Uppsatta mål

Postade bilden nedan på FB idag och passade på att skicka den som mms till en gammal lumparkompis. Tuffa mål skrev han tillbaka och sen tipsade han mig att skicka det till så många som möjligt (för att det skulle bli ännu svårare att "backa"). 

Ja, så där av hamnade den även här på bloggen:-) Många tummen upp so far, ingen har dock undrat när formen är tänkt att infinna sig. Har drygt ett år på mig tills att det är dags att fylla väldigt jämt. Det är då formtoppen är tänkt att infinna sig. 

"Utan mål inget liv" får bli dagens devis!//glada//doc.

ps. det av de tre som jag tror bli allra svårast för mig att klara är simningen. ds. 

Ta effektivare beslut

Förra veckan drog frun hela framsidan på BI-bilagan som gick ut med #DagensIndustri, se framsidan nedan och klicka på DENNA LÄNK för att läsa krönikan hon skrivit!

Jag skriver, som Peter Lemarc sjunger:

Jag är stolt att gå vid din sida, stolt att kalla dej min 
Stolt att gå i din närhet, stolt, stoltare än någonsin!

Puss på dig kollegan, frun och livskamraten min!//lyckligt lottade//doc.

Kärleken väljer sina egna vägar

I dagens Aftonbladet kan vi läsa en viktig, klok och vacker krönika av Jennifer Wegerup. Hon skriver om den uråldriga sanningen - en av de få - att "Kärleken väljer sina egna vägar".

"OS i Sotji är över, debatten kring homosexuella tystnar för den här gången och det sorgliga är att vi alls ska behöva föra den, år 2014.

Jag är inte lesbisk, inte ens bisexuell, jag kunde inte ge Silvia det hon ville ha den där gången. Hennes kyssar kunde för mig aldrig bli mer än ett spännande experiment. Men jag var öppen för att pröva, hennes intresse skrämde mig aldrig, det kunde ju ha varit bättre än med en man. Det var det inte, inte för mig."

"Silvia, var är du nu? Jag skulle gärna prata med dig om allt det här, om varför vi förstår så lite och hatar så mycket.

Du har nog inte heller några svar. Men vi kan ta ett glas sammetslent vin i den toskanska kvällen.

Och jag ska se dig, se hur åren och livet bara gjort dig ännu vackrare och modigare."

#enavdevackrastebilderjagsett,kännerdenenaavdessatvåvackraochmodigakvinnor!

Klicka på länken i första raden högst upp på sidan, läs hela krönikan och sprid den gärna vidare. Låt den finna sina egna vägar precis som alla modiga människor som med åren blivit vackrare av att våga stå för vem de är - och vem de älskar. 

Glada//doc.

Finnjävel!

Läste förra veckan en artikel i Financial Times - Lessons in success from Eton and the Tiger Mother - om varför en del, bland annat författaren till den omdebatterade boken Tiger Mother, tror att judar, mormoner och kineser "do much better than other groups in the US".

Två grundläggande fenomen som man lyfter fram som svar på frågan ovan är det man kallar för "superiority complex" och "insecurity", dvs. att man känner sig i underläge (med en sämre utgångspunkt/förutsättningar i livet) och att osäkerhet i ens tillvaro är en naturligt inslag av livet i sig.

Kom osökt att tänka på mig själv. Jag skrev för något år sedan om detta, fast i annan tappning.

"På 70-talet växte jag upp, tillsammans med mina föräldrar som kommit med arbetskraftsinvandringen från Finland, i ett multikulturellt miljonprogramsområde i Norrköping.

Om jag inte missminner mig alldeles så var ett 30-tal olika nationaliteter härbärgerade i Marielund som området hette. Stämningen på gården var rå, diversifierad och hjärtlig. 

"Turkar och greker är sånna som man steker, vill man ha mera är det bara att importera"-ramsan fick man lära sig på gården. Finnar (som jag), chilenare, jugoslaver, italienare med flera - det vill säga alla mina kompisar i skolan och i fotbollslaget - ingick by default i tänket men rimmade inte i just den ramsan.

Så var det, bara att importera on demand. Det behövdes produktionsresurser i den svenska industrin."

#Dr air i Marielund - hösten 2013

Jag var tre år när vi flyttade dit. Varje dag frågade min mamma mig om jag lärt mig något nytt svenskt ord på gården. En dag sa jag "Finnjävel". Undrar just vad min kära mamma tänkte den dagen.

Läste vidare i artikeln att " Too much superiority, you have no incentive to lift a finger". Tror livets skola i Marielund har gett mig mer än min mamma vågade hoppas på 1968.

Tror inte heller hon hade räknat med en dag som denna. En vän i norr skrev på sin FB-sida: "Idag är det sverigefinländarnas dag. Vi är faktiskt 675000 om man räknar första, andra och tredje generationen. Om du inte själv är en i denna stolta skara så känner du säkert någon som är det. All anledning att fira!"

Så är det Peter, fira är vad vi ska göra, fira genom att jobba både hårdare och smartare - verkar ju gå bra det här!

Glada//air

Vad förväntar du dig?

Så vänner, dags för er att stifta bekantskap med vårt lilla alster "Beslustspyramiden - stegen till klokare beslut". Många som tittat i den har sagt att "...det här var ju ngt helt annat än jag trodde!" 

Många har tydligen förväntats sig något som är svårare att läsa, helt enkelt något tråkigare och istället blivit glatt överraskade. 

Lite kuriosa är också att första förlaget i Norge, liksom i Finland, som tittade i boken genast tog beslutet att publicera den redan under 2014! #glada

Så, vad förväntar du dig av en bok, skriven av två doktorer?  Klicka på HÄR och provläs första 30 sidorna!   

Glada//doc. + bästa medförfattare och fru dr. Mona

Var dag som går sin gilla gång...

Tåget rullar just nu in i Uppsala, lyssnar på "Soft Background Music" i lurarna och blickar mig omkring på livet. Igår en föreläsning i Örebro och sen hem igen. Idag var det dags att åka till Hofors och någon undrade igår "åker du hem emellan?"

Ja, jag åker alltid hem emellan om jag kan. Gillar att sova hemma, gillar att finnas där, gillar att flyga upp och hjälpa någon av de små som trillat ur sängen (...ne, gillar inte att bli väckt - men att finnas till).

Denna gång gillade jag allt extra mycket då vi i morse smög upp med presenter & ljus och väckte bästa-bästa mamma/fru, medförfattare och livskamrat Mona på hennes födelsedag - hurra, hurra, hurra, hurra!!!

På tidiga tåget norrut träffade jag sen broder Leo, ett härligt möte som blir av alldeles för sällan. I like you Leo, hoppas du hade bästa dag i Sundsvall och att du får en cooL premiärkväll på Robocop! #riispect

Strax innan jag klev av tåget i Hofors fick sen jag bekräftat det jag befarat, att en bekants man gått bort alldeles nyligen. Känner i hela kroppen med henne, med henne och deras barn. Jag ska skicka några rader redan i kväll - även fast det är länge sedan vi sågs och hördes. 

Jag ska berätta att jag tänker på dem, att jag känner med dem. Jag ska "visa mig" och låta dem förstå att jag finns här den dagen hon kanske vill och orkar prata. Mer behövs inte, mer kan man inte i detta nu.

... och jag ska försöka vara tacksam för var dag som går sin gilla gång, tacksam för hälsa, familj och vänner, tacksam för livet här och nu. #life

Bästa kväll//doc.