Osäkra pappor…, eller?

Läste en artikel i dag där Carlos Rojas uttalar sig om anledningen – möjligen anledningarna – till att svenska pappor inte tar ut mer föräldraledighet än vad de gör.

Skälet, som jag misstänker är en relativt godtycklig slutsats, var – allt enligt Carlos - att; ”män backar från föräldraansvaret på grund av dålig självkänsla. Folk förväntar sig att de ska vara sämre på dagishämtning och påklädning, och av rädsla för att underprestera väljer man jobbet.
– Jag tror att det är en stor sorg för män och att vi måste kunna prata om den sorgen”.

Well, to be honest Carlos – ”sorgen” har tagit sig i andra uttryck i mitt och många andras liv.

”Att pappor inte skulle ta ut mer föräldraledighet på grund av att de tjänar bättre än mamman köper han inte.
– Det handlar oftast om en marginell skillnad som man skulle tjäna in genom att sälja en radio på Blocket.”

Hoj, kolla här Carlos – just precis här! En fembarnspappa som varit hemma lite olika länge – mellan 3 månader upp till 1 år - med de första 4 barnen men som inte ser ut att lyckas särskilt väl denna 5:e gång.

- Vet du varför?

För att den ekonomiska verkligheten sätter oss på prov – varje månad.

Jag har trott som du, tills verkligheten envist viskade annat i mitt öra.

Om jag så skulle sälja radion som TV:n och datorn så skulle jag ändå inte få loss deg så det räcker för att vara hemma så värst länge, då skillnaderna i våra nuvarande inkomster är betydligt större än så – vilket jag är den första att beklaga.

Det handlar nog om betydligt mer om ekonomisk osäkerhet än om tvivel kring sin förmåga att vara en god förälder.

På det stora hela ett i-landsproblem, men synd likväl då det är en fin investering för såväl mamma/pappa-relationen som pappa-barn dito.

Någon som vill köpa en begagnad stereo? Låt oss börja där!

Glad vecka!//dr air

Arbetarens lilla julafton - 12 gånger/år!

På senare tid har jag fått en del intryck från lite varstans rörande ett av livets stora mysterier – pengar.

Alla, som bor i förorterna runt om i detta avlånga land, vet att pengarna har en tendens att försvinna ”fort som en avlöning”.

Det är något övernaturligt över det hela, det är lite som med ljusets hastighet.

Då jag ska tala under just tema pengar om några veckor, klicka här! så vill jag inte redan nu avslöja allt, men i alla fall...

Så stor buffert behöver du ha, stod det att läsa i E24 i går.

”Inte oväntat så vill de flesta ha en större buffert än den verkliga. Ja i stort sett alla svenskar, 99 procent, tycker att en ekonomisk buffert är nödvändig. Hälften tycker att två-tre månadslöner, netto efter skatt, är lagom.”

”Men det är bara var fjärde som har en så stor summa i verkligheten. Ungefär en av åtta har ingen buffert alls och knappt fyra av tio har en månadslön eller mindre.”

Men hur kan de – pengarna alltså – försvinna så fort då? Varför är de så svåra att spara på hög?

Denna gåta har vi nu fått en svaret på. På löpet till Expressen stod att läsa att det är virus som tömmer våra bankkonton.

Så var det med det, bara att skaffa virusskydd åsså en den saken ur världen.

Onekligen good news en dag som denna – eller hur?!

Glad helg!//doc.

Maxi made my day!

I går morse hände något stort, ett tecken från skyn nådde radhusboningen ute i förorten.

Men låt oss börja ”från början”. 1993, 1998 & 1999 samt 2007 var stora år.

1993 föddes den förstfödde, 1998 & 1999 blev Mika Häkkinen världsmästare i F1 och samma bedrift lyckades Kimi Räikkönen – som ni redan räknat ut – upprepade 2007.

När vi 2000 hade varit och sett Häkkinens framfart i Ungerns Grand Prix på Hungaroring – tillsammans med 100.000 andra, varav 30.000 från vårt broderland i öster. S.O.U.M.I. –så kom jag hem med en F1-dräkt till han som då var 7-år.

