Fredagsmys, för oss som haft en sagolik tur.

Efter veckorna med sol och bad så har vardagslunken infunnit sig. Fyra veckor ”off”, på ett sätt som aldrig förr, har ändå förändrat scenen en smula – till det bättre. Lite mer perspektiv, lite bättre fokus.

Det var ett väl valt tillfälle att damma av livskompassen, det gamla vanliga ni vet – vad är det som är riktigt viktigt, vilka delar av livet vill vi ha mer och vilka vill ha mindre av? Sen är det bara att göra. Enkelt som en plätt för att vi är så lyckligt lottade, för att vi har privilegiet att bestämma på ett ungefär hur vi vill leva våra liv, för att vi har haft en sådan sagolik tur.

Passerade Pekka vid uppgången till Gallerian-rulltrappan och en stund senare någon lika utsatt ”kollega” till honom i uteliggarebranschen. Han låg vid uppgången från Östermalmstorgs T-bana, han låg och sov i en hög av kartonger och några trasiga filtar. SWE 2014.

Pekka och hans kollega under kartongerna har inte haft sagolik tur, någonstans under resans gång har det gått fel. Det slog mig att det kunde varit jag om jag haft mindre tur och mer otur. Det kunde varit precis vem som helst av oss som i skrivande stund är på väg till fredagsmyset med familjen.

Känner stor tacksamhet när jag färdas mot det belånade lilla radhuset i en förort söder om söder, när jag alldeles strax ska få sammanstråla med mina kära, när vi ska äta hemmagjorda hamburgare med extra allt och när jag ska få somna i en varm säng i samband med sagoläsningen för någon av de små. Jag har haft en obeskrivligt sagolik tur.

//doc.