Året var 1997

1997, kom jag på nu, förövrigt också namnet på en hyffsat lyxig krog som jag jobbade på i min ungdom i Hongkong – året för det var 1986.  Några år dessförinnan hade jag och några andra, på den tiden s.k. glada laxar, spenderat en sportlovsvecka i Mayrhofen.

Räknar nu ut att det var ganska så exakt 30 år sedan. Följer min betydlig yngre polars Julius, som by the way fyllde år häromdagen – grattis i efterskott!, som nu huserar i just Mayrhofen. Underbar bild nedan och härlig story på bloggen Julius!

Jo, 1997 var det ja. Reste kors och tvärs, hade årskort på SAS och landade någon gång på Falun/Borlänge Airport. Såg en skylt: Romme Alpin. Varför åker man dit när Åre finns?

Förra helgen lyckades jag och frun ta oss till just Romme, bara vi två. Svaret på varför man åker dit tog mig 16 år att lista ut. Det är nära och det är helt ok skidåkning, nog med åkning för att vi som åker så sällan ska bli allvarligt trötta och mycket nöjda.

Vi köpte nya pjäxor, vi åt gott, tog det cool och sov mycket. Vi gjorde just precis allt som jag normalt inte gjorde i någon större utsträckning under alla åren i Åre, med undantag för den goda maten.

Igår hade vi sen nästa stora alpina dag, det tredje berget för året skulle besegras (Romme var alltså ett av dem och Nolbybacken i Sundsvall den andra) och på tur stod Hammarbybacken. Visst, inte världens längsta backen men riktigt trött blev man i alla fall. En tanke som slog mig var att det kan inte finnas särskilt många huvudstäder i världen med en slalombacken så pass centralt.

På kvällen tog jag en afterski-bastu som sällan skådats, jag blundade och tänkte att detta kunde varit Chamonix, detta kunde varit Åre eller Aspen, jag öppnade ögonen och konstaterade att jag var hemma i radhuset med mina nära och kära - borta bra men hemma bäst!

Allt gott, hoppas ni haft bästa påsk och lagom med must. Bra! Glada//doc.