Presenten blev utsedd till århundradets ”onödigaste julklapp” av hans mamma. Hade vi inte skiljt oss innan dess så hade detta varit ett skäl gott nog.

De två nästkommande barnen – flickor båda två – fick sen under många år klä skott för mina behov att utrusta barnen med F1 Merchandise. Idag 8 och 10 år gamla tar de lite nu och då upp att ”minns du när du klädde oss som pojkar?”.

Maxi har lärt sig att krypa/hasa sig fram och vid första bästa tillfälle tog han sig ett läda och slet ut två Räikkönen-McLaren T-shirts!

Vi ska nog göra F1-fan så det räcker av honom också, genuppsättningen är bästa tänkbara och intresset finns redan där!

Äpplet faller inte långt från trädet!

Allt gott!//doc.

Var är din arbetsplats egentligen?

Bra fråga, det beror på hur man definierar arbetsplats. Mina tankar vandrar fritt och mår bra av att blandas upp.


Tankarna behöver input, kroppen näring och själen kärlek.

Lite admin på förmiddagen, lunch på kontoret – kan också kallas för min arbetsplats – och sen hämta ut biljetter på Stockholms central.


Tågbyte i Västerås. Déjà vu… När jag senast bytte tåg där så gick tåget – som jag trodde skulle towards Åre bums – tillbaka till Stockholm. Vill inte göra stor sak av det då jag numera har ”folk på insidan” – Jonas, vi får prata mer om detta över lunchen.


Under eftermiddagens färd slog det mig, som så många gånger förr, att vilket overkligt vackert land vi lever i. Som att färdas genom ett sagolandskap, ett enda stort vykortsmotiv.


En stationsbyggnad dyker upp i mitten av ingenstans och de känns som om jag åkt tidsmaskin, som om jag kom till vildaste västern.


- Välkommen Ari, jag vet att du är väldigt mycket människa – det är vi också! – Underbart, sa jag, låt oss mötas!

Klockan visade strax efter åtta, byte i Västerås och min hemlängtan växte sig starkare för varje meter jag åkte i rätt riktning.

Tacksam, trött och nyfiken på morgondagen!

//doc.

Inne med många...

Fick ett mail eller om det var ett mess då jag var ute och for för några veckor sedan. Vi var ”inne”.

Min fru hade läst att det nu var inne att ha många barn. Det radades upp ex. på par som gått i bräschen för denna ”trend”.

Beckhams, Brangelina eller vad de nu heter åsså ett antal mer jordnära exempel från vårt eget avlånga land såsom familjen Haag.

Ja, men det var väl på tiden att man var inne för en gångs skull tänkte jag, typ finally. Som man har legat i.

Men säg den glädje som vara för evigt, jag hade det på känn. Alltid är det något, en liten hake liksom.

I artikeln stod det nämligen lägre fram, vilket vi båda uppenbarligen missat vid första genomläsningen, att man endast var inne med många barn om ”hallen var klädd i Josef Frank”.

Allt vi förmår att skrapa ihop i den genren är några Corbusierstolar och ett par Gunilla Allard dito.

Baby, ska vi spara ihop till mer yta eller nöja oss med att älska barnen gränslöst?

G´natt//doc.

sköööön helg lider mot sitt slut

Avslutningen på föregående veckan var rolig och intensiv - och helgen som följde underbar!

Onsdagens uppdrag ägde rum på en Finladsfärja, märklig känsla att "nästan" vara på väg till mina rötters land - men sen kliva av innan båten lämnade Värtahamnen.


Efter en - ännu en - öroninflammationsinfluerad natt var det dags att bege sig till Lejondals slott för ett långt och spännande föreläsningspass i bedövande vacker miljö.


Började med en andra frukost vid brasan då jag anlände. Nice, från förort till slott på 60-min. Att nå fram, beslutsfattande och retorik stod på schemat.


Glad, trött och nöjd gick färden vidare till Arlanda. Yakiniki till kvällsmat i Skycity, riktigt gott. Är det månne japansk husmans, typ?!


