...stabilt inför morgondagen - Maximilians första dag på dagis!
Har inte läst in mig "speciellt mycket" på ämnet denna gång ska väl ärligt erkännas.
De fyra första har känts helt naturliga att skola in, men denna gång är det lite annorlunda på något vis.
Man ska - som filmen heter - Never say never again, men det känns onekligen som att detta är sista inskolningen för min del.
Är det kanske en sötsur känsla, nöjd på något sätt och samtidigt lite vemodigt eller ngt i den stilen? Är det för att han är siste man ut och så liten i jämförelse med sina syskon månntro?
Det är nu 16 år sen första gången det begav sig med den förstfödde, tiden går och den går fort.
Ska göra mitt bästa för att även fånga morgondagen, den första på Maximilians resa mot att införlivas i den samhälleliga flocken mer formellt!
allt gott//dagis-doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar