Risker och sannolikheter

Pang, som en blixt från klar himmel slog det mig i lördags att F1-cirkusen borde vara igång igen efter sommaruppehållet på tre veckor. Manlig intuition tro?! Visst var det så, i helgen gick anrika Belgiens Grand Prix av stapeln.

Kolla Maximilian, detta är en F1-bil. Han tittade på sin leksaksbil och såg övertygad ut. Nu ska vi titta på snabba bilar sa jag och drog igång tidskvalet på Viasat Motor.

-       Kolla, en likadan bil som din, sa jag.

-       Det är en motorcykel kan jag lova, sa han.

”…en motocykel kan jag lova?” Säger 2 åringar så – om en F1-bil?

Läste någon gång någonstans att vart 10:e barn inte har ”rätt pappa”. Har själv aldrig tvivlat. Men detta får mig att undra för ett kort ögonblick. Oroväckande att inte sonen ser skillnad och dessutom snabbt tappade intresset.

Det här med risker och sannolikheter är inga enkla saker konstaterade jag senare på dagen då jag läste Metro från i fredags. Tjejmilen lockade, som alltid, tusentals deltagare och man hade denna gång valt att lägga loppet på lördag istället för på söndag. Skälet till det var att tjejerna inte skulle råka behöva springa ”dagen efter”. Klokt.

Denna folkrörelse har nämligen visat sig vara allt annat än riskfri. Som lekman skulle man lätt kunna tro att t.ex. F1 och proffsboxning är förhållandevis livsfarliga grejer.

Inom F1 hade man senaste dödsolyckan 1994, en ”klassisk helg” då både Senna och Ratzenberger förolyckades på Imola. Vad gäller motionslöpningen i Sverige så har den, allt enligt Metro, bara i år skördat 4 dödsoffer. Lite otippat – eller hur?

Jogga lugnt och ha en fin dag//doc.