- Det är en lastbil som kommer tidigt intill ditt rum, sa hon i receptionen på Savoy i Malmö. ZZZZzzzzzz........................ 6,5 timmar utan sträck - med eller utan lastbil. Underbart. Slog förvisso huvudet i väggen då iPhonen larmade om uppstigning - den låg på "fel" sida mot hur jag har den hemma. Vanedjur.

08.15 gick sen startskottet för ett seminarium i Talarforums regi. Det var välbesökt och arrangemanget riktigt fint ordnat. Kul att få vara en del av det - tack alla!


Sen hem så snart det gick för att ha en första "obokad" familjedag på länge. Vi brukar alltid ha något och lite till inplanerat, men inte denna helg, Kändes magiskt och efterlängtat.

Minstingen har börjat sova bättre igen då han är frisk och Solsidan var som vanligt riktigt bra. Strax sova med ett leende på läpparna och ta fart mot en ny härligt vecka out there!

allt gott!//doc.

När motgångar kan föra gott med sig

I dagens SvD 17/2 finner ni en artikel om mig och det förflutna. Ni som känner mig vet att det är de stora dragen – enligt devisen don´t share the mess, share the message.

Vad är då the message i detta fall?

Artikelserien bygger, som bekant, på forskningsresultat om att människor som haft en lite ”krokigare” väg här i herrens hage förbluffande ofta har visat sig vara glada laxar som uppskattar jordelivet riktigt mycket. Såsom jag.

Man vet också sen tidigare att människor som vunnit stora vinster på spel och lotteri i förlängningen har uppskattat livet mindre än oss vanliga – i den bemärkelsen lottlösa.

Ribban har i deras fall hamnat så högt att de aldrig når upp dit igen -> och de blir därför sorgsna i sinnet och uppskattar på kuppen inte familj, vänner och vardag i samma utsträckning som folk i allmänhet gör.

Summa summarum: det är bättre att ha "lite oflyt" än att vinna massa en pengar (möjligen med undantag för Uscados då).

Blir då alla på sikt lyckligare av tidigare motgångar, eller rättare sagt uppskattar man livet per automatik mer efter någon tids vandring i livet mörka dalar? Ne, jag tror inte det.

Såg en gång ett klistermärke i en fritidsbåt där det stod att läsa att; "gud är med skepparen, men styra måste han göra själv". Lite så tror jag att det är, lite hänger också på en själva så att säga, det är det ena – lite förenklat.

Det andra är att man behöver tur, ibland en väldig massa tur.

Jag har haft turen att ha vänner – som funnits där i ur och skur – och jag har haft turen att träffa en kvinna som är som från ovan. Hennes Egyptiska släktingar tror hon är en gåva från gud till mig. Jag tror detsamma - och jag är stolt att gå vid hennes sida. Om detta skrev jag för ett tag sedan, klicka här, och använde mig bland annat av dessa rader av Peter Lemarc:

"Jag är stolt att gå vid din sida, stolt att kalla dej min
Stolt att gå i din närhet, stolt, stoltare än någonsin
Jag är stolt att bära din börda, stolt att dela halva din skuld
Stolt att dela din glädje, stolt att bära denna ring av guld."

I mitt 100:e blogginlägg på denna blogg – det mesta lästa, se vänsterkolumnen – så skriver jag till hela min familj. Älskar dem så - gåvorna till mig.

Saker och ting kommer och går i en allt raskare takt i dessa tider och bland det enda som verkar bestå finner man gammal vänskap.

Gamla vänner går som bekant inte att få nya. Jag är lyckligt lottad som har en hel del vänner varav två riktigt, riktigt nära - Sarven och Persson.

Ni har funnits där i perioder då många andra gett upp, ni har funnits där som jourhavande medborgare när livet varit besvärligt.

Ni har funnits där många gånger när livet varit som bäst – och då vi broderligt delat på upplevelserna. Ni har funnits där, ni finns där och jag finns här.

- Är du upptagen? – Ja, jag ringer dig om 5-min.

