Nu går det fort, riktigt fort. Veckorna inte bara springer
iväg, de studsar fram. Boijnk, boijnk. Låt oss kalla det för känguruveckor,
boijnk. Sent i säng igår och klockan ställd på 04.00 i morse.
Liiiiite för tidigt kändes det som, fast Zoegan smakade förträffligt - som vanligt.
Uppsidan var att det var väldigt fridfullt på Arlanda. Kom att tänka på lumpen , hur vi packade ryggsäcken på FJS. Alltid allting på samma plats som alltid, i allas ryggsäckar. Lite så, det som inte är på rätt plats när reveljen ljuder och taxin anländer – det blir kvar hemma. Vackert att se hur dagen vaknade till liv, hur ljus och mörker hade ett tidigt möte på himlen.
Drömmer mig tillbaka till helgen som gick, underbara
höstdagar och ”bara vara” med simskola – med förälder i badet – och lek i det
osannolikt vackra höstvädret.
Gäller att bromsa upp, se löven skifta färg,
upptäcka vardagen, andas den höga luften och pussa på de vi älskar även – eller kanske framför allt –
när veckorna studsar fram. Boijnk, boijnk.
Allt gott, bästa lill-lördag o stay cooL!//doc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar