Vad är det vi förmedlar?

Due to vab skulle kunna vara rubriken även på detta inlägg men så blir det inte, man måste variera sig lite.

För någon vecka sedan så tog man i Solsidan upp FB-konversationen på ett förträffligt sätt. När man tar sig en titt på vad forskningen säger om vad folk säger (på FB) så är det inte sällan "hur bra allt är, hur bra de själva är och/eller hur söta deras barn är och hur kul de har med alla sina vänner + hur bra de är". 

Tydligen utgör jag dessvärre inget undantag, föga oväntat. 

I går var det dags att frossa lite tårta tillsammans med vännerna på Talarforum. Vi konstaterade unisont att Vetekatten levererar i gammal god anda.

- Hur är det, är allt bra? Hörde jag en av mina favvoröster undra.

- Jorrå, liiiite för mycket vardag har det nog varit - även för mig som annars är ett big fan av just vardagen - på sista tiden. Massor av inte så kvalitativ tid i form av återkommande vab och baciller som envist gått runt-runt i familjen.

- Ja, jag har sett det på FB fast också tänkt att hur orkar han vara så positiv mitt i det där?! Du skriver så glatt om det, fortsatte hon.

Vet ni om att forskningen pekar på att folk i allmänhet känner sig olyckligare efter att de just varit inne på FB och där fått ta del av "hur bra allt är hos alla andra, hur bra alla andra är och/eller hur söta deras barn är och hur kul de har med alla sina vänner + hur bra de är"?

Vi bör nog sakteligen acceptera att FB är någon form av "window dressing", ett noga utvalt axplock av sanna och/eller påhittade sekvenser ur det som kallas för livet. 

Det riktiga livet ser dock ofta lite annorlunda ut, det riktiga livet är på riktigt och låter sig inte läggas tillrätta alldeles enkelt med all rätt. Men om detta kan vi inte skriva på FB för då ser inte allt så bra ut längre. 

Allt gott och bästa dag, bästa riktiga dag!//doc. 

Due to vab

har det inte blivit särskilt mycket gjort i bloggsfären under veckan som gått. I tisdagskväll tog jag dock lite ledigt från vab:andet och klev på SJ för färd mot Eskilstuna via Läggesta.

En sen kväll på riktigt trevliga Hotel Elite Plaza som skulle visa sig ha en konferensdel som imponerade. Bild, ljud & ljus var perfekt - liksom publiken underbar! Ingen vanlig dag på jobbet. Sen på första bästa tåg hem till sjukstugan, varifrån jag alltså författar dessa rader - mest bara för att förmedla ett livstecken:-)

I dag lyckades vi lägga ett djungelpussel, dock inte alldeles "friktionsfritt" då 2-åringen hävdade att ungefär hälften av bitarna var hans och att hans bitar inte skulle pusslas ihop med de andra bitarna som inte var hans, osv. Ja ni förstår. 

I morgon ny dag, nya möjligheter och nya bitar som ska läggas i pusslet, i det s.k. livspusslet. Be nice and work hard så blir allt fint till helgen som strax stundar!

Glada//doc.

Lyx är att...

kunna vab:a utan att vara stressad för att man måste hinna med - även fast man vab:ar - ca 100.000 "viktiga saker", eller kanske det inte bara är lyx utan faktiskt "pure livsquality"!

Pyjamas på hela dagen om sjuklingen så önskar och på toppen av det mat som smakar även fast hungern lyser med sin frånvaro:-) Allt gott från förorten, hoppas allt väl där ute och att vi ses en annan dag! No stress som sagt - ok? Bra!

glada//doc.

På väg mot flyget

en dag förra veckan fick jag i taxin ett mail (i datan) från en kund som anlitade mig för något tag sedan. Det var ett härligt tackmail.

”Spänning, skratt och förväntan efter en halv minut – mycket professionell! Vi uppskattade din lyhördhet gentemot åhörarna som ledde till ett samspel med hög igenkänningsfaktor – komiskt men tänkvärt. Vi uppskattade också din totala avsaknad av slentrian: Det var allra första gången du talade över ämnet och vi var din allra första publik … eller hur?”

”…och vi var din allra första publik… eller hur?” Då fungerar det – tänkte jag - att varje gång ge 100%. Som om det vore sista dragningen på denna jord. Jag rös när jag läste mailet.

Ibland är det ingen måtta på allt för när jag väl landat så fick jag ett mail från Talarforum där de upplyste mig om resultatet från de senaste 20 gjorda utvärderingarna (varje gång man utvärderas så får kunden sätta 4 betyg på en skala 1-5, dvs. totalt 4 betyg/uppdrag).

På FB skrev jag samma dag följande: "Jag vet, detta är "lite på gränsen" - inte så bra på Jante... MEN jag blev bara SÅ G.L.A.D då jag tidigare i dag fick veta att jag på Talarforums senaste tjugo (20) utvärderingar landat på ett (citat) "galet snitt på 4.96!" (på en skala 1-5). #mkt_happy"

Jag fick all time hight på antalet *like* från mina FB-vänner och många härliga kommentarer, det var många som var glada för min skull – glada tillsammans med mig. Delad glädje är dubbel glädje – tack av hela mitt hjärta till er alla!

Jag färdades vidare mot nya uppdrag, stärkt i kropp och själ av den respons jag fått. Sagt det förr och det tål att upprepas: Att ge är att få - och det kostar inget extra!