Sen kan det gå 1, 2 eller i sällsynta fall 3 veckor innan vi hörs igen. No big deal, för vi vet att vi finns då det behövs. - Är du upptagen? - Nerrå, inte när du ringer. 10 min i telefon kan förgylla en hel vecka, ett kort mail kan få mig att skratta så tårarna rinner.

Min fru förstår inte hur man kan säga 5-min åsså ringer man efter 2 veckor. – Men det spelar väl ingen roll säger vi, när det handlar ens allra bästa vänner – paradoxalt nog!

glad fortsättning på veckan, says//dr air

grupp- och individbeslut, vem är det som bestämmer?

Igår kväll när jag var och handlade så köpte jag välling till minstingen - för första gången. Milstolpe. Den femte i ordningen som går in i vällingeran, och därmed den sista - produced by dr air.

Nu på väg i taxi till en av de stora Finlandsfärjorna för att prata beslutsfattande i grupp. Ett för gruppen, bestånde av ett 50 tal kommunchefer, i allra högsta grad relevent ämne - som för alla grupper, stora som små, i företag och organisationer.

Hemma hos oss har vi någon form av ambulerande besluts- och/eller styrorgan. Mandatet pendlar mellan minstingen och den därefter i åldersskalan nästkommande. Näst minsta minstingen är söt och fin när hon sover (jorrå, riktigt söt annars också - oftast!), minstingen likaså - när han väl sover. Han styr hela församligen med järnhand i dessa dagar - med sin extremt sparsmakade sömn.

Idag ska han och frun ännu en vända till läkaren för att kolla öronen för 4-5 ?!? gången på ett par veckor.

Tänk vad lite det är som behövs för att marginalerna i vardagen ska krympa något under det man har att spela på. Någon annan som känner igen?

Minns när jag var liten och vi på söndagarna åkte på söndagstur. - Vad ska vi hitta på idag, sa mamma eller pappa. - Kanske en tur med bilen?

Vad ska vi hitta på idag? - det var länge sedan. Nu full fart och öka takten en smula därefter, annars hinner vi inte fram - vart det nu är som vi ska.

allt gott!//doc.

Till min familj

Alla sover i huset och jag ritar kärlek på iPaden, jag ritar det jag känner. Jag älskar dem så.

En blomma säger mer än tusen ord. Idag fick dock salta mandlar från Hötorgshallen och Åre-chokladen tala sitt tydliga språk. Liksom hjärtat till höger.

Jag är en lyckligt lottad man, på alla hjärtans dag - också.

Min familj är min glädje och glädjen mitt liv.

//doc.

revolutioner, skandaler och ny vecka

Angjorde STHLM kl. 06.45 med nattåget från Umeå. Nästan i tid , well done SJ – på riktigt!


12 timmar efter att jag klev av scenen i Umeå satt jag åter vid frukostsbordet med min flock; air-team.Och by the way, vilken vacker stationsbyggnad de slagit upp där, som ett fornnordiskt presidentpalats - minst. Underbart vackert!


Några hastiga dygn hade passerat och under det senaste hade jag hunnit prata på Radisson Blu Watefront – vilka ”lokaler”! – och sen alltså i Umeå senare på kvällen.


Väl åter på Centralen i STHLM läste jag på löpet att det var stor schlagerskandal. Människor var arga land och rike runt och krävde licenspengarna tillbaka. Vet inte vad som inträffat - såg ni? "Bra att någon säger ifrån, jag menar var ska det sluta?"


Nåväl, Brolin hade gått vidare och tror det var Sanna också.

Väl vid köksbordet så pratade vi om det som hänt i Egypten, att fler ”finklädda” nu hade hittat till Tahrirtorget. Någon av originaldemonstranterna undrade – med all rätt – var dessa hållit hus veckorna dessförinnan?!

4-åringen fyllde i och sa att; - i Egypten firade de i dag och i morgon ska de jobba. Så sant, så sant.

Helgen är över -> mot jobbet. Nu vecka nya möjligheter och en ny schlagerskandal som tornar upp i horisonten.

Jag har sagt det förr och det tål att upprepas; Keep ut the hard work and be nice people!

//doc.

So we can live...

