Efter veckorna med sol och bad så har vardagslunken infunnit
sig. Fyra veckor ”off”, på ett sätt som aldrig förr, har ändå förändrat
scenen en smula – till det bättre. Lite mer perspektiv, lite bättre fokus.
Det var ett väl valt tillfälle att damma av livskompassen,
det gamla vanliga ni vet – vad är det som är riktigt viktigt, vilka delar av livet vill
vi ha mer och vilka vill ha mindre av? Sen är det bara att göra. Enkelt som en
plätt för att vi är så lyckligt lottade, för att vi har privilegiet att
bestämma på ett ungefär hur vi vill leva våra liv, för att vi har haft en sådan
sagolik tur.
Passerade Pekka vid uppgången till Gallerian-rulltrappan och
en stund senare någon lika utsatt ”kollega” till honom i uteliggarebranschen. Han
låg vid uppgången från Östermalmstorgs T-bana, han låg och sov i en hög av kartonger
och några trasiga filtar. SWE 2014.
Känner stor tacksamhet när jag färdas mot det belånade lilla
radhuset i en förort söder om söder, när jag alldeles strax ska få sammanstråla med mina kära,
när vi ska äta hemmagjorda hamburgare med extra allt och när jag ska få somna i
en varm säng i samband med sagoläsningen för någon av de små. Jag har haft en obeskrivligt sagolik tur.
//doc.
//doc.