Kvällssaga

I går hade jag förmånen att få berätta kvällssaga för 4-åringen.

Hon älskar att höra storys om när pappa var liten.

Jag berättade om att när jag var lite äldre än vad hon är idag – typ 5 år gammal – så vaknade jag ibland av att en stor väckarklocka ringde.

Min mamma som hade gått till jobbet hade ställt den så jag kunde gå upp och gå till dagis. Min pappa hade då inte hunnit hem från sitt jobb. De jobbade båda 3-skift i fabrik.

På med doningarna och sen iväg - > mot dagis. Över Värmlandsgatan där spårvagnarna trängdes med bilarna, en gata som jag nästan inte vågar gå över ens idag.

Färden fortsatte genom röda stan.

- Vet du varför det hette röda stan?
- Ne.
- Jo, för att alla husen är röda där. Röda och ganska små och söta.
Sen var jag framme på dagis.

- Vad hette dina dagisfröknar?
- Hm, minns inte. Men jag minns att de var snälla, precis som dina är. Och i morgon skulle farfar i himlen ha fyllt år. Minns du vad han hette?
- Pentti.
- Japp så hette han och jag är säker på att han ser dig och tänker åh vilken prinsessa!

allt gott!//doc