Sovmorgon, hade ställt klockan på 05.30. Kom att tänka på ett studiebesök på Vadstena kloster i min ungdom, kom att tänka på det syster Patricia berättade - det som då lät som science fiction i min öron.


Snön vräkte ned allt jämt och jag åt en supersnabb frukost, sen buss till Gardemoen. Väl ombord fick vi veta att det blir typ 2 timmars försening. Arrangörerna för det evenemang som jag skulle prata på i STHLM kl. 11.00 visade prov på situationsanpassat beslutsfattande modell "is i magen". Imponerad och tacksam!

Jag anlände till Fotografiska strax före 12 och 12.15 körde jag igång. Det var ett underbart arrangemang, glad att fått vara en del av det!


Just ja, Patrica var det ja. Jo, hon berättade för oss ungdomar på studiebesök att på söndagarna hade de sovmorgon på klostret och sov till 06.30!?! A, ä, öhh... - hur pallar de tänkte vi 17-åringar unisont. Perspektiv.

Mitt i all snön och div. förseningar kom ett oerhört efterlängtat besked - inte en dag försent - Mubarak avgår!!!


Blev rörd till tårar av Egyptiernas gränslösa glädje, över deras stolthet i denna stora stund. Jag blev rörd till tårar av denna hyllning till de som inte längre finns och som har offrat sina liv i denna kamp.

En av våra vänner i Kairo postade länken ovan på FB och skrev att: ""To all my friends, even those who dont understand Arabic, this song is dedicated to all the heroes who died so we can live..."

Allt gott//doc.

Cancelled

…lång härlig dag blev väldigt lång.

Väl ombord på flyget från Oslo fick vi igår veta att Arlanda hade stängt:-/ Fullständigt förvirring uppstod bland medborgarna.

Vi bokades raskt om till 12.30 flyget fredag. Lite i senaste laget då jag skulle tala på ett event kl. 11.00. Med hjälp från ”hemmaplan” - tack J&M! - lyckades jag få en biljett med Norwegian. Hade hunnit kolla hyrbil och tåg – eftersom alla flygbiljetterna var slut enligt SAS.

MEN, det var ju bara SAS-bijetterna som var slut. Avancerad framing där.l

På bussen träffade jag ett nybekant ansikte som jag träffat tidigare på dagen i Trondheim. Vi – Rigmor å jag – avhandlade livet, hundar, barn och barn-barn, bland annat på resan till hotellet. Resan tog 6 min.

Snön vräkte ned och det skulle i mitt fall visa sig vara fel hotell, klockan var då 23.30.

Lite g´natt, typ. Fick dock rum och flyget skulle gå 07.40 fredag, idag vill säga.

Kolla in bilden och gissa om det gick i tid?!

Glada och trötta//doc.

Lång härlig dag!

Riiiiiing/suuuRRRRRRRRRR – 04.30 -> time for action!

På med talar-outfit, snabbdusch å så iväg. Kaffe köper jag vid ”Expressen”. Uj, den går om 4-min. Kaffe köper jag på Arlanda. Uj, vilken låååååååååååååång kö till ”securitin” – nu börjar det bli panik! – kaffe blir det visst på flyget.


30-min innan landning i Oslo – KAFFE!!! Underbart gott. Beroende, kunde varit värre. Fick lära mig av flygvärdinnan att svenskarna alltid tar två mjölk till kaffet -> se bild ovan.

Byte till inrikes, mot Trondheim. Gate Closed redan på första skylten jag ser – bäst att snabba sig ÄNNU mer!

Onboard, mer kaffe. Snön slutade vräka ned och ett sagolikt vackert landskap tornade upp när vi gick in för landning. Trondheim, mmm…

Det var ett tag sen senast. Året var -93, möjligen -94, då vi anlände där en vacker majdag. Minns såväl att det i bibeln på hotellrummet var någon som hade skrivit – på norska – att; ”jag vet vem som är mördaren, det är Pontius Pilatus….”

Väl framme på stället där jag ska tala blir jag helt berusad av alla intryck. Det är bara så vackert, så annorlunda. Känner mig alldeles förförd. Hit vill jag åka med min familj-känslan bara sköljer över mig.