Glada//air

Gårdagen in brief

Frun begav sig mot Mjölby med SJ, jag bad en stilla bön för hennes räkning. De kom undan med bara någon timmes försening och en omdirigering via Hallsberg, på grund av nedriven ledning. Bättre än väntat.

Själv var jag projektledare för lämningen på dagis som gick enligt plan, hade bedrivit intensivt arbete med att få gruppmedlemmarna att jobba i samma riktning. Hade hela 3.5 min tillgodo innan flygtaxin skulle hämta.

En halvtimme i dagens första lounge, den lilla söta på Bromma. En snabbkopp, några mail och en sista touch på dagens presentation.

Vet, ska inte hålla på och display:a en massa från flygplanet på vingen och kolla vi flyger-bilder..., men här kommer en sista. Det var ngt magiskt över himmelen, det var som den vackraste av alla tavlor.

Väl framme en härligt återseende med människor på TRR i Trollhättan, känns som om vi känner varandra trots att vi bara setts en gång tidigare. Vi laddade upp med ärtsoppa och pannkakor innan drygt 200 personer anlände och bänkade sig i raderna.

Taxi därefter och stolpe in på Landvetter. Väl på Arlanda hann jag med en Yakiniku i Skycity - för vilken gång i ordningen tro?! - under min förflyttning från terminal 4 till terminal 5.

Landade i Helsningfors 22.15 och kom i säng 01.30 lokal tid. I dag är det dags för spännande saker och jag återkommer givetvis om detta framgent!

Glad fredag!//doc.

Vissa dagar ni vet

Vissa dagar bara är så där, eller rättare sagt så här, så här riktigt bra. Kollade telefonen genast efter att jag vaknat i morse och YEEEEEEEEEEES - Obama hade vunnit! Bra start, minst sagt.

Plockade ihop träningsgrejerna och begav mig till Sats-Zenit i stan för en halvtimme på löpbandet, en tid som jag ägnade åt att tänka igenom kommande dagarna – ungefär som en slalom- eller störtloppsåkare går igenom banan inför. Första porten är eftermiddagens verkligen spännande gig på Marriott här i STHLM!

Livskvalitet tänkte jag när jag såg burken med min favorithudkräm i träningsväskan (efter att jag duschat), inte krämen i sig utan att jag har två burkar – varav alltså den ena i träningsväskan. Utan att egentligen tänka på vad jag tänkte på så tänkte jag att jag har allt just nu. En underbar familj, hälsan i behåll och alltså två burkar av ovan nämnd kräm, bl.a.

Well, är det något som fattas slog det mig så är det väl kanske lite mer tid. Fast å andra sidan är ju tiden kanske det mest demokratiskt distribuerade av allt på denna jord – alla har 24 timmar/dygn till sitt förfogande. Med andra ord inte så mycket att gnälla över, bara se till att skapa lite mer ”tid” om det nu är ett ”problem”.

Jag kände mig glad, jag kände mig lycklig. Jag kände att någonstans hade budskapet från väggbonaden som hängde i mitt föräldrahem börjat sjunka in, om än sent. På väggbonaden kunde man läsa att: 

Vill du glad och lycklig bliva denna gyllene regel minns, sakna ej det som fattas utan värdera det som finns.

En enkel lite regel för oss komplicerade människor. Ska vi säga så och låta bli att krångla till det? Fint, utmärkt – a deal is a deal!

Glada//doc.

Nya veckan

började bra redan i går eftermiddag då Kimi Räikkönen tog sin första seger i F1 sedan Belgiens Grand Prix på Spa-banan 2009. För ordningens skull bör också nämnas att han hade ett break säsongerna 2011-2011 då han i stället körde rally.

Dessförinnan hade vi varit till Skogskyrkogården och tänt ljus för de ovan där. Känns lika bra varje gång, dels att tänka på de som fått lämna oss och också påminna sig själv om att vi har det bra vi som får vara kvar här på jorden.

För inte kan det väl vara så illa som Olle Ljungström uttrycker det att alla bara har ett ”jävla fittliv” med massor av lån och en SAAB som står och ruttnar i sin krypta. Nåväl, tror Olle bara är lite arg, på vad vet jag däremot inte – hoppas han vet.

Just lämnat på dagis efter en osedvanligt strukturerad morgon när den som mest behövdes, struktur alltså. Processerna ser ut att börja sjunka in efter närmare 20 år i dagislämnarbranschen, även fast att nya projektmedlemmar införlivats i församlingen.

”Slussen nästa!” Sitter på gröna linjen mot Fridhemsplan och veckans första av fem talaruppdrag. Ett riktigt roligt gig ska det bli, en liten intim grupp, fria händer och livliga  diskussioner som följer därpå.

…och skulle Olle ha det minsta rätt – även fast vi har en Volvo - så får det mig att tänka på Jörn Donner ( född 5 februari 1933 i Helsingfors i Finland, är en finlandssvensk författare, filmregissör, filmproducent, journalist, kritiker, politiker) när han vi fick frågor om diverse filmer och han menade att det bara var en massa skitfilmer. Reportern undrade lite närmare rörande hans egna filmer - som inte hade fått ”så bra kritik” - om inte de också var ”skitfilmer”?! Jo sa han, med de är bra skitfilmer!

Bra vecka dudes, låt mig återkomma! Glada//docl