Efter en härlig helg

är vi åter i vardagen. Har märkt, precis som ni - i synnerhet ni som följt denna blogg från början, att antalet inlägg blivit färre, tankedjupet grundare och eventuella reflektioner plattare.

Att få vara med sina barn är ett privilegium, är någon ovan där väldigt tacksam - men det är inget som göder min kreativa ådra på sikt. Vi går nu in i vab-vecka nr: 12, 17, 89?

Förlagt mina Sennheiser superlurar (på Centralen för att vara 100 på att aldrig mer få se dem), liksom mina favvoläderhandskar (på samma ställe) och dessutom passat på att tvätta mina senaste iPhone-lurar (hemma i tvättmaskinen). Tappat räkningen. Tankarna spretar, input:en bristfällig och bloggenergin låg.

Men ni ska ändå få latest news, ni rättfärdiga ute i samhällets alla hörn och på dess kanter: jag har just dammsugit både under och på köksbordet. Det var allt för idag och för denna vecka, kanske. Kanske inte.

Allt gott!//doc.

Ännu en vecka

i vab:ens tecken börjar gå mot sitt slut. Intet nytt att rapportera utöver en hygglig förkylning. Kanske, kanske lyckas frun och jag åka lite skidor utför i helgen! Vore great fun då vi so far lyckats skrapa ihop ett åk tillsammans sen vi träffades för 7 år sedan:-) Lovar att avlägga rapport på hur det hela förlöpt!

Jo, ifall att lusten faller på så klicka på länken överst i högerspalten och lyssna på programmet Hultling på P4 där vi samtalade om det svåra samtalet och livet i stort, lite förenklat.

Allt gott och bäst, trevlig kväll och bästa fredag!//doc.

ps. på skildbilden ovan är det inte jag (vilket du inte heller trodde) utan min favvofilmar-dude Julius Aspman i egen hög person som softar lite extra. ds. 

Igår hände det igen

Fick återigen frågan: "Har du skrivit någon bok?" Nej, jag har bara skrivit en doktorsavhandling och den behöver du inte köpa. Du får den och 1000 kr om du läser den, sa jag:-)

- Tack, men eh *log*, ne det blir nog lite för svårt *log* igen.
- Ok, då har jag good news, i början av april ska vi in med intro + första kapitel till förlaget på den kommande boken!
- Låter kanon sa hen och *log* igen (denna gång stort).

Frågan och diskussionen gav oss extra bränsle och därav skrivardag idag!

Bästa helg där ute i herrens hage och om ni inte har annat för er så lyssna då på ett spännande samtal om livet på Hultling på P4 i kväll 22.05 - 24.00. Det är Katarina Hultling, Claes Hultling och jag som samtalar första timmen om livet i stort - lite förenklat. Temat är det svåra samtalet.

Glada//doc. 

Susar in mot stan...

längtar hem och en lång dag lider mot sitt slut - en lång och bra dag! Klev upp 06.00 i ett av Skånes högst belägna hotellrum och körde sen ett frukostseminarium där mellan 08.15 och 09.00.

Taxi 09.10 och färd till Öresundståget som i sin tur tog mig till Kastrup och vidare färd mot Landvetter. Göteborg tog emot mig med öppna armar och innan jag skulle gå på scenen så hann jag lapa i mig en kvart av de värmande strålarna!

Återigen konstaterade jag, som så många gånger förr, att ge är att få. Eftermiddagens tema var Learning for life och jag talade bland annat om just livet, hur jag ser på tingens ordning och inte minst varför.

En kvinna kom fram till mig efteråt och satt ord på det jag gör: EDUTAINMENT. Nu vet ni, nu vet jag. Har tidigare alltid sagt att jag "lurar" folk att lära sig. Att underhålla och undervisa i ett och samma andetag är alltså vad jag gör, edutainment.

...och strax därefter kom en person fram till och berättade att hon hade hört mig för ganska exakt två år sedan, vid ett liknande tillfälle, vid ett liknande prat. Hon berättade för mig att det mötet hade fått henne att ta avgörande steg, viktiga steg i  hennes liv. Hon berättade vad hon hade gjort och jag kände stor glädje, stor tacksamhet. Det kändes i hela kroppen.

Att får höra en sådan sak, en sådan historia gör att jag får bränsle att ge mer. Att få vara med och göra skillnad är en ynnest, det är en dröm som jag ämnar vårda ömt.

Tack alla för idag, tack för det vi tillsammans har gjort så bra! Glada//doc.

Pengar = lycka?

Blev igår intervjuad om "karriärsbeslut", dvs. hur "man ska tänka" när man väljer karriär, ev. byter jobb osv. Well, mitt förslag var att vi anlägger ett lite mer existentiellt än traditionellt perspektiv på frågan, sa jag. Ok, sa journalisten.

Summa summarum blev ngt i stil med att alldeles för många låter lön, prestige och status styra i alldeles för hög grad - allt enligt mig alltså. Viktigt att det ser bra ut och att man tjänar mycket pengar för då ser det bra ut och alla tänker att hen går det bra för och se så mycket pengar hen tjänar, osv.