Underbar lunch med en dessertbuffé som är svårslagen. För att inte tala om skagenskålen (obs! ej dessert!).


Som om inte allt detta var nog så var auditoriet också helt underbart. Många blommiga diskussioner uppstod. Hoppas på återseende!

I fikapausen stod vi nästan ute i vattnet, med vackra båtar på bryggorna runt huset. Kändes overkligt, kändes som att detta måste göras snart igen .

Nu i taxin och utmaningen att få hem blommorna i hyggligt skick. Men det ska väl gå tänker jag, vi fick ju hem brudbuketten från Sydney då det begav sig!


I morgon nytt spännande uppdrag i STHLM, med kopplingar ånyo till detta vackra land då Skavlan är den som tar över efter mig i programmet.

Trondheim, tack för denna gång – återkommer asap!

Glad och tacksam!/doc.

ps. tillägg mitt i natten; fast på Gardemoen i Oslo:-/ Saknar min familj. BIlder i telefonen till detta inlägg - kommer sen! ds.

Tvära kast

Igår kväll följde vi utvecklingen i Egypten på Aktuellt. Bland annat fick vi se Googles marknadschef Wael Ghonim uttala sig i en känsloladdad intervju.

– Jag ingen hjälte, jag har bara sovit i 12 dygn, sa han efter att just ha frigivits efter att ha suttit fängslad.

– Jag är ingen hjälte. Hjältarna är de som har stannat på gatorna, blivit slagna, gripna och riskerat sitt liv. Jag bara sitter vid tangentbordet och använder internet. Jag har aldrig riskerat mitt liv, fortsatte han.

Sen bilder från Tahrirtorget där nya grupper börjat ansluta sig till de tidigare demonstranterna - domare, lärare, advokater och journalister har börjat strömma till.

Vidare har tusentals anställda på sjukhus, den statliga tv:n, tidningen al-Ahram och statliga posten i går inlett civil olydnad för att stödja upproret.

Stora saker på gång, historia som skrivs.

- Tilllbaka till Sverige då, sa nyhetsankaret, och nu ska det handla om inavel av vargar…

Jag förstår att nyhetsmedierna tar upp stort som smått, men denna övergång blev dock mer än jag "klarade av".

Vi har det bra och jag håller tummarna för båda grupperna, vargarna i skogen och frihetskämparna på Tahrirtorget!

Allt gott!//doc.

Hemma under fm.

Ett av barnen skulle på läkarbesök. Idag blir det bara telefonmöten och förberedelser så jag kan vara lite leisure tänkte jag.

På med en Polo-tenniströja, väntar lite med lammullströjan ovan det tänkte jag, vis av erfarenhet.

Oj, uj, nu kräks han igen. Varför måste bebisar sätta handen i ”kräket” bums efter att de kräkts?

Så, nu är mamman på intågande. Snor på tenniströjan, hade jag kunnat räkna ut, a part of the game. Nåväl, fram med en handduk och tvätta bort on demand. Spela roll då, jag ska ju ha en lammullströja på?!

Märker att jag börjar bli äldre.

Skulle fotograferas i fredags inför en artikel som kommer inom kort och tänkte på att jag inte längre brydde mig att mössan plattade till frisyren.

Hur många gånger har jag inte frusit p.g.a. ren fåfänga?! Bilderna togs förresten på Norr Mälarstrand i en underbar miljö!

Igår hos frissan så klippte hon mina ögonbryn för första gången. – Det är inget ovanligt, sa hon. – Tvärtom klipper jag dem på nästan alla i din ålder, fyllde hon sen i.

Buskiga ögonbryn är inte så sexy.

En platt frisyr, priset för att inte frysa - känns helt ok. Lite snor på dagens jobbklädsel, priset för en förmiddag med Maxi - känns välinvesterat.

Tänk att det skulle ta drygt 40 år att börja våga vara sig själv lite mer, lite mindre som andra – de utan snor.

Glada//doc.

