Pengar = lycka?

Blev igår intervjuad om "karriärsbeslut", dvs. hur "man ska tänka" när man väljer karriär, ev. byter jobb osv. Well, mitt förslag var att vi anlägger ett lite mer existentiellt än traditionellt perspektiv på frågan, sa jag. Ok, sa journalisten.

Summa summarum blev ngt i stil med att alldeles för många låter lön, prestige och status styra i alldeles för hög grad - allt enligt mig alltså. Viktigt att det ser bra ut och att man tjänar mycket pengar för då ser det bra ut och alla tänker att hen går det bra för och se så mycket pengar hen tjänar, osv.

Dag nr: xx i vab-schemat började ta form, idag var det semi-vab - dvs. barnet ej väldigt sjukt. Kommunal färd till Farsta med 181:an. Kolla lite overaller (ifall på rea), köpa påskris och mata duvorna. Men har vi bröd? Svar nej. Bums ned på Hemköp och sen upp på torget.

Vi hittade ingen overall, duvorna blev mätta och vi hade en fantastik förmiddag och dag. Så nu har jag smitit efter att svärmor löst av mig och färden går mot Arlanda.

Jo, hur var det då med pengar och lycka, vad är korrelationen - egentligen?! Tog del av en studie som bland annat vår (besluts-) husgud Kahneman varit med och kört i USA. Det visar sig att människor som tjänar mindre än 60.000 USD/år tenderar till att inte vara särskilt lyckliga, och dessutom bli olyckligare om inkomsten sjunker ännu mer. Detta var inget nytt eller konstigt. (bilden nedan är inte från den studien).

Det som däremot förvånade forskarna var att de så gott som aldrig någon sin sett en så rak kurva när det kom till en nästan kliniskt frånvarande korrelation mellan ökad inkomst och stigande mått av lycka.

Vad kan vi lära av detta? Misstänker att det är ett och annat, men inget nytt. Pengar är bra att ha, osv., men inget som gör oss särskilt mycket lyckligare - om ens alls. Så, cooLa ned lite. Lagom är bäst, som alltid.

Allt gott och bäst//doc,