Dag nr: xx i vab-schemat började ta form, idag var det semi-vab - dvs. barnet ej väldigt sjukt. Kommunal färd till Farsta med 181:an. Kolla lite overaller (ifall på rea), köpa påskris och mata duvorna. Men har vi bröd? Svar nej. Bums ned på Hemköp och sen upp på torget.

Vi hittade ingen overall, duvorna blev mätta och vi hade en fantastik förmiddag och dag. Så nu har jag smitit efter att svärmor löst av mig och färden går mot Arlanda.

Jo, hur var det då med pengar och lycka, vad är korrelationen - egentligen?! Tog del av en studie som bland annat vår (besluts-) husgud Kahneman varit med och kört i USA. Det visar sig att människor som tjänar mindre än 60.000 USD/år tenderar till att inte vara särskilt lyckliga, och dessutom bli olyckligare om inkomsten sjunker ännu mer. Detta var inget nytt eller konstigt. (bilden nedan är inte från den studien).

Det som däremot förvånade forskarna var att de så gott som aldrig någon sin sett en så rak kurva när det kom till en nästan kliniskt frånvarande korrelation mellan ökad inkomst och stigande mått av lycka.

Vad kan vi lära av detta? Misstänker att det är ett och annat, men inget nytt. Pengar är bra att ha, osv., men inget som gör oss särskilt mycket lyckligare - om ens alls. Så, cooLa ned lite. Lagom är bäst, som alltid.

Allt gott och bäst//doc,

Utan att gå händelserna i förväg vill jag bara kolla av intresset en smula. Så, upp med handen om du är det minsta nyfiken på vad som t.ex. kommer stå i det första av bokens fem kapitel!

Helgen förlöpte i kalastecken

Det var nära och kära som samlades kring omsorgsfullt tillagad underbart god mat - tack bästa frun! - och därpå traditionsenlig kladdkaka + last but not least Skumbananglass (I know, det var lite "spooki", men nytänk ska premieras).

Tänk sex år har gått sedan vi kom hem från BB-Stockholm, solen sken liksom i dessa dagar. Förutom de fyra som alltid är hemma så lyckades även den förstfödda att pricka i ett MKT väluppskattat besök.

Att vara omgärdad av sina barn, sin familj, lite kusiner och deras barn kan te sig som en självklarhet - men är det inte. Verkligen inte.

Idag hade jag ynnesten att få var med och spela in Hultling på P4 med Katarina Hultling och hennes bror Läkaren Claes Hultling. Programmet handlar om Det svåra samtalet. Det blev ett - som jag uppfattade det - ett härligt samtal om livet, om samtal som "inte är alldeles enkla" och om funderingar om vad som gör människor lyckliga + en hel del annat. Rekommenderar starkt, sänds kl. 22.00 - 24.00.

När jag lämnade studion på Söder styrde jag kosan mot Cafe Rival, solen sken och jag kände mig berusad - berusad av livet. En milt uttryckt mäktig känsla att tre människor (den fjärde på bilden var inte med i första timmen) som samlas - utan att tidigare har mötts (alla tre) - helt naket och rakt upp och ned för ett samtal av det här slaget - och att det känns som den naturligaste saken i världen.

Varmt och hjärtligt tack Katarina, Claes och Maja! #tacksam&glad//air

Lagom är bäst och kärleken oändlig

Uppehåll på bloggandet i nästan två veckor, så kan vi inte ha det -> nu åter vid spakarna. Annat som kommit emellan. Livet.

Vab:andet gjorde ånyo sitt intåg i vår vardag. I dagarna som gått har jag blivit påmind om mycket gott, om vad som är viktigt på riktigt. Har också fått lära mig ett och annat, bland annat att "Jesper på dagis har två mammor, det kan vara bra att ha om den ena går sönder". Kan det vara en "plastmamma" han menade tro?!

Han har också berättat för mig att han älskar mig och det får den mest stressade föräldern att smälta. Sen lade han förvisso till att han även älskade sopbilen och kaninen och min 75-åriga mosters nya kille (som han träffat 1/2 gång). Det är väl å andra sidan just detta som är en stor del av tjusningen med kärlek, att den är oändligt - man kan älska många om man själv får mycket av den varan.

Sen har vi också hunnit lära oss en del om grabbarnas värld, att allt som liknar godis inte är godis. Lärdomarna kom till oss vid ett IKEA-besök, se bild nedan. "GODIS!" Ne, inte godis...

Learning på doing gällde också detta med kanelbullar, för mycket av det goda blir aldrig bra i en liten mage.

KaaaaanääääÄÄÄlbuLLen var god sa Maximilian och förstod senare varför devisen lagom är bäst har kommit till:-)

I kväll anländer den förstfödde, i kväll somnar vi med alla under samma tak, livet som bäst.

Glada//air