Stolt

24 timmar nästan bara vi vuxna. Det blir inte så ofta, men det är härligt när det blir av och det är nödvändigt för att inte tappa bort varandra i vardagen – i livet.

Underbart att fika på Sture, strosa kring Humlegården och köpa med hämtmat från HO´s – vad annars? Att hinna prata ”om allt”, vardagen, kärleken, barnen och jobben. Att hinna se en film – även fast du somnade i soffan;-) Jag vet, lovar att inte berätta för någon - heders.

Idag ler solen mot oss – vi går mot ljusare tider. Idag ska vi fira dig ännu en dag. Jag är en lyckligt lottad man och kom osökt att tänka på Peter Lemarc´s låt Stolt (Bok med blanka sidor -95):

”Vi har mött varann som för första gången, rört varann som nakna barn,
det var så länge sedan vi var kvinna & man, vi var mor & far jag vet inte vad
Det börjar igen och igen, jag vill hålla jämna steg med dej
Kom ta min hand, ta en sväng, långt bortom smärtan med mej

Jag är stolt att dela din glädje, stolt att bära halva din skuld
Stolt att bära din börda, stolt att bära denna ring av guld

Säg bara att du behöver mej, som om du menar det
Och ibland att du älskar mej, även när jag inte förtjänar det

Jag är stolt att gå vid din sida, stolt att kalla dej min
Stolt att gå i din närhet, stolt, stoltare än någonsin
Jag är stolt att bära din börda, stolt att dela halva din skuld
Stolt att dela din glädje, stolt att bära denna ring av guld.”

Jag är stolt över att gå vid din sida, stolt över att vara din man.

Grattis ännu en gång!

//din air

Undrens tid…

är inte förbi. I natt sov jag en hel natt, det händer inte så ofta now a days. Ser fram emot den dagen då min fru går i land med samma sak.

På tal om min fru, återkommer stx till henne.

Häromveckan när jag var på ett möte så fick jag frågan – som jag fått allt oftare på sistone – ”hur många träffar har du på dina bloggar?” Det har t.o.m. börjat trilla in lite förfrågningar om att ”om du kan göra reklam för detta så får du…”

Ännu inga vettiga förslag i ärlighetens namn.

Klart att jag är till salu – vem är inte det? Men då måste det vara ngt substantiellt, typ: ”Om du bloggar om detta xxx så får du min segelbåt", eller ”om du bloggar om detta så lovar jag göra dig ekonomiskt oberoende (avtalsförslag ligger klart)”.

Att fråga en bloggare om antalet träffar, sa jag, är som att fråga en kvinna om hennes ålder. Om antalet träffar inte är fasligt många – eller kvinnan väldigt ung.

- Fyller du på lördag eller söndag? frågade ett av barnen min fru. – Känns det inte lite speciellt att fylla 35 år, att storma mot 40, undrade jag.

- Innan jag fyller 40 så har du hunnit fylla 50;-), sa hon.

End of discussion.

Grattis lite i förskott min älskade och tänk - inte ens halvägs till 40 ännu!

Claudia Schiffer vs. Boxer-Robert: 1-0

Håller just på och sätter samman ett prat om människans roll i beslutsfattande. Ja, det är sant. De är med ibland.

”Problemet”, när det handlar om människor och beslutsfattande, är bl.a. att människor tycker lite godtyckligt olika – även samma människor ibland. Lite från dag till annan så att säga.

Noterade i början av veckan, som ni vet, att Boxer Robert-reklamen blivit fälld för att han ”framställs som rent sexobjekt". Kolla in bilderna här, underklädsreklamen med Claudia Schiffer blev alltså inte fälld.

Ibland talar man om ett transitivt beteende när folk är konsekventa i sitt handlande, inte sällan rörande de beslut de tar. Om man väljer B före A och C före B så ska man följdaktligen välja C före A, osv. I detta fall handlar det om något helt annat – något som jag misstänker att inte ens beslutsfattarna på RO själva känner till.

….fast det är väl det som är charmen med många av oss människor, att vi aldrig riktigt gör som man tänkt, som andra tycker är rimligt eller som man själv kanske borde.

//doc.