På väg mot flyget

en dag förra veckan fick jag i taxin ett mail (i datan) från en kund som anlitade mig för något tag sedan. Det var ett härligt tackmail.

”Spänning, skratt och förväntan efter en halv minut – mycket professionell! Vi uppskattade din lyhördhet gentemot åhörarna som ledde till ett samspel med hög igenkänningsfaktor – komiskt men tänkvärt. Vi uppskattade också din totala avsaknad av slentrian: Det var allra första gången du talade över ämnet och vi var din allra första publik … eller hur?”

”…och vi var din allra första publik… eller hur?” Då fungerar det – tänkte jag - att varje gång ge 100%. Som om det vore sista dragningen på denna jord. Jag rös när jag läste mailet.

Ibland är det ingen måtta på allt för när jag väl landat så fick jag ett mail från Talarforum där de upplyste mig om resultatet från de senaste 20 gjorda utvärderingarna (varje gång man utvärderas så får kunden sätta 4 betyg på en skala 1-5, dvs. totalt 4 betyg/uppdrag).

På FB skrev jag samma dag följande: "Jag vet, detta är "lite på gränsen" - inte så bra på Jante... MEN jag blev bara SÅ G.L.A.D då jag tidigare i dag fick veta att jag på Talarforums senaste tjugo (20) utvärderingar landat på ett (citat) "galet snitt på 4.96!" (på en skala 1-5). #mkt_happy"

Jag fick all time hight på antalet *like* från mina FB-vänner och många härliga kommentarer, det var många som var glada för min skull – glada tillsammans med mig. Delad glädje är dubbel glädje – tack av hela mitt hjärta till er alla!

Jag färdades vidare mot nya uppdrag, stärkt i kropp och själ av den respons jag fått. Sagt det förr och det tål att upprepas: Att ge är att få - och det kostar inget extra!

Glada//air