Vi tror att det finns en pedagogisk finess i det. Vi tror också att vi har en processteknisk utmaning framför oss i att få vardagen att gå ihop, då än mer än nu – om det nu kan bli mer än nu. Men friskt satsat hälften vunnet – right?!?

Detta ska bli ett fritidsprojekt. Ähum, hur tänkte jag nu – fritid?

Min logoped rekommenderade i morse starkt några tekniker för att få microbreaks i tillvaron. – Du verkar onekligen ha många järn i elden, konstaterade hon myndigt. Hon är fullständigt briljant och hon åstadkommer mirakel med min röst. Jag är evigt tacksam att jag fått komma till henne. Jag lyssnar blint på hennes idéer om breakteknikerna och lovar att tillämpa dem på daglig basis.

Nu ska jag sätta tänderna i en forskningsartikel som ska skickas in – ser ut att bli konferens i Toronto i vår om jag inte missminner mig – och sen skicka manuspitch till kund inför talarevent nästa vecka och…, vad var det mer nu igen?!? Jo, kolla upp hur dags flyget går i morgon och sätta sista touchen på den presentation – innan läxläsning och matlagning tar vid. …men det var något mer som jag inte kommer på just nu, så bra då -> livet